Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Bäckarna behöver dig

Att avlägsna grenar och andra hinder, att gräva fram gammalt lekgrus eller lägga till nytt – med enkla åtgärder har fiske- och naturvårdsintresserade fått öringar att igen fortplanta sig i bäckar där de varit helt eller nästan försvunna.

Hagabäcken och Stickelbackabäcken i Helsingfors, Ingarskila å i Ingå och Byabäcken i Sibbo är exempel på små vattendrag där öringen nu leker tack vare att lekplatserna restaurerats. Restaureringen och uppföljningen av resultaten är konkret naturvårdsarbete som vem som helst kan delta i.
En som länge haft ett brinnande intresse för öringens och andra vandringsfiskar välbefinnande är Henrik Kettunen, verksamhetsledare för föreningen Vaelluskala. Han har varit med och lett otaliga bäckrestaureringar runtom i Finland.
– De flesta restaureringsprojekten har planerats och utförts av kunniga frivilliga. De få fiskexperterna vid NTM-centralerna och fiskerihushållningscentralerna har numera begränsat med tid och möjlighet att genomföra restaureringar, säger Kettunen.
 

Den som vill vara med och rädda en fiskförande bäck gör klokt att vända sig till någon av de många föreningar och andra frivillig-organisationer som sysslar med restaureringar. Länkar till ett antal sådana organisationers hemsidor finns på sajten vaelluskala.net. Här kan du också få tips om kommande restaureringstalkon.
Att restaurera en bäck som har potential som lekområde för öring kräver sakkunskap som finns i många av föreningarna. Det är till exempel inte självklart var man ska anlägga grusbäddarna där öringen kan leka.
– Ofta finns det gammalt fungerande lekgrus kvar som man får fram genom att ta bort sand, löv och andra växtdelar som täcker gruset. Då behöver man inte köra ut nytt grus i strömfåran.
Kettunen varnar för att anlägga grusbäddar där vattnet inte strömmar tillräckligt fort.
– På en fungerande lekplats ska vattnet strömma med 25–50 centimeter per sekund. Vattendjupet borde vara 1,5 gånger öringshonans höjd. För en stor hona kan det behövas 30 centimeter vatten.
Kettunen tipsar om att man kan hitta lekplatser genom att på hösten söka efter de gropar som öringshonorna gör i gruset då de lägger sin rom. Förekomst av yngel konstaterar man enklast på kvällen eller natten
genom att lysa med ficklampa.
– Ynglen blir inte rädda för ljuset och man kan studera dem på nära håll.


 

Lekgruset tenderar att med tiden bli täckt av sand och sediment. Små yngel som försöker gömma sig i gruset kvävs lätt om det finns mycket finkornig sand bland gruskornen. Enligt Henrik Kettunen är det lätt att rengöra lekgruset från sand genom att fylla ett ämbar med vatten från bäcken och hälla ut det över grusbädden. Gör man detta tillräckligt många gånger sköljs sanden bort. 
Öringen leker från början av oktober till mitten av november. Den bästa tiden för restaureringsåtgärder och rengöring av lekgruset är just nu, då årets yngel inte längre finns på lekplatserna.

Med ficklampa kan man söka och studera små öringsyngel utan att de blir rädda. Svartbäcken i östra Helsingfors. Foto Henrik Kettunen.

 

Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019
Kommentarer (0)
Skriv siffran 6 med bokstäver:
 

Finlands Natur

är tidningen för dig som vill läsa om naturen och miljön i Finland på svenska. Papperstidningen utkommer fyra gånger per år. Här på vår webbsajt presenterar vi ett litet urval artiklar ur den tryckta tidningen, i kronologisk ordning. Ytterligare några artiklar kan läsas mot avgift på den finlandssvenska tidskriftsportalen Paperini.

Är du intresserad av något särskilt ämne? Då kan du söka efter artiklar i 22 kategorier. Vill du läsa ännu fler artiklar? 
Då är det dags att börja prenumerera på Finlands Natur!
Den tryckta tidningen tidningen innehåller förutom miljörelaterat material även rikligt med faktaspäckade naturreportage illustrerade med högklassiga naturfoton.

 

Internet belastar miljön

Streaming av videor, allt från YouTube till långfilmer, har fått internets koldioxidutsläpp att växa explosionsartat. Streamingen för­brukar allt mer energi, en ökning som inte syns på din elräkning men som bidrar till att den globala elkonsumtionen ökar.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2019

Över Skärgårdshavets isar

Många ser skärgården enbart under sommar­månaderna. Det är synd, för skärgårdsvintern har sin speciella charm. Vitheten och tystnaden ute på isvidderna ger fina upplevelser som långfärdsskridskoåkarna upptäckt.Läs mera »
Sanna-Mari Kunttu, Finlands Natur nr 4/2019

Fredade skogar, vassvikar och fågeltorn

Trots att urbana miljöer dominerar är Helsingforsregionen rikare på skyddade skogar mer eller mindre i natur­tillstånd än något annat område i Nyland. Här finns också ett antal fågeltorn vid fredade vassvikar.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2019

God stadsplanering minskar bilberoendet

Alla yrkesgrupper behöver verktyg, också stadsplanerarna. I Finland heter ett av verktygen BEMINE - en rapport där forskare i samarbete med tjänstemän synat statistiken med målet att göra planeringen av städerna mer hållbar och inkluderande i framtiden.Läs mera »
Marcus Floman, Finlands Natur nr 4/2019

Ge helgerna deras betydelse igen

Julen och nyåret närmar sig. Allt fler blir uppmärksamma på helgfirandets baksidor och söker alternativ. Listorna med tips om en hållbar jul är många. Tillsammans med John Björkman tar vi fram kärnan i helgfirandet.Läs mera »
Maria Svens, Finlands Natur nr 4/2019

Berget värmer höghus i Esbo

Med hjälp av bergvärme och återvinning av värmen ur ventilations­luften ska höghusets 42 lägenheter minska sin förbrukning av energi för uppvärmning med minst två tredjedelar. Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019

Bäckarna behöver dig

Att avlägsna grenar och andra hinder, att gräva fram gammalt lekgrus eller lägga till nytt – med enkla åtgärder har fiske- och naturvårdsintresserade fått öringar att igen fortplanta sig i bäckar där de varit helt eller nästan försvunna.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019

Höst i norra Karelen

Ruunaa rekreationsområde öster om Lieksa lämpar sig utmärkt för en höstlig veckoslutsvandring som även tonåringar uppskattar – trots nattkyla och snöslask.Läs mera »
Asko Ristolainen, Finlands Natur nr 3/2019

Mer strömming på matbordet hjälper Östersjön

Strömmingen har i dag degraderats till i första hand foder- och exportfisk. I medeltal äter vi idag bara 300 gram strömming per år. Kunde strömmingen i framtiden ersätta köttet och den importerade fisken på tallriken och därmed spela en positiv roll för Östersjön? Läs mera »
Marcus Floman, nr 3/2019

Fågelrik skärgård, orörda myrar och berg

Södra Österbottens skärgårdszon är smal men rik på både flyttande och häckande fåglar. Inne i landet finns vidsträckta myrar i naturtillstånd och några av Österbottens högsta berg.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019