Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Kemikaliesanering – utmaning i u-länder

Minamata, Bhopal, Seveso, Chernobyl, Fukushima… Listan är lång över katastrofer vid industrianläggningar som lett till massdöd och enorma mänskliga lidanden.

I Bhopal, Indien, läckte 1984 ett giftmoln med 30 ton kemikalier om natten ut från en fabrik som tillverkade bekämpningsmedel. En halv miljon människor skadades och 15 000 dödades i världens värsta industrikatastrof. Ägaren vägrade att ta sitt ansvar utan övergav istället området efter katastrofen och lämnade hundratals ton kemikalier som man hade dumpat där sen starten. Dessa fortsätter förgifta mark och vatten för de 20 000 personer som fortfarande bor i området och dricker vattnet. För sex år sen undersökte indiska forskare och myndigheter området och utarbetade en plan för restaurering, som inte har verkställts. 
Kontrasten är stor till katastroferna i Minamata och Seveso, där man utfört omfattande restaurering och lagt förgiftad jord och sediment i skyddade deponier. Vad är det som gjort att dessa platser sanerats men inte Bhopal? Första tanken är pengar. Men det multinationella Union Carbide i Bhopal hade mångdubbelt större resurser än det japanska Chisso. Förklaringen måste vara någon annan faktor. Låt oss titta på ett par andra genomförda saneringar och se vad de kan lära. 

Natten till 25 april 1998 brast den jättelika dammen, där Boliden–Apirsa förvarade miljöfarligt avfall från gruvbrytningen vid byn Aznalcollar i södra Spanien. 1,3 miljoner kubikmeter gruvavfall och fyra gånger så mycket förorenat vatten forsade ut i floden Rio Guadiamar, som raskt förde gifterna mot Spaniens stolthet, national-parken Donana. Fyrtio kilometer av den 300 meter breda floddalen fylldes till 4,5 meters höjd med slam, som skadade odlingarna med bly, arsenik, antimon och kadmium. Sanering sattes genast in genom att tillfälliga dammar stoppade slammassorna som sen kördes tillbaks till ett dagbrott, som just lagts ned några månader tidigare vid gruvan. Insatsen var massiv med gruvtruckar och lastbilar, som var 15:e sekund tömde ett nytt lass giftigt slam i det jättelika dagbrottet. Det tog sex månader att köra tillbaks allt slammet och efterarbetena fortsatte i fyra år. Ironiskt nog är floden Rio Guadiamar idag renare än före olyckan eftersom förorenat flodsediment från gruvans 3 000-åriga historia togs bort samtidigt med avfallet, som rann ut när dammen brast. 
Hur kunde man lyckas? En orsak var det akuta läget. Ju längre man väntade, desto dyrare skulle det bli att sanera eftersom slammet då skulle spridas över ett större område. Det var knappast någon tvekan om huruvida sanering skulle utföras. Miljöorganisationer drev på för att nationalparken måste skyddas, myndigheterna önskade sanering och gruvbolaget hade ett gott rykte att försvara. Myndigheterna garanterade att pengar snabbt kunde frigöras till att betalade de akuta åtgärderna men klargjorde att gruvbolaget Boliden–Apirsa skulle stå för kostnaderna i slutändan. Detta var mycket viktigt för att und-vika förseningar på grund av rättsprocesser, som hittills endast kommit fram till att fel domstol har hanterat ärendet, som nu har återupptagits i den rätta domstolen.
Ekonomiska ”muskler” hos ägaren var även viktigt för saneringens utförande. Boliden har hittills betalat 115 miljoner euro för restaureringen. Trots de stora kostnaderna för olyckan samt över ett års stillestånd så återupptog man gruvbrytningen 1999. Fallande metallpriser och ökade kostnader för gruvverksamheten medförde att gruvan stängdes två år senare och Boliden avvecklade sitt ägande år 2001.

 

1982 flyttades en termometerfabrik i USA till Kodaikanal i Indien eftersom amerikanarna hade uppmärksammat miljöriskerna med kvicksilvret vid tillverkningen av termometrarna. Hindustan Unilever, ett dotterbolag till det brittisk-nederländska företaget Unilever, övertog fabriken i Kodaikanal 1987 och fortsatte tillverkningen med kvicksilver importerat från USA. År 2001 uppdagades hälso-problem hos en del anställda och man upptäckte att en skrothandlare, som tog hand om fabrikens kvicksilverhaltiga glaskross, hade dumpat det tre kilometer bort. Hindustan Unilever stängde raskt fabriken 2001 och lämnade området, men Greenpeace och fackföreningarna tvingade ägarna att skicka 290 ton kvicksilverförorenat glaskross till USA för omhändertagande. Dispyten fortsätter ännu hösten 2015 om hur kvarvarande avfall och jord med kvicksilver ska saneras.  

