Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Vårflodsfärd på Görälven

Årets höjdpunkt är för mig att varje vår åka på en längre paddeltur. Den här gången blir det ett återbesök på Götälven på gränsen mellan södra Norge och Sverige. En paddeltur på elva dagar med start i mitten av maj.

Jag kliver av tåget på stationen i Avesta för att möta Magnus. Han står och röker pipa bredvid släpet fullastat med vackra träkanoter. Det är Magnus som har dragit ihop gänget för den här turen. Han är lärare på Vildmarksgymnasiet i Trollhättan och gör varje år en längre paddeltur med eleverna som går sitt tredje år med inriktning på vildmarks-liv. Eftersom det endast kommer med en elev detta år har han bjudit in några vänner.

Vi hoppar in i bilen och kör vidare mot norska Ljördal som ska bli färdens startpunkt. På vägen plockar vi upp Maia som är en gammal klasskamrat till mig från tiden på Sjöviks folkhögskola. Vi har båda paddlat på Görälven tidigare och ser fram emot att återvända dit.
När vi kommer in i Norge börjar det regna. Först lite grann och så mer och mer. Allt eftersom vi kommer högre upp i bergen börjar vi få problem; det ligger vatten på vägen. Det ihärdiga regnandet och häftig snösmältning uppe i fjällen har fått älven att svämma över sina bräddar. Älven som lugnt borde rinna fram 50 meter från vägen är nu istället en dundrande vårflod som sveper fram genom skogen ända upp till vägkanten. 
Vi kör lite till men till sist blir vattnet på vägen för djupt för att vi ska våga åka vidare. Vi vänder om och börjar köra tillbaka. Då ser vi en stor älg som vadar fram i skogen. Vi stannar bilen och följer den till fots. Den simmar helt orädd rakt ut i forsen. I ett ryck tar vattenmassorna tag i den och sveper med den. Vi försöker springa efter men tappar den med blicken.
– Den stackarn är det nog slut med, säger Magnus. 
Och vi kan inte annat än hålla med. Men då helt plötsligt hör vi hur det plaskar till på andra sidan älven och där klättrar älgen upp på land.

Det blir många och långa omvägar innan vi äntligen är framme vid lägerplatsen. Där reser vi tältet och börjar samla ved i regnet.
Så småningom anländer resten av gruppen. Det är Magnus elev Tim, som är gruppens yngsta deltagare, samt Magnus kompisar Ola och Ene. För Ene är det här den första paddelturen i strömmande vatten. Och vilken premiär! Älvens vattenstånd är långt över det normala på våren. Älven dundrar fram genom skogen. Några lugnare partier är det inte tal om.
Eftersom strömmen är allt för kraftigt för att tillåta paddling bestämmer vi oss andra dagen för att vänta ytterligare en dag innan vi ger oss iväg. Den tredje dagen kan vi inte vänta längre, vattnet har sjunkit rejält, men det strömmar på ordentligt fortfarande. Så vi tar oss nedströms en bit och startar från en lugnare del.
Det är fantastiskt att äntligen få sätta sig i kanoten och börja paddla!

Vattnet sjunker undan snabbt nu när regnet upphört, solen tittar fram och det är vindstilla. När vi glider fram längs älven hör vi drillsnäppornas envetna kvittrande medan de viner fram längs älvkanterna. Det är det ljudet jag minns bäst från senast jag var här.
Något som dock inte fanns under mitt senaste besök på älven är de stora sjok av sjögräs som hänger högt uppe i träden. Det luktar starkt av något metalliskt. Ingen äcklig lukt men inte särskilt angenäm heller. Men under mer än en veckas paddling hinner man vänja sig vid lukten.
Platser som under vårt förra besök var strida forsar som krävde noggrann planering för att paddlas kan vi nu paddla rakt över. Jag påpekar det här för Maia som säger:
– Vad du minns! Jag kommer nästan inte ihåg något av platserna vi var på.
Vi pratar lite mer och kommer fram till att hon däremot minns nästan allt som sades i hennes grupp.
Jag måste erkänna att jag minns väldigt lite av vad som sades i min grupp under färden. Däremot minns jag älven nästan ner till varenda större sten i forsarna. Det är intressant vad man fokuserar på och vilka minnen det ger.

