Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Järven – enstöring på vandring söderut

Vargen, björnen och lodjuret har vi småningom blivit bekanta med även i södra Finland, i takt med att bestånden vuxit. Nu finns tecken på att även järven – den minst kända av de fyra stora – sakta sprider sig söderut.

Förra sommaren stod en jägare två gånger öga mot öga med en livslevande järv nära Salo. Järven blev senare fotograferad av en viltkamera. Sedan dess har flera järvobservationer gjorts både i Egentliga Finland och i Nyland, även denna vinter. 
Ilpo Kojola, forskningsprofessor vid Naturresursinstitutet Luke, har järven som ett av sina forskningsobjekt. Han bekräftar att järven, som långa tider enbart förekom sällsynt i norr och öster, nu mer och mer börjat synas i södra Finland. I början av 1990-talet beräknades den inhemska vargstammen till cirka 80 djur, nu ligger antalet mellan 220 och 250. 
– Orsaken till ökningen är fridlysningen av järven och en allmänt gynnsammare inställning till det minsta av de fyra stora rovdjuren, säger Kojola.
Jägarna har inte sett någon större fara med att järvarna ökat och deras inställning till järven är en helt annan än vad som är fallet med till exempel vargen. Det intygar också Mattias Kanckos, jägare och rovdjursrapportör från Esse i norra svenska Österbotten, där järv regelbundet förekommit i närmare 10 år.
– Järven hittar i regel de slaktrester som blir kvar i skogen efter älgjakten på hösten. Jag har ofta spårat järv om vintern men inte stött på ett enda bytesdjur som järven själv nedlagt, berättar Kanckos.
Det överensstämmer med uppfattningen att järven är en utpräglad asätare, som i första hand utnyttjar kadaver av bytesdjur som varg, lo eller björn lämnat efter sig. Söder om renskötselområdet är fallen då järv attackerat får eller annan boskap ytterst få, enligt Ilpo Kojola.
– Järven attackerar också mycket sällan hundar till skillnad från vargen. Det beror på att järven inte hävdar revir utan ofta rör sig långa sträckor, medan revirhävdande vargar uppfattar hundar som inkräktare och konkurrenter.

Enligt Kojola är det främst unga hanar som söker sig söderut då beståndet vuxit speciellt i norra Karelen och norra Savolax. Det är i dessa trakter som de sydligaste observationerna av järvungar gjorts. Kojola håller det för troligt att järven småningom börjar föröka sig också i södra Finland.
– Här är näringssituationen god i och med att vi har rikligt med lodjur som använder de många vitsvanshjortarna och rådjuren som byten. Det ger en rik tillgång på kadaver som järven kan utnyttja.
Järven har av vissa forskare bedömts få det svårare att föröka sig på grund av klimatförändringen. Detta eftersom den dräktiga honan gräver ett bo i djupa snödrivor där hon sedan föder sina ungar. Om snömängderna minskar blir tillgången på tillräckligt djupa snödrivor problematisk.
– Jag tror ändå inte att det här behöver begränsa järvens förökning i Finland eftersom den också kan föda sina ungar i håligheter under stenar och i grottor, säger Kojola.
Han menar också att järven snabbt kan vänja sig vid mänskor och klarar av att föröka sig också i mer tättbebyggda trakter.
Järvens återkomst till de områden i södra Finland, där den en gång hade en fast förekomst, går ändå långsamt. Orsakerna är att järvhonan i regel föder ungar bara vart annat år och att det inte sker någon större invandring av järv från Ryssland, eftersom stammen där inte är speciellt stor.
Om järven i södra och mellersta Finland allmänt närmast uppfattas som ett intressant nygammalt inslag i däggdjursfaunan, är inställningen en annan inom renskötselområdet i norr. Bara under fjol-året uppges 2 900 renar ha rivits av järv. Renarna är speciellt utsatta för attacker från järv när snön är lös och renarna sjunker in med sina klövar. Tack vare sina extremt breda tassar rör sig järven betydligt smidigare i sådana förhållanden och kan slå även friska renar.  

