Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Galapagos - de orädda djurens öar

Solen har just nått över horisonten i öster och gummibåten ligger med aktern mot den vita sandstranden. Vi stiger ut i det grunda strandvattnet.

Välkomstkom­mittén är redan på plats: lite längre bort på stranden ligger sjölejonen och gonar sig i det tidiga solskenet och de första härmtrastarna hoppar kring fötterna på oss. Här på Espaniola, en av de sydligaste öarna i Galapagosarkipelagen, är det frågan om en art av härmtrast (Nesominus macdonaldi) som är endemisk inte bara för Galapagos utan för denna enda ö. Det är en fascinerande tanke att stöta på en fågelart som i hela världen förekommer enbart på den ö där vi just landstigit. På Galapagosöarna finns många exempel på den här formen av extrem endemism.

Total oräddhet
Espaniolas härmtrastar är också exempel på hur totalt orädda för mänskor de flesta landdjur och fåglar är här ute. Härmtrastarna är inte bara orädda, de är också nyfikna på turister. Sätter man sig ned på en stock på stranden har man snart sällskap av en nyfiket plirande härmtrast på stocken eller på kameraväskan bredvid sig. Här behövs inga långa teleobjektiv.
Härmtrastarna är speciellt intresserade av dricksvatten och de har lärt sig känna igen utseendet på besökarnas vattenflaskor. Då en av medlemmarna i vår grupp tar fram sin flaska, får hon plötsligt sällskap av tre härmtrastar – som landar i famnen på henne!
Ett annat exempel på oräddheten står en av Espaniolas ståtliga galapagosvråkar (Buteo galapagoensis) för. Efter att ha kretsat över sandstranden en stund dråsar den plötsligt ned på en stock fyra meter ifrån mig! Här poserar den snällt framför kameran en stund innan den drar vidare.
Det antas att den totala oräddheten hos djuren beror på att öarna aldrig har hyst större landrovdjur. Därmed har en naturlig skygghet hos potentiella bytesdjur aldrig behövt utvecklas. En annan orsak är att mänskan i större skala varit fast bosatt i Galapagosarkipelagen bara i cirka 60 år.

Se men inte röra
Även sjölejonen på stranden är totalt obesvärade av vår närvaro. De flesta ligger och dåsar i morgonsolen och lyfter knappt på huvudet när vi går förbi. Andra är inbegripna i livliga diskussioner med varandra, deras oink-oink ekar över hela stranden. En storvuxen hane håller uppsikt över sitt harem av honor. Tre små ungar lekar med varandra i vattenbrynet. Kamerorna rasslar, medan fotograferna är gripna av en andäktig tystnad.
I ett skede är det som om de små sjölejonen på allvar skulle ha blivit varse fotograferna runt omkring sig. Två av dem kommer nyfiket kravlande rakt emot oss. Då får vi snällt dra oss tillbaka. Hur gärna man än skulle vilja klappa dem är det nämligen strängt förbjudet att röra vid de vilda djuren – även om det är djuren som tar initiativet.

Håll dig på den smala vägen
Vi – ett gäng finlandssvenska naturfotografer förstärkt med några rikssvenskar – är ute på en sju dagar lång kryssning i Galapagosarkipelagen. Det här är i praktiken det enda tillåtna sättet att bekanta sig med naturen i den vidsträckta nationalparken. Det finns ett antal kryssningsfartyg av olika storlek som har licens att göra kryssningar och ta iland vid de cirka 70 tillåtna landningsplatserna inom nationalparken. Med följer alltid en licensierad guide, som i bästa fall är både kunnig när det gäller naturen och noga med att alla i gruppen följer reglerna.
Vår guide heter Fabricio. Han vet det mesta om öarnas geologi, växt- och djurvärld och är dessutom noga med att hålla vår grupp samlad och enbart på de tillåtna stigarna då vi rör oss på land. Ett snedsteg utanför stigen och Fabricio är genast där med en uppmaning att återvända till den ”smala vägen”.

