Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Över vita vidder

I östra Lappland bjuder UKK-nationalparken med sina mjukt böljande fjällandskap på fantastiska naturupplevelser även vintertid. Men den som ger sig ut i den här ödemarken ska helst vara både vältränad och försedd med rätt utrustning.

Det går att ta sig till UKK-nationalparken utan bil, men det gäller att vara ute i god tid. Sovplatserna på nattågen till norra Finland blir fullbokade flera månader på förhand. Från Rovaniemi tog vi bussen till Kiilopää. I fjällcentret som drivs av Suomen Latu kan man äta en stadig lunch före avfärd, men för att spara tid för den långa första etappen åt vi medhavd matsäck i bussen. Vi gick på toa, kopplade på flygläget i mobiltelefonerna, spände fast pulkornas midjebälten och så stakade vi ut i nationalparken.
Efter några kilometer mötte vi två män som hade rört sig i det område som vi hade sikte på. Varje sådant möte kan ge väsentlig information om snöförhållanden och bra
rutter. Männen kunde bekräfta det vi läst på nätet, nämligen att ödestugan vid Rautulampi hade brunnit ner på hösten, men att där nu fanns ett tält med kamin.
Särskilt vintertid lönar det sig att hålla sig till ådalar, både för att underlätta orienteringen och för att minimera stigningarna. Vid Rautuoja hälsade en strömstare oss välkomna till ödemarken, ackompanjerad av några ståtliga furor med sköldbark.

Vår marschfart var 2–3 kilometer i timmen och det började skymma när vi kom fram till det första etappmålet Lankojärvi. I stugan övernattade också en holländare som rörde sig med snöskor. Han konstaterade att förhållandena var lite väl tuffa för den utrustningen. Snödjupet var rejält över en meter och det var ännu inte någon skare att tala om.
Snöfallet under natten hade begravt skidspåren, men nu gnistrade solen i drivorna när vi skidade söderut och motstöms längs Suomujoki, ett vattendrag som mynnar ut i Ishavet. På den istäckta ån kunde vi skida flera kilometer. Vi fotograferade ripornas start- och landningsbanor i snön men fick inte synkontakt med fåglarna.


Vi gjorde ett felaktigt ruttval, men utan denna miss hade vi inte stött på färska utterspår. Emellanåt hade djuret gjort tunnlar i snön för att sedan igen fortsätta lämna efter sig de kännspaka hoppspåren på snön.
Till slut hittade vi Palovanganjoki, välkamouflerad av vitt fluff. Genom att hålla utkik efter fuktälskande björkar i den annars talldominerade skogen hittade vi bäcken och började följa den österut. Två ropande kungsörnar utnyttjade termiken ovanför Tammakkopääs sluttning.
Det blev så varmt att snön började klibba under skidorna. Ett lager anti-icing löste det problemet, men det började bli tungt att ta sig fram genom drivorna.
Nu var det dags att göra ett ruttval. Skulle vi följa bäck­ravinen som slingrade sig mellan bergen eller följa ett gammalt och rakt skidspår? Vi antog att spåret hade gjorts av de två männen vi mötte den första dagen och vi visste att de hade kommit från Luiro, dit vi var på väg. Spåret hade delvis snöat och blåst igen, men det kändes ändå som ett bättre alternativ än att plumsa i helt orörd snö.



