Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.
36466.jpg

Nya namn på gamla arter

Tidigare exkurrerade jag ofta med en äldre kollega. En vanlig kommentar från honom när vi hittade en spännande växt var: ”är det inte en (namnet på latin) – eller heter den inte så längre?”

Att de vetenskapliga namnen för olika arter byts ut då och då må vara förlåtligt. I de fallen finns det väldigt strikta regler, grundade på diverse olika faktorer som exempelvis under vilket namn arten först beskrevs. Det äldsta namnet är det som ska användas. Sedan upptäcker man att vissa arter som uppvisar en ytlig likhet inte alls är släkt med varandra och då måste förstås någon byta namn. Jag har berört en del om namn­givning i en tidigare artikel av Finlands Natur (nr 5/2009).

Revidering av svenska namn
Sedan år 2004 har Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU gjort en revidering av de svenska namnen, med hjälp av ett antal kommittéer för olika grupper av organismer. Plötsligt ska tornsvalan (Apus apus) heta tornseglare, eftersom man har kommit underfund med att den inte är en svala utan en seglare. Den ingår inte ens bland tättingarna dit svalorna och våra flesta småfåglar hör.
Denna namnändring är väl i och för sig logisk eftersom svalor inte går i dvala under en period av sämre väder, vilket seglarna gör. Själv har jag vant mig vid att kalla arten tornseglare, men andra biologer i min bekantskapskrets är inte lika förtjusta i namnbytet. På finska har man inte bytt artens namn utan den får heta tervapääsky som förr.
Nu är namnet tornsvala ett väl inarbetat namn sedan flera hundra år tillbaka, så man kan väl då också i logikens namn fråga sig varför till exempel törnskatan (Lanius collurio) och strandskatan (Haematopus ostralegus) ska heta skata. De är ju varken skator eller kråkfåglar! Samma sak gäller för björktrasten (Turdus pilaris) som ju också ibland kallas snöskata. Ytterligare några exempel från fågelvärlden är spillkråkan (Dryocopus martius) som är en hackspett och ingen kråka. Varför inte döpa om den till svartspett helt enkelt?
Järnsparven är ingen sparv och sjöorren (Melanitta nigra) är ingen hönsfågel, och det är inte heller sothönan (Fulica atra) eller rörhönan (Gallinula chloropus). Sjöorren är en andfågel, besläktad med svärtan (Melanitta fusca) medan de två sistnämnda tillhör ordningen rallfåglar.

Ologisk talgoxe
Det mest ologiska namnet på en fågel är väl för övrigt talgoxe (Parus major), som definitivt inte är något däggdjur (oxe) men som även kallas talgmes och ingår i familjen mesfåglar. Sedan kan man i det sammanhanget fråga sig varför entita (P. palustris) och talltita (P. montanus) inte officiellt kallas kärrmes respektive gråmes. Svaret tycks vara att de skiljer sig från de övriga mesarna i så pass hög grad att man i den nordamerikanska ornitologiska föreningen (AOU) har delat upp släktet Parus. Titorna placeras i det nya släktet Poecile utgående från funna skillnader i mitokondriellt DNA (mtDNA).
Det som även en amatörornitolog slås av är att talltitan (liksom entitan) har ett huvud som verkar vara lite stort för kroppen. Det samma gäller även svartmesen (P. ater) som numera i vissa kretsar räknas till ett eget släkte, Periparus.
I detta sammanhang kan nämnas att det i Nordamerika finns en liten mes, som gärna besöker fågelborden på vintern. Den är välkänd och populär och kallas Black-capped Chickadee (Poecile atricapillus). Chickadee är verkligen ett onomatopoetiskt namn för så låter den; chick-a di-di-di. Den arten har tidigare räknats som en amerikansk variant av talltita men räknas numera som en egen art.