Kräldjur och albatrosser
Senare samma dag rör vi oss ute på Punta Suarez, Espaniolas västra udde. Här slingrar sig stigen fram mellan snår av bladlösa Palo Santo-träd. De grönskar först när regnperioden i januari–april ger dem vatten. I snåren kvittrar Darwin-finkar, lyckligt omedvetna om vad de betytt för utvecklandet av evolutionsteorin. Bland stenarna på marken kilar små lavaödlor (Microlophus delanonis) omkring tillsammans med enstaka exemplar av den vackert rödbenta galapagosduvan (Zenaida galapagoensis), som inte är större än en trast. Senare får vi också ögonen på en liten orm, Philodryas hoodensis, även den endemisk för Espaniola.
Espaniolas kanske största dragplåster är Galapagosalbatrossen, Diomedea irrorata. Så här i början av året borde den egentligen på albatrossers vis hålla till långt ute på havet. Men vi har tur, häckningen är tydligen sen i år, för i den öppna gläntan i snårskogen där albatrosserna traditionellt häckar finns ännu kvar ett tiotal vuxna fåglar och nästan lika många nästan flygga ungfåglar. Det verkar som om de gamla fåglarna redan skulle förbereda sig för nästa häckningssäsong eftersom den typiska fäktningen med de kraftiga gula näbbarna är i full gång.


 

Sulor i luften och på marken
På Punta Suarez sydsida stupar branta strandklippor ned i bränningarna. Över stupen svävar svalstjärtade måsar (Larus furcatus) och fregattfåglar (Fregata spp.) tillsammans med blåfotade sulor (Sula nebouxi) och nazcasulor (S. granti). En och annan fregattfågel (Fregata spp.) och albatross glider förbi på stela vingar. Här passerar också flera exemplar av min personliga favorit, den rödnäbbade tropikfågeln (Phaeton aethereus), med de enormt långa stjärtsprötena gungande i vinddraget.
Stigen tillbaka till landstigningsplatsen går via en koloni med häckande blåfotade sulor och nazcasulor. Igen blir vi förbluffade över hur fullständigt oberörda fåglarna är fast vi passerar bara någon meter från bon med små ungar. Sulorna med sin något komiska uppsyn tittar bara nyfiket på oss
Tillbaka vid båten hinner vi ännu få några bilder av havsleguaner (Amblyrhynchus cristatus). Havsleguanerna ligger i mängder på de svarta lavaklippor som är typiska för Galapagosöarnas stränder. Speciellt hanarna har ett skräckinjagande utseende, vilket ytterligare förstärks av de rödflammiga fläckarna på kroppen som är typiska för Espaniolas havsleguaner. Men skenet bedrar, havsleguanerna är fredliga vegetarianer som enbart lever av alger på klippbottnarna.
Tack vare Fabricios förmaningar hinner vi stiga i båtarna och ta oss ut till vårt lilla, men hemtrevliga kryssningsfartyg Golondrina före kl. 18. Efter det får inga besökare längre vistas i nationalparken.
Här nära ekvatorn faller skymningen snabbt vid 18-tiden året om. Snart är vår lilla skuta omgiven av ett kompakt mörker. Ovanför oss tindrar exotiska stjärnbilder. På avstånd hörs bruset från Stilla havets bränningar. I Golondrinas matsal väntar en god middag och en genomgång av morgondagens program. Ännu har vi ett antal nya öar med enastående naturupplevelser framför oss.

