Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Den livsviktiga pollineringen

Pollineringen är ett av de mest raffinerade samspelen mellan växter och djur som utvecklats under evolutionens gång. Pollineringen är avgörande för många växters befruktning och besöken i blommorna ger pollineraren livsviktig näring.

Humlan som brummar omkring på sommarängen och fjärilen som fladdrar fram längs den blomrika vägrenen gör det inte för ro skull – de är på jakt efter livgivande nektar ur blommornas djup. Nektarn består till största delen av olika sockerarter lösta i vatten, och sockret är det bränsle som många insekter behöver för att vara aktiva. 
Växternas blommor är inte vackert färggranna för att glädja oss mänskor – hur gärna vi än vill tro det. Istället handlar det om att växterna utvecklat blommor med starka färger i syfte att locka pollinerare. Fjärilar och humlor
attraheras speciellt av blå-, purpur- och violettfärgade blommor. Också gula blommor är populära, men det kan bero på att insekterna – i motsats till oss mänskor – ser det ultravioletta ljus som gula blommor reflekterar.


Då insekten väl har landat på blomman gäller det för växten att se till att den kommer i kontakt med ståndarna, växtens ”hanliga könsorgan” där pollenkornen produceras. För att leda insekten mot ståndarna har många blommor så kallade nektarmärken, teckningar i form av streck som leder in mot blommans mitt, som ofta har en helt annan färg än de mer perifert belägna delar av blomman. 
Nektarn är hos många växter väldoftande, vilket också bidrar till att locka pollinerare. Insekterna lär sig känna igen doften av vissa blommor och de blir mer benägna att besöka starkt doftande blommor eftersom de lär sig att dessa innehåller mer nektar än svagt doftande blommor.

 

Då insekter med pollen på kroppen rör sig i blommorna kommer de också förr eller senare i kontakt med pistillen, växtens ”honliga könsorgan”. Då pollenkorn fastnar på pistillens klibbiga märke kan befruktningen komma igång. Den sker genom att en slang från pollenkornet växer in i pistillen. Längs slangen passerar sädesceller in till pistillens äggcell och befruktar denna. 
Många insekter, bland dem humlor, bin och skalbaggar, äter gärna de proteinrika pollenkornen eller matar dem i sina larver. Humledrottningar behöver proteinet i pollenkornen för sin produktion av ägg.
Insekterna sätter i sig en del pollenkorn som kunde ha bidragit till befruktningen. Men mängden pollen som blir insektsföda är ändå så liten att det lönat sig för växterna att offra den mot den livsviktiga fördel som insektspollineringen innebär. 


 

Under evolutionens gång har blommor och insekter utvecklats och anpassat sig till varandra mycket specifikt. Hos många växter har till exempel nektarproduktionen förlagts djupt nere i blomman samtidigt som vissa insekts-arter utvecklat en lång sugsnabel för att nå nektarn. En del blommor producerar väldoftande nektar bara på natten för att locka insekter som utvecklats till att vara nattaktiva.
Samspelet mellan växter och pollinerande insekter fungerar i regel bra, men det finns exempel på att den ena parten kan ”lura” den andra. Bland humlorna är det inte helt ovanligt att individer med kort sugsnabel tröttnar på att försöka nå nektarn i en djup blomma. Istället biter humlan helt sonika hål i blommans nedre del och kommer åt nektarn den vägen utan att komma i kontakt med vare sig ståndare eller pistill. Hålet i blomman kan sedan utnyttjas av andra humlor.
Orkidén flugblomster (Ophrys insectifera) har en blomma med ett utseende och en doft som lockar hanar av vissa grävsteklar (Gorytes sp.) till parning. Under parnings-försöken överför stekeln pollen från ståndare till pistill utan att själv ha någon fördel av det hela.
 

Av jordens alla blommande växter beräknas 90 procent vara beroende av pollinering. Av de växter mänskan aktivt odlar är 75 procent insektspollinerade. Tambin som hålls i kupor för honungsproduktion är viktiga som pollinerare av odlingsväxter. I praktiken är det mervärde de ger odlingar många gånger större än värdet av honungsproduktionen.
Det finns många exempel på att skördens kvalitet och kvantitet ökar då tambin och andra pollinerar är närvarande. Bland odlingsväxter har detta konstaterats hos bland annat rybs, raps, olika klöverarter och fruktträd. Humlors pollinering har konstaterats kunna ge en 12 gånger större blåbärsskörd per areal jämfört med ytor som humlor varit utestängda från.
Ute i världen finns det många uppmärksammade exempel på massdöd bland tambin och en kraftig populationsminskning hos humlor och andra pollinerare. I Finland har detta inte kunnat visas rent kvantitativt, eftersom uppföljningsdata gällande insektspopulationernas storlek har saknats. Forskning inom detta område pågår dock, bland annat vid Finlands miljöcentral inom det treåriga projektet Pölyhyöty.
Orsaken till att pollinerarna minskat i antal tros vara bland annat förstörda livsmiljöer, kemiska bekämpningsmedel, parasiter, sjukdomar och på senare tid även klimatförändringen. 
Du kan hjälpa pollinerande humlor, bin och andra steklar genom att bygga bon där de kan föda upp sina larver. Du hittar en beskrivning av humlebon i en annan Finlands Natur-artikel: Hjälp humlan med bostaden

