Övervintrande humledrottningar som på våren och försommaren långsamt flyger lågt över marken eller längs husväggar är på jakt efter lämpliga boplatser. Sådana hittar humlorna ofta i håligheter i marken. De dras speciellt till gamla mus- och sorkbon där lukten av gnagarnas urin finns kvar. 
I tätorter där asfalt och betong dominerar och där det finns rikligt med blommande växter i parker och planteringar, kan humlorna trivas och utföra sin viktiga pollinering. Här är det ändå svårt för drottningarna att hitta lämpliga bohål. Du kan enkelt hjälpa humlorna med deras bobygge.
Ett sätt är att snickra humleholkar, som placeras ut där man ser att humlorna ofta rör sig. Humlor stannar gärna vid stenar, stubbar, enskilda buskar och andra uppstickande strukturer och det kan därför vara värt att placera holken invid dessa.

Den norska naturskyddsföreningen La humla suse, med skydd och vård av humlepopulationer som sin specialitet, rekommenderar holkar eller bolådor med inre mått på minst 12 x 12 x 12 centimeter – gärna större. Holken förses med ett ingångshål på 20–25 millimeter nedtill på en av väggarna och ett ventilationshål på 30 millimeter upptill på den motsatta väggen. Ventilationshållet täcks av finmaskigt myggnät eller motsvarande. Holken förses med ett vattentätt avtagbart tak.
Istället för en holk av bräder kan man också använda en större blomkruka som vänds  upp och ned och får ett ingångshål i nedre kanten.
En ännu enklare konstruktion är en 20-30 centimeter djup grop i marken som får en plankbit som tak och ett ingångshål i kanten. I bottnen av gropen läggs ett lager sand eller grus som har en dränerande funktion.
Oberoende av vilken konstruktion man väljer är det enligt La humle suse mycket viktigt att man inreder det blivande humleboet så att det lockar en humledrottning. Det bästa är att tillverka en ihålig boll med 10 centimeters diameter. Längst in gör man en hålighet med cirka 5 centimeters diameter som fodras med bomull, fint gräs eller mjukt hår från något djur. Bollens yttre lager kan göras av mjukt gräs, torv eller mossa. Det allra bästa är om man kan använda gräs och annat material från ett mus- eller sorkbo. Till den inre håligheten bör det finnas en tunnel med två centimeters diameter som humlorna kan passera längs.
 

Om humledrottningen accepterar boet lägger hon sina ägg inne i håligheten och matar sedan larverna som kläcks ur äggen med pollen och nektar. Larverna förpuppas och ur pupporna kläcks arbetarhumlor av honkön som hjälper drottningen med skötseln av
följande generation larver. Mot slutet av sommaren kläcks även hanar och nya drottningar ur pupporna. När hösten kommer över-lever bara drottningar som övervintrar och för släktet vidare följande sommar.