Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.
36482.jpg

Höst bland flyttblock och stenar

Nordostlig vind, plus tolv grader, mulet med blå himmelsrevor i det framglidande molntäcket. Så ser höstdagen ut, där jag står på hemgården i Kalax.

På den intilliggande stubbåkern betar några tranor spillsäd tillsammans med en handfull grågäss. Kråkor, kajor och ringduvor är ute i samma ärenden och syns som svarta punkter i kornstubbens gulbruna matta.
De blå himmelsrevorna i molntäcket får avgöra dagen för min del. Jag har inte haft möjlighet att besöka Töjbys steniga skärgård under sommaren. Nu blir det av, denna höstliga dag med måttlig nordostlig vind och ett löfte om uppklarnande väder och sol över skärgården. Snabbt packar jag utfärdskorgen och kör ner till Ledörssundet, där båten ligger förtöjd vid sin brygga. Tio kilometer norrut ligger mitt utfärdsmål. Båtfärden blir kylig och jag får lov att dra på mig regnkläderna för att få vindskydd och inte börja frysa. Bortskämd som man är av solig sommarvärme, glömmer man lätt i brådskan att de höstliga båtfärderna kräver varma och vindtäta kläder.
Enstaka trutar och måsar korsar min färd. Några knölsvansfamiljer på avstånd och en skäggdopping och en svarthakedopping på vattnet i ljusa vinterdräkter är allt jag noterar under båtfärden. Höstdagen är ?fågelfattig, men av erfarenhet vet jag att den steniga skärgården som växer fram uppe i nordväst brukar dra till sig en hel del ?fåglar under hösten. För det mänskliga ögat är den stenblocksfyllda skärgården karg och ogästvänlig och lockar få om någon att pröva lyckan i de steniga vattnen. Men för fåglar är området ett lugnt och tryggt tillhåll, där fjädermyggor i stora mängder finns en god bit in på hösten och där rönnbär och havtornsbär lyser bland lavklädda flyttblock.
Snart glider båten in bland Roarstenarnas kantiga och mörka block och stenar. Framfarten i snigeltakt och navigeringen kräver full uppmärksamhet. I den mulna dagen är vattenytan mörk och undervattensstenarna lika mörka och svåra att se. En handfull gräsänder på höger hand lyfter övarraskade av den uppdykande båten. Tre grågäss föröver gör likadant; flyr undan människan som kan vara på jakt i höstdagen. Så här långt har fåglarna överlevt årets and- och gåsjakt och tänker inte låta sig överraskas i dag heller.
Syd på Gråstenarna, på tätt liggande flyttblock i vattnet, har ett par hundra fiskmåsar samlats och låter sig inte störas av den sakta framglidande båten. Jag spanar av Gråstenarnas kantiga profil och hittar snart silhuetten jag söker: en havsörn som sitter utposterad på ett av de hushöga blocken. En eller två örnar brukar dagligen hålla till på Gråstenarna, lockade av utsikten och av de andra fåglarna på plats.