När en anläggning eller mark och vatten i ett område har förgiftats kan det förefalla självklart att området ska saneras. Men tusentals förgiftade områden enbart i Skandinavien som inte har sanerats visar att bristfällig eller utebliven sanering, liksom i Bhopal, tyvärr varit regel i ett historiskt perspektiv och dominerar i praktiken fortfarande helt i de flesta utvecklingsländer. I industriländerna har förorenarens ansvar för sanering (polluters pay principle) vunnit allmän acceptans och inkluderats i lagstiftningen för att efterlevas. Genom att använda legala åtgärder ser samhället till att det finns en vilja inte bara hos allmänheten utan även hos förorenaren att ta ansvar för sanering ifall man släpper ut gifter i miljön. För att förorenaren ska kunna ta detta ansvar krävs att företaget har resurser, vanligen pengar, att avdela för att betala arbetskraft och utrustning som krävs för saneringen.
Den tredje faktorn som behövs för att sanering ska verkställas är kunskap om hur saneringen ska göras. Detta är oftast den faktor som är lättast att tillgodose eftersom forskarna står på kö för att utarbeta metoder för sanering, inte minst i utvecklingsländer, där biståndspengar ofta avdelas. Utmaningen är att praktisera dessa forskningsmetoder för storskaliga saneringar i utvecklingsländer med en väsentligt mer begränsad budget och med en infrastruktur som helt avviker från den som forskarna förväntat sig vid metod-utvecklingen.

Miljögifternas egenskaper avgör möjlig saneringsmetod. Gifterna kan grovt delas upp i organiska och oorganiska föreningar. De organiska (de som innehåller kolföreningar såsom dioxin och PCB) kan förstöras genom förbränning vid hög temperatur. De oorganiska gifterna, såsom giftiga tungmetaller, försvinner inte genom förbränning, även om organiska föreningar med till exempel kvicksilver, såsom metylkvicksilver, kan omvandlas till mindre giftigt metalliskt kvicksilver i ångform. Men släpps detta kvicksilver ut med rök-gaserna kan det åter omvandlas till metylkvicksilver av vissa bakterier, främst i haven och sjöarnas sediment. Därför renar man bort det mesta kvicksilvret i Finland från metallsmältverk och sopförbränning. En del av detta kvicksilver används i produkter som tandamalgam och kommer ut i miljön med avloppsvatten. Därför är det bättre att deponera avskilda tungmetaller i säkra deponier som inte läcker ut gifterna.
Även organiska miljögifter kan deponeras, men förbränning till koldioxid och vatten är vanligen ett bättre sätt att oskadliggöra organiska miljögifter i koncentrerad form. En nackdel är att metoden kan vara energikrävande, speciellt om miljögifterna är utblandade till exempel i jord så att stora mängder jord måste upphettas. Dessutom finns risken att giftiga tungmetaller frigörs om jord upphettas. Därför har forskarna arbetat fram biologiska metoder som bryter ner organiska miljögifter, så kallad bioremediering. Detta med hjälp av växter eller mikroorganismer, till exempel vid oljespill i jord. Bioremediering är ofta resurssnål och därmed kostnadseffektiv men tar lång tid. Tid är ofta pengar. Dessutom kan gifterna läcka ner till grundvattnet under tiden som bioremedieringen pågår. Ibland används bioremediering som en manöver för att förorenaren ska slippa vidta lämpligare men dyrare metoder.
Aznalcollar, Kodaikanal och Minamata visar att giftläckage kan saneras om viljan finns. Viljan kan skapas genom lagstiftning och genom spridning av information ifall förorenaren inte tar sitt saneringsansvar. Allra bäst är att tänka efter före. Vilka åtgärder behöver vidtas för att minimera olycksriskerna. Rejäla ekonomiska resurser satsade på rening för att undvika utsläpp blir i slutändan flerfalt lönsammare än att sanera efter giftutsläpp. Ytterst viktigt är en medveten allmänhet, som genom sina köp driver företagen till miljövänligare produkter.

