Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Med hav och havtornssaft i blodet

Som barn följde de sina familjer till sjöss och till skogs. Som vuxna har båda valt en livsstil mer rik på tid och upplevelser än pengar. Kusinerna Jonas Sjöblom och Alexandra Sjöblom tar vara på varje årstid.



Så borde alla ungar ha det: jämnåriga kusiner med familjer som gör roliga saker tillsammans. Alexandra och Jonas vet hur man tältar utan spår, hur skidor ska vallas och på vilka holmar det växer hjortron och havtorn. 
– När man lär sig leva nära naturen från början vet man att det är möjligt, säger Alexandra Sjöblom.
I tonåren satt Jonas mest framför datorn, och så småningom fick han jobb som programmerare. Men Naturfotolinjen på Ålands Folkhögskola återuppväckte friluftsintresset.
– Där träffade jag inspirerande människor som var samhällskritiska och ifrågasatte vår livsstil, och jag började inse att den som spenderar mindre pengar också kan jobba mindre. Så jag sade upp min lägenhet och bodde i hängmatta den sommaren,
säger Jonas Sjöblom
Nästa steg var en utbildning för naturvänligt friluftsliv i Dalarna. 
– Vi fick bygga vår egen utrustning och sy våra egna kläder, och jag bodde i en tipi. Men lika viktigt var det filosofiska. När man vistas så mycket ute i naturen fattar man hur lite man faktiskt behöver för att klara sig. Jag vet att jag inte står helt handfallen i en kris eller om samhället skulle kollapsa, säger Jonas. 
Idag hyr han ett litet torp med utedass på cykelavstånd från Mariehamn, och extraknäcker med ”vanliga” jobb ibland. Men han vill tillverka så mycket som möjligt av det han behöver själv, och lever delvis på sitt hantverk. 
– Jag testar olika saker och ser hur det säljer. Kådsalva är största grejen. Den är anticeptisk och bra för sår och olika sorters hudproblem. Så gör jag ryssolja, ett mygg- och fästingmedel av tjära från björknäver, och läderfett. Och just nu gör jag stora trähästar. En har köpts av ett stall så folk kan öva på att ta sig upp.



Alexandras liv präglades under många år av havtornspressning, yoga och långa resor till världens alla hörn. Hon hyrde en stuga i Getabergen och levde enkelt mellan himmel och hav.
– Men till slut började jag längta efter egen jord att odla. Så nu äger jag en vinterbonad sommarstuga med gård, bastu och egen badvik. Och när isen lägger sig kan jag spänna på mig skridskorna utanför min egen dörr, säger hon och skrattar.
2015 gick hon en kurs i permakultur på gården Ridgedale i svenska Sunne. Sedan dess har hon både praktiserat kunskaperna på sin egen gård och hållit workshops för Ålands Natur & Miljö. 
– Permakultur handlar om både hållbart odlande och livsstil. Det gäller att observera naturen, ta vara på förutsättningarna på varje plats och skapa system där både människor och miljö mår bra. 
Permakultur ger mycket skörd på liten yta, bättre jordkvalitet och motståndskraftiga ekosystem med naturliga kretslopp där allt tas tillvara. 
I Alexandras varmbäddar byggda av halm och brinnande hästgödsel kan spenat och sallat skördas nästan löjligt tidigt, och tomater och pumpor formligen sprutar ur landen när den tiden kommer.
Både Alexandra och Jonas har valt att lönearbeta mindre än de flesta. 
– När man lever så här enkelt finns det plats att ta dagen som den kommer. ”Nu är det fina skridskoisar”, eller ’idag vill jag bygga på mitt orangeri’, säger Alexandra. 
– Om man jämför med ett vanligt jobb så ger det här sättet att leva en mycket tydligare koppling mellan arbete och belöning, säger Jonas.
– På sätt och vis är den här livsstilen också tryggare än att ha hög lön och dyra vanor. Vi har många olika inkomstkällor. Vi är vana vid att leva billigt. Och vi vet att vi kan hitta nya lösningar om det kniper.
Livet nära naturen är också mer...  här söker de ord. Personligt. Rotat. Levande. 
– När det alltid är varmt i huset tänker man inte ens på det. Men när man själv eldar och känner kontrasten, då uppskattar man det mer, säger Alexandra.