Mörk och bredvingad sveper örnen över stenlandskapet och skrämmer i nästa stund upp en starflock som likt ett rökmoln stiger mot skyn. Starflocken viker snabbt av från örnens flygrutt, lever och böljar i en ständigt föränderlig form och försvinner i nästa stund bakom några flyttblock. Örnen skrämmer också upp en hop med kråkor som skränar och förbannar och bildar en mörk och oordnad svans bakom örnen. Kråkorna är många och fast beslutna att förfölja örnen och mobba den stora rovfågeln så gott de kan.
Jag klarar undervattensstenarna så när som på en som skrapar babordssidan helt lätt. Så är jag framme vid den lilla sandstranden på östra sidan av Gråstenarna och kan hoppa i land och förtöja båten. Här mitt bland alla block och stenar och låga klipphällar har havet spolat upp en välkomnande sandstrand med gott vattendjup ända fram till stranden.
En bit ovanom stranden välkomnas jag av blommande växter, av sommarens gengångare som trotsigt blommar vidare i höstnaturen. Mest gult i form av fibblor och gulsporrar, stänk av blått från strandveronikornas översta toppar och enstaka kråkvickerblommor.
På en liten gräsbevuxen yta hittar jag en havsörnsfjäder som en yngre örn tappat helt nyligen, antagligen den örn som jag såg en stund tidigare. Jag tar örnens vingpenna till vara, som en symbol för dagen och som en hälsning till en vän från den steniga och vilda skärgården. För stenig och vild är denna sydvästliga utlöpare av Töjby skärgård i Närpes. Det kan jag snart konstatera efter att ha klättrat upp på ett av de husstora flyttblocken längs en rönn som vuxit upp längs blockets sydliga sida.
Den största koncentrationen av block och stenar finns runt själva Gråstenarna men stenigheten fortsätter på bred front tre kilometer norrut. Skärgården påminner starkt om den blockrika skärgården i Korsnäs, Molpe och Bergö som utgör den södra delen av världsarvet Kvarkens skärgård. Men Töjby ligger för långt söderut för att vara med i Finlands enda världsnaturarv så här långt. Ett världsarv som är gemensamt med Sverige och som officiellt heter Höga Kusten/Kvarkens skärgård.
Medan jag sitter på flyttblocket och spanar av landskapet med ögon och öron, förvånas jag snart av de många vadare som finns på plats. De stora och långbenta gluttsnäpporna dominerar, mycket tack vare sina höga skarpa rop som ekar mellan stenarna. Höstliga toner i stenskärgården och ett definitivt farväl till sommaren som har varit och farit. Rödbenorna är nästan lika högljudda som gluttsnäpporna – jag ser och hör tre stycken rödbenor under dagens utflykt till Gråstenarna. Två större strandpipare sällar sig till vadarna liksom flera små sällskap av kärrsnäppor på tre–fyra fåglar vardera.
Varför rastar vadare i det steniga området? Skulle inte låglänta stränder vara ett bättre alternativ? Kanske det, men det finns gott om föda även för vadare bland alla stenar och block: fjädermyggor på land och stenar och små kräftdjur och snäckor runt och på varje sten och varje block i vattnet. Det ser jag av kärrsnäppornas och strandpiparnas beteende, där de springer fram på enskilda stenar i vattnet och plockar i sig ätbart.
Kargheten och stenigheten till trots har växterna erövrat Gråstenarna helt. Rönnar, enar, björkar och havtorn bildar tillsammans med högväxta gräs, hallon, nässlor och utblommade örter en tät vegetation som ställvis är nästan ogenomtränglig. Man får leta sig fram och hela tiden vara uppmärksam på förrädiska gropar och håligheter som skyms av vegetationen. En lika labyrintisk terräng breder ut sig under vattnet.
Landhöjningen kommer småningom att höja den terrängen ur havet och förstora stenskärgården i Töjby, samtidigt som nya skärgårdsland bildas och blir befåglade och beväxta. Det är en fascinerande process som man under sin egen livstid kan se och uppleva. Så snabbt förändras den grunda skärgården i norra delen av Bottenhavet och i Kvarken på grund av landhöjningen.
På tillbakavägen till båten ägnar jag en stund åt höstens färgglada bär på rönnar och havtorn. Rönnarna är redan delvis plundrade på sina bär av stararna och rastande trastar och inte lika bärrika som rönnarna på fastlandet denna höst, men där bären finns kvar lyser det vackert i rött mot de grå, lavtäckta stenarna. Havtornsbuskarna har så här långt fått ha sina orangefärgade bär i fred och täta klasar av lockande bär klär grentopparna på honbuskarna.
Snart nog kommer starar, trastar och kråkor att hugga in på havtornsbären och så slocknar även de färgklickarna på det stengrå skärgårdslandet. Men för havtornet och rönnarna är målet nått: att få bären uppätna av fåglar som sedan sprider fröna i naturen.