Vi håller ett lugnt tempo, vi slår läger tidigt på dagen, ibland redan vid lunch och spenderar sedan resten av dagen med att baka bröd i fältugn, utforska området, hantverka eller göra en dagsvandring upp på någon topp i närheten. På morgonen har vi ingen brådska iväg utan kliver upp när vi känner oss utvilade och gör frukost i lugn och ro.
De sista dagarna får vi vackert väder, vi tar det lugnt, paddlar korta sträckor och till slut är det dags att ta farväl av älven för den här gången. Med vemod men gott humör tar vi de sista paddeltagen, lastar släpet och beger oss hemåt för den här gången.

 

 

 

Friluftsutrustning av naturmaterial

I artikeln ovan nämnde jag att vi paddlade träkanadensare nedför Görälven. Hade en av dem spolats iväg och försvunnit hade naturen tagit hand om den. Det enda den skulle lämnat efter sig hade varit mässingsspiken som håller fast bordläggningen. Hade vi istället paddlat plastkanoter hade allting blivit kvar, de hade vittrat sönder med tiden och skapat mikroplaster som tas upp i ekosystemet.
Tyvärr är friluftsindustrin en av de mest plastiga industrier som finns. Allt från kåsor till ryggsäckar och flaskor görs i syntetiska material. Det är ledsamt att tänka att för att njuta av naturen använder vi oss av prylar som både under tillverkning, användning och när det slängts skadar naturen som vi vill njuta av. Ofta är kvalitén också så dålig att det håller som mest några få år. Och framför allt tål kläder av syntetmaterial inte glödloppor från en lägereld, så man blir bunden till att använda spritkök.
Nästan all den utrustning vi använde under färden var av naturmaterial, och till väldigt stor del hemmagjorda prylar och kläder. Kanoterna hade Magnus byggt, sågar, tält, ryggsäckar, paddlar och kåsor var också hemmagjorda. En bra sysselsättning på färden var att tillverka skedar, yxskaft och liknande. Att hantverka på färd är ännu ett sätt att känna samhörighet med naturen. Och att använda din egenhändigt gjorda utrustning skapar tillit till dig själv och dina färdigheter.

Tillverka din egen utrustning för uteliv:

Tälj en träsked

- Välj ut en bit färskt trä utan kvistar. Asp, sälg, al eller björk är bra träslag att börja med. Den ska vara ca 6 cm i diameter.

- Såga till den i önskad längd, jag föredrar ca 14 cm så den får plats i kåsan.

- Klyv biten precis bredvid kärnan och ta den biten som är fri från kärna. Är kärnan kvar ökar risken för sprickor under torkningen. Klyv en gång till så biten blir ca 2,5 cm tjock och klyv även bort kanterna.

- Nu borde du ha en kort planka på ca 14 cm x 5 cm x 2,5 cm. Rita ut skeden ovanifrån på den breda ytan. Ta till ordentligt med storleken på skedbladet, träskedar har stora blad.

- För att få en liten böj på skeden är nästa steg att tälja en sluttning på undersidan. Åsen ska vara ca ¼ in på bladet, räknat från där bladet övergår i skaft. Tälj ner från den punkten. Först mot skaftet så du får den tjocklek du vill ha på det och sedan mot bladet så det i spetsen är ca 3 mm tjockt.

- Nu kan du tälja ut formen på skeden som du ritade ut.

- Tälj därefter ovansidan med den djupaste punkten precis över åsen du gjorde tidigare.

- Använd en skedkniv för att karva ut skålningen. Den ska vara som djupast nära skaftet och sedan långsamt grunda ut mot spetsen.

- Låt den torka över natten i fickan, en handduk eller ett svalt rum och fintälj med en vass kniv.

Nålbind en mössa

Nålbindning är roligt och lämpar sig särskilt bra för friluftsliv. Det ger starka och varma plagg som inte repar upp sig och det enda som behövs är en nål du kan tillverka själv och lite ullgarn.
Nålen kan vara i trä, ca 8 cm lång, lite trubbig och med ett hål att dra garnet igenom.
Principen är att du med hjälp av tummen och nålen binder knut på knut. Du använder hela tiden korta garnstumpar som skarvas genom att blötas med vatten eller saliv och därefter gnuggas mellan händerna. För att kunna skarva på det här sättet behöver garnet vara till största delen ull och det får inte vara super wash.
På sidan http://www.se.neulakintaat.fi/ hittar du bra videobeskrivningar på hur det går till. Ett bra stygn att börja med är det ”Finska Mammen stygnet”.
När du gör en mössa börjar du nerifrån genom att binda en lång ”tråd” som går runt huvudet plus några cm till. Bind sedan ihop den som beskrivs i videon och gör några varv till tills det är dags att börja minska. För att minska  hoppar du helt enkelt över en maska på föregående varv och lyfter upp nästa.
Inom nålbindning finns det inga exakta mönster att följa, utan allting improviseras och anpassas vart efter. Blir din mössa för stor kan du tova ner den till rätt storlek genom att gnugga den med varmt vatten och såpa. Blir den för liten får du istället ge bort den som present.

