Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.
36462.jpg

En rimfrostdag i december

December kan vara mörk och slaskig – men också gnistrande kall med rimfrost som täcker buskar och träd. Följ med Hans Hästbacka på hans vandring i det vita landskapet.

Torsdagen den 17 november 2011, deadline eller döda linjen för artiklar till årets sista nummer av Finlands Natur. Ute lyser solen i mild novemberdag. Ett glest molntäcke seglar sakta söderut på himlen och ger frikostigt med utrymme åt förmiddagssolen. I den milda och nästan vindstilla dagen värmer solen kännbart. Skogsbrynen står svarta i sin nakenhet. Många åkrar breder ut sig lika mörka i sin uppenbarelse. Gott om oplöjda stubbåkrar bryter den svarta jorden; bra för vattenskyddet med mindre näringsläckage och bra för betande djur och frösökande fåglar.

Onsdagen den 17 november 2010, vinterföre. Även då satt jag och skrev för Finlands Natur, till årets sista nummer. Den gången hade vintern redan börjat veckan innan med de första snöfallen och isläggning under farsdagsveckoslutet. Några avbrott i vintern blev det inte. Från farsdagen och fram till våren rådde snö, is och kyla. Under årets traditionella farsdagsvandring rådde mild väderlek. Allt var ofruset och sångsvanarna låg och ropade i var och varannan vik intill fastlandet. Sedan dess har två frostnätter och frostdagar infallit. Nu i skrivande stund finns inget kvar av frosten och inte heller av det tunna istäcke som bildades i skyddade och lugna vikar.
Jag bläddrar mig framåt i fjolårets decemberdagar och kliver in i kalendern den 15 december, då årets sista nummer av Finlands Natur utkom. Samma utgivningsdatum gäller för tidningen även i år. Den femtonde grydde kall och klar, helt vindstilla och fullständigt inhöljd i rimfrost efter två dagars dimma och rimfrostbildning i den bitande kölden. En snabb titt på utetermometern: minus tjugo grader. Decemberdagen var ljusfattig men lockande vacker med all sin rimfrost.

På vedbacken var småfågeltrafiken i full gång vid fröautomater och fläsksvålar. Vintern var en bister verklighet för de övervintrande fåglarna inte bara med tanke på minusgraderna. Den täta och rikliga rimfrosten täckte över all växtlighet, från träd och buskar till gräs och örternas vinterståndare. Både plöjda och oplöjda åkrar låg vita under snö och rimfrost. Jag fyllde på fröautomaterna och gick sedan in efter kameran för en vandring i odlingslandskapet. Decemberdagen kunde ju bli vinterns enda riktiga rimfrostdag. Sådant vet man inte på förhand, så det gällde att fånga den rådande dagen och njuta av den i fulla mått.
Stövelskaften räckte till för att hålla snön och rimfrosten borta från stövlarnas innandöme, så länge jag inte gav mig in i det höga gräset och vinterståndarna längs diken och det stora utfallet. Ute på en åker fick jag sällskap av ett ensamt rävspår, uppgånget under nattens småtimmar. Jag följde räven i spåret bort mot en lada, stannade upp ibland för att fånga en vy på bild, hoppade över ett dike liksom räven och förundrades över den vackra vinterdagen.
Kort före ladan vek rävspåret av mot en hönsfarm några hundra meter bort. Där fanns det alltid något att hitta eller jaga för en hungrig räv; en död höna på gödselstacken eller möss och sorkar vid spillet kring farmens fodersilon. Jag följde inte rävspåret fram till hönsfarmen utan valde i stället att gå bort till ladan. Kanske där fanns några andra djurspår att upptäcka och tyda. Ladan av skönt grånade brädor är en av de få återstående ladorna i den uppodlade dalen. Under våren och en god bit in på sommaren använder en spovhanne ladan som högt belägen utkikspunkt. Ladan är ofta också spovens utgångspunkt för det flöjtande och porlande flyktspelet i vårkvällarna och vårnätterna.

Under hösten och vintern sitter berguven om kvällarna och nätterna på ladtaket och spanar efter fältharar, rapphöns och smågnagare. Från gårdstrappan kan jag i månljusa kvällar och nätter se den bastanta uvprofilen på takåsen. Ibland blir uven inspirerad och hoar dovt med långa mellanrum. Vilken upplevelse och vilken stämning, lika intensiv som när storspoven spelar i ljusa vårkvällar, men med en helt annan klang och botten. Uven representerar natten och mörka krafter, ödemark och ond bråd död i kraftiga, dunklädda uvfötter med sylvassa och genomborrande klor. Spoven hämtar med sig den ljusnande våren, pånyttfödelse och hoppet om lövsprickning och spirande ljusgrön brådd på nysådda åkrar efter vinterns vedermödor.