Många nya fjärilsnamn
När det handlar om växter, däggdjur, fåglar och andra större djur finns det som regel officiella och folkliga namn på de flesta arter, men läget blir genast annorlunda så snart det handlar om ryggradslösa djur och för all del också de flesta kryptogamer (sporväxter). Tittar jag till exempel i min gamla ”Vad jag finner på åker och äng” från 1970-talet, så är det relativt få spindlar och insekter som har svenska namn.
Ett undantag utgör dagfjärilarna, som för landsbygdsbefolkningen säkert har varit minst lika iögonfallande som fåglar. Men även där har det skett förändringar bland de svenska namnen, varav de flesta till det bättre. Dagfjärilarna var den första gruppen som utsattes för revisionen och 39 arter av 111 fick nya namn. Orsaker till namnbytena var bland annat att en del arter hade fått namn efter sina värdväxter som ibland var felaktigt angivna i litteraturen. Sedan var det andra arter som hette ”stor” eller ”liten” och som idag heter ”större” eller ”mindre”. Det kanske viktigaste var att man tog bort epitetet ”allmän” för vissa arter eftersom man ville göra namngivningen mer tidlös.
I den nya namngivningen har man eftersträvat att namnge efter rätt värdväxt eller efter den biotop som fjärilen mest vistas i. Några exempel på detta är ängspärlemorfjärilen (Argynnis aglaja) som tidigare hette stor pärlemorfjäril och skogspärlemorfjärilen (A. adippe) som tidigare hette allmän pärlemorfjäril. Slåttergräsfjärilen (Maniola jurtina) har fått lämna bort epitetet allmän, med all rätt eftersom den nu finns med på den finska rödlistan under hotkategorin VU (sårbar). En annan fjäril är metallvingesvärmaren (Adscites statices) som finns med på den svenska rödlistan under kategorin NT (nära hotad). Det lustiga med den arten är att den på Artdatabankens hemsidor fortfarande går under namnet allmän metallvingesvärmare trots att den minsann inte är allmän i Sverige längre. Jag antar för övrigt att det är den som i boken Svenska fjärilar. En fälthandbok (Söderström 2010) går under namnet ängsmetallvinge.
Skogsnätfjärilen (Melitaea athalia) hette tidigare allmän nätfjäril medan släktingen ängsnätfjärilen (Melitaea cinxia) fick byta namn från hökblomsternätfjäril eftersom larverna inte alls livnär sig på hökblomster (Pilosella ) utan på axveronika (Veronica spicata) eller svartkämpar (Plantago lanceolata).

Tvivelaktigt snäcknamn
Bland blötdjuren har det också skett namnbyten och en del arter har fått ett svenskt namn för första gången. Till de senare hör den gråsvarta kölsnigeln (Limax cinereoniger), en av våra allra vanligaste sniglar, som många felaktigt kallar "svart skogssnigel". Gråsvart kölsnigeln är ett lämpligt namn; ”kölsnigel” därför att den har en tydlig köl längs ryggen och ”gråsvart” eftersom den inte är lika glänsande svart som skogssnigeln.
En snäcka som nu har fått ett svenskt namn är linssnäckan (Helicigona lapicida), som ju faktiskt är lins- eller diskusformad. Ett mindre lyckat namn är båtsnäcka (Theodoxus fluviatilis) för den art som tidigare i boken ”Vad jag finner i sjö och å” kallades schackmönstrad rutsnäcka. Någon likhet med en båt kan jag inte se. Visst kan den väl krypa på bottnen av en båt, men vanligast är den i Östersjöns tångruskor och i åländska och svenska (men inte finländska) insjöar, där den betar mikroskopiska alger på klippstränder. Ett bättre namn för den, som jag faktiskt har sett i något sammanhang, vore kanske algsnäcka om det nu anses att schackmönstrad rutsnäcka inte duger.

Kollektiva namn utan klar definition
Man kan fundera vidare över mina utläggningar om tornseglare och törnskator. För dem gäller kanske samma sak som för olika ”baggar”, såsom skalbaggar och skinnbaggar. Begreppen är väl inarbetade och svåra att ersätta. Det är kanske som med ordet (små)kryp, att det ersätter de absoluta definitioner som man kanske saknar. Jag minns från mina vistelser i Kanada hur de där kallade alla småkryp bugs och alla rovfåglar utom vultures (gamar) kallades hawks (hökar).
I fråga om det amerikanska hawks finns parallellen i Finland: haukka är alla slag av hökar, kärrhökar, falkar, vråkar, glador. För övrigt kan nämnas att ordet ”bagge” ursprungligen betydde fårtestikel, något som i dagens läge ligger långt från både skalbaggar och skinnbaggar.

