Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Planktonmatchning i Östersjön

Stigande havstemperatur ser ut att föra växtplanktonets och djurplanktonets säsonger närmare varandra i Östersjön. Forskare tror att det kan leda till minskad intern belastning i det övergödda innanhavet.

Internbelastningen är det fenomen som Östersjön, och andra övergödda vattendrag, drabbas av när fosfor, som tidigare lagrats i bottensedimentet, frigörs. 
– Fosforn i sedimentet frigörs när sjöbotten lider av syrebrist. Det hela fungerar som en ond cirkel, beskriver växtplanktonforskare Tobias Tamelander vid Helsingfors universitet. 
När växtplanktonet, eller planktonalgerna som de också kallas, dör eller bildar vilostadier, sjunker de till havsbotten. På botten bryts växtplanktonet ner i syreförbrukande processer, som gör botten ännu syrefattigare. Syrefattig botten, i sin tur, frigör fosfor som tillsammans med näringsämnen från andra källor bidrar till övergödningen. Ju mer växtplankton som djurplanktonet hinner äta under sin växtsäsong, desto bättre är det alltså för Östersjön.
Problemet är att det finns mer växtplankton än djurplanktonet hinner konsumera. 
– Satsningarna inom jordbruket och tätorternas avloppsrening börjar nu bära frukt. Vi ser att näringsbelastningen minskar i Östersjön genom reglering av jordbruk, fiskodling, och avloppsrening. Reningsverket i Sankt Petersburg kommer på sikt att ha positiv inverkan på vattenmiljöns tillstånd i Finska viken. Fosforreserven i bottensedimentet från tidigare utsläpp är en orsak till att algblomningarna ändå fortsätter att vara kraftiga, trots att utsläppen av kväve och fosfor från land har minskat kring Östersjön, förklarar Tamelander. 

 

Djurplanktonets konsumtion av växtplankton försvåras också av att dessa är aktiva i olika tidsfaser. 
– Växtplanktonets tillväxtperiod, den så kallade vårblomningen, sker regelbundet varje vår. I allmänhet inträffar den kring månadsskiftet april–maj och pågår 1–2 veckor, medan djurplanktonets aktivaste tid infaller senare, kring mitten–slutet av maj. Tiden som djurplanktonet hinner konsumera algerna är alltså begränsad, förklarar Tobias Tamelander.
Nu verkar det som om klimatförändringen håller på att förändra denna säsongsdynamik. Och det kan ha en positiv effekt på den interna belastningen. 
– Vi har lagt märke till att vårblomningen de senaste två åren har inträffat nästan en månad tidigare, i månadsskiftet mars–april. Orsaken till förändringen är de mildare, isfria vintrarna, berättar Tamelander. Han konstaterar att detta också skett tidigare, under de varma åren på 1990-talet.
Eftersom djurplanktonet också gynnas av högre vattentemperatur under vinter och vår, uppstår en längre överlappning mellan djur- och växtplankton under år med milda vintrar. Resultatet av mer matchade faser är att djurplanktonet hinner äta en större del av växtplanktonet. 
– Våra resultat tyder på att vi kan vänta oss längre överlappande faser bland växt- och djurplanktonen och att de kommer att ske oftare. Mängden växtmassa som sjunker till botten minskar och det bör ha en positiv effekt på havsbottens syrenivå i framtiden.

 

 

Olika algblomningar

Växtplankton, som också kallas fytoplankton eller planktonalger, är encelliga mikroskopiska alger som lever i vatten. De börjar växa på våren i takt med att ljusnivån ökar och ger upphov till det som kallas vårblomning. Algblomningen är en naturlig och viktig del av havets näringskedja. Djurplankton, som hoppkräftor och vattenloppor, livnär sig på växtplankton. Djurplanktonet är i sin tur föda åt fiskar.
Växtplankton behöver solljus för att växa och får därför inte sjunka till botten för snabbt. För att hålla sig tillräckligt nära ytan, har olika arter utvecklat olika överlevnadsstrategier.
Kiselalgerna Chaetoceros wighamii och Skeletonema marinoi är två vanliga vårblomningsarter i stora delar av Östersjön. De bildar ofta kedjeliknande kolonier för att sjunka långsammare i vattnet, en process som också spröten kan bidra till. 
Peridiniella catenata är en kolonibildande dinoflagellat (kallas även pansarflagellater) med spröten, även den en vanligt förekommande art i våra vatten om våren. Dinoflagellater kan röra sig med hjälp av piskliknande utväxter som kallas flageller och kan därför lättare söka sig till ljusa och näringsrika skikt i vattnet.
Algblomningen har fått dåligt rykte på grund av de så kallade blågröna algerna som plågar Östersjö-ländernas invånare i bästa semestertid. De blågröna algerna (cyano-bakterier är ett mer korrekt namn) har en förmåga att binda kväve i gasform till skillnad från andra alger som främst upptar olika kväveföre-ningar (nitrat, ammonium).  