Jag stod länge och betraktade den förfallna ladan. Dörrarna har fallit av sina gångjärn och ger fri sikt genom ladan. Vide och hallon växer kring ladan tillsammans med gräs och brännässlor. Pärtorna har blåst av taket och låter regn och smältvatten rinna ner i den ruttnande halmen på det grovt tillyxade golvet. Under golvet låg antagligen två mårdhundar och sov bort den kalla vinterdagen. Mårdhundsparet får sova mycket denna vargavinter, innan marssolen och vaknande vårkänslor lockar ut dem på strövtåg i landskapet. Snötäcket och rimfrosten kring ladan låg orörda av tassavtryck och spårlöpor. Vinternaturen vilade djupfryst i sitt eget famntag.
Den förfallna ladan står kvar som på nåder. Markägaren har helt enkelt inte haft tid att bränna ner den eller riva den, ännu mindre tänkt på att restaurera den för att spara den som ett minnesmärke i odlingslandskapet. När ladan går upp i rök i kommande, vårliga tider, förlorar storspoven sin upphöjda och trygga utkikspunkt och berguven sin främsta jaktplats i det öppna landskapet. Då minskar också ladorna jag ser från gårdstrappan från tre till två.

Borta vid utfallet stod björkar, rönnar och häggar tillsammans med högvuxet vide böjda under rimfrostens kalla tyngd. Efter några foton på ladan vandrade jag ner till utfallet för att få några minnesbilder på träden och rimfrosten. Blått, vitt och grått dominerade vyerna. Rimfrosten stod tät och hög på grenar och kvistar. Så länge vindstilla rådde skulle rimfrosten sitta kvar eller täckas av fallande snö under kommande dagar. Det var stilla och vackert och jag frös om fingrarna. Långt borta på den sydliga horisonten tittade en blek vintersol fram under en molnkant. Om knappt två timmar skulle solen gå ner och ge plats för decemberdagens mörknande skymning, medan kölden höll i sig och mårdhundarna fortsatte att sova. De levde verkligen i samklang med vinterns nertonade ljus och långsamma livspuls.
Jag dristade ut mig på utfallets snötäckta is. Kölden hade lagt ett tillräckligt starkt lock på utfallets sakta strömmande vatten. Inga knakande ljud hördes från isen, så det var tryggt att vandra nere i utfallet med de rimfrostyngda träden stående uppe på kanterna. Jag vandrade uppströms för att komma i jämnhöjd med gården. Här stötte jag på rävspåret igen. Det kom sneddande över isen från nordväst, stannade upp i den gräsrika utfallsslänten, där en sork eller mus hade fått sätta livet till för att nödtorftigt stilla rävens hunger. Räven hade stannat upp på isen, lyssnat spänt som en bildstod och sedan tagit språnget upp på slänten och ner i gräset. Två röda bloddroppar på snön skvallrade om lyckad jakt.
I jämnhöjd med gården stegade jag upp för ufallsslänten för att vandra hem via ladan som står på åkern rakt västerom huset. Jag snubblade till och stötte till en björk. En skur av frostkristaller regnade ner under rasslande prassel. Mössan var vit av frost och på den bara  nacken smälte frosten och sände rysningar ner för ryggen. Rimfrost är vacker – och isande kall mot nackens bara och tunna hud. Decemberdagen började redan skymma och jag såg fram emot en sprakande granvedsbrasa i köksspisen och värmande het glögg i favoritmuggen.

Text & foto: Hans Hästbacka. Finlands Natur 6/2011.
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:

Resultat för natur:

65308_t.jpg

Bygg bo åt taggig vän

I augusti-september går de största igelkottshanarna i vinterdvala. Honorna och årets ungar gör det lite senare. Du kan enkelt hjälpa dem att klara vintern i din trädgård.
65301_t.jpg

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.
64359_t.jpg

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.
64389_t.jpg

Lövängar, sandrev och höga berg

Åbolands skärgård har inte utan orsak kallats för världens vackraste. Här finns oändliga möjligheter att paddlande eller seglande på egen hand utforska öar och stränder av alla slag. Naturtyperna varie­rar från kala kobbar och låga sandörar till höga berg, gamla skogar och artrika lövängar.
64376_t.jpg