Vi fäste stighudarna på skidorna och började streta uppför sluttningen. Spåret var till nytta, men uppförsbackarna var oändligt långa och vikten av skinnen började kännas i knäna. Tiden vi förlorande på grund av förmiddagens orienteringsmiss stod oss nu dyrt. Vid vattendelaren mellan Ishavet och Östersjön insåg vi att vi inte skulle hinna till Luiro före solnedgången och värkmedicinen stillade inte träningsvärken i mitt knä. Återstod bara att hitta en tältplats vid Livikonlammet.
Det var lönlöst att försöka gräva sig ner till marken, så vi stampade ytan med skidorna så gott det gick. Vi packade upp tältet bara för att inse att innertältet inte var fastsatt! Efter några kraftord reste vi yttertältet och fäste det i snön med stavar och snökilar. Jag kröp in och började med frusna fingrar haka fast innertältet. Halvvägs insåg jag att innertältet inte var symmetriskt och jag hade förstås börjat fel! Bara att samla krafter med ännu värre svordomar och haka loss jävelskapet och sedan börja om från början.
Först när tältet var rest hade vi vett att byta till torra kläder. Lyckligtvis hade vi kvar lite varmt vatten i termosen och kunde dricka stärkande varm saft och lugna nerverna. Sedan började det mödosamma arbetet med att smälta snö. På vintervandring råder ingen brist på sötvatten, men med bara ett spritkök till förfogande går det åt mycket tid (och bränsle!). Tältets absid skyddade för vinden och sent om sider kunde vi njuta av både middag och kvällste. Termosarna fylldes med hett vatten för morgonmålet.
Lyckligtvis var vi utrustade med bra vintersovsäckar, så vi behövde inte frysa i den klara vinternatten. En extra värmefilt under tältet var också till nytta. Under en vaken stund hörde jag ripor kackla bredvid tältet.
 

På morgonen fyllde vi termosarna och gjorde vägkost som vanligt, trots att avståndet till stugan vid sjön Luiro bara var några kilometer. Man vet ju aldrig vad som händer.
Halvvägs mötte vi en ensam fransyska, som knegade fram i motvind med en jättelik ryggsäck. Hon var tacksam för våra spår och tips om rutten till Kiilopää. En stund senare stötte vi på ett polskt medelålders par som var lyriska över sin första visit i finska Lappland. Mannen fiskade genast fram en plunta från bröstfickan och bjöd mig på en klunk Metaxa. Den hjärtliga gesten var oemotståndlig, trots den pågående coronaepidemin.
I vår färdplan för sex vandringsdygn ingick två nätter i Luiro. Den ursprungliga visionen var att bestiga Sokosti
utan packning, men vi använde dagen till att vila ut och torka utrustningen. Lavskrikorna ville gärna bli fotograferade tills de insåg att det inte vankades någon belöning i form av en bit grillkorv.
Stugan i Luiro har fått smeknamnet ”Hilton” eftersom den rymmer 16+16 personer (den öppna ödestugan +
reservationsstugan). Därtill finns en mindre ödestuga för sex personer. Vi värmde bastun och kånkade 100 liter badvatten från sjön till våra grannars stora belåtenhet.
Helt i enlighet med förhandsinfo fanns det snöskoterspår från Luiro västerut. ”Motorvägsrutten” mellan Kiilopää och Luiro är populär och vi kunde titta mera på lappmesarna och mindre på kartan under den korta etappen till Tuiskukuru, dit vi anlände redan mitt på dagen. Vi kände att det ännu fanns lite skidning kvar i benen, så efter ett mellanmål lämnade vi pulkorna vid stugan för att med lätt packning upptäcka den djupa flodfåran Tuiskukuru, som är flera kilometer lång. En kungsörn hälsade oss välkommen.
 

