Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Sista chansen för Svartåns musslor

I Svartån lever Finlands sydligaste population av flodpärlmussla ännu segt kvar, men ingen föryngring har skett på många år. Nu ska musslorna få hjälp med att föröka sig.

Svartå ådal nedanför Åminnefors kraftverksdamm i början av november. Ån är ännu helt isfri, men stränderna lyser vackert vita av snö efter den tidiga starten på vintern. Anu Suonpää, forskare vid Västra Nylands vatten och miljö r.f., tvekar inte att dyka ned i det tvågradiga vattnet på jakt efter Svartåns specialitet som gömmer sig i åns botten-sediment.
Efter en stunds bökande i åbottnen kommer Suonpää upp till ytan igen. Hon räcker över en nätpåse till Ralf Holmberg som väntar i en roddbåt. Nätpåsen innehåller några drygt tio centimeter långa, robust byggda, mörkbruna musslor. De är flodpärlmusslor, en av Finlands mest hotade ryggrads-lösa djurarter.

Som på så många andra håll i södra och mellersta Finland går det dåligt för flodpärlmusslan. Den fångades tidigare i stora mängder av pärlfiskare, som ville få tag i de ytterst få exemplar som innehåller pärlor av ekonomiskt värde. Sedan 1955 är den fridlyst, men nya betydligt värre hot mot arten har dykt upp sedan dess.
Flodpärlmusslans larver, de så kallade glochidierna, är beroende av laxfiskar, vars gälar de sitter fästade vid under sitt första levnadsår. Eftersom öring och lax är förhindrade att stiga upp i vattendrag där det byggts kraftverksdammar har flodpärlmusslans förökning upphört i många åar och bäckar. Eftersom arten är mycket långlivad kan den finnas kvar länge trots att den inte förökar sig. Det är fallet i Svartån där de flesta musslor är i åldern 50–100 år. Yngre musslor saknas helt. Suonpää uppskattar att det i dag finns kvar högst 1 600 flodpärlmusslor i Svartån.
En annan faktor som slagit hårt mot flodpärlmusslan är försämrad vattenkvalitet. Skogsdikningar, intensivt jordbruk och industriutsläpp har lett till övergödning av många vattendrag. Det har inneburit mer finfördelade partiklar i vattnet och tjocka lager av sediment på bottnen. Äldre musslor överlever sådana förändringar, men små musslor som lämnat larvstadiet bakom sig för att fästa sig vid bottnen förkvävs lätt i bottensedimentet.
– Musslorna vi tagit upp från Svartån stänger sina skal och drar in foten långsamt och flegmatiskt då de blir störda. Det visar att de är i dålig kondition och har nedsatt förmåga att uppta näring på grund av den dåliga vattenkvaliteten, berättar Suonpää.

Nu vill forskarna göra en konkret insats för att om möjligt rädda Svartåmusslorna. De exemplar som Suonpää tar upp från bottnen tas om hand av Santtu Välilä och Hanna Suonia från Jyväskylä universitets forskningsstation i Konnevesi. Hit är musslorna på väg för att om möjligt föröka sig i stationens bassänger istället för i Svartåns dyiga botten.
– Det verkar som om musslorna i Svartån var i så dåligt skick att de inte försökte föröka sig alls denna höst, säger professor Jouni Taskinen, som leder uppfödningsprojektet vid Jyväskylä universitet.
Nu ska de omkring 110 musslornas kondition förhoppningsvis förbättras då de får leva i rent vatten och matas med föda av god kvalitet till nästa sommar. Om så sker kommer hanarna i bassängerna att avge sina spermier som sedan befruktar honornas äggceller i juli–augusti 2017, då musslornas naturliga förökningstid nästa gång infaller.
Om allt går väl utvecklas sedan glochidielarver, som sedan skickas till ett laboratorium i Austevoll i Norge, där man har stor erfarenhet av musseluppfödning. Här får larverna fästa sig på laxfiskars gälar. Efter 9–10 månader har glochidierna utvecklats till millimetersmå musslor som lossnar från gälarna och sedan får växa till sig i små akvarier i 2–4 år. Sedan är det dags för utplantering i samma vattendrag deras föräldrar kommit från. 

Det här är första gången man i Finland försöker sig på en räddningsaktion av den här typen. Projektet omfattar också uppfödning av 150 musslor från Esse å. I flera mellaneuropeiska länder har man satsat mycket på att rädda hotade stammar av musslor genom uppfödning och återutplantering i vattendrag. 
– Erfarenheterna är överlag goda av utplanteringarna. Då musslorna först vuxit till sig tillräckligt i laboratorieförhållanden klarar de sig i det fria, säger Taskinen.
Om de återstående populationerna av flodpärlmussla i södra Finland ska kunna räddas räcker det inte med att på konstgjord väg producera nya musslor i laboratorier. Ännu viktigare är att se till att lax och öring igen kunde stiga i åarna och att minska övergödningen av vattendragen. Här är skyddsplaner för vattendragen och deras tillrinningsområde ett viktigt redskap. En sådan plan för Svartån blir klar i mars 2017. Här ingår bland annat skyddszoner, anläggning av våtmarker och naturenliga torrläggningsprojekt som på sikt ska förbättra vattenkvaliteten i ån.
– Men Finland saknar ännu en nationell skyddsplan för flodpärlmusslan. Här ligger vi efter många andra länder, konstaterar Jouni Taskinen.