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.
61364_t.jpg

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.
61400_t.jpg

Efter fasankriget

Mellan noll och 30 000 blyhagel per 100 kvadratmeter. Det har Riggert Munsterhjelm kommit fram till i sin analys av jorden på den åker som skulle förse hans familj med giftfria och möjligast ekologiska grödor.
58826_t.jpg

Låt ängen ta över gräsmattan

Att hålla efter ogräs, att sprida mängder av gödsel och att klippa sin gräsmatta i tid och otid tar tid och kan bli svettigt och dyrt. Varför inte istället låta naturens mångfald ta över en del av gräsmattan?
57098_t.jpg

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.
57000_t.jpg

Vårflodsfärd på Götälven

Årets höjdpunkt är för mig att varje vår åka på en längre paddeltur. Den här gången blir det ett återbesök på Görälven på gränsen mellan södra Norge och Sverige. En paddeltur på elva dagar med start i mitten av maj.
55238_t.jpg

Sista chansen för Svartåns musslor

I Svartån lever Finlands sydligaste population av flodpärlmussla ännu segt kvar, men ingen föryngring har skett på många år. Nu ska musslorna få hjälp med att föröka sig.
51294_t.jpg

Bakom galler

Runda små äppel eller ärter, kottar eller konstiga färgfläckar på bladen. De kallas galler och förorsakas av diverse insekter och andra småkryp som mat åt organismernas larvstadier.
51293_t.jpg

Att paddla är nödvändigt

Om du vill uppleva skärgården, naturen och djurlivet från första parkett finns det inget som går upp mot en kajak. Du kan praktiskt taget ljudlöst paddla nästan var som helst bara det finns minst tio centimeter vatten.
47046_t.jpg

Med vargen som granne

Det går att leva med vargen som granne. Men det innebär utmaningar för jägare med hund och för boskapsuppfödare. Det visar erfarenheter nu även i norra Tenala.
45566_t.jpg

När klimatet kräver flyttning

”Assisterad migration är än så länge mer en idé än en praktisk åtgärd. Men idén kan bli verklighet inom ett decennium om vi inte får bukt med klimatförändringen.”
44127_t.jpg

Myror ger mersmak

De håller sig med husdjur, sköter om sin drottning i vått och torrt, försvarar stacken mot inkräktare och använder mediciner mot sjukdomar. Myrorna är mycket mer än besvärliga småkryp som planlöst springer omkring på köksbordet.
42472_t.jpg

Sandtagen har betydande naturvärden

”Sandtag är fula sår i landskapet som borde motarbetas i naturskyddets namn”. Den här allmänna uppfattning är dags att åtminstone delvis överge.
42470_t.jpg

Snöleoparden exempel – djurparker bidrar till artskyddet

Idag fångar djurparkerna inte längre nya snöleoparder i naturen. Istället har parkerna lyckats få sina snöleoparder att föröka sig väl och djuren bidrar nu till ökad kunskap, som används vid studier och skydd av viltlevande snöleoparder.
42461_t.jpg

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.
36534_t.jpg

Ta en titt på knoppen

Det går att känna igen lövträd och buskar genom att studera bladknopparna på nära håll.
36533_t.jpg

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.
36515_t.jpg

Alger och annat skum(t) på ytan

Till de mest dramatiska fenomenen på vatten­ytan hör algblomningarna, som oftast orsakas av uppstigande cyanobakterier (blågrönalger). Vattenytan hyser också många andra organismer, partiklar och inte minst skum och slem.
36513_t.jpg

Naturen har egenvärde

Vi lever i en virtuell värld som lätt kan tas ifrån oss, säger konstnären och biologen Riggert Munsterhjelm. Han tror konsten kan göra människan uppmärksam på naturens egenvärde.
36510_t.jpg

Betydligt intressantare än sitt namn

Bakom det mindre tilltalande namnet slemsvampar gömmer sig en grupp organismer med spännande biologi, oanade skönhetsvärden och en hel del skrock och myter. I Finlands skogar finns över 200 arter av slemsvampar.
36507_t.jpg

Tornfalken kommer igen

För några år sedan häckade tornfalken ytterst fåtaligt i östra Nyland. Men på bara två år har de häckande parens antal ökat till 67. Orsaken är att några ornitologer flitigt hängt upp tornfalksholkar ute på åkrarna.
36502_t.jpg

Plitvice – pärlan i Kroatiens natur

Mitt i Kroatien finns en plats där man ständigt hör dånet av vattenfall som störtar ner från den ena turkosa skogssjön till den andra. Det är Plitvice nationalpark, som Finlands Naturs utsände besökte i april i år.
36497_t.jpg