Evolutionens laboratorium

Charles Darwin gjorde sitt berömda besök på Galapagosöarna hösten 1835. De prov på djur och växter han samlade in bidrog i högsta grad till att utveckla evolutionsteorin. Den publicerade Darwin 24 år senare i verket ”Om arternas uppkomst genom naturligt urval”.
Darwin konstaterade att närstående arter på Galapagosöarna till det yttre var mycket lika varandra, men att de upp­visade små olikheter beroende på vilken ekologisk nisch de levde i. Det klassiska exemplet på detta är öns finkfåglar, som senare kom att kallas för Darwinfinkar. De 13 arterna är alla mestadels små och grå (honor) eller svarta (hanar). Olikheterna finns i näbben. Hos de olika arterna finns näbbar som är anpassade till fröätning på marken eller i blommor, till insektsföda, till att suga blod ur fåglars hud (!) eller till att hålla i en kaktustagg och gräva ut larver ur murken ved med den (!).
Finkarna utgör ett bra exempel på det som kallas adaptiv radiation. Darwin antog att öarna långt tidigare koloniserats av en enda art som förökat sig och spritt sig. Småningom uppstod variation inom finkpopulationen och en del av fåglarna med avvikande egenskaper överlevde i högre grad än andra beroende på hur de var utrustade att utnyttja olika tillgång på mat, boplatser och andra resurser i sin närmiljö. Genom detta naturliga urval, ett begrepp som Darwin introducerade, spjälktes med tiden den ursprungliga arten upp i flera nya arter anpassade till olika ekologiska nischer.
En liknande utveckling har skett hos många artgrupper på Galapagosöarna, och ofta så att olika arter utvecklats på olika öar. Ett exempel är härmtrastarna (Nesominus sp.), av vilka fyra snarlika arter utvecklats på olika öar. Adaptiv radiation är också orsaken till artmångfalden bland landleguaner (Conolophus spp.), lavaödlor (Microlophus spp.) och kaktusar inom släktet Opuntia.


En av Galapagos karaktärsarter, elefantsköldpaddan Geochelone elephantophus, har en ryggsköld som varierar i form från ö till ö och mellan olika delar av de största öarna. Här har evolutionen ännu inte gått så långt att olika arter bildats, man talar istället om 11 underarter av elefantsköldpadda. Av havsleguanerna finns sju underarter beskrivna från olika öar.
Galapagosöarna har bildats genom en serie vulkanutbrott under lång tid. De senaste vulkanutbrotten ägde rum för några år sedan på de västliga öarna, som är de geologiskt sett nyaste i ögruppen. Öarnas olika ålder har haft betydelse för uppkomsten av nya endemiska arter.

Turism gynnar naturskydd – främmande arter är större hot

Den tilltagande turismen på Galapagosöarna har tidvis beskyllts för att vara ett hot mot den unika naturen. Jouni Klinga, som gjort ett antal resor till öarna som reseledare för grupper av naturfotografer, har förståelse för oron, men ser på frågan ur en annan synvinkel.
– Det är ingen lösning att förbjuda turismen som skadlig, eftersom det är med turismens hjälp det nuvarande skyddet av öarna kan upprätthållas, säger Klinga.
Utan intäkter från turismen skulle Ecuador, som relativt fattigt u-land, inte ha råd att satsa på skyddet av öarna enbart för naturens egenvärdes skull. Turismen ökar också intresset för Galapagosöarna utomlands, vilket bidrar till en ökad benägenhet bland utländska fonder att finansiera naturvårdsprojekt på öarna.
Nationalparksförvaltningen drar dessutom direkt praktiskt nytta av turismen i och med att guiderna har skyldighet att rapportera om förseelser mot skyddsbestämmelserna. Guiderna fungerar i praktiken som nationalparkens vakter, vilket minskar behovet att anställa personal för övervakning av det vidsträckta området.
Klinga anser att den nuvarande kompromissen, med en starkt reglerad turism i ett känsligt och unikt naturområde, väl kunde användas som modell för liknande skyddsvärda objekt i andra u-länder.

