Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.

En tidig julimorgon strax före soluppgången befann jag mig i en gammal skog. Jag följde en uttorkad bäck och kom fram till ett parti självsådd gran. Tät vegetation, omöjlig att ta sig igenom utan att det hörs för mycket. Jag stannar upp, lägger ned mina kameror och tar fram kartan. 
Plötsligt hör jag valpar en bit in i grantätningen. Jag sitter väld dold och har en fin öppning mellan mig och granarna. Jag bestämmer mig för att vänta. 
Tiden går. Första timmen går fort. Andra också. Knott och mygg i en mängd så det går att torka av dem. Jag hör valparna hela tiden. De verkar leka med varandra. Tre timmar. Korp! Pulsen stiger. Korparn­a
följer ju ofta vargen i hopp om mat. Är de vuxna vargarna på väg hit med mat? Plötsligt kommer en valp springande ut ur tätningen. Full fart, småylande. Den ser mig, stannar till. Kameran går igång när valpen är cirka 15 meter från mig. 
Så hörs ett dovt morrande från tätningen. Valpen rusar in och det blir först alldeles tyst. Jag väntar. Hör dem börja äta och bråka om maten. Att vara såhär nära utan att störa ger en känsla av att tillhöra naturen. Efter en stund blir allt lugnare. Det verkar som om de ska sova på maten. Med en påtaglig känsla av att vara iakttagen lämnar jag försiktigt platsen.

Vargens ylande är förknippat med många myter. Fullmåne, midvinter och en bergstopp är en vanlig bild av hur det ska vara när vargarna ylar. Själv har jag hört dem många gånger, ett ljud som för att det ska få sin fulla dimension måste upplevas på plats, i verkligheten, inte bara höras.
En varm sommardag i slutet av juli hade jag klara tecken på att det uppehöll sig varg vid en höjd nära en myr. En av rendevouzplatserna där hela familjen uppehåller sig då valparna lämnat lyan. 
Jag bestämmer mig för att tillbringa kvällen och natten i närheten och slår mig därför ner i god tid med myren mellan mig och platsen där jag tror de är.
Efter några timmar går solen ned och det blir alldeles stilla. Kylan kryper närmare medan dimslöjorna lägger sig över hela myren. Älvdans i sommarnatten. En nattskärra drar igång sin spinnrock i trädet bakom mig. Det är så stilla att knotten hörs. Klockan närmar sig midnatt.
Så plötsligt. Ett kraftfullt och långt utdraget yl från andra sidan myren. Då det ebbar ut fylls det direkt på av två ljusare röster. Ögonblicket senare stämmer alla valparna in. En kör av vargar sjunger! Akustiken är oslagbar. Vartenda hår på min kropp står rakt upp. Sången pågår i några minuter och upprepas ungefär var femte minut under några timmar. 
När ljuset kommer tillbaka och färgar dimmorna rosa och orange landar två tranor på myren. Trumpetstötarna river genom morgonen. Vargarna har tystnat. Jag börjar komma tillbaka till verkligheten.

Mina vandringar i skogarna i hopp om att möta varg på samma sätt som jag gjorde den allra första gången är idag många och långa. Kamouflagekläder och tung kamerautrustning gör att jag rör mig långsamt men samtidigt också tyst och osedd. Ibland så tyst och osynligt att det blir komplicerat.
En tidig höstmorgon strax före soluppgången rörde jag mig längs kanten av en myr. Plötsligt får jag syn på två vargar ett hundratal meter bort. De är på väg rakt mot mig.  Mitt 600:a som jag bär i handen är för långt i den här vegetationen. Jag lägger mig ner. Gräver fram ett kortare tele ur ryggsäcken. Byter snabbt och är redo. 
Nu gäller det. Har jag skrämt dem eller rör de sig fortfarande mot mig? Jag ligger obekvämt och känner mitt hjärta slå. Blir detta ett porträtt av två vargar på samma bild? Det går att ta på spänningen. 
Jag tittar upp. Två vargar står absolut stilla och stirrar på mig endast fem meter bort. Jag rör mig inte. Blinkar inte. Flyttar inte blicken. De tittar noga. På mig, på varandra, på mig igen, sedan på varandra igen. Därefter travar de lugnt iväg.
Jag ligger kvar på platsen i ungefär en timme. Vargarna blev ju inte skrämda och min klädsel vilseledde dem säkert. Vittring fick de inte. Krypande tar jag mig ut mot myren för att få bättre sikt. Då ser jag dem mitt på myren, cirka 200 meter ut. Årsvalpar. Längre bort skymtar jag tiken.
Kammouflageklädd och målad påbörjar jag en 150 meter lång ålning ut på myren mot vargarna. En knapp meter i minuten. I vatten och genom vatten. När jag är framme vid målet, en liten tall, tittar jag upp. Vargarna är borta! Men så ser jag dem cirka trettio meter bort. De ligger och sover! Jag ställer om kameran till enbildstagning och tyst. Får en timme med dessa underbara djur framför mig och de är helt ovetande om min närvaro. De ser den stora linsen på objektivet men det är allt. 
Jag ålar därifrån på samma sätt som dit. När jag lämnar området ser jag dem leka helt ostörda. Jag bestämmer mig för att återvända nästa dag för att försöka få några bilder i morgonsol.

