Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Terrängcykling i folkpark

Saari folkpark i Tammela, sydvästra Tavastland, och omgivande skogar lämpar sig utmärkt för en veckoslutstur med cykel. I maj bjuder folkparken på hav av blommande vitsippor, koltrastsång och skuttande hjortar. Är man rätt utrustad störs man inte av lite regn.

Fredag 10 maj. Anländer till Lounais-Hämeen Pirtti (gammal restaurang) vid 18-tiden och besluter att göra en liten kvällsrunda med cykeln. Jag tar sikte på Raanpää vindskydd. Strandstigen dit kantas av ett magnifikt hav av blommande vitsippor. Från vindskyddet fortsätter rutten upp mot Raanpää ås, där träden växer alldeles intill stigen. 
Det är fridfullt i skogen som doftar efter regn. Jag stannar och lyssnar till fågelsången i granskogen. Någonstans långt borta hackar en hackspett på en ihålig trädstam.
Saari folkpark grundades 1932 som ett område för allmän rekreation och fritidsvistelse. Folkparken är belägen på högplatån i Tammela, kring 100 kilometer från Helsingfors, Tammerfors och Åbo. Jag hade läst om reglerna som gäller i parken på webbsajten utinaturen.fi, och enligt dem är övernattning tillåten bara vid vindskyddet på Kuivajärvis strand. Därför söker jag mig utanför folkparkens gränser, och hittar snart ett lämpligt ställe där jag kan spänna upp min hängmatta mellan två yviga granar.

Lördag 11 maj. Ett grått och dimmigt, nästan trolskt landskap omger mig då jag vaknar i skogen som ekar av fågelsång. 
Den första lägernatten sover jag alltid dåligt, och nu vaknar jag redan vid femtiden. Från sjön hörs sångsvanarnas morgonkonsert. Jag kravlar ur hängmattan och börjar i sakta mak plocka ihop mitt läger, packar all utrustning på cykeln och ger mig av mot utkikstornet uppe på Kaukola ås.
Stigen upp till åsen blir en upplevelse. Uråldriga yviga granar kantar stigen så att man knappt ser himlen ovanför. De branta sluttningarna på båda sidor av stigen ger en speciell prägel åt den här rutten, som det är mödan värt att själv uppleva! 
Efter att ha trampat fram över åsen börjar utkikstornet skymta genom dimman. Från tornets topp öppnar sig ett sagolandskap. Det är nästan vindstilla och det enda som bryter tystnaden är koltrastens sång, som i fjärran ackompanjeras av en kraxande korp.


På krönet av Kaukola ås målade Albert Edelfelt 1890 sin kända tavla Kaukola ås i solnedgång. Från utkikstornet ser man ut över Saari sund, Pyhäjärvi och Kuivajärvi. Det 21 meter höga tornet byggdes på åsens högsta punkt år 1926 och det var kring tornet som folkparken grundades. Under vinter-kriget användes tornet som spaningspunkt för luftvärnet.
Jag låter mig föras framåt av stigarna. Från tornet på Kaukola ås går Lostigen (Ilvesreitti) mot Ruostejärvi och den börjar jag följa. Ruttens markeringar har på sina ställen försvunnit, men det stör mig inte. En gång åker jag ändå vilse och stigen tar plötsligt slut. Men med hjälp av Retkipaikkas kartapplikation kan jag reda ut var jag befinner mig och hittar snabbt tillbaka till den rätta stigen.
Förutom i Saari folkpark går stigen mellan utkikstornet och Ruostejärvi genom ekonomi-skog. Största delen av den rutt jag rör mig längs är lättforcerad och lämpar sig även för nybörjare. Och om man tycker att cyklingen blir för krävande är det bara att stiga av cykeln och leda den ett stycke. 
I lugn och ro åker jag längs en skogsväg i egna tankar och koncentrerar mig på att trampa och iaktta naturen omkring mig. Plötsligt springer sex vitsvanshjortar över vägen några tiotals meter framför mig. Med lätta steg försvinner de in i skogen. Sådana möten med vilda djur är tankeväckande och ger styrka.
Lorutten går förbi Eerikkilä idrottspark och för mig vidare längs snabba stigar, som följer Ruostejärvis slingrande strandlinje. Med breda cykeldäck går det lättare att åka på en spång, risken är mindre att man sjunker in mellan bräderna. Nedanför en strandbrant dyker vindskyddet vid Myllylahti upp. Det är tid för en matpaus. Medan jag sitter och äter min matsäck iakttar jag hur en storlom ute på sjön tar sig en slurk vatten och dyker.
Jag fortsätter längs den gamla tavastländska oxvägen (Hämeen Härkätie) och återvänder till Kaukola ås via byn Porras. På det här avlägset belägna och lugna vägavsnittet ser jag inte många bilar.
Kaukola ås utövar en sådan lockelse på mig att jag måste klättra upp i utkikstornet igen som en fin avslutning på dagen. Sedan styr jag kosan mot min övernattningsplats vid Raanpää vindskydd på Kuivajärvis strand. Medan koltrastarnas vårsång ekar i skogen trampar jag fridfullt mot vindskyddet. Stigen kantas av massvis med vitsippor.
Dagens utflykt har gått snabbt och klockan är inte mer än fem. Då jag fått hängmattan och tarpen uppspänd mellan två träd börjar regndroppar falla. Jag samlar ihop det jag behöver för kvällsmålet under vindskyddets tak, tänder en lägereld och börjar värma tevatten i en kaffepanna. Medan jag väntar på att vattnet ska koka doppar jag mig i sjön för att skölja bort dagens svett och damm. Vattnet är uppfriskande och överraskande varmt för årstiden.
Kvällen förlöper lugnt vid elden medan regnet smattrar mot vindskyddets tak. Regnet är en underbar orsak till att inte behöva göra något alls! Jag kryper upp i min hängmatta då klockan är nio och sover gott ända till morgonen.

Söndag 12 maj. Jag vaknar och gäspar stort – har sovit verkligt gott. Regnet har upphört under natten. Jag lyfter upp min tarp på några grenar för att den ska torka medan jag packar ihop mina saker på cykeln.
Kan morgonen för en vagabond börja bättre än med starkt kaffe, kokat över öppen eld i en sotig panna? Jag njuter av röklukten, värmen från lågorna och mysli med starkt kaffe i ett storståtligt sjölandskap. Efter morgonmålet är det tid att packa ihop lägret och styra mot parkeringsplatsen och vidare hemåt. Vid strandvägen plockar jag till sist en stor bukett vitsippor att ta med hem – idag är det ju morsdag!
Naturen har bjudit på sitt allra bästa – det var en upplevelserik och minnesvärd utfärd. Skönt att bara trampa fram i maklig takt och låta sig uppfyllas av vårstämningen och andas in skogens alla dofter. Nu ser jag fram emot nästa tur i naturen.

 #Fillaripäiväkirja

Artiklarna har tidigare publicerats på finska på retkipaikka.fi

Översättning Magnus Östman

Parker i naturen

Folkparker är allmänna rekreationsområden som grundats främst för arbetarklassen från och med slutet av 1800-talet. Förutom Saari är till exempel Runsala folkpark i Åbo välkänd. 

Nationalparkerna är stora naturskyddsområden, vars uppgift är att trygga naturens mångfald och samtidigt ge mänskor en möjlighet att njuta av naturen. Vandringsleder, spångar över myrar och välutrustade rastplatser sänker tröskeln att ta sig ut i naturen.

Naturparkerna är strikt skyddade områden som i huvudsak är stängda för allmänheten. Förutom naturskyddet betjänar naturparkerna också forskningen. I naturparkerna får man oftast inte röra sig utan skriftligt tillstånd, men i vissa naturparker finns officiella vandringsleder där man får röra sig utan att avlägsna sig från leden.

 

Jaska Halttunen. Finlands Natur nr 1/2020
Kommentarer (0)
Skriv siffran 6 med bokstäver:

Resultat för biologisk mångfald:

Även skogsfåglar utsatta för vindkraft

Inte bara måsar och rovfåglar, utan också en del skogslevande småfåglar visade sig vara sårbara för vindkraftverk enligt en ny omfattande studie.

Myrarna kan ännu räddas

Genom att fylla igen gamla diken kan man återskapa myrarnas naturliga vattenbalans och få myrens växter och djur att återvända. Det här satsar man nu stort på inom livsmiljöprogrammet Helmi.

Bevara fladorna bättre

De är många och små och extremt viktiga för fisk, smådjur och vattenväxter. Men de allra flesta flador är påverkade av mänskan i mer eller mindre hög grad.

Vi är alla beroende av biodiversiteten

Varför är det viktigt att be­vara den naturliga mångfalden? Spelar det någon roll om en mask eller en mygga försvinner?

Biodiversitetens diversa betydelse

Vid sidan av klimatförändringen är förlusten av biologisk mångfald ett av de allra största hoten mot naturen globalt.

Terrängcykling i folkpark

Saari folkpark i Tammela, sydvästra Tavastland, och omgivande skogar lämpar sig utmärkt för en veckoslutstur med cykel. I maj bjuder folkparken på hav av blommande vitsippor, koltrastsång och skuttande hjortar. Är man rätt utrustad störs man inte av lite regn.

Fredade skogar, vassvikar och fågeltorn

Trots att urbana miljöer dominerar är Helsingforsregionen rikare på skyddade skogar mer eller mindre i natur­tillstånd än något annat område i Nyland. Här finns också ett antal fågeltorn vid fredade vassvikar.

Bäckarna behöver dig

Att avlägsna grenar och andra hinder, att gräva fram gammalt lekgrus eller lägga till nytt – med enkla åtgärder har fiske- och naturvårdsintresserade fått öringar att igen fortplanta sig i bäckar där de varit helt eller nästan försvunna.

Bygg bo åt taggig vän

I augusti-september går de största igelkottshanarna i vinterdvala. Honorna och årets ungar gör det lite senare. Du kan enkelt hjälpa dem att klara vintern i din trädgård.

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.

Landhöjningsskärgård, skogar och myrar

Vår nya artikelserie om Svenskfinlands naturpärlor inleds i mellersta Österbotten. Tuija Warén, specialplanerare vid Forststyrelsens naturtjänster i Vasa, rekommenderar spännande utfärdsmål.

Kompostera mera

Matsvinnet i hushållen är ett allt mer uppmärksammat problem. Det kan motverkas genom gammal hederlig kompostering, som i slutändan ger prima mylla. En rätt skött kompost hålls igång hela vintern av egen kraft och om den ändå fryser går att få igång den igen på våren

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.

Under Antarktis is

Antarktis är inte bara höga isberg, pingviner och sälar på iskanten. På havsbottnen under isen finns en enorm biologisk mångfald i form av marina djur anpassade till den iskalla miljön. Men även här börjar klimatförändringen göra sig påmind.

Låt ängen ta över gräsmattan

Att hålla efter ogräs, att sprida mängder av gödsel och att klippa sin gräsmatta i tid och otid tar tid och kan bli svettigt och dyrt. Varför inte istället låta naturens mångfald ta över en del av gräsmattan?

Små kraftverk – stor skada för fisken

Små vattenkraftverk har marginell betydelse för landets energiförsörjning, men deras inverkan på vattendragens funktion som vandringsleder för fiskar är desto större. Miljöorganisationer föreslår nu en lagändring som skulle göra det möjligt att förpliktiga kraftverksbolagen till att bygga fisktrappor där detta är motiverat.

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.

Sista chansen för Svartåns musslor

I Svartån lever Finlands sydligaste population av flodpärlmussla ännu segt kvar, men ingen föryngring har skett på många år. Nu ska musslorna få hjälp med att föröka sig.

Bakom galler

Runda små äppel eller ärter, kottar eller konstiga färgfläckar på bladen. De kallas galler och förorsakas av diverse insekter och andra småkryp som mat åt organismernas larvstadier.

Med vargen som granne

Det går att leva med vargen som granne. Men det innebär utmaningar för jägare med hund och för boskapsuppfödare. Det visar erfarenheter nu även i norra Tenala.

När klimatet kräver flyttning

”Assisterad migration är än så länge mer en idé än en praktisk åtgärd. Men idén kan bli verklighet inom ett decennium om vi inte får bukt med klimatförändringen.”

Kalk skapar mångfald

”Vårt land är fattigt, skall så bli, För den, som kalk begär”

Myror ger mersmak

De håller sig med husdjur, sköter om sin drottning i vått och torrt, försvarar stacken mot inkräktare och använder mediciner mot sjukdomar. Myrorna är mycket mer än besvärliga småkryp som planlöst springer omkring på köksbordet.

Se och hör fåglarna bättre från tornen

Var du än bor i Svenskfinland är det aldrig speciellt långt till närmaste fågeltorn.

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.

Kina växer

Kina står inför många utmaningar för att kunna försörja den växande befolkningen. Det råder brist på odlingsmark, vattnet är förorenat och den biologiska mångfalden minskar.

Finlands myrskydd kompletteras

Finland är världens myrrikaste land, men skyddet av myrnaturen är bristfällig. Nu bereds ett kompletterande skyddsprogram med avsikt att förbättra myrskyddet speciellt i södra Finland.

Låt alla blommor blomma

– Betesmarken vid ån skulle vi sköta oberoende om vi fick miljöstöd eller inte, säger Maria Dentala.

Här går pungdjuren säkra

Att flytta friska djurpopulationer ut till fredade, isolerade öar är en lösning Australien gått in för när den ursprungliga faunan trängs tillbaka av introducerade rovdjur och sjukdomar.

Finlands rödlista under lupp

Finland gav som avslutning på biodiversitetsåret 2010 ut en uppdaterad version av den nationella rödlistan. Rödlistan bekräftade att vi trots goda föresatser inte lyckats stoppa minskningen av biodiversiteten.