Massturism innebär problem
Går det då att se skadliga effekter av turismen på Galapagos natur? Klinga säger att fenomen som nedskräpning, slitage på marken eller störda djur inte går att se och som besökare kan man bara hålla med honom. Öarna är till allra största delen öde, de enda mänskor man ser är turistgrupper och enstaka lokala fiskare.
– Turismens inverkan är indirekt. Om man i de få tätorterna börjar satsa på att bygga stora lyxhotell, vilket det finns planer på, lockar det mängder av turister som inte är speciellt naturintresserade utan lika bra kunde hålla till på ordinära  turistorter. Massturism skulle innebära ökad inflyttning till öarna och behov att bygga bostäder, vägar och övrig infrastruktur. Då hamnar naturen i kläm, säger Klinga.

Sjölejon

Främmande arter det största hotet
Okontrollerat ökad turism innebär också större risk att främmande växt- och djurarter sprids på öarna och ursprungliga arter i värsta fall konkurreras ut. Främmande arter har redan i hög grad fått fotfäste, men de har främst spritt sig från den fasta bosättningen i Puerto Ayora och de andra tätorterna.
Exempel på en sådan invasiv art är björnbär, som odlas allmänt i trädgårdar. Husdjur, såsom katter, hundar och grisar, utgör tillsammans med oönskade följeslagare såsom råttor ett betydande hot mot elefantsköldpaddornas ägg och små ungar. Också landleguaner och härmtrastar har fått finna sig i att få sin avkomma uppäten av förvildade husdjur. Det finns också en risk att hönor sprider sjukdomar som slår hårt mot de ursprungliga fågelarterna.

Naturvårdsprojekt
På Charles Darwins forskningscenter i Puerto Ayora pågår intensiv forskning i hur hoten från de introducerade arterna skall kunna avvärjas. Forskningen, ofta finansi­erad från utlandet, har resulterat i ett flertal konkreta naturvårdsprojekt. Ett lyckat sådant var minskningen av antalet förvild­ade getter på ön Isabela. Getterna, som hade ätit upp markvegetationen på stora områden, var ett hot mot öns populationer av elefantsköldpaddor. Nu har vegetationen börjat repat sig och sköldpaddornas tillgång på mat börjar vara tryggad.
Charles Darwins forskningscenter är känt för sin uppfödning av elefantsköldpaddor. Sköldpaddornas ägg inkuberas, ungarna kläcks och får sedan växa till sig i inhägnader. Efter fem år är de så stora att de kan släppas fria och klarar sig mot attacker från förvildade husdjur. På forskningscentret kan besökare på nära håll bekanta sig med sköldpaddsuppfödningen.
På Charles Darwins forskningscenter pågår bland mycket annat också ett botaniskt projekt med finansiering från Finlands utrikesministerium. Projektet syftar till att få de fast bosatta öborna att undvika främmande, importerade odlingsväxter i sina trädgårdar. Istället erbjuds trädgårdsodlarna plantor av växter som förekommer naturligt på öarna.

Text och foto: Magnus Östman. Finlands Natur 1/2011.
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:

Resultat för natur:

Bygg bo åt taggig vän

I augusti-september går de största igelkottshanarna i vinterdvala. Honorna och årets ungar gör det lite senare. Du kan enkelt hjälpa dem att klara vintern i din trädgård.

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.

Lövängar, sandrev och höga berg

Åbolands skärgård har inte utan orsak kallats för världens vackraste. Här finns oändliga möjligheter att paddlande eller seglande på egen hand utforska öar och stränder av alla slag. Naturtyperna varie­rar från kala kobbar och låga sandörar till höga berg, gamla skogar och artrika lövängar.

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.

Efter fasankriget

Mellan noll och 30 000 blyhagel per 100 kvadratmeter. Det har Riggert Munsterhjelm kommit fram till i sin analys av jorden på den åker som skulle förse hans familj med giftfria och möjligast ekologiska grödor.

Låt ängen ta över gräsmattan

Att hålla efter ogräs, att sprida mängder av gödsel och att klippa sin gräsmatta i tid och otid tar tid och kan bli svettigt och dyrt. Varför inte istället låta naturens mångfald ta över en del av gräsmattan?