Renare bastuvatten

Metoder för att identifiera cyano-bakterier finns, men mekanismer för att bryta ner dem saknas fortfarande. Det här hoppas studerande vid Helsingfors universitet och Aalto-universitetet snart kunna råda bot på. De utvecklar ett enzym som kan bryta ner toxinet i det cyanobakteriedrabbade vattnet, så att det ska kunna användas till exempel som badvatten i bastun eller som dricksvatten åt djur. 
– Vår metod baserar sig på en levande, genetiskt modifierad jäst. Enzymet skulle kunna massproduceras, men den nuvarande lagstiftningen står i vägen. GMO kan inte användas utanför laboratorier hur som helst, berättar studerande Jami Valorinta vid Helsingfors universitet. 
Studenterna deltar med sitt projekt i den internationella tävlingen iGEM som ordnas av MIT-universitetet. Laget består av studenter från Helsingfors universitet och Aalto-universitetet.


 

 

Vera Schoultz, Finlands Natur nr 3/2016
Kommentarer (0)
Skriv siffran 2 med bokstäver:
 

Finlands Natur

är tidningen för dig som vill läsa om naturen och miljön i Finland på svenska. Papperstidningen utkommer fyra gånger per år. Här på vår webbsajt presenterar vi ett litet urval artiklar ur den tryckta tidningen, i kronologisk ordning. Ytterligare några artiklar kan läsas mot avgift på den finlandssvenska tidskriftsportalen Paperini.

Är du intresserad av något särskilt ämne? Då kan du söka efter artiklar i 22 kategorier. Vill du läsa ännu fler artiklar? 
Då är det dags att börja prenumerera på Finlands Natur!
Den tryckta tidningen tidningen innehåller förutom miljörelaterat material även rikligt med faktaspäckade naturreportage illustrerade med högklassiga naturfoton.

 

Energismart i Syslilax

Då kylan börjar knäppa i knutarna ökar energiför­brukningen, vilket syns i plånboken för dem som har direkt elvärme. Stigande elöverföringspriser är ytterligare en orsak till att minska sitt beroende av elström. En modern vedpanna är ett miljövänligt alternativ.Läs mera »
Marjo Paavola, Finlands Natur nr 4/2016

Njut av skogen om hösten

En höstpromenad i skogen är aldrig fel. Både soliga dagar med hög klarblå himmel efter nattens frost och mulna dagar med milda sydliga vindar har sin charm. Lite duggregn är inte hela världen, det finns klädsel som skyddar mot väta.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur Nr 3/2016

Nya tag mot fosforläckaget

Traktorn lämnar ett vitt moln efter sig då den rullar fram över åkern. Men det är inte sedvanlig åkerkalkning som pågår utan spridning av gips. Den här lovande metoden kan bli ännu ett vapen i kampen mot fosforläckaget från åkrarna. Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2016.

Bävern gynnar skogsnaturen

Den europeiska bävern klassas som nära hotad i Finland och finns upptagna i EU:s habitatdirektiv som strikt skyddad art. Ändå får den skjutas inom en kvot som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet. För jaktåret 2016–2017 är kvoten 275 djur.Läs mera »
Magnus Östm. Finlands Natur nr 3/2016.

Planktonmatchning i Östersjön

Stigande havstemperatur ser ut att föra växtplanktonets och djurplanktonets säsonger närmare varandra i Östersjön. Forskare tror att det kan leda till minskad intern belastning i det övergödda innanhavet. Läs mera »
Vera Schoultz, Finlands Natur nr 3/2016

Jorden värmer

På ett år sparade Villa Elfvik 57 megawattimmar elström jämfört med föregående år. Det motsvarar elförbrukningen i ett egnahemshus med fyra invånare under tre år. Omräknat i koldioxid motsvarar inbesparingen utsläppen från en personbil som kör 75 000 kilometer.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2016

Sandtagsidyll

Övergivna sandtag där naturen igen fått ta över har blivit små oaser för häckande fåglar.Läs mera »
Hans Hästbacka, Finlands Natur nr 2/2016

Bakom galler

Runda små äppel eller ärter, kottar eller konstiga färgfläckar på bladen. De kallas galler och förorsakas av diverse insekter och andra småkryp som mat åt organismernas larvstadier.Läs mera »
Tore Lindholm, Finlands Natur nr 2/2016

Att paddla är nödvändigt

Om du vill uppleva skärgården, naturen och djurlivet från första parkett finns det inget som går upp mot en kajak. Du kan praktiskt taget ljudlöst paddla nästan var som helst bara det finns minst tio centimeter vatten. Läs mera »
Camilla Ekblad, Finlands Natur Nr 2/2016

Återvinn mer, bränn mindre

Återvinning av textilier är ett hett ämne just nu. Nya lösningar för återvinning och återanvändning sökes eftersom man har insett hurudant slöseri det är att låta textilfibrer slinka utanför kretsloppet. Läs mera »
Erika Weckström, Finlands Natur nr 2/2016