Solen gick ner från en klar himmel och snabbt sjönk också spritpelaren i termometern. ”Aftonstjärnan” Venus lockade snart fram stjärnbild efter stjärnbild och hoppet om norrsken väcktes. Vi kämpade mot sömnen och vid niotiden började ljusshowen, först lite försiktigt, men snart kunde vi beundra stora böljande sjok. När tårna var helt stelfrusna och nackarna värkte gick vi till kojs i den varma stugan helt oberörda av att utomhustemperaturen sjönk till -27 grader under natten.
Under nästa etapp till Suomunruoktu passade vi på att testa olika strategier: Den ena skidade med stighudar och den andra utan. Resultatet var väntat: I uppförsbackarna brände det rejält i armarna hos mig som skidade utan stighudar, men i nerförsbackarna kunde jag njuta mer av fartens tjusning. På flacka partier var det jämt skägg.
Suomunruoktu ligger på en dags avstånd från Kiilopää. Stugan och tältplatsen är mycket populära året om. Vi träffade en tidigare arbetskollega som bjöd på en viktig lärdom: Man kan aldrig vara för försiktig när man handskas med kokande vatten. Hon hade bränt sin hand rejält. Använd alltid en vattenpanna med pip när du fyller en termosflaska med hett vatten!
Under den sista etappen klättrade vi upp över trädgränsen. Det är just mångfalden av landskap som gör UKK-nationalparken så unik och enastående. På en och samma dag kan du ta dig från frodig gammelskog till karg fjäll­miljö. Med lite tur – som vi hade denna gång på Niilanpää – kan du uppe på fjället möta en lämmel som kilar i väg för att hinna fram till nästa fjällbjörk innan fjällvråken får syn på den.
Den sista dagen skidade vi 15 kilometer i skön medvind och kom fram till Kiilopää nästan två timmar innan bussen till Rovaniemi gick, trots att vi stannade för att bland annat fotografera de ikoniska topparna Nattaset i Sompio naturpark. 

Bernt Nordman, Finlands Natur nr 4/2020

Resultat för friluftsliv:

Välj rätt stormkök

Ett välfungerande stormkök är en förutsättning för att matlagning i naturen ska vara rolig och att slutresultatet blir gott!

Över vita vidder

I östra Lappland bjuder UKK-nationalparken med sina mjukt böljande fjällandskap på fantastiska naturupplevelser även vintertid. Men den som ger sig ut i den här ödemarken ska helst vara både vältränad och försedd med rätt utrustning.

I höstliga Åboskogar

I Åbos nordligaste utkanter finns ett område med stora sammanhängande skogar, myrar och sjöar. Följ med på en givande höstvandring till Kuhankuono.

Miljövänliga utekläder på kommande

Slitstarka, vattentäta kläder för vistelse i naturen i ur och skur har inte tidigare alltid förknippats med miljövänlighet. Även om skadliga organiska fluorföreningar fortfarande allmänt används går utvecklingen mot det bättre.

Lappa tält och sovsäck

Markus Weckman, vildmarksguide och försäljare av utelivsutrustning, ger tips om hur man enkelt kan laga sin utrustning om skador uppstår.

Över öde vatten

Kasariselkä ligger spegelblank så långt ögat når. Fjärden är så vidsträckt att det är med nöd och näppe man ser en skogsrand resa sig över horisonten längst borta i söder. Kasariselkä är en av de stora fjärdarna i Enare träsk, Finlands tredje största sjö.

Terrängcykling i folkpark

Saari folkpark i Tammela, sydvästra Tavastland, och omgivande skogar lämpar sig utmärkt för en veckoslutstur med cykel. I maj bjuder folkparken på hav av blommande vitsippor, koltrastsång och skuttande hjortar. Är man rätt utrustad störs man inte av lite regn.

Över Skärgårdshavets isar

Många ser skärgården enbart under sommar­månaderna. Det är synd, för skärgårdsvintern har sin speciella charm. Vitheten och tystnaden ute på isvidderna ger fina upplevelser som långfärdsskridskoåkarna upptäckt.

Fredade skogar, vassvikar och fågeltorn

Trots att urbana miljöer dominerar är Helsingforsregionen rikare på skyddade skogar mer eller mindre i natur­tillstånd än något annat område i Nyland. Här finns också ett antal fågeltorn vid fredade vassvikar.

Bäckarna behöver dig

Att avlägsna grenar och andra hinder, att gräva fram gammalt lekgrus eller lägga till nytt – med enkla åtgärder har fiske- och naturvårdsintresserade fått öringar att igen fortplanta sig i bäckar där de varit helt eller nästan försvunna.