Artikeln har producerats med stöd (biståndsmedel) från utrikesministeriet

Kända kemikalieolyckor

1940- till 1960-talen. Minamata, Japan. Kvicksilver användes för att tillverka plast i en fabrik ägd av gödselmedelsföretaget Chisso. Metylkvicksilver bildades och släpptes med avloppet ut i havsviken, bioackumulerades i fisken och skadade fiskelägets invånare. Över 100 dog, 15 000 erhöll kompensation för förgiftningsskador och mer än 100 000 skadades. Viken restaurerades 1977-1990 och bottenslam med kvick-silver pumpades till en avgränsad del och täcktes med ren jord.

 

1976. Seveso, Italien. Ett giftmoln med det dödliga dioxinet TCDD drev in över bostadsområdena efter brister i hanteringen på ICMESA:s kemikaliefabrik, ägd av det Schweiziska, multinationella Roche. Ingen människa dödades, men 220 000 människor och foster skadades och 80 000 husdjur dog eller slaktades. Det dröjde 10 dagar innan allmänheten varnades, vilket drev fram EU:s Sevesodirektiv (Sevesolagen). Förorenad jord deponerades i stora gropar, klädda med plast, och täcktes sedan med ren jord och betong. Dioxin blev ökänt som förorening i avlövningskemikalier som användes i Vietnamkriget liksom i finländskt skogsbruk för 50 år sedan. Redan före Seveso hade fem större fabriksolyckor med dioxin ägt rum, i Nederländerna, Storbritannien, Tyskland och USA (2 st).

 

1984. Bhopal, Indien. Den mycket giftiga gasen metylisocyanat läckte ut från en fabrik som tillverkade bekämpningsmedel. En halv miljon människor skadades varav ca 3 557 dog direkt och ytterligare lika många inom ett par veckor och ytterligare 7 000 dog av erhållna skador de närmaste åren. Fabriken ägdes av Union Carbide India Ltd, dotterbolag till Union Carbide, USA. På grund av olyckan övergav de fabriken och dess hundratals ton giftiga kemikalier som fortsätter att förgifta mark och vatten. Dow Chemicals äger sedan 1998 Union Carbide och giftområdet.

Lars Hylander, Finlands Natur nr 3/2015
Kommentarer (0)
Skriv siffran 6 med bokstäver:

Resultat för miljöteknik:

Batterier blir gödsel

Uttjänta batterier kunde återvinnas effektivare om vi såg till att batterierna oftare hittade sin väg till rätt in­samlingskärl. Det senaste är att batteriavfallet i slut­ändan blir gödsel, som är godkänd även i ekologisk odling.

Slipa istället för att skaffa nytt

Man kan förlänga knivars livslängd med tiotals år om man slipar dem regelbundet istället för att köpa nya genast då det blivit ovassa.

Lappa tält och sovsäck

Markus Weckman, vildmarksguide och försäljare av utelivsutrustning, ger tips om hur man enkelt kan laga sin utrustning om skador uppstår.

Automatik sparar energi i fastigheter

Nu görs allt större ansträngningar för att minska stora byggnaders energikonsumtion. Med modern digitalteknik går det att minska husbolagens energiåtgången betydligt, utan att det krävs aktiva insatser av invånarna.

Konsumenten villig – men samhället måste skapa förutsättningar för cirkulär ekonomi

Finlands utveckling mot en cirkulär ekonomi har börjat. Vetenskaplig forskning, innovationer och samarbete står i fokus, och med konsu­menternas hjälp kan den nödvändiga systemförändringen genomföras.

Internet belastar miljön

Streaming av videor, allt från YouTube till långfilmer, har fått internets koldioxidutsläpp att växa explosionsartat. Streamingen för­brukar allt mer energi, en ökning som inte syns på din elräkning men som bidrar till att den globala elkonsumtionen ökar.

Berget värmer höghus i Esbo

Med hjälp av bergvärme och återvinning av värmen ur ventilations­luften ska höghusets 42 lägenheter minska sin förbrukning av energi för uppvärmning med minst två tredjedelar.

Lärorikt och energismart när familjen Taevs byggde hus

När familjen Taevs/Engblom planerade sitt hus var målet ett hälsosamt hus som passar en familj till ett överkomligt pris. Samtidigt ville familjen prova något annat än dagens standardhus. De är nöjda med resultatet men är som alla husbyggare många erfarenheter rikare.

Energisnålt med egen produktion

I Korpo har en ombyggd ladugård blivit ett energisnålt bostadshus där sol, vind och ved ger värme och el.

Starkt solsken får Christian att mysa

På ett tak i centrala Borgå blänker en rad vakuumrör i solen. Det är Christian Westerlunds och Sofia Luojukoskis solfångare som förser tomtens två hus med uppvärmning och varmvatten. Foto: Tina Nyfors.