Inga gräs
Bland växterna har man upptäckt att vissa arter som hetat något på -gräs, bör byta namn eftersom de inte är några gräs. Exempel på sådana är älggräs (Filipendula ulmaria) som på Åland kallas algräs, ett passande namn eftersom den ofta påträffas i allundar. Numera anses ändå älgört vara det mest korrekta namnet på svenska.
Ogräset penninggräs (Thlaspi arvense) har blivit penningört och trampgräset (Polygunum aviculare), som påträffas på gårdsplaner, vägar och havsstränder har blivit trampört. Penninggräsets nära släkting lomme (Capsella bursa-pastoris) får inte längre nöja sig med det namnet utan ska numera heta lommeört. Varför inte krångla till det ytterligare och döpa om exempelvis tallen (Pinus sylvestris), enen (Juniperus communis) och lingonet (Vaccinium vitisidaea) till tallträd, enbuske och lingonris?
Två ”gräs” som namnändrarna i sin iver ändå tycks ha glömt är de två arterna av braxengräs (Isoëtes lacustris resp. I. echinospora). De är mer avlägset besläktade med gräs än de tidigare nämnda eftersom de är sporväxter och närmast släkt med ormbunkar och lummerväxter – låt vara att de ser ut som grästuvor där de växer på sjöbottnen.

"Snedsköldlav" och "uppblåst skållav"?
Inte ens lavarna har blivit förskonade från namnbyten. För ett antal år sedan kom det ut en kryptogamflora (jag nämner inte boken vid namn) där författarna uppenbarligen hade försökt byta ut namn på flertalet arter med en massa otympliga namnkonstruktioner som följd.
Resultatet blev bland annat att islandslaven (Cetraria islandica) kallades "isländsk snedsköldlav" och vår kanske allra vanligaste lav, blåslaven (Hypogymnia physodes) fick heta "uppblåst skållav".

 

 

Ralf Carlsson. Finlands Natur 5/2011.
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:

Resultat för natur:

65308_t.jpg

Bygg bo åt taggig vän

I augusti-september går de största igelkottshanarna i vinterdvala. Honorna och årets ungar gör det lite senare. Du kan enkelt hjälpa dem att klara vintern i din trädgård.
65301_t.jpg

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.
64359_t.jpg

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.
64389_t.jpg

Lövängar, sandrev och höga berg

Åbolands skärgård har inte utan orsak kallats för världens vackraste. Här finns oändliga möjligheter att paddlande eller seglande på egen hand utforska öar och stränder av alla slag. Naturtyperna varie­rar från kala kobbar och låga sandörar till höga berg, gamla skogar och artrika lövängar.
64376_t.jpg

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.
61364_t.jpg

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.
61400_t.jpg

Efter fasankriget

Mellan noll och 30 000 blyhagel per 100 kvadratmeter. Det har Riggert Munsterhjelm kommit fram till i sin analys av jorden på den åker som skulle förse hans familj med giftfria och möjligast ekologiska grödor.
58826_t.jpg

Låt ängen ta över gräsmattan

Att hålla efter ogräs, att sprida mängder av gödsel och att klippa sin gräsmatta i tid och otid tar tid och kan bli svettigt och dyrt. Varför inte istället låta naturens mångfald ta över en del av gräsmattan?
57098_t.jpg

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.
57000_t.jpg

Vårflodsfärd på Götälven

Årets höjdpunkt är för mig att varje vår åka på en längre paddeltur. Den här gången blir det ett återbesök på Götälven på gränsen mellan södra Norge och Sverige. En paddeltur på elva dagar med start i mitten av maj.
55238_t.jpg