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.

Vårflodsfärd på Götälven

Årets höjdpunkt är för mig att varje vår åka på en längre paddeltur. Den här gången blir det ett återbesök på Götälven på gränsen mellan södra Norge och Sverige. En paddeltur på elva dagar med start i mitten av maj.

Sista chansen för Svartåns musslor

I Svartån lever Finlands sydligaste population av flodpärlmussla ännu segt kvar, men ingen föryngring har skett på många år. Nu ska musslorna få hjälp med att föröka sig.

Bakom galler

Runda små äppel eller ärter, kottar eller konstiga färgfläckar på bladen. De kallas galler och förorsakas av diverse insekter och andra småkryp som mat åt organismernas larvstadier.

Att paddla är nödvändigt

Om du vill uppleva skärgården, naturen och djurlivet från första parkett finns det inget som går upp mot en kajak. Du kan praktiskt taget ljudlöst paddla nästan var som helst bara det finns minst tio centimeter vatten.

Med vargen som granne

Det går att leva med vargen som granne. Men det innebär utmaningar för jägare med hund och för boskapsuppfödare. Det visar erfarenheter nu även i norra Tenala.

När klimatet kräver flyttning

”Assisterad migration är än så länge mer en idé än en praktisk åtgärd. Men idén kan bli verklighet inom ett decennium om vi inte får bukt med klimatförändringen.”

Myror ger mersmak

De håller sig med husdjur, sköter om sin drottning i vått och torrt, försvarar stacken mot inkräktare och använder mediciner mot sjukdomar. Myrorna är mycket mer än besvärliga småkryp som planlöst springer omkring på köksbordet.

Sandtagen har betydande naturvärden

”Sandtag är fula sår i landskapet som borde motarbetas i naturskyddets namn”. Den här allmänna uppfattning är dags att åtminstone delvis överge.

Snöleoparden exempel – djurparker bidrar till artskyddet

Idag fångar djurparkerna inte längre nya snöleoparder i naturen. Istället har parkerna lyckats få sina snöleoparder att föröka sig väl och djuren bidrar nu till ökad kunskap, som används vid studier och skydd av viltlevande snöleoparder.

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.

Ta en titt på knoppen

Det går att känna igen lövträd och buskar genom att studera bladknopparna på nära håll.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.

Alger och annat skum(t) på ytan

Till de mest dramatiska fenomenen på vatten­ytan hör algblomningarna, som oftast orsakas av uppstigande cyanobakterier (blågrönalger). Vattenytan hyser också många andra organismer, partiklar och inte minst skum och slem.

Naturen har egenvärde

Vi lever i en virtuell värld som lätt kan tas ifrån oss, säger konstnären och biologen Riggert Munsterhjelm. Han tror konsten kan göra människan uppmärksam på naturens egenvärde.

Betydligt intressantare än sitt namn

Bakom det mindre tilltalande namnet slemsvampar gömmer sig en grupp organismer med spännande biologi, oanade skönhetsvärden och en hel del skrock och myter. I Finlands skogar finns över 200 arter av slemsvampar.

Tornfalken kommer igen

För några år sedan häckade tornfalken ytterst fåtaligt i östra Nyland. Men på bara två år har de häckande parens antal ökat till 67. Orsaken är att några ornitologer flitigt hängt upp tornfalksholkar ute på åkrarna.

Plitvice – pärlan i Kroatiens natur

Mitt i Kroatien finns en plats där man ständigt hör dånet av vattenfall som störtar ner från den ena turkosa skogssjön till den andra. Det är Plitvice nationalpark, som Finlands Naturs utsände besökte i april i år.

