Det här gjorde Ralf Carlsson, biologilärare i Mariehamn, på sin villatomt för flera år sedan. Metoden var enkel: han lämnade en del av gräsmattan oklippt tills växternas blomning var över i slutet av juli. Sedan slog han gräset med lie eller trimmer och resultatet lät inte vänta på sig. Efter några år kunde Carlsson glädjas åt att ett antal nya örter, bland dem många vackert blommande, dök upp på den ”oskötta” delen av gräsmattan.
Vårväxter som svalört, nunneört, backskärvfrö och blåsippa inledde säsongen. På försommaren dök flera arter av veronika upp tillsammans med bland annat humlelusern (Medicago lupulina). Under högsommaren lyste en vacker röd fläck av backnejlika på den nybildade ängen. Här frodades också vitklöver, rölleka och grässtjärnblomma (Stellaria graminea). Genom att lämna fläckar där nya växter var på väg upp oklippta tillräckligt länge fick Carlsson daggkåpan att frodas och till slut dök till och med en orkidé, tvåbladet Listera ovata, upp.
Som den biolog Carlsson är gjorde han en inventering av alla växtarter, både örter och gräs, på sin cirka 1 200 kvadratmeter stora villatomt. Han kom upp till nästan hundra arter, något som inte skulle ha varit möjligt utan att låta gräsmattan delvis sköta sig själv.

I Carlssons trädgård blommade en massa nya växter tack vare att deras frön fanns färdigt i markens fröbank. Om man vill försäkra sig om att få äkta ängsväxter i större mängd på sin blivande äng kan man hjälpa naturen på traven och så frön av ängsväxter. Det gjorde Juho Paukkunen, entomolog vid Naturhistoriska centralmuseet, vid sitt föräldrahem i Lappträsk, östra Nyland.
Platsen var en del av en småhustomt där vegetationen fått sköta sig själv en längre tid. Det hade resulterat i att några få arter av gräs och näringsgynnade större växter tagit över. Platsen var varken särskilt estetiskt tilltalande eller artrik.
Paukkunen gick grundligt tillväga. Först skalade han bort det översta lagret jord på ett cirka 7 x 4 meter stort område för att få bort kvickroten som helt invaderat området. Sedan bredde han ut sandblandad mylla och sådde frön av över 20 ängsväxter och några gräs i början av hösten. Fröna hade han samlat in på ängar och åkerkanter i Lappträsk.
Redan under den första sommaren efter sådden frodades många av de arter han sått. Två år senare bjöd ängen på en veritabel blomsterprakt i form av täta bestånd av blommande färg-kulla (Anthemis tinctoria), ängsglim (Silene vulgaris) och prästkrage. Under den tredje sommaren dök den lilla blåklockan upp i stora mängder. 
Paukkunen slog ängsvegetationen efter att blomningen var över och avlägsnade växtmaterialet för att minska markens näringshalt. Trots detta tog flera gräsarter över ängen allt mer.
– Jag borde antagligen inte ha sått så mycket rödven (Agrostis capillaris) och andra gräs. De är fleråriga och tränger med tiden ut de ettåriga örterna, konstaterar Paukkunen.

En stor biologisk mångfald bland växterna gynnar också biodiversiteten bland insekter. Dels kan man glädja sig åt vackra fjärilar, humlor och bin som besöker nektarrika blommande växter och dels är många av de känsliga ängsväxterna värdväxter för insekternas larver.
Juho Paukkunen ger ett konkret exempel på detta från en större äng han skött sedan 2005 i Parikkala i södra
Karelen. 
– Här fick slåtter och fårbete storvuxna växter som duntrav och hundfloka att minska. Istället ökade klövern och åkervädden (Knautia arvensis) betydligt. Det senare gynnade väddsandbiet Andrena hattorfiana, som lever enbart på pollen av åkervädd. Väddsandbiet klassas som nära hotad i Finland (NT).
Och inte nog med det. Då väddsandbiet ökade i antal, dök också väddgökbiet (Nomada armata) upp. Det är en art som parasiterar på väddsandbiets larver. Väddgökbiet är sällsynt i Finland och klassas som starkt hotat (EN). Detta visar hur ängsvård inte bara gynnar vissa växter utan även hela eko-system och dess näringskedjor.