Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.

På den enda tyska krogen i Sumatras bullriga huvudstad Medan sitter tre dystra forskare böjda över sina glas. Britten Ian Singleton, amerikanen Matthew Nowak och tysken Jan-Fritz Nierste jobbar inom projektet Sumatran Orangutan Conservation Programme (SOCP), som för en ojämn kamp för att skydda Sumatras krympande orangutangpopulationer.
– Situationen är katastrofal. Sumatraorangutangen har aldrig varit så hotad som nu, och aldrig har skogen mejats ner i lika snabb takt, säger SOCP:s direktör Ian Singleton, som jobbat med orangutanger på Sumatra i 23 år.
- Sumatraorangutangen har minskat med över 80 procent under det senaste seklet. Arten klassas som akut utrotningshotad av Internationella naturvårdsunionen IUCN. 
– Den största orsaken är skogsavverkningen, som är snabbare i Indonesien än i någon annan del av världen. Drivkraften är framför allt nya oljepalmplantager, säger Matthew Nowak.  

Största delen av de
6 600 sumatraorangutanger som finns kvar lever i, och kring, nationalparken Gunung Leuser i de norra delarna av Sumatra. Ekosystemet Leuser är ett av de sista sammanhängande regnskogsområdena på ön, och finns med på Unescos lista över världsnaturarv. 

– Det hindrar inte avverkningen från att fortsätta. Hemlösa orangutanger som hittas på hyggena klubbas vanligen ihjäl, medan deras ungar tas som husdjur. Det är olagligt förstås, men det finns ingen som ser till att lagarna följs, säger Singleton. 
I ett försök att bromsa den nedåtgående spiralen har SOCP grundat en rehabiliteringsklinik för föräldralösa och misshandlade orangutanger utanför staden Medan. 
– Vi tar emot 20–30 orangutanger varje år. De som kommer till oss är de tursamma överlevarna, flyktingar från skogar som inte längre existerar, säger Singleton medan vi åker mot kliniken.
På rehabiliteringscentret möts vi av ett karantänsområde med 16 burar. Här sitter de orangutanger som senast tagits emot av SOCP. De tillbringar tre veckor i karantän, medan de genomgår röntgenundersökningar och testas för sjukdomar som tuberkulos och hepatit B. Orangutangernas arvsmassa är så lik människans att de kan smittas av samma sjukdomar och föra dem vidare. 
– Många av orangutangerna som tas emot är i dålig fysisk form, eller traumatiserade efter att ha förlorat sin mamma, säger Singleton.

Han förklarar att kliniken jobbar enligt en trestegsmodell: från konfiskering till socialisering, och till sist återintroducering till naturen. De flesta av orangutangerna som sitter i karantän har nyligen konfiskerats av folk som hållit dem olagligt som husdjur.
– Vi får bara nys om sådana fall där någonting gått galet och ägaren själv vill göra sig av med orangutangen. Det är alltså bara en bråkdel som når oss, säger Singleton.
Längre in i centret syns tre pigga, rufsiga orangutangungar som klättrar i rep och ställningar som satts upp mellan träden. Frukter, bollar och pinnar hänger i repen. 
– Här lär sig ungarna grunderna i vad det vill säga att vara en orangutang. Om deras mamma dödas vet de inte hur de ska klara sig. I naturen tar det upp till åtta år innan en unge är fullärd, säger Singleton. 
I lekparken ska orangutangungarna bland annat lära sig vilka frukter som går att äta och hur man bygger sig ett bo till natten.

– Vår personal visar exempel, som orangutangerna lär sig imitera. De är nyfikna och skickliga på att härma en människas rörelser, bara man lyckas fånga deras intresse. Många är så traumatiserade och misstänksamma att det tar tid innan de kan koncentrera sig.
I en större bur uppe i en sluttning pågår följande fas: en grupp tonåriga orangutanger lär sig umgås med varandra. Under stort ståhej käbblar de om fikon och bananer, klänger i burens tak, ropar till varandra och kikar frågande mot oss.
– De flesta möter andra orangutanger för första gången sedan de förlorade sin mamma. Det är den viktigaste delen av socialiseringsfasen: att lära sig kommunicera med sina artfränder och försvara sin mat, säger Singleton. 
När veterinärerna på centret anser att en orangutang klarar sig tillräckligt bra med de andra är det dags för den sista fasen: återintroduceringen. Den sker stegvis: först väljer personalen ut 4–5 orangutanger som verkar komma bra överens. De körs sedan tillsammans ut till ett av två skogsområden i den nordliga provinsen Aceh, där SOCP försöker etablera nya populationer. Också här får de tillbringa den första tiden i burar, för att långsamt vänja sig vid skogens läten och dofter. När orangutangerna känner sig trygga i sin nya omgivning öppnas burarna. Orangutangerna får ge sig ut i egen takt, men återvända om de vill. Först när personalen är helt säker på att de klarar sig på egen hand transporteras de djupare in i skogen och släpps fria. 