När jag en stund senare skjuter ut båten från sandstranden och i sakta fart kör en runda bland stenarna runt Gråstenarna, flyger upprörda sädesärlor upp och varnar. I nästa sekund kommer en sparvhökshona farande, likt en grå strimma bland de mörka stenarna. Den här gången blir sparvhöken utan byte. När höken försvinner ur synfältet, lugnar ärlorna ner sig och återvänder till den avbrutna fjädermyggsfångsten.
Med rundan fullbordad utan stenkänning svänger jag förbi de sista blocken och styr söderut tillbaka mot skäristugan och stenfria vatten. I det samma bryter solen fram över havet. I det glittrande motljuset blir landskapet svartvitt och jag får förlita mig på turen för att inte köra på någon av de sista undervattensstenarna. På den sista övervattensstenen en bit söder om Gråstenarna står några skarvar med utbredda vingar. De svarta skarvarna mot det solglittrande vattnet förstärker den svartvita stämningen och höstens inträde på årstidernas scen.

Text & Foto: Hans Hästbacka. Finlands Natur 5/2010.
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:

Resultat för natur:

65308_t.jpg

Bygg bo åt taggig vän

I augusti-september går de största igelkottshanarna i vinterdvala. Honorna och årets ungar gör det lite senare. Du kan enkelt hjälpa dem att klara vintern i din trädgård.
65301_t.jpg

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.
64359_t.jpg

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.
64389_t.jpg

Lövängar, sandrev och höga berg

Åbolands skärgård har inte utan orsak kallats för världens vackraste. Här finns oändliga möjligheter att paddlande eller seglande på egen hand utforska öar och stränder av alla slag. Naturtyperna varie­rar från kala kobbar och låga sandörar till höga berg, gamla skogar och artrika lövängar.
64376_t.jpg

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.
61364_t.jpg

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.
61400_t.jpg

Efter fasankriget

Mellan noll och 30 000 blyhagel per 100 kvadratmeter. Det har Riggert Munsterhjelm kommit fram till i sin analys av jorden på den åker som skulle förse hans familj med giftfria och möjligast ekologiska grödor.
58826_t.jpg

Låt ängen ta över gräsmattan

Att hålla efter ogräs, att sprida mängder av gödsel och att klippa sin gräsmatta i tid och otid tar tid och kan bli svettigt och dyrt. Varför inte istället låta naturens mångfald ta över en del av gräsmattan?
57098_t.jpg

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.
57000_t.jpg

Vårflodsfärd på Götälven

Årets höjdpunkt är för mig att varje vår åka på en längre paddeltur. Den här gången blir det ett återbesök på Görälven på gränsen mellan södra Norge och Sverige. En paddeltur på elva dagar med start i mitten av maj.
55238_t.jpg

Sista chansen för Svartåns musslor

I Svartån lever Finlands sydligaste population av flodpärlmussla ännu segt kvar, men ingen föryngring har skett på många år. Nu ska musslorna få hjälp med att föröka sig.
51294_t.jpg

Bakom galler

Runda små äppel eller ärter, kottar eller konstiga färgfläckar på bladen. De kallas galler och förorsakas av diverse insekter och andra småkryp som mat åt organismernas larvstadier.
51293_t.jpg

Att paddla är nödvändigt

Om du vill uppleva skärgården, naturen och djurlivet från första parkett finns det inget som går upp mot en kajak. Du kan praktiskt taget ljudlöst paddla nästan var som helst bara det finns minst tio centimeter vatten.
47046_t.jpg

Med vargen som granne

Det går att leva med vargen som granne. Men det innebär utmaningar för jägare med hund och för boskapsuppfödare. Det visar erfarenheter nu även i norra Tenala.
45566_t.jpg

När klimatet kräver flyttning

”Assisterad migration är än så länge mer en idé än en praktisk åtgärd. Men idén kan bli verklighet inom ett decennium om vi inte får bukt med klimatförändringen.”
44127_t.jpg

Myror ger mersmak

De håller sig med husdjur, sköter om sin drottning i vått och torrt, försvarar stacken mot inkräktare och använder mediciner mot sjukdomar. Myrorna är mycket mer än besvärliga småkryp som planlöst springer omkring på köksbordet.
42472_t.jpg

Sandtagen har betydande naturvärden

”Sandtag är fula sår i landskapet som borde motarbetas i naturskyddets namn”. Den här allmänna uppfattning är dags att åtminstone delvis överge.
42470_t.jpg