Ny mask syrsätter havsbottnar

Marinbiologer har länge varnat för svåra ekologiska följder av introducerade arter i Östersjön. Men nu verkar en av nykomlingarna, havsborstmasken Marenzelleria, tvärtom ha en positiv effekt.
36463_t.jpg

Naturen reagerar på förändrat klimat

Också i Finland är klimatförändringen ett faktum. Det är klimatforskarna så gott som eniga om. Det syns nu också i floran och faunan i vårt land. Det visar ett ökande antal uppföljningsstudier.
36462_t.jpg

En rimfrostdag i december

December kan vara mörk och slaskig – men också gnistrande kall med rimfrost som täcker buskar och träd. Följ med Hans Hästbacka på hans vandring i det vita landskapet.
36466_t.jpg

Nya namn på gamla arter

Tidigare exkurrerade jag ofta med en äldre kollega. En vanlig kommentar från honom när vi hittade en spännande växt var: ”är det inte en (namnet på latin) – eller heter den inte så längre?”
36470_t.jpg

Familjeidyll hos hararna

Vuxna harar har vi alla sett någon gång. Men att ha en harmamma som diar sina ungar vid stugknuten kväll efter kväll hör nog till ovanligheterna.
36467_t.jpg

Utterliv

Att få se en utter i levande livet är inte alla förunnat. En vacker vårkväll mötte Christa Granroth sin första levande utter i Fiskars.
36464_t.jpg

Finlands rödlista under lupp

Finland gav som avslutning på biodiversitetsåret 2010 ut en uppdaterad version av den nationella rödlistan. Rödlistan bekräftade att vi trots goda föresatser inte lyckats stoppa minskningen av biodiversiteten.
36473_t.jpg

Galapagos - de orädda djurens öar

Solen har just nått över horisonten i öster och gummibåten ligger med aktern mot den vita sandstranden. Vi stiger ut i det grunda strandvattnet.
36484_t.jpg

Estland – eldorado för naturturisten

Vid det här laget bör Estland definitivt ha kunnat skaka av sig gångna decenniers skräckbilder av industriföroreningar, atomsopor och förfallna militäranläggningar.
36482_t.jpg

Höst bland flyttblock och stenar

Nordostlig vind, plus tolv grader, mulet med blå himmelsrevor i det framglidande molntäcket. Så ser höstdagen ut, där jag står på hemgården i Kalax.
36496_t.jpg

Miljödebatten förutsätter att kyrkan ser om sitt eget hus

Nytillträdda biskopen i Borgå stift, Björn Vikström, har en hel del järn i elden när det gäller miljöfrågor. Han har forskat i kristendomens förhållande till naturens bevarande och han har medverkat i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om miljö och hållbar utveckling vid Åbo Akademi. Han leder också Borgå stifts miljögrupp.
36493_t.jpg

Höstlig färgprakt i Abisko

Det rinnande vattnet slipar och formar. Vattenslipade klippor strax ovanför det höga Silverfallet i Björkliden.
36491_t.jpg

I fjällpiparens rike

Uppe på Tuolljehuhtputs sydöstra sluttning vilar vinden sällan. Som så ofta här i högfjällen kring Kilpisjärvi är det nordvästen som hämtar in kyla från det närbelägna Norra ishavet. En stund tidigare då jag stod nedanför Tuolljehuhtputs delvis snötäckta klippstup kom en skur med äkta snöslask drivande över fjället. Och nu skriver vi alltså den 17 juli…
36490_t.jpg

Svarta huggormar och fiskande snokar

Få människor förhåller sig likgiltigt till ormar. De flesta har någon form av ormskräck och vill helst att ormarna inte blir närgångna. Om man tar sig tid att studera dem närmare finner man att de trots allt är ganska spännande varelser som liksom andra organismer uppvisar en del intressanta anpassningar till sin miljö.
36486_t.jpg

Yrke: naturföretagare. Ett jobb i och med naturen!

Tänk dig att få jobba i och med naturen året om! Själv få bestämma över din arbetstid och jobba med det som är ditt stora intresse. Låter det som ett drömjobb? Då kanske naturföretagande är något för dig!
36485_t.jpg

Naturupplevelser på isen

Vid trettondag var sjöarna och havsvikarna täckta av glasklar kärnis. Förutsättningarna för givande skridskofärder på isarna var de bästa på flera år, och som en extra krydda gick det att studera livet i vattnet genom isen.