Äventyren är en del av glädjen. Att ta sig ett dopp i ett öppet båtfar i en värld av is. Att övernatta oplanerat på en holme. Att bära en kanot över fjället för att få paddla i vårfloden i en älv. Att komma iland någon helt annanstans än man hade tänkt sig och knacka på hos okända eller lifta hem.
– Man träffar människor man aldrig skulle ha träffat annars, och får se platser man annars inte skulle ha sett, säger Jonas.
– Det är nåt fint i att lita på att det ska lösa sig på något sätt. Att man inte måste planera allt, säger Alexand-ra. 
De vill båda leva så att de inte skadar natur och djur och andra människor. Ta vara på det naturen erbjuder. Och inte köpa onödig prylar som tillverkats under slavliknande förhållanden i fjärran land. 
– Vi behöver inte så mycket som vi tror. Det går att sänka standarden lite och ändå höja sin livskvalitet, säger Jonas.
– Jag tror på att visa människor att det finns andra sätt att leva. Jag vill också få människor att komma ut och uppleva saker, för då får man också en större förståelse för naturen, säger Alexandra.


 

Alexandra Sjöblom och Jonas Sjöblom.

 

Giséla Linde, Finlands Natur nr 1/2018
Kommentarer (0)
Skriv siffran 10 med bokstäver:
 

Finlands Natur

är tidningen för dig som vill läsa om naturen och miljön i Finland på svenska. Papperstidningen utkommer fyra gånger per år. Här på vår webbsajt presenterar vi ett litet urval artiklar ur den tryckta tidningen, i kronologisk ordning. Ytterligare några artiklar kan läsas mot avgift på den finlandssvenska tidskriftsportalen Paperini.

Är du intresserad av något särskilt ämne? Då kan du söka efter artiklar i 22 kategorier. Vill du läsa ännu fler artiklar? 
Då är det dags att börja prenumerera på Finlands Natur!
Den tryckta tidningen tidningen innehåller förutom miljörelaterat material även rikligt med faktaspäckade naturreportage illustrerade med högklassiga naturfoton.

 

I baldersbråns rike

Utskären i juli bjuder på strålande blomsterprakt och talrika fågelungar som noga vaktas sina föräldrar.Läs mera »
Hans Hästbacka, Finlands Natur nr 2/2018

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.Läs mera »
Mats Bentmar, Finlands Natur nr 2/2018

Gipsen stoppar näringsläckaget

Genom att sprida ut gips på åkrarna kan man minska näringsläckaget med hälften. Också andra sätt att råda bot på läckaget undersöks.Läs mera »
Leena Rantajärvi, Finlands Natur nr 2/2018

Lövängar, sandrev och höga berg

Åbolands skärgård har inte utan orsak kallats för världens vackraste. Här finns oändliga möjligheter att paddlande eller seglande på egen hand utforska öar och stränder av alla slag. Naturtyperna varie­rar från kala kobbar och låga sandörar till höga berg, gamla skogar och artrika lövängar.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018

Med hav och havtornssaft i blodet

Som barn följde de sina familjer till sjöss och till skogs. Som vuxna har båda valt en livsstil mer rik på tid och upplevelser än pengar. Kusinerna Jonas Sjöblom och Alexandra Sjöblom tar vara på varje årstid.Läs mera »
Giséla Linde, Finlands Natur nr 1/2018

Järven – enstöring på vandring söderut

Vargen, björnen och lodjuret har vi småningom blivit bekanta med även i södra Finland, i takt med att bestånden vuxit. Nu finns tecken på att även järven – den minst kända av de fyra stora – sakta sprider sig söderut.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

En utsikt värd en klättring

Höga berg och djupa dalar – så kunde man beskriva Höga Kusten, som tillsammans med ”Låga Kusten” på finska sidan av Kvarken bildar ett av UNESCO:s världsarv. Ett gäng naturfotografer från Biofoto Finland upplevde världsarvet i kyligt vårväder i fjol.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Två röster i skärgårdsvåren

Då orrtupparna spelar på stränderna och tranorna blåser fanfarer i den stilla aprilkvällen är vårstämningen i skärgården som finast.Läs mera »
Hans Hästbacka, Finlands Natur nr 1/2018

Järven – enstöring på vandring söderut

Vargen, björnen och lodjuret har vi småningom blivit bekanta med även i södra Finland, i takt med att bestånden vuxit. Nu finns tecken på att även järven – den minst kända av de fyra stora – sakta sprider sig söderut.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018