 

 

 

 

Jonas Sjöblom, Finlands Natur nr 1/2017
Kommentarer (0)
Skriv siffran 6 med bokstäver:
 

Finlands Natur

är tidningen för dig som vill läsa om naturen och miljön i Finland på svenska. Papperstidningen utkommer fyra gånger per år. Här på vår webbsajt presenterar vi ett litet urval artiklar ur den tryckta tidningen, i kronologisk ordning. Ytterligare några artiklar kan läsas mot avgift på den finlandssvenska tidskriftsportalen Paperini.

Är du intresserad av något särskilt ämne? Då kan du söka efter artiklar i 22 kategorier. Vill du läsa ännu fler artiklar? 
Då är det dags att börja prenumerera på Finlands Natur!
Den tryckta tidningen tidningen innehåller förutom miljörelaterat material även rikligt med faktaspäckade naturreportage illustrerade med högklassiga naturfoton.

 

Skogsavfall ska göra kläderna vitare

Optiska vitmedel används i många produkter för att ge dem ett fräscht utseende, men de är inte biologiskt nedbrytbara och medför problem för både hälsa och miljö. Om forskare vid Åbo Akademi får som de vill, har vi snart ersatt de traditionella vitmedlen med miljövänliga sådana. Läs mera »
Nicklas Hägen, Finlands Natur nr 3/2017

Gråsparvarnas by

Välbevarad kulturhistoria, ett ålderdomligt landskap genomkorsat av gärdsgårdar och en sällan skådad mångfald av växter och insekter – det är Stensjö by i ett nötskal.Läs mera »
Hans Hästbacka, Finlands Natur nr 2/2017

Mot Finlands topp

Att vandra till Haldefjäll från Kilpisjärvi är populärt men inte så lite krävande. Det fick ett gäng nyländska killar erfara förra sommaren. Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2017

Låt ängen ta över gräsmattan

Att hålla efter ogräs, att sprida mängder av gödsel och att klippa sin gräsmatta i tid och otid tar tid och kan bli svettigt och dyrt. Varför inte istället låta naturens mångfald ta över en del av gräsmattan? Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2017

Små kraftverk – stor skada för fisken

Små vattenkraftverk har marginell betydelse för landets energiförsörjning, men deras inverkan på vattendragens funktion som vandringsleder för fiskar är desto större. Miljöorganisationer föreslår nu en lagändring som skulle göra det möjligt att förpliktiga kraftverksbolagen till att bygga fisktrappor där detta är motiverat.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2017

Klimatförändringen sätter spår i havet

Havet står i fokus för forskningen vid Husö biologiska station på Åland. – Klimatförändringen och övergödningen är nära sammankopplade, berättar stationsföreståndaren Martin Snickars. Läs mera »
Mia Henriksson, Finlands Natur nr 2/2017

Starkt solsken får Christian att mysa

På ett tak i centrala Borgå blänker en rad vakuumrör i solen. Det är Christian Westerlunds och Sofia Luojukoskis solfångare som förser tomtens två hus med uppvärmning och varmvatten. Foto: Tina Nyfors. Läs mera »
Tina Nyfors, Finlands Natur nr 2/2017

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2017

Holkdags för fladdermöss

Fladdermössens bostadsbrist kan avhjälpas genom att sätta upp enkla holkar på en husvägg. Då hålls de bättre borta från husens vindar samtidigt som du får följa med de effektiva myggfångarna på nära håll.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2017

Det behövs bättre klimatundervisning

Många unga anser fortfarande att de inte påverkas av klimatförändringen. De är inte heller villiga att göra några uppoffringar. Därför behövs det ett mer tvärvetenskapligt och handlingsorienterat tillvägagångssätt i våra skolor. Läs mera »
Ari Nyqvist, Finlands Natur nr 1/2017