Ny mask syrsätter havsbottnar

Marinbiologer har länge varnat för svåra ekologiska följder av introducerade arter i Östersjön. Men nu verkar en av nykomlingarna, havsborstmasken Marenzelleria, tvärtom ha en positiv effekt.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Också i Finland är klimatförändringen ett faktum. Det är klimatforskarna så gott som eniga om. Det syns nu också i floran och faunan i vårt land. Det visar ett ökande antal uppföljningsstudier.

En rimfrostdag i december

December kan vara mörk och slaskig – men också gnistrande kall med rimfrost som täcker buskar och träd. Följ med Hans Hästbacka på hans vandring i det vita landskapet.

Nya namn på gamla arter

Tidigare exkurrerade jag ofta med en äldre kollega. En vanlig kommentar från honom när vi hittade en spännande växt var: ”är det inte en (namnet på latin) – eller heter den inte så längre?”

Familjeidyll hos hararna

Vuxna harar har vi alla sett någon gång. Men att ha en harmamma som diar sina ungar vid stugknuten kväll efter kväll hör nog till ovanligheterna.

Utterliv

Att få se en utter i levande livet är inte alla förunnat. En vacker vårkväll mötte Christa Granroth sin första levande utter i Fiskars.

Finlands rödlista under lupp

Finland gav som avslutning på biodiversitetsåret 2010 ut en uppdaterad version av den nationella rödlistan. Rödlistan bekräftade att vi trots goda föresatser inte lyckats stoppa minskningen av biodiversiteten.

Galapagos - de orädda djurens öar

Solen har just nått över horisonten i öster och gummibåten ligger med aktern mot den vita sandstranden. Vi stiger ut i det grunda strandvattnet.

Estland – eldorado för naturturisten

Vid det här laget bör Estland definitivt ha kunnat skaka av sig gångna decenniers skräckbilder av industriföroreningar, atomsopor och förfallna militäranläggningar.

Höst bland flyttblock och stenar

Nordostlig vind, plus tolv grader, mulet med blå himmelsrevor i det framglidande molntäcket. Så ser höstdagen ut, där jag står på hemgården i Kalax.

Miljödebatten förutsätter att kyrkan ser om sitt eget hus

Nytillträdda biskopen i Borgå stift, Björn Vikström, har en hel del järn i elden när det gäller miljöfrågor. Han har forskat i kristendomens förhållande till naturens bevarande och han har medverkat i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om miljö och hållbar utveckling vid Åbo Akademi. Han leder också Borgå stifts miljögrupp.

Höstlig färgprakt i Abisko

Det rinnande vattnet slipar och formar. Vattenslipade klippor strax ovanför det höga Silverfallet i Björkliden.

I fjällpiparens rike

Uppe på Tuolljehuhtputs sydöstra sluttning vilar vinden sällan. Som så ofta här i högfjällen kring Kilpisjärvi är det nordvästen som hämtar in kyla från det närbelägna Norra ishavet. En stund tidigare då jag stod nedanför Tuolljehuhtputs delvis snötäckta klippstup kom en skur med äkta snöslask drivande över fjället. Och nu skriver vi alltså den 17 juli…

Svarta huggormar och fiskande snokar

Få människor förhåller sig likgiltigt till ormar. De flesta har någon form av ormskräck och vill helst att ormarna inte blir närgångna. Om man tar sig tid att studera dem närmare finner man att de trots allt är ganska spännande varelser som liksom andra organismer uppvisar en del intressanta anpassningar till sin miljö.

Yrke: naturföretagare. Ett jobb i och med naturen!

Tänk dig att få jobba i och med naturen året om! Själv få bestämma över din arbetstid och jobba med det som är ditt stora intresse. Låter det som ett drömjobb? Då kanske naturföretagande är något för dig!

Naturupplevelser på isen

Vid trettondag var sjöarna och havsvikarna täckta av glasklar kärnis. Förutsättningarna för givande skridskofärder på isarna var de bästa på flera år, och som en extra krydda gick det att studera livet i vattnet genom isen.