Enkelt pelletssystem värmer hela huset

Emilia Söderlund och Henri Heikkinen köpte ett hus på landet utanför Karis år 2009. Det första de gjorde var att slänga ut oljepannan och ersätta den med ett miljövänligt alternativ. Deras val är pellets.

Energismart i Syslilax

Då kylan börjar knäppa i knutarna ökar energiför­brukningen, vilket syns i plånboken för dem som har direkt elvärme. Stigande elöverföringspriser är ytterligare en orsak till att minska sitt beroende av elström. En modern vedpanna är ett miljövänligt alternativ.

Jorden värmer

På ett år sparade Villa Elfvik 57 megawattimmar elström jämfört med föregående år. Det motsvarar elförbrukningen i ett egnahemshus med fyra invånare under tre år. Omräknat i koldioxid motsvarar inbesparingen utsläppen från en personbil som kör 75 000 kilometer.

Återvinn mer, bränn mindre

Återvinning av textilier är ett hett ämne just nu. Nya lösningar för återvinning och återanvändning sökes eftersom man har insett hurudant slöseri det är att låta textilfibrer slinka utanför kretsloppet. 

Solja valde solen året runt

Behöver du tvättmaskin? Kylskåp? Eller är det någonting annat du söker efter för att få in solen i ditt liv?

Huset som aldrig ska bli sjukt

Kasta bort alla möbler, böcker, dockskåp och allt som inte går att tvätta i 90 grader. Blockera passagen mellan nedre och övre våningen hermetiskt med plast. Och lämna bostaden inom en vecka.

Kemikaliesanering – utmaning i u-länder

Minamata, Bhopal, Seveso, Chernobyl, Fukushima… Listan är lång över katastrofer vid industrianläggningar som lett till massdöd och enorma mänskliga lidanden.

Stefans alternativa stuglösningar

– Varför svarade du inte på min offertförfrågan? – För du har inga råd. – Det är väl jag som avgör om jag har råd? – Vad skulle det kosta att få el till ön? – 330 000 euro.

Datageniets smarta noll-energihus

Te? Var så god! 98-gradigt vatten ur kökskranen. Bastun varm? Någon på toa? Spjället öppet? Kolla dataskärmen i ditt rum. Välkommen in längs rutschbanan!

Kommunala avlopp under lupp

Idag kan reningsverken effektivt rena vårt avloppsvatten. De stora gör det. Men trots mildare krav på mindre reningsverk släppte till exempel omkring 40 procent av reningsverken i Nyland under fjolåret ut mer än de hade lov till.

Han tror på elbilens framtid

Trafiken står för en femtedel av Finlands koldioxidutsläpp. Av denna andel bidrar vägtrafiken med 90 procent. Att ersätta bensin- och dieseldrivna bilar med elbilar vore ett sätt att minska utsläppen.

Växthusen blir energismartare

Växthusodlare som Stefan Gulin i Närpes har börjat övergå till inhemska fasta bränslen istället för brännolja. Lovande försök pågår med energisnål LED-belysning.

Fångad dimma bevattnar hotad skog

Byborna i ökenlandskapet Atiquipa på Perus västkust har kullarna, havet och dimman att tacka för sin växtlighet. Inom ett finländskt biståndsprojekt jobbar byborna för att plantera mer skog på de karga kullarna.

Res över Östersjön på naturgas

I januari börjar världens mest miljövänliga kryssningsfartyg – åtminstone enligt Viking Line – trafikera mellan Åbo och Stockholm. Viking Grace är framtidssäkrad, säger projektchef Kari Granberg.

Odla på taken går bra

Att odla växter på hustaken är ett utmärkt sätt att göra stads­miljön grönare, luften friskare och temperaturen inomhus behagligare. Matnyttiga grödor som blommar vackert kan ge takodlaren stor personlig tillfredsställelse.

Med etanol mår miljön bättre

”Överväg först om du alls ska köra bil, sedan om du kan ta i bruk en energieffektiv bil och till sist om du kan utnyttja ett miljövänligt bränsle”. Det säger Mika Aho, chef för St1 Biofuels Oy.

Biobränsle från alger fullt möjligt

Algodlingar kan ge en skörd på tiotals ton biomassa per hektar. Odlingarna konkurrerar inte om arealer med jordbruket. Om odlingstekniken utvecklas kan biobränsle från alger ersätta oljan på sikt.