Sista chansen för Svartåns musslor

I Svartån lever Finlands sydligaste population av flodpärlmussla ännu segt kvar, men ingen föryngring har skett på många år. Nu ska musslorna få hjälp med att föröka sig.
51294_t.jpg

Bakom galler

Runda små äppel eller ärter, kottar eller konstiga färgfläckar på bladen. De kallas galler och förorsakas av diverse insekter och andra småkryp som mat åt organismernas larvstadier.
51293_t.jpg

Att paddla är nödvändigt

Om du vill uppleva skärgården, naturen och djurlivet från första parkett finns det inget som går upp mot en kajak. Du kan praktiskt taget ljudlöst paddla nästan var som helst bara det finns minst tio centimeter vatten.
47046_t.jpg

Med vargen som granne

Det går att leva med vargen som granne. Men det innebär utmaningar för jägare med hund och för boskapsuppfödare. Det visar erfarenheter nu även i norra Tenala.
45566_t.jpg

När klimatet kräver flyttning

”Assisterad migration är än så länge mer en idé än en praktisk åtgärd. Men idén kan bli verklighet inom ett decennium om vi inte får bukt med klimatförändringen.”
44127_t.jpg

Myror ger mersmak

De håller sig med husdjur, sköter om sin drottning i vått och torrt, försvarar stacken mot inkräktare och använder mediciner mot sjukdomar. Myrorna är mycket mer än besvärliga småkryp som planlöst springer omkring på köksbordet.
42472_t.jpg

Sandtagen har betydande naturvärden

”Sandtag är fula sår i landskapet som borde motarbetas i naturskyddets namn”. Den här allmänna uppfattning är dags att åtminstone delvis överge.
42470_t.jpg

Snöleoparden exempel – djurparker bidrar till artskyddet

Idag fångar djurparkerna inte längre nya snöleoparder i naturen. Istället har parkerna lyckats få sina snöleoparder att föröka sig väl och djuren bidrar nu till ökad kunskap, som används vid studier och skydd av viltlevande snöleoparder.
42461_t.jpg

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.
36534_t.jpg

Ta en titt på knoppen

Det går att känna igen lövträd och buskar genom att studera bladknopparna på nära håll.
36533_t.jpg

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.
36515_t.jpg

Alger och annat skum(t) på ytan

Till de mest dramatiska fenomenen på vatten­ytan hör algblomningarna, som oftast orsakas av uppstigande cyanobakterier (blågrönalger). Vattenytan hyser också många andra organismer, partiklar och inte minst skum och slem.
36513_t.jpg

Naturen har egenvärde

Vi lever i en virtuell värld som lätt kan tas ifrån oss, säger konstnären och biologen Riggert Munsterhjelm. Han tror konsten kan göra människan uppmärksam på naturens egenvärde.
36510_t.jpg

Betydligt intressantare än sitt namn

Bakom det mindre tilltalande namnet slemsvampar gömmer sig en grupp organismer med spännande biologi, oanade skönhetsvärden och en hel del skrock och myter. I Finlands skogar finns över 200 arter av slemsvampar.
36507_t.jpg

Tornfalken kommer igen

För några år sedan häckade tornfalken ytterst fåtaligt i östra Nyland. Men på bara två år har de häckande parens antal ökat till 67. Orsaken är att några ornitologer flitigt hängt upp tornfalksholkar ute på åkrarna.
36502_t.jpg

Plitvice – pärlan i Kroatiens natur

Mitt i Kroatien finns en plats där man ständigt hör dånet av vattenfall som störtar ner från den ena turkosa skogssjön till den andra. Det är Plitvice nationalpark, som Finlands Naturs utsände besökte i april i år.
36497_t.jpg

Ny mask syrsätter havsbottnar

Marinbiologer har länge varnat för svåra ekologiska följder av introducerade arter i Östersjön. Men nu verkar en av nykomlingarna, havsborstmasken Marenzelleria, tvärtom ha en positiv effekt.
36463_t.jpg