Jord- och skogsbruksministeriet gav vid årsskiftet för andra året i följd tillstånd att fälla sammanlagt åtta järvar i renskötselområdet. Då de första jakttillstånden gavs i början av 2017 var det första gången på 35 år som järv fick jagas lagligt i Finland. Tjuvjakt på järv har ändå länge förekommit.
Flera miljöorganisationer har protesterat mot att ministeriet tillåtit jakt på en art som fortfarande klassas som starkt hotad i den senaste finländska rödlistan. I december ifjol uppvaktade WWF jord- och skogsbruksministeriet med en adress som undertecknats av drygt 14 000 personer som motsätter sig jakt på järv. Istället för jakt föreslog WWF att ersättningar skulle betalas ut till renbeteslagen utgående från hur många stationära järvar det finns på deras områden. För att trygga järvens fortlevnad även i norra Finland krävde WWF ökad övervakning för att förhindra tjuvjakt. Järvar som specialiserat sig på att slå renar borde kunna fångas in och friges utanför renbetesområdet.
På ministeriet vann dessa förslag ändå inte förståelse, och förordningen om de åtta jakttillstånden utfärdades den 9 januari. I slutet av februari var alla åtta järvar fällda.

Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018
Kommentarer (0)
Skriv siffran 8 med bokstäver:
 

Finlands Natur

är tidningen för dig som vill läsa om naturen och miljön i Finland på svenska. Papperstidningen utkommer fyra gånger per år. Här på vår webbsajt presenterar vi ett litet urval artiklar ur den tryckta tidningen, i kronologisk ordning. Ytterligare några artiklar kan läsas mot avgift på den finlandssvenska tidskriftsportalen Paperini.

Är du intresserad av något särskilt ämne? Då kan du söka efter artiklar i 22 kategorier. Vill du läsa ännu fler artiklar? 
Då är det dags att börja prenumerera på Finlands Natur!
Den tryckta tidningen tidningen innehåller förutom miljörelaterat material även rikligt med faktaspäckade naturreportage illustrerade med högklassiga naturfoton.

 

Internet belastar miljön

Streaming av videor, allt från YouTube till långfilmer, har fått internets koldioxidutsläpp att växa explosionsartat. Streamingen för­brukar allt mer energi, en ökning som inte syns på din elräkning men som bidrar till att den globala elkonsumtionen ökar.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2019

Över Skärgårdshavets isar

Många ser skärgården enbart under sommar­månaderna. Det är synd, för skärgårdsvintern har sin speciella charm. Vitheten och tystnaden ute på isvidderna ger fina upplevelser som långfärdsskridskoåkarna upptäckt.Läs mera »
Sanna-Mari Kunttu, Finlands Natur nr 4/2019

Fredade skogar, vassvikar och fågeltorn

Trots att urbana miljöer dominerar är Helsingforsregionen rikare på skyddade skogar mer eller mindre i natur­tillstånd än något annat område i Nyland. Här finns också ett antal fågeltorn vid fredade vassvikar.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2019

God stadsplanering minskar bilberoendet

Alla yrkesgrupper behöver verktyg, också stadsplanerarna. I Finland heter ett av verktygen BEMINE - en rapport där forskare i samarbete med tjänstemän synat statistiken med målet att göra planeringen av städerna mer hållbar och inkluderande i framtiden.Läs mera »
Marcus Floman, Finlands Natur nr 4/2019

Ge helgerna deras betydelse igen

Julen och nyåret närmar sig. Allt fler blir uppmärksamma på helgfirandets baksidor och söker alternativ. Listorna med tips om en hållbar jul är många. Tillsammans med John Björkman tar vi fram kärnan i helgfirandet.Läs mera »
Maria Svens, Finlands Natur nr 4/2019

Berget värmer höghus i Esbo

Med hjälp av bergvärme och återvinning av värmen ur ventilations­luften ska höghusets 42 lägenheter minska sin förbrukning av energi för uppvärmning med minst två tredjedelar. Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019

Bäckarna behöver dig

Att avlägsna grenar och andra hinder, att gräva fram gammalt lekgrus eller lägga till nytt – med enkla åtgärder har fiske- och naturvårdsintresserade fått öringar att igen fortplanta sig i bäckar där de varit helt eller nästan försvunna.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019

Höst i norra Karelen

Ruunaa rekreationsområde öster om Lieksa lämpar sig utmärkt för en höstlig veckoslutsvandring som även tonåringar uppskattar – trots nattkyla och snöslask.Läs mera »
Asko Ristolainen, Finlands Natur nr 3/2019

Mer strömming på matbordet hjälper Östersjön

Strömmingen har i dag degraderats till i första hand foder- och exportfisk. I medeltal äter vi idag bara 300 gram strömming per år. Kunde strömmingen i framtiden ersätta köttet och den importerade fisken på tallriken och därmed spela en positiv roll för Östersjön? Läs mera »
Marcus Floman, nr 3/2019

Fågelrik skärgård, orörda myrar och berg

Södra Österbottens skärgårdszon är smal men rik på både flyttande och häckande fåglar. Inne i landet finns vidsträckta myrar i naturtillstånd och några av Österbottens högsta berg.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019