Övergödningen och klimatförändringen. Det är två centrala begrepp inom forskningen vid Husö biologiska station. Forskningsområdet är brett, det handlar både om kustvattnet kring, och sjöar på Åland.
Sedan ifjol höstas är Martin Snickars föreståndare för Husö biologiska station. Fältstationen är Åbo Akademis och bland annat miljö- och marinbiologerna har verksamhet där. 
– Vi har länge forskat i övergödningens enskilda effekter men på senare tid har vi allt mer också sett på klimatförändringen och hur övergödningen och klimatförändringen gemensamt påverkar flora och fauna i akvatiska miljöer.
Klimatförändringen syns till exempel i de vattenprover som man regelbundet tagit på Husö sedan 1980-talet. Salthalterna har sjunkit, liksom pH-värdet, medan vattentemperaturen har stigit. Den marinbiologiska forskningen vid Husö visar förändringar i både fisk- och bottendjurssamhällena i de grunda kustekosystemen.
– Även djupvattnet blir varmare, vilket redan i sig leder till mindre mängdlöst syre. Det fungerar också lite som en kompost, värmen gynnar algproduktionen i vattnet och ju varmare det är, desto mer syre förbrukas då alger bryts ned på havsbottnarna, samtidigt som varmare vatten kan lösa mindre syre. 
Med andra ord sätter klimatförändringen ytterligare fart på övergödningens följdeffekter. 
– Olika internationella forskargrupper förutspår att för att kunna kompensera klimatförändringens effekter på den marina miljön, borde vi minska näringsutsläppen ännu mera än vad vi hittills har förbundit oss till, säger Snickars.

Även om man kunde strypa utsläppen helt, tar det lång tid för Östersjön att återhämta sig. Snickars hänvisar till Irma Puttonens färska doktorsavhandling i miljö- och marinbiologi vid Åbo Akademi, där resultaten visar att den interna fosforbelastningen markant kan fördröja förbättringen av vattenkvaliteten. Puttonen studerade vattnen på Åbo–Stockholm-axeln, men resultaten gäller sannolikt hela Östersjön.
Puttonens undersökning visade att allvarlig syrebrist ökar den interna fosforbelastningen från sedimenten även i relativt grunda kustmiljöer, men också att fosfor kan frigöras även från syresatta bottnar. Den interna fosforbelastningen gynnar en hög primärproduktion i vattnet, vilket gör att vattnet blir grumligare, giftiga och skadliga blomningar av cyanobakterier är vanliga, syrebrist stressar bottenfaunan, och långvarig och allvarlig syrebrist på sedimentytan leder till att giftigt svavelväte bildas, vilket i sin tur kan slå ut bottendjurssamhällen.
– Marinbiologerna ser med oro på de förändringar som pågår samtidigt i kustnära vatten och i öppna Östersjön. Många vattenlevande organismer och livsmiljöer påverkas påtagligt på grund av den sammantagna effekten av övergödning och klimatförändring. I grund och botten är den enda lösningen att minska utsläppen och att vänta. Resultaten syns inte i en handvändning, säger Snickars.

Hur reagerar du då folk påstår att klimatförändringen är en myt?
– Kalla det en myt eller vad man vill, men vi ser ju förändringarna, de är ett faktum. Och klimatförändringen framskrider snabbare än forskare hittills förutspått. Klimatförändringen är för de flesta ganska abstrakt, vi forskare borde bli bättre på att nå ut med vår kunskap.
Ända sedan 1961 har Ålands landskapsregering deltagit i finansieringen av verksamheten på Husö fältstation. Det gör att de i viss mån har inflytande på verksamheten. Snickars säger att samarbetet ger unga studerande och forskare värdefull erfarenhet av tillämpad forskning och myndighetsrelaterat arbete. Vid stationen bidrar man till exempel med att samla in data om vattnens ekologiska status, som landskapsregeringen använder för att uppfylla vattendirektiven.

Husö hör till det nationella nätverket av forskningsstationer (RESTAT), det motsvarande internationella nätverket MARS, och är dessutom en del av forskningskonsortiet FINMARI (Finnish Marine Research Infrastructure), som har fått förlängd finansiering av Finlands Akademi till utgången av 2018. Via FINMARI har man kunnat skaffa ny forskningsinfrastruktur, bland annat nya akvariesystem och mätinstrument för att kartera marina vegetationssystem. Dessutom har man en ny mätboj som självständigt tar vertikalprofiler, vilket gör att forskarna kan få värden i realtid från vattnet på nordvästra Åland.
– Det är jätteviktigt för vår undervisnings- och forskningsverksamhet att vi har en fältstation. Här kan vi ordna fältkurser där man handgripligen får lära sig hur man gör marinbiologisk forskning. Det är nånting helt annat än katederundervisning, säger Snickars.
Trots att han är ganska ny som stationsföreståndare är han gammal i huset. Han har studerat och doktorerat vid Åbo Akademi, dit han igen återvände efter några avstickare med jobb vid Forststyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet. Utöver Snickars finns det en annan heltidsanställd vid fältstationen, amanuens Tony Cederberg.
– Vi brukar vara cirka 20 personer på Husö på en gång om somrarna, allt från graduander och praktikanter till forskare och stödpersonal. Stationen används för kursverksamhet också av andra universitet, både inom landet och internationellt och gärna ser vi att också andra än marinbiologierna vid Åbo Akademi använder sig av faciliteterna. Stationen är utrustad så att man kan använda den också på vintern, men det mesta kretsar kring havet, så det är naturligt att sommaren är högsäsong.

Artikeln är ett samarbete med vetenskapsmagasinet Meddelanden från Åbo Akademi.