Snöleoparden exempel – djurparker bidrar till artskyddet

Idag fångar djurparkerna inte längre nya snöleoparder i naturen. Istället har parkerna lyckats få sina snöleoparder att föröka sig väl och djuren bidrar nu till ökad kunskap, som används vid studier och skydd av viltlevande snöleoparder.
42461_t.jpg

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.
36534_t.jpg

Ta en titt på knoppen

Det går att känna igen lövträd och buskar genom att studera bladknopparna på nära håll.
36533_t.jpg

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.
36515_t.jpg

Alger och annat skum(t) på ytan

Till de mest dramatiska fenomenen på vatten­ytan hör algblomningarna, som oftast orsakas av uppstigande cyanobakterier (blågrönalger). Vattenytan hyser också många andra organismer, partiklar och inte minst skum och slem.
36513_t.jpg

Naturen har egenvärde

Vi lever i en virtuell värld som lätt kan tas ifrån oss, säger konstnären och biologen Riggert Munsterhjelm. Han tror konsten kan göra människan uppmärksam på naturens egenvärde.
36510_t.jpg

Betydligt intressantare än sitt namn

Bakom det mindre tilltalande namnet slemsvampar gömmer sig en grupp organismer med spännande biologi, oanade skönhetsvärden och en hel del skrock och myter. I Finlands skogar finns över 200 arter av slemsvampar.
36507_t.jpg

Tornfalken kommer igen

För några år sedan häckade tornfalken ytterst fåtaligt i östra Nyland. Men på bara två år har de häckande parens antal ökat till 67. Orsaken är att några ornitologer flitigt hängt upp tornfalksholkar ute på åkrarna.
36502_t.jpg

Plitvice – pärlan i Kroatiens natur

Mitt i Kroatien finns en plats där man ständigt hör dånet av vattenfall som störtar ner från den ena turkosa skogssjön till den andra. Det är Plitvice nationalpark, som Finlands Naturs utsände besökte i april i år.
36497_t.jpg

Ny mask syrsätter havsbottnar

Marinbiologer har länge varnat för svåra ekologiska följder av introducerade arter i Östersjön. Men nu verkar en av nykomlingarna, havsborstmasken Marenzelleria, tvärtom ha en positiv effekt.
36463_t.jpg

Naturen reagerar på förändrat klimat

Också i Finland är klimatförändringen ett faktum. Det är klimatforskarna så gott som eniga om. Det syns nu också i floran och faunan i vårt land. Det visar ett ökande antal uppföljningsstudier.
36462_t.jpg

En rimfrostdag i december

December kan vara mörk och slaskig – men också gnistrande kall med rimfrost som täcker buskar och träd. Följ med Hans Hästbacka på hans vandring i det vita landskapet.
36466_t.jpg

Nya namn på gamla arter

Tidigare exkurrerade jag ofta med en äldre kollega. En vanlig kommentar från honom när vi hittade en spännande växt var: ”är det inte en (namnet på latin) – eller heter den inte så längre?”
36470_t.jpg

Familjeidyll hos hararna

Vuxna harar har vi alla sett någon gång. Men att ha en harmamma som diar sina ungar vid stugknuten kväll efter kväll hör nog till ovanligheterna.
36467_t.jpg

Utterliv

Att få se en utter i levande livet är inte alla förunnat. En vacker vårkväll mötte Christa Granroth sin första levande utter i Fiskars.
36464_t.jpg

Finlands rödlista under lupp

Finland gav som avslutning på biodiversitetsåret 2010 ut en uppdaterad version av den nationella rödlistan. Rödlistan bekräftade att vi trots goda föresatser inte lyckats stoppa minskningen av biodiversiteten.
36473_t.jpg

Galapagos - de orädda djurens öar

Solen har just nått över horisonten i öster och gummibåten ligger med aktern mot den vita sandstranden. Vi stiger ut i det grunda strandvattnet.
36484_t.jpg

Estland – eldorado för naturturisten

Vid det här laget bör Estland definitivt ha kunnat skaka av sig gångna decenniers skräckbilder av industriföroreningar, atomsopor och förfallna militäranläggningar.
36482_t.jpg

Höst bland flyttblock och stenar

Nordostlig vind, plus tolv grader, mulet med blå himmelsrevor i det framglidande molntäcket