Naturen reagerar på förändrat klimat

Också i Finland är klimatförändringen ett faktum. Det är klimatforskarna så gott som eniga om. Det syns nu också i floran och faunan i vårt land. Det visar ett ökande antal uppföljningsstudier.
36462_t.jpg

En rimfrostdag i december

December kan vara mörk och slaskig – men också gnistrande kall med rimfrost som täcker buskar och träd. Följ med Hans Hästbacka på hans vandring i det vita landskapet.
36466_t.jpg

Nya namn på gamla arter

Tidigare exkurrerade jag ofta med en äldre kollega. En vanlig kommentar från honom när vi hittade en spännande växt var: ”är det inte en (namnet på latin) – eller heter den inte så längre?”
36470_t.jpg

Familjeidyll hos hararna

Vuxna harar har vi alla sett någon gång. Men att ha en harmamma som diar sina ungar vid stugknuten kväll efter kväll hör nog till ovanligheterna.
36467_t.jpg

Utterliv

Att få se en utter i levande livet är inte alla förunnat. En vacker vårkväll mötte Christa Granroth sin första levande utter i Fiskars.
36464_t.jpg

Finlands rödlista under lupp

Finland gav som avslutning på biodiversitetsåret 2010 ut en uppdaterad version av den nationella rödlistan. Rödlistan bekräftade att vi trots goda föresatser inte lyckats stoppa minskningen av biodiversiteten.
36473_t.jpg

Galapagos - de orädda djurens öar

Solen har just nått över horisonten i öster och gummibåten ligger med aktern mot den vita sandstranden. Vi stiger ut i det grunda strandvattnet.
36484_t.jpg

Estland – eldorado för naturturisten

Vid det här laget bör Estland definitivt ha kunnat skaka av sig gångna decenniers skräckbilder av industriföroreningar, atomsopor och förfallna militäranläggningar.
36482_t.jpg

Höst bland flyttblock och stenar

Nordostlig vind, plus tolv grader, mulet med blå himmelsrevor i det framglidande molntäcket. Så ser höstdagen ut, där jag står på hemgården i Kalax.
36496_t.jpg

Miljödebatten förutsätter att kyrkan ser om sitt eget hus

Nytillträdda biskopen i Borgå stift, Björn Vikström, har en hel del järn i elden när det gäller miljöfrågor. Han har forskat i kristendomens förhållande till naturens bevarande och han har medverkat i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om miljö och hållbar utveckling vid Åbo Akademi. Han leder också Borgå stifts miljögrupp.
36493_t.jpg

Höstlig färgprakt i Abisko

Det rinnande vattnet slipar och formar. Vattenslipade klippor strax ovanför det höga Silverfallet i Björkliden.
36491_t.jpg

I fjällpiparens rike

Uppe på Tuolljehuhtputs sydöstra sluttning vilar vinden sällan. Som så ofta här i högfjällen kring Kilpisjärvi är det nordvästen som hämtar in kyla från det närbelägna Norra ishavet. En stund tidigare då jag stod nedanför Tuolljehuhtputs delvis snötäckta klippstup kom en skur med äkta snöslask drivande över fjället. Och nu skriver vi alltså den 17 juli…
36490_t.jpg

Svarta huggormar och fiskande snokar

Få människor förhåller sig likgiltigt till ormar. De flesta har någon form av ormskräck och vill helst att ormarna inte blir närgångna. Om man tar sig tid att studera dem närmare finner man att de trots allt är ganska spännande varelser som liksom andra organismer uppvisar en del intressanta anpassningar till sin miljö.
36486_t.jpg

Yrke: naturföretagare. Ett jobb i och med naturen!

Tänk dig att få jobba i och med naturen året om! Själv få bestämma över din arbetstid och jobba med det som är ditt stora intresse. Låter det som ett drömjobb? Då kanske naturföretagande är något för dig!
36485_t.jpg

Naturupplevelser på isen

Vid trettondag var sjöarna och havsvikarna täckta av glasklar kärnis. Förutsättningarna för givande skridskofärder på isarna var de bästa på flera år, och som en extra krydda gick det att studera livet i vattnet genom isen.