Höst i norra Karelen

Ruunaa rekreationsområde öster om Lieksa lämpar sig utmärkt för en höstlig veckoslutsvandring som även tonåringar uppskattar – trots nattkyla och snöslask.

Fågelrik skärgård, orörda myrar och berg

Södra Österbottens skärgårdszon är smal men rik på både flyttande och häckande fåglar. Inne i landet finns vidsträckta myrar i naturtillstånd och några av Österbottens högsta berg.

Från broccoli till biobränsle

Biogas som alternativt, miljövänligt drivmedel i bilar är starkt på kommande. Anläggningarna där gasen framställs ur organiskt avfall blir allt fler, liksom också tankstationerna där gasbilarna kan fylla sina tankar.

Karga klippor, djupa havsvikar och lövängar

Den åländska naturen bjuder på allt från kala klippor med rykande bränningar till lugna inomskärsvikar och klarvattensjöar. På land är frodiga lundar med rik flora på kalkmark vanligare än någon annanstans i Finland. Med landskapsfärjorna rör du dig enkelt i det åländska öriket.

Lapplands himmelrike

Utanför turistorterna och de mest frekventerade vandringslederna gömmer sig många okända pärlor i den lappländska naturen. Oratunturi i Sodankylä är ett lättillgängligt exempel.

Finländarna älskar sin natur – men inte utan förbehåll

En majoritet av finländarna anser att bevarande av naturens mångfald hör till samhällets viktiga uppgifter. Många vill se ett skogsbruk som bättre tar hänsyn till skogsnaturen. Hittills har detta ändå inte förverkligats genom politiska beslut.

Det ska börjas i tid

Eva och Thomas Ramstedt startar planeringen av sommaren tidigt. Som friluftsföretagare finns mycket att tänka på. De hoppas på en sommar full av upplevelser, också för den egna familjen.

Att flyga är inte nödvändigt

För allt fler framstår flygresor som något det går att avstå från – med hänsyn till klimatet. Många gör sitt val i tysthet, men det blir allt vanligare att gå med i någon form av nätverk där man kollektivt går in för att sluta eller kraftigt minska sitt flygande.

Klimatångest – intressant nytt forskningsområde

Klimatångest har under de senaste åren bubblat upp som ett fenomen som de flesta känner till och som många säger sig lida av. Men hur många? Bred samhällsvetenskaplig forskning gjord i Finland är svår att finna, säger teologen Panu Pihkala.

Ta ut det sista av vintern

Vårvinterdagarna blir längre. Använd det tilltagande ljuset till naturupplevelser för stora och små! Syskonen Markus och Frida motiverar och inspirerar till turer ut i minusgraderna.

Holkdags!

Nu är det är hög tid att se till att fågelholkarna är i gott skick. Här får du tips om skötsel, bygge och uppsättning av bostäder för vårens fåglar.

Långa sandstränder och orörda myrar

Norra Österbottens natur bjuder på allt från långa obebyggda sandstränder, till forsar och vidsträckta myrar. I skogarna kan man med lite tur stöta på björn, varg, järv och skogsvildren.

Med snö i båten

Senhösten med snövita stränder och mörka vatten är en fin tid i skärgården. Så länge vattnen är isfria dröjer sig knipor, skrakar och svanar kvar, och vid högvatten vandrar sommarens fiskyngel ut ur fladorna.

Kökar – eldorado för naturturisten

Vindstilla dagar med jämngrå himmel. Flockar av stjärtmesar i björk­skogen och alfåglar i vinterdräkt på havet. Men också rytande bränningar mot grå klippor, piskande regn och snöglopp. Kökar har sin charm även under vinterhalvåret.

Varför köpa när man kan låna?

Delningsekonomin går ut på att produkter används effektivare av allt fler personer för att undvika onödiga köp av nya produkter. Idag ser vi allt fler exempel på innovativ utlåning, uthyrning och återanvändning.

Vidgade vyer för naturfotografer

Viltkameror och drönare med kamera är moderna hjälp­medel för den som vill följa med och dokumentera naturen.