Många insekter har en hårig kropp, vilket gör att pollenkornen lättare fastnar. På bilden blomflugan Eristalis nemorum.

 

 

Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2019
Kommentarer (0)
Skriv siffran 9 med bokstäver:
 

Finlands Natur

är tidningen för dig som vill läsa om naturen och miljön i Finland på svenska. Papperstidningen utkommer fyra gånger per år. Här på vår webbsajt presenterar vi ett litet urval artiklar ur den tryckta tidningen, i kronologisk ordning. Ytterligare några artiklar kan läsas mot avgift på den finlandssvenska tidskriftsportalen Paperini.

Är du intresserad av något särskilt ämne? Då kan du söka efter artiklar i 22 kategorier. Vill du läsa ännu fler artiklar? 
Då är det dags att börja prenumerera på Finlands Natur!
Den tryckta tidningen tidningen innehåller förutom miljörelaterat material även rikligt med faktaspäckade naturreportage illustrerade med högklassiga naturfoton.

 

Mer strömming på matbordet hjälper Östersjön

Strömmingen har i dag degraderats till i första hand foder- och exportfisk. I medeltal äter vi idag bara 300 gram strömming per år. Kunde strömmingen i framtiden ersätta köttet och den importerade fisken på tallriken och därmed spela en positiv roll för Östersjön? Läs mera »
Marcus Floman, nr 3/2019

Fågelrik skärgård, orörda myrar och berg

Södra Österbottens skärgårdszon är smal men rik på både flyttande och häckande fåglar. Inne i landet finns vidsträckta myrar i naturtillstånd och några av Österbottens högsta berg.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019

Hjälp humlan med bostaden

I urbana områden råder det ofta brist på lämpliga ställen där humledrottningar kan lägga ägg och föda upp sin avkomma. Du kan lindra humlornas bostadsbrist genom att bygga och sätta ut humleholkar.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2019

Den livsviktiga pollineringen

Pollineringen är ett av de mest raffinerade samspelen mellan växter och djur som utvecklats under evolutionens gång. Pollineringen är avgörande för många växters befruktning och besöken i blommorna ger pollineraren livsviktig näring.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2019

Från broccoli till biobränsle

Biogas som alternativt, miljövänligt drivmedel i bilar är starkt på kommande. Anläggningarna där gasen framställs ur organiskt avfall blir allt fler, liksom också tankstationerna där gasbilarna kan fylla sina tankar.Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2019

Karga klippor, djupa havsvikar och lövängar

Den åländska naturen bjuder på allt från kala klippor med rykande bränningar till lugna inomskärsvikar och klarvattensjöar. På land är frodiga lundar med rik flora på kalkmark vanligare än någon annanstans i Finland. Med landskapsfärjorna rör du dig enkelt i det åländska öriket. Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2019

Lapplands himmelrike

Utanför turistorterna och de mest frekventerade vandringslederna gömmer sig många okända pärlor i den lappländska naturen. Oratunturi i Sodankylä är ett lättillgängligt exempel. Läs mera »
Jonna Saari, Finlands Natur nr 2/2019

Finländarna älskar sin natur – men inte utan förbehåll

En majoritet av finländarna anser att bevarande av naturens mångfald hör till samhällets viktiga uppgifter. Många vill se ett skogsbruk som bättre tar hänsyn till skogsnaturen. Hittills har detta ändå inte förverkligats genom politiska beslut.Läs mera »
Marcus Floman, Finlands Natur nr 2/2019

Det ska börjas i tid

Eva och Thomas Ramstedt startar planeringen av sommaren tidigt. Som friluftsföretagare finns mycket att tänka på. De hoppas på en sommar full av upplevelser, också för den egna familjen.Läs mera »
Maria Svens, Finlands Natur nr 2/2019

Att flyga är inte nödvändigt

För allt fler framstår flygresor som något det går att avstå från – med hänsyn till klimatet. Många gör sitt val i tysthet, men det blir allt vanligare att gå med i någon form av nätverk där man kollektivt går in för att sluta eller kraftigt minska sitt flygande. Läs mera »
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2019