Flodpärlmusslan 
(Margaritifera margaritifera)

– finns enbart i rinnande vatten
– kan bli upp till 200 år gammal, är den djurart som blir äldst i Finland
– lever på växtplankton och organiska partiklar som den filtrerar ur vattnet
– en mussla kan filtrera upp till 50 liter vatten per dygn och fungerar därmed som ett litet vattenreningsverk
– i början av 1900-talet kände man till kring 200 vattendrag med flodpärlmussla, idag är de ca 120
– i södra Finland finns kvar bara 7–10 åar med flodpärlmussla
– numera är artens förökning på en säker nivå endast i ett tiotal små bäckar i norra Finlands ödemarker

FRESHABIT

 – projektet som ska rädda flodpärlmusslan är en del av FRESHABIT, som är det största program som fått finansiering ur EU:s LIFE-fond under Finlands tid i EU
– FRESHABIT pågår under åren 2016–2022 och har en budget på nästan 20 miljoner euro
– förutom uppfödning av flodpärlmusslor kommer man att bygga fiskvägar, restaurera bäckar, minska urlakningen av näringsämnen från avrinningsområden, främja hållbar användning av naturresurser i insjöarna och gynna en miljövänligare vattenkraft
– satsningar på att återuppliva stammen av flodpärlmussla görs förutom i Svartån även i Kisko å i Västra Nyland/Åboland och Esse å i Österbotten
– FRESHABIT omfattar också satsningar på naturnära turism i anslutning till sjöar och vattendrag
– 30 samarbetsparter deltar, bland dem Forststyrelsen, Miljöministeriet, Finlands miljöcentral, Naturresursinstitutet, flera NTM-centraler, flera vattenskyddsföreningar, universitet och miljöorganisationer

 

 

 

 

 

Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2016
Kommentarer (0)
Skriv siffran 5 med bokstäver:

Resultat för biologisk mångfald:

Bygg bo åt taggig vän

I augusti-september går de största igelkottshanarna i vinterdvala. Honorna och årets ungar gör det lite senare. Du kan enkelt hjälpa dem att klara vintern i din trädgård.

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.

Landhöjningsskärgård, skogar och myrar

Vår nya artikelserie om Svenskfinlands naturpärlor inleds i mellersta Österbotten. Tuija Warén, specialplanerare vid Forststyrelsens naturtjänster i Vasa, rekommenderar spännande utfärdsmål.

Kompostera mera

Matsvinnet i hushållen är ett allt mer uppmärksammat problem. Det kan motverkas genom gammal hederlig kompostering, som i slutändan ger prima mylla. En rätt skött kompost hålls igång hela vintern av egen kraft och om den ändå fryser går att få igång den igen på våren

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.

Under Antarktis is

Antarktis är inte bara höga isberg, pingviner och sälar på iskanten. På havsbottnen under isen finns en enorm biologisk mångfald i form av marina djur anpassade till den iskalla miljön. Men även här börjar klimatförändringen göra sig påmind.

Låt ängen ta över gräsmattan

Att hålla efter ogräs, att sprida mängder av gödsel och att klippa sin gräsmatta i tid och otid tar tid och kan bli svettigt och dyrt. Varför inte istället låta naturens mångfald ta över en del av gräsmattan?

Små kraftverk – stor skada för fisken

Små vattenkraftverk har marginell betydelse för landets energiförsörjning, men deras inverkan på vattendragens funktion som vandringsleder för fiskar är desto större. Miljöorganisationer föreslår nu en lagändring som skulle göra det möjligt att förpliktiga kraftverksbolagen till att bygga fisktrappor där detta är motiverat.

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.

Sista chansen för Svartåns musslor

I Svartån lever Finlands sydligaste population av flodpärlmussla ännu segt kvar, men ingen föryngring har skett på många år. Nu ska musslorna få hjälp med att föröka sig.

Bakom galler

Runda små äppel eller ärter, kottar eller konstiga färgfläckar på bladen. De kallas galler och förorsakas av diverse insekter och andra småkryp som mat åt organismernas larvstadier.

Med vargen som granne

Det går att leva med vargen som granne. Men det innebär utmaningar för jägare med hund och för boskapsuppfödare. Det visar erfarenheter nu även i norra Tenala.

När klimatet kräver flyttning

”Assisterad migration är än så länge mer en idé än en praktisk åtgärd. Men idén kan bli verklighet inom ett decennium om vi inte får bukt med klimatförändringen.”

Kalk skapar mångfald

”Vårt land är fattigt, skall så bli, För den, som kalk begär”

Myror ger mersmak

De håller sig med husdjur, sköter om sin drottning i vått och torrt, försvarar stacken mot inkräktare och använder mediciner mot sjukdomar. Myrorna är mycket mer än besvärliga småkryp som planlöst springer omkring på köksbordet.

Se och hör fåglarna bättre från tornen

Var du än bor i Svenskfinland är det aldrig speciellt långt till närmaste fågeltorn.

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.

Kina växer

Kina står inför många utmaningar för att kunna försörja den växande befolkningen. Det råder brist på odlingsmark, vattnet är förorenat och den biologiska mångfalden minskar.

Finlands myrskydd kompletteras

Finland är världens myrrikaste land, men skyddet av myrnaturen är bristfällig. Nu bereds ett kompletterande skyddsprogram med avsikt att förbättra myrskyddet speciellt i södra Finland.

Låt alla blommor blomma

– Betesmarken vid ån skulle vi sköta oberoende om vi fick miljöstöd eller inte, säger Maria Dentala.

Här går pungdjuren säkra

Att flytta friska djurpopulationer ut till fredade, isolerade öar är en lösning Australien gått in för när den ursprungliga faunan trängs tillbaka av introducerade rovdjur och sjukdomar.

Finlands rödlista under lupp

Finland gav som avslutning på biodiversitetsåret 2010 ut en uppdaterad version av den nationella rödlistan. Rödlistan bekräftade att vi trots goda föresatser inte lyckats stoppa minskningen av biodiversiteten.