Denna artikel är tillägnad Kölsta-revirets alfahane, hans två tikar och deras valpar. De sköts alla under licensjakten vintern 2018. En längre version av artikeln publicerades i Våra Rovdjur nr 1/2018.

Mats Bentmar är naturfotograf från Skåne:
– Jag trivs i vildmark med rovdjur. Mina bästa verktyg är tålamod och uthållighet samt största respekt för naturen och dess invånare. Jag berättar gärna om mina upplevelser för den intresserade.
-www.bentmar.com
-mats(at)bentmar.com 

 

Mats Bentmar, Finlands Natur nr 2/2018
Kommentarer (0)
Skriv siffran 8 med bokstäver:

Resultat för biologisk mångfald:

Bygg bo åt taggig vän

I augusti-september går de största igelkottshanarna i vinterdvala. Honorna och årets ungar gör det lite senare. Du kan enkelt hjälpa dem att klara vintern i din trädgård.

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.

Landhöjningsskärgård, skogar och myrar

Vår nya artikelserie om Svenskfinlands naturpärlor inleds i mellersta Österbotten. Tuija Warén, specialplanerare vid Forststyrelsens naturtjänster i Vasa, rekommenderar spännande utfärdsmål.

Kompostera mera

Matsvinnet i hushållen är ett allt mer uppmärksammat problem. Det kan motverkas genom gammal hederlig kompostering, som i slutändan ger prima mylla. En rätt skött kompost hålls igång hela vintern av egen kraft och om den ändå fryser går att få igång den igen på våren

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.

Under Antarktis is

Antarktis är inte bara höga isberg, pingviner och sälar på iskanten. På havsbottnen under isen finns en enorm biologisk mångfald i form av marina djur anpassade till den iskalla miljön. Men även här börjar klimatförändringen göra sig påmind.

Låt ängen ta över gräsmattan

Att hålla efter ogräs, att sprida mängder av gödsel och att klippa sin gräsmatta i tid och otid tar tid och kan bli svettigt och dyrt. Varför inte istället låta naturens mångfald ta över en del av gräsmattan?

Små kraftverk – stor skada för fisken

Små vattenkraftverk har marginell betydelse för landets energiförsörjning, men deras inverkan på vattendragens funktion som vandringsleder för fiskar är desto större. Miljöorganisationer föreslår nu en lagändring som skulle göra det möjligt att förpliktiga kraftverksbolagen till att bygga fisktrappor där detta är motiverat.

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.

Sista chansen för Svartåns musslor

I Svartån lever Finlands sydligaste population av flodpärlmussla ännu segt kvar, men ingen föryngring har skett på många år. Nu ska musslorna få hjälp med att föröka sig.

Bakom galler

Runda små äppel eller ärter, kottar eller konstiga färgfläckar på bladen. De kallas galler och förorsakas av diverse insekter och andra småkryp som mat åt organismernas larvstadier.

Med vargen som granne

Det går att leva med vargen som granne. Men det innebär utmaningar för jägare med hund och för boskapsuppfödare. Det visar erfarenheter nu även i norra Tenala.

När klimatet kräver flyttning

”Assisterad migration är än så länge mer en idé än en praktisk åtgärd. Men idén kan bli verklighet inom ett decennium om vi inte får bukt med klimatförändringen.”

Kalk skapar mångfald

”Vårt land är fattigt, skall så bli, För den, som kalk begär”

Myror ger mersmak

De håller sig med husdjur, sköter om sin drottning i vått och torrt, försvarar stacken mot inkräktare och använder mediciner mot sjukdomar. Myrorna är mycket mer än besvärliga småkryp som planlöst springer omkring på köksbordet.

Se och hör fåglarna bättre från tornen

Var du än bor i Svenskfinland är det aldrig speciellt långt till närmaste fågeltorn.

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.

Kina växer

Kina står inför många utmaningar för att kunna försörja den växande befolkningen. Det råder brist på odlingsmark, vattnet är förorenat och den biologiska mångfalden minskar.

Finlands myrskydd kompletteras

Finland är världens myrrikaste land, men skyddet av myrnaturen är bristfällig. Nu bereds ett kompletterande skyddsprogram med avsikt att förbättra myrskyddet speciellt i södra Finland.

Låt alla blommor blomma

– Betesmarken vid ån skulle vi sköta oberoende om vi fick miljöstöd eller inte, säger Maria Dentala.

Här går pungdjuren säkra

Att flytta friska djurpopulationer ut till fredade, isolerade öar är en lösning Australien gått in för när den ursprungliga faunan trängs tillbaka av introducerade rovdjur och sjukdomar.

Finlands rödlista under lupp

Finland gav som avslutning på biodiversitetsåret 2010 ut en uppdaterad version av den nationella rödlistan. Rödlistan bekräftade att vi trots goda föresatser inte lyckats stoppa minskningen av biodiversiteten.