Grunden för att Finlands viltcentral skall bevilja dispens för jakt är att det inte finns något annat tillfredställande sätt att förhindra skador som djuren åstadkommer på skog eller odlingar som översvämmas. 
Skador som drabbar mänskan ekonomiskt är dock bara en sida av problematiken. Då bävern får skogsmark att översvämmas och träd dör uppstår miljöer som är sällsynta i dagens rationellt skötta skogar. Död ved och tillgången till vatten ökar förekomsten av insekter, hotade svampar och hålbyggande fåglar. Bävern bidrar i högsta grad till att öka den biologiska mångfalden i skogen.
Årligen satsar miljömyndigheterna en hel del skattepengar på att på konstgjord väg öka mängden död ved och restaurera våtmarker som en naturvårdsåtgärd. Kunde man inte låta bävern, som är en del av skogens ekosystem, göra jobbet istället?

Överinspektör Jussi Laanikari på jord- och skogsbruksministeriet tänder inte på idén, utan ser på bäverdammarna ur strikt ekonomiskt perspektiv.
– För markägaren blir en skog som drabbats av översvämningar snabbt värdelös.
Kunde man tänka sig att istället för att skjuta bort djuren betala ersättning till skogsägare?
– Det är nog inte ett alternativ. Om man jämför med älgskador på skog så betalas ersättning för dessa från de pengar som fås in då älgjägarna betalar för sina jakttillstånd. Bäverjakt ger alltför små motsvarande intäkter. Och ersättningarna från skattemedel, av den typ som utbetalas för rovdjursskador, kommer knappast att utvidgas till att omfatta nya typer av skador.

Jakten på bäver kompliceras av att det i Finland förekommer två arter av bäver, den europeiska bävern med utbredning främst i Satakunda och Sydösterbotten och den kanadensiska bävern, som förekommer i mellersta och östra Finland. Den kanadensiska bävern är en för vår natur främmande art som inplanterats som jaktbart vilt på 1930-talet. Den får jagas fritt under jakttid utan några kvoter. Det finns en allmän uppfattning – som ändå inte är slutligt verifierad – om att den kanadensiska arten kan tränga undan den ursprungliga europeiska bävern där de förekommer på samma område. En orsak är att kanadensaren i medeltal får fler ungar än europén. 
Om den europeiska arten är den svagare så borde det väl vara motiverat att åtminstone inte decimera dess antal på områden där arterna möts, såsom i södra Österbotten?
– Här har den europeiska arten ökat så mycket och spritt sig norrut att det är befogat att decimera stammen där skador uppstår. Att helt freda ett område från bäverjakt leder bara till problem. Det är också svårt att utgående från skador på skogen avgöra om det är den kanadensiska eller euopeiska bävern som varit framme, säger Jussi Laanikari.

Stefan Pellas, jaktchef vid Finlands viltcentral, Kust-Österbotten, bedömer att de fem dispenser för jakt på europeisk bäver som nu tilldelats Kristinestadsområdet i Sydösterbotten är lämpligt. 
– Ifjol hade vi lika många och tre utnyttjades. Då var det fråga om bäverdammar belägna i skogskanter och där översvämningar på flera hektar stora potatisåkrar förorsakade betydande ekonomiska förluster. För skogsskador har vi inte ännu beviljat dispens för bäverjakt, säger Pellas.
Skadornas omfattning är i högsta grad beroende av topografin. Pellas berättar att bäverdammar i många fall inte ger upphov till mer än en halv meters förhöjning av vattennivån på ett begränsat område. 
– De skjutna bävrarna tas om hand och undersöks så att vi får reda på vilken art det är frågan om. Vi vill värna om den europeiska bävern som ursprunglig art, och därför har vi inte gått in för ett större antal dispenser. Men det bör finnas en möjlighet att avlägsna individer i det fall att skadorna är betydande.
Till skillnad från Laanikari ser Pellas klara fördelar med bäverförekomsterna med tanke på naturen som helhet. 
– I många fall främjar bävrarna och de miljöer de skapar den biologiska mångfalden. Också skogshönsen, vars livsmiljöer försämrats på grund av alla skogsdikningar, gynnas av de insektrika miljöerna ovanför bäverdammarna. 
Skogsdikningarna är sannolikt en bidragande orsak till att regnvattnet numera så snabbt rinner ut ur skogen och översvämmar åkerjord, vilket varit fallet speciellt i Sydösterbotten. Bäverdammarna i skogen motverkar detta genom att de bromsar upp avrinningen och jämnar ut flödes-topparna.