Dagens elnät är byggda för att distribu-era el från stora kraftverk. Bjässar som vattenkraftverket i Imatra och kärnkraftverket i Lovisa producerar energi för hushåll och industrier hundratals kilometer längre bort. Nu står elsystemet inför ett brytningsskede. 
– Det traditionella elnätet är inte anpassat till förnybara energikällor. Användningen av sol- och vindkraft ökar hela tiden, men de väderberoende källornas oregelbundenhet är problematisk för det traditionella elnätet där produktionen och uttaget av el hela tiden måste vara i balans, förklarar Eva Heiskanen som forskar kring energipolitik och nya energiformer vid konsumentforskningscentret vid Helsingfors universitet.

Lösningen är ett mer flexibelt elnät, ett så kallat smart elnät. 
– I det smarta elnätet använder man informationsteknologi för att bibehålla balansen i elnätet. När vindkraftens turbinblad slutar snurra får elsystemet automatiskt information om det, så att bortfallet kan regleras till exempel med hjälp av vattenkraft.
Den centrala skillnaden mellan det traditionella och det smarta elnätet är den ökade användningen av informationsteknik. I det traditionella nätet är kommunikationen ensidig: kraftverket distribuerar elektriciteten till användaren. I det smarta elnätet ska det finnas ett kontinuerligt informationsutbyte mellan konsumenten och producenten.  
Målet med tvåvägskommunikationen är att optimera elproduktionen och användningen. När elnätet har ett överskott av el kan man till exempel ladda elbilen till ett fördelaktigare pris. När nätet är hårt belastat kan elsystemet  be värmepumpar eller varmvattenberedare att tillfälligt avbryta uppvärmningen.

Utveckling av smarta elnät betyder inte att gamla kablar dras upp ur marken och ersätts. Den existerande infrastrukturen får istället nya komponenter och en väsentlig sådan har redan tagits i bruk i Finland. 
– De smarta elmätarna är ett viktigt första steg mot smart-are elnät. De finns redan nu installerade hos 93 procent av de finländska slutanvändarna och ger både konsumenten och elbolagen detaljerad information om elanvändningen, berättar Heiskanen.
Längre fram kommer de att möjliggöra det informationsutbyte och den styrning man planerar för det framtida smarta elnätet. 

En färsk granskning gjord vid juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet visar att den finländska lagstiftningen inte är optimal för att förverkliga visionen om smarta elnät.
– Lagstiftningen stöder inte nätverksbolagen i utvecklingen av nya lösningar. Tvärtom kan det i ljuset av den nuvarande lagstiftningen till och med vara ekonomiskt ogynnsamt för nätverksbolagen att utveckla nya tjänster, berättar doktorand Kanerva Sunila. Sunila kartlade lagstiftningen kring smarta elnät i sin pro gradu-avhandling. 
– Nätverksbolagen har i nuläget inget att vinna på att utveckla sådana lösningar som minskar på behovet av den traditionella elöverföringen. Mindre överförd energi innebär ju en ekonomisk förlust för bolagen.

Bakom elnätverksbolagens försiktighet att investera i nya lösningar finns elmarknadslagens krav på att bolag med en betydande överföringskapacitet måste separera sin distributionsnät-verksverksamhet från sin elförsäljning och elproduktion. Kravet gäller bolag som under de tre senaste åren har överfört 200 gigawattimmar i ett nät med en spänning på 400 volt. 
– Målet med denna juridiska åtskillnad av bolagens elproduktion, elförsäljning och eldistribution är att hindra nätverks-bolagen att missbruka sin monopolställning. Om ett bolag skulle kunna använda inkomster från nätverksmonopolet för att finansiera den konkurrensutsatta försäljningen skulle det leda till snedvriden konkurrens.
Ett nätverksbolag kan därför inte ersätta en minskad över-föringsinkomst genom att exempelvis erbjuda sina kunder tjänster som hjälper dem att bättre fördela sin energianvändning. En sådan kundtjänst räknas inte som nätverksverksamhet.  
– Så länge lagstiftningen inte skapar klara incitament för nätverksbolagen att gå utanför det som räknas till deras kärnverksamhet, är det svårt att komma vidare i utvecklingen av smarta elnät, sammanfattar Sunila. Hon anser ändå inte att Finland är en nätverksutvecklingens avkrok.
– Med sin omfattande användning av smarta elmätare kan man säga att Finland har tagit i bruk ett smart nät, version 1.0. Nu är det dags att skapa en reglering som motiverar elnätsaktörerna att utveckla nya och energieffektivare lösningar.