SOCP har sedan 2002 släppt ut över 200 orangutanger i naturen. Överlevnadsprocenten ligger mellan 70 och 80. Orangutangerna tillbringar vanligtvis mellan sex månader och två år i rehabiliteringscentret innan de återintroduceras. 
Men en del av djuren är så allvarligt skadade att de inte kan släppas ut på nytt. Det gäller till exempel en massiv, 100 kilo tung hane som fått namnet Leuser. Leuser, sju gånger starkare än en vanlig människa, är blind efter att ha skjutits 62 gånger med luftgevär.
Det har ändå inte hindrat Leuser från att få tvillingar på kliniken tillsammans med den likaså blinda honan Gober. Tvillingarna Genteng och Ginting är båda friska, och kommer att släppas ut tillsammans med sin mamma, berättar Singleton. Honan Gober återfick synen efter en starroperation 

Trots ljusglimtar som den här är Singleton pessimistisk. Han berättar om en ny markanvändningsplan för provinsen Aceh, som öppnar Gunung Leusers skogar för vägbyggen. 
– Det är bara i Leuser det fortfarande finns såväl orangutanger som elefanter, sumatranoshörningar och sumatratigrar. Om vägplanen verkställs kommer noshörningarna att vara försvunna om fem år, elefanterna om tio år och orangutangerna om 15 år.
Enligt Singleton är vägbygget som regeringen i det självstyrda Aceh vill driva igenom olagligt.
– Aceh tog sig genom tsunamikatastrofen 2004 och ett gerillakrig som pågick i tre decennier. Nu håller man själva på att vålla en ny katastrof. Erosionen som följer när träden försvinner leder till jordskred och översvämningar som kan sopa med sig hela städer. 
Den brittiska forskaren säger att det är förhoppningar om snabba vinster som driver de nya markplanerna.
– Oljepalmen växer fort, ger god avkastning och sysselsätter miljoner. Ofta röjs ny plantageareal genom att man häller ut bensin i skogen och eldar upp rubb och stubb.
– Framtiden beror på de beslut om Leusers ekosystem som fattas de närmaste månaderna. Inte bara orangutangernas framtid, utan hela regionens.

Artikeln har producerats med stöd (biståndsmedel) från utrikesministeriet

 

Sumatraorangutangen

• Världens största trädlevande djur

• Hör till de intelligentaste djuren, kan lära sig använda verktyg.

• Det finns två orangutangarter: sumatraorangutangen och borneo     orangutangen. 

• Förökar sig långsamt: en hona föder i medeltal bara en unge på nio år.

• Trivs bäst i tropiska låglandsskogar. Då dessa röjs och görs om till plantager trängs de återstående orangutangerna undan till bergstrakter, på gränsen till sin toleranszon.  

• Sumatran Orangutan Conservation Programme (SOCP) arbetar för att bevara sumatraorangutangen och skydda skogarna i ekosystemet Leuser. SOCP driver både rehabiliteringskliniken för hemlösa orangutanger och rättsprocesser mot skogs- och palmoljeföretag. 

• En klinik för orangutanger grundades redan 1973 på Sumatra i närheten av staden Bukit Lawang av schweizarna Regina Frey och Monica Boerner. Innan kliniken flyttade till annan ort släpptes över 200 orangutanger ut i naturen. En del av dem lever ännu kvar i skogarna kring staden och har blivit en turistattraktion. 

Lappar hålen i biodiversiteten

Återintroducering är en naturvårdsstrategi som går ut på att återföra friska individer av en hotad djur- eller växtart till ett område därifrån den tidigare trängts undan. Djuren och växterna föds alltså upp i fångenskap och släpps sedan ut i hopp om att de ska kunna etablera sig på nytt i sin naturliga miljö och bidra till att återställa balansen i ekosystemet. 
Ett globalt specialistnätverk inom naturvårdsunionen IUCN arbetar med tiotals projekt av det här slaget. Det främsta syftet med dem är att motarbeta utarmningen av biodiversiteten som den kontinuerliga habitatförstörelsen orsakar. 
Taktiken tillämpas inte bara på större däggdjur som orangutanger, utan också på bland annat fåglar, fiskar, växter, groddjur och också några spindelarter.
Framgångsrika pionjärprojekt som IUCN lyfter fram är återintroduceringen av arabisk oryxantilop i Omans ökennatur, lejontamariner i Amazonas och rödvargen i North Carolina i USA. 
I en rapport från år 2013 där återintroduceringsprojekt i olika delar av världen granskades bedömer IUCN att 31 av 57 projekt varit lyckade eller mycket lyckade. 25 projekt bedöms som delvis lyckade, medan bara ett klassificeras som misslyckat. För att återintroduceringen verkligen ska fungera krävs ett digert förarbete och minutiösa praktiska förberedelser. IUCN framhåller också att många projekt strandar på att det inte finns tillräckligt med resurser för att följa upp hur det går efter att arten återintroducerats. 
– Det är hoppingivande att antalet projekt av den här typen har ökat under de senaste 20 åren, men samtidigt visar det att levnadsutrymmet för djur- och växtarter hela tiden krymper, antingen genom direkt konkurrens med människan eller som en följd av klimatförändringen, säger Frédéric Launay, återintroduktionsexpert på IUCN, i ett pressmeddelande.

 

Tobias Pettersson, Finlands Natur 1/2015
Kommentarer (1)
Skriv siffran 10 med bokstäver:
SÅÅÅ SÖT
1207.02.18 kl. 10:39

Resultat för biologisk mångfald:

Bygg bo åt taggig vän

I augusti-september går de största igelkottshanarna i vinterdvala. Honorna och årets ungar gör det lite senare. Du kan enkelt hjälpa dem att klara vintern i din trädgård.

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.

Landhöjningsskärgård, skogar och myrar

Vår nya artikelserie om Svenskfinlands naturpärlor inleds i mellersta Österbotten. Tuija Warén, specialplanerare vid Forststyrelsens naturtjänster i Vasa, rekommenderar spännande utfärdsmål.

Kompostera mera

Matsvinnet i hushållen är ett allt mer uppmärksammat problem. Det kan motverkas genom gammal hederlig kompostering, som i slutändan ger prima mylla. En rätt skött kompost hålls igång hela vintern av egen kraft och om den ändå fryser går att få igång den igen på våren

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.

Under Antarktis is

Antarktis är inte bara höga isberg, pingviner och sälar på iskanten. På havsbottnen under isen finns en enorm biologisk mångfald i form av marina djur anpassade till den iskalla miljön. Men även här börjar klimatförändringen göra sig påmind.

Låt ängen ta över gräsmattan

Att hålla efter ogräs, att sprida mängder av gödsel och att klippa sin gräsmatta i tid och otid tar tid och kan bli svettigt och dyrt. Varför inte istället låta naturens mångfald ta över en del av gräsmattan?

Små kraftverk – stor skada för fisken

Små vattenkraftverk har marginell betydelse för landets energiförsörjning, men deras inverkan på vattendragens funktion som vandringsleder för fiskar är desto större. Miljöorganisationer föreslår nu en lagändring som skulle göra det möjligt att förpliktiga kraftverksbolagen till att bygga fisktrappor där detta är motiverat.

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.

Sista chansen för Svartåns musslor

I Svartån lever Finlands sydligaste population av flodpärlmussla ännu segt kvar, men ingen föryngring har skett på många år. Nu ska musslorna få hjälp med att föröka sig.

Bakom galler

Runda små äppel eller ärter, kottar eller konstiga färgfläckar på bladen. De kallas galler och förorsakas av diverse insekter och andra småkryp som mat åt organismernas larvstadier.

Med vargen som granne

Det går att leva med vargen som granne. Men det innebär utmaningar för jägare med hund och för boskapsuppfödare. Det visar erfarenheter nu även i norra Tenala.

När klimatet kräver flyttning

”Assisterad migration är än så länge mer en idé än en praktisk åtgärd. Men idén kan bli verklighet inom ett decennium om vi inte får bukt med klimatförändringen.”

Kalk skapar mångfald

”Vårt land är fattigt, skall så bli, För den, som kalk begär”

Myror ger mersmak

De håller sig med husdjur, sköter om sin drottning i vått och torrt, försvarar stacken mot inkräktare och använder mediciner mot sjukdomar. Myrorna är mycket mer än besvärliga småkryp som planlöst springer omkring på köksbordet.

Se och hör fåglarna bättre från tornen

Var du än bor i Svenskfinland är det aldrig speciellt långt till närmaste fågeltorn.

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.

Kina växer

Kina står inför många utmaningar för att kunna försörja den växande befolkningen. Det råder brist på odlingsmark, vattnet är förorenat och den biologiska mångfalden minskar.

Finlands myrskydd kompletteras

Finland är världens myrrikaste land, men skyddet av myrnaturen är bristfällig. Nu bereds ett kompletterande skyddsprogram med avsikt att förbättra myrskyddet speciellt i södra Finland.

Låt alla blommor blomma

– Betesmarken vid ån skulle vi sköta oberoende om vi fick miljöstöd eller inte, säger Maria Dentala.

Här går pungdjuren säkra

Att flytta friska djurpopulationer ut till fredade, isolerade öar är en lösning Australien gått in för när den ursprungliga faunan trängs tillbaka av introducerade rovdjur och sjukdomar.

Finlands rödlista under lupp

Finland gav som avslutning på biodiversitetsåret 2010 ut en uppdaterad version av den nationella rödlistan. Rödlistan bekräftade att vi trots goda föresatser inte lyckats stoppa minskningen av biodiversiteten.