Fåglarna behöver energirik mat

Om vintern äter fåglarna främst för att få energi så att de klarar att hålla uppe sin kroppstemperatur i kylan. Ju kallare det är desto mer energi behöver fågelkroppen för att kompen­sera för värmeförlusten.

Natur i österled

Östra Nylands skärgård är inte lika känd som de västliga skärgårdsområdena, men även här finns öar av alla storlekar, stora fjärdar och idylliska sund väl lämpade för skid- eller skridskoåkning. I Sibbo storskogs nationalpark är skogsnaturen ännu väl bevarad. Åmynningar och myrar hyser ett rikt fågelliv.

Datorn som biolog

Datorn lär sig snabbt att känna igen växt- och djurarter. Frågan är om den kommer att bli en bättre naturinventerare än mänskan?

Miljöaktiv unirektor

Jari Niemelä är nybliven rektor vid Helsingfors universitet. Han har en bakgrund som forskare i entomologi och stadsekologi. Han har också lett arbetet vid universitetets nygrundade institut för hållbar utveckling. Jari Niemelä är försiktigt optimistisk när det gäller samhällets utveckling i hållbar riktning.

Höststämning

Dimhöljda soluppgångar, sent sjungande småfåglar och glittrande trollsländor – september är en månad med många njutbara stunder i naturen.

Åländsk vildmark med spår av historien

Knotiga, vindpinade martallar utspridda på öppna bergsplatåer. Talrika raviner och tvärbranta stup. Bortom bergen skymtar Norrhavet som möter himlen i en horisont obruten av öar. Då nordanvinden ryter till vräker bränningarna skummet långt in över land.

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.

Gör rent utan kemikalier

Med enkla medel går det att minimera städandets negativa effekter på miljö och hälsa. Man kommer långt med biologiskt nedbrytbara rengöringsmedel och mikrofiberdukar.

Dialog över Finska viken

Finland och Estland söker efter synergier i arbetet med att planera sina havsområden. Grannländerna gynnas av att känna till varandras planeringsprocesser och framtidsvisioner.

De vurmar för åländsk natur

Läraren, den pensionerade miljötjänstemannen och den unga biologen hyser alla ett brinnande intresse för Ålands natur.

Avverka träd – ha skogen kvar

”Det kalhyggesfria skogsbruket har en enorm potential. Nyttan för landskapet och skogsnaturen är obestridlig och dessutom gynnas markägaren ekonomiskt. Det är bara en tidsfråga innan det kalhyggesfria skogsbruket ökar kraftigt i popularitet.”

I baldersbråns rike

Utskären i juli bjuder på strålande blomsterprakt och talrika fågelungar som noga vaktas sina föräldrar.

Lövängar, sandrev och höga berg

Åbolands skärgård har inte utan orsak kallats för världens vackraste. Här finns oändliga möjligheter att paddlande eller seglande på egen hand utforska öar och stränder av alla slag. Naturtyperna varie­rar från kala kobbar och låga sandörar till höga berg, gamla skogar och artrika lövängar.

Med hav och havtornssaft i blodet

Som barn följde de sina familjer till sjöss och till skogs. Som vuxna har båda valt en livsstil mer rik på tid och upplevelser än pengar. Kusinerna Jonas Sjöblom och Alexandra Sjöblom tar vara på varje årstid.

Järven – enstöring på vandring söderut

Vargen, björnen och lodjuret har vi småningom blivit bekanta med även i södra Finland, i takt med att bestånden vuxit. Nu finns tecken på att även järven – den minst kända av de fyra stora – sakta sprider sig söderut.

En utsikt värd en klättring

Höga berg och djupa dalar – så kunde man beskriva Höga Kusten, som tillsammans med ”Låga Kusten” på finska sidan av Kvarken bildar ett av UNESCO:s världsarv. Ett gäng naturfotografer från Biofoto Finland upplevde världsarvet i kyligt vårväder i fjol.

Två röster i skärgårdsvåren

Då orrtupparna spelar på stränderna och tranorna blåser fanfarer i den stilla aprilkvällen är vårstämningen i skärgården som finast.

Landhöjningsskärgård, skogar och myrar

Vår nya artikelserie om Svenskfinlands naturpärlor inleds i mellersta Österbotten. Tuija Warén, specialplanerare vid Forststyrelsens naturtjänster i Vasa, rekommenderar spännande utfärdsmål.

Kompostera mera

Matsvinnet i hushållen är ett allt mer uppmärksammat problem. Det kan motverkas genom gammal hederlig kompostering, som i slutändan ger prima mylla. En rätt skött kompost hålls igång hela vintern av egen kraft och om den ändå fryser går att få igång den igen på våren

Sarek i vinterskrud

Rejäl vinterkyla, hårda vindar och blötsnö, men också strålande sol över mäktiga fjälltoppar. Kämpigt, men alla gånger mödan värt, tyckte de blivande vildmarksguiderna efter sin vintertur i svenska fjällen.

Efter fasankriget

Mellan noll och 30 000 blyhagel per 100 kvadratmeter. Det har Riggert Munsterhjelm kommit fram till i sin analys av jorden på den åker som skulle förse hans familj med giftfria och möjligast ekologiska grödor.

Under Antarktis is

Antarktis är inte bara höga isberg, pingviner och sälar på iskanten. På havsbottnen under isen finns en enorm biologisk mångfald i form av marina djur anpassade till den iskalla miljön. Men även här börjar klimatförändringen göra sig påmind.

Djupt i Birkalands skogar

Riktig urskog är en bristvara i Svenskfinland, ja i hela södra Finland. Men i Seitseminen nationalpark, inte långt från södra Österbotten, kunde ett gäng naturfotografer uppleva den skogliga höstnaturen när den är som bäst.

Gråsparvarnas by

Välbevarad kulturhistoria, ett ålderdomligt landskap genomkorsat av gärdsgårdar och en sällan skådad mångfald av växter och insekter – det är Stensjö by i ett nötskal.

Mot Finlands topp

Att vandra till Haldefjäll från Kilpisjärvi är populärt men inte så lite krävande. Det fick ett gäng nyländska killar erfara förra sommaren.

Låt ängen ta över gräsmattan

Att hålla efter ogräs, att sprida mängder av gödsel och att klippa sin gräsmatta i tid och otid tar tid och kan bli svettigt och dyrt. Varför inte istället låta naturens mångfald ta över en del av gräsmattan?

Vårflodsfärd på Götälven

Årets höjdpunkt är för mig att varje vår åka på en längre paddeltur. Den här gången blir det ett återbesök på Götälven på gränsen mellan södra Norge och Sverige. En paddeltur på elva dagar med start i mitten av maj.

På skidor tar du dig fram överallt

Om snödjupet bara tillåter är skidning i terrängen utanför motionsspårens breda gator ett utmärkt sätt att utforska vinternaturen.

Nu är de här: FSC-märkta julgranar

Utomlands har julgranar som odlats med hänsyn till miljön redan marknadsförts en tid. Nu är de på kommande även i Finland.

Njut av skogen om hösten

En höstpromenad i skogen är aldrig fel. Både soliga dagar med hög klarblå himmel efter nattens frost och mulna dagar med milda sydliga vindar har sin charm. Lite duggregn är inte hela världen, det finns klädsel som skyddar mot väta.

Bävern gynnar skogsnaturen

Den europeiska bävern klassas som nära hotad i Finland och finns upptagna i EU:s habitatdirektiv som strikt skyddad art. Ändå får den skjutas inom en kvot som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet. För jaktåret 2016–2017 är kvoten 275 djur.

Sandtagsidyll

Övergivna sandtag där naturen igen fått ta över har blivit små oaser för häckande fåglar.

Att paddla är nödvändigt

Om du vill uppleva skärgården, naturen och djurlivet från första parkett finns det inget som går upp mot en kajak. Du kan praktiskt taget ljudlöst paddla nästan var som helst bara det finns minst tio centimeter vatten.

Fritt fram att inventera naturen?

Har markägare rätt att begränsa eller rentav förbjuda naturinventeringar på privatägda naturskyddsområden? Frågan är aktuell för bland annat fågelinventeringar i skärgården.

Se våren lite grann från ovan

Det är inte bara Ulf Lundell som trivs bäst i sina öppna landskap. Det gör vi lite envar då flyttfåglar, sol och klarblå himmel lockar oss upp på kullar och berg för att ta emot våren.

De guidar dig i naturen

Att bege sig ut i naturen helt ensam kan för många kännas mindre lockande. Då kan en guidad tur i grupp kännas tryggare. Vi presenterar här några kunniga guider verksamma på olika håll i Svenskfinland.

Med vargen som granne

Det går att leva med vargen som granne. Men det innebär utmaningar för jägare med hund och för boskapsuppfödare. Det visar erfarenheter nu även i norra Tenala.

Stigar i städer

Det finns härliga naturstigar också nära de stökigaste stadsmiljöerna. Ut och vandra i höstens friska luft!

Sommarhöst i havsbandet

Augustisommarens högtryck med sol och värme har obekymrad av tidens gång famnat septemberhösten. Högtrycket har ingen datumgräns och ingen årstidsgräns.

Kalk skapar mångfald

”Vårt land är fattigt, skall så bli, För den, som kalk begär”

I tärnornas sällskap

Om de är någon fågel man speciellt förknippar med solglitter och sommarskärgård så är det tärnan. Alla har vi noterat deras fjäderlätta flykt och pigga rop över kobbar och skär, men hur många av oss kan skilja på fisktärna, silvertärna och skräntärna?

Stefans alternativa stuglösningar

– Varför svarade du inte på min offertförfrågan? – För du har inga råd. – Det är väl jag som avgör om jag har råd? – Vad skulle det kosta att få el till ön? – 330 000 euro.

Se och hör fåglarna bättre från tornen

Var du än bor i Svenskfinland är det aldrig speciellt långt till närmaste fågeltorn.

Tidig vår på Öland

Då vårens slutliga genombrott låter vänta på sig hos oss är flyttfåglarna och vårprimörerna redan i full gång på Öland.

Ut till öarna på vintern

Ytterskärgården är väl värd att besöka även mitt i smällkalla vintern. Speciellt som där numera finns ställen som erbjuder kost och logi året om.

Höstvandra på myren

Myren är värd en vandring, speciellt på hösten. Ännu finns det kvar en del orörda myrmarker som är lättillgängliga också i Svenskfinland.

Höststämning i havsbandet

Septemberdag med en blånande himmel, sval eftermiddagsbris över havet och ett milt solljus. En höstdag som gjord för en båtutflykt i havsbandet.

Skärgårdsnaturen kallar

Nu stundar tider då skärgården lockar med vågskalp, tärnskri och klart badvatten. Både för den som är stationär på en sommarstuga och den som besöker skärgården mer tillfälligt finns massor att upptäcka, allt från innerskärgårdens vassvikar till de karga utskären.

Vandra i sippornas tid

Slutet av april och början av maj är sippornas tid. Vitsippor finns i de flesta skogsbackar, men blå- och gulsippor, för att inte tala om ovanligare vårväxter såsom vårtörel, lungört och gullpudra, får man söka efter i näringsrika lundar. Vi tipsar om platser i Svenskfinland där en vandring i sippornas tid är speciellt givande.

Aprildagar på isbundet båkland

Ännu andra veckan i april råder mer vinter än vår ute på Rönnskären. Is så lång ögat når, hårdpackad snö och bara enstaka flyttfåglar. Så var det ifjol – så olikt den vår vi upplever just nu.

Alger och annat skum(t) på ytan

Till de mest dramatiska fenomenen på vatten­ytan hör algblomningarna, som oftast orsakas av uppstigande cyanobakterier (blågrönalger). Vattenytan hyser också många andra organismer, partiklar och inte minst skum och slem.

Naturen har egenvärde

Vi lever i en virtuell värld som lätt kan tas ifrån oss, säger konstnären och biologen Riggert Munsterhjelm. Han tror konsten kan göra människan uppmärksam på naturens egenvärde.

Betydligt intressantare än sitt namn

Bakom det mindre tilltalande namnet slemsvampar gömmer sig en grupp organismer med spännande biologi, oanade skönhetsvärden och en hel del skrock och myter. I Finlands skogar finns över 200 arter av slemsvampar.

Plitvice – pärlan i Kroatiens natur

Mitt i Kroatien finns en plats där man ständigt hör dånet av vattenfall som störtar ner från den ena turkosa skogssjön till den andra. Det är Plitvice nationalpark, som Finlands Naturs utsände besökte i april i år.

En rimfrostdag i december

December kan vara mörk och slaskig – men också gnistrande kall med rimfrost som täcker buskar och träd. Följ med Hans Hästbacka på hans vandring i det vita landskapet.

Nya namn på gamla arter

Tidigare exkurrerade jag ofta med en äldre kollega. En vanlig kommentar från honom när vi hittade en spännande växt var: ”är det inte en (namnet på latin) – eller heter den inte så längre?”

Familjeidyll hos hararna

Vuxna harar har vi alla sett någon gång. Men att ha en harmamma som diar sina ungar vid stugknuten kväll efter kväll hör nog till ovanligheterna.

Utterliv

Att få se en utter i levande livet är inte alla förunnat. En vacker vårkväll mötte Christa Granroth sin första levande utter i Fiskars.

Galapagos - de orädda djurens öar

Solen har just nått över horisonten i öster och gummibåten ligger med aktern mot den vita sandstranden. Vi stiger ut i det grunda strandvattnet.

Estland – eldorado för naturturisten

Vid det här laget bör Estland definitivt ha kunnat skaka av sig gångna decenniers skräckbilder av industriföroreningar, atomsopor och förfallna militäranläggningar.

Höst bland flyttblock och stenar

Nordostlig vind, plus tolv grader, mulet med blå himmelsrevor i det framglidande molntäcket. Så ser höstdagen ut, där jag står på hemgården i Kalax.

Ölands natur – mångformig och exotisk

På Öland dominerar öppna marker, med alvaret som en mycket speciell naturtyp. Här finns växter och insekter man inte hittar någon annanstans i Norden. Men Öland är också de fina fågel-markernas, de många lundarnas och de fossilrika strändernas ö.

Höstlig färgprakt i Abisko

Det rinnande vattnet slipar och formar. Vattenslipade klippor strax ovanför det höga Silverfallet i Björkliden.

Yrke: naturföretagare. Ett jobb i och med naturen!

Tänk dig att få jobba i och med naturen året om! Själv få bestämma över din arbetstid och jobba med det som är ditt stora intresse. Låter det som ett drömjobb? Då kanske naturföretagande är något för dig!

Naturupplevelser på isen

Vid trettondag var sjöarna och havsvikarna täckta av glasklar kärnis. Förutsättningarna för givande skridskofärder på isarna var de bästa på flera år, och som en extra krydda gick det att studera livet i vattnet genom isen.

Föregångare inom miljöpedagogik

Finlands första naturskola och Ungdomens miljöriksdag är exempel på vad Natur och Miljö åstadkommit på miljöpedagogikens område.

I fjällpiparens rike

Uppe på Tuolljehuhtputs sydöstra sluttning vilar vinden sällan. Som så ofta här i högfjällen kring Kilpisjärvi är det nordvästen som hämtar in kyla från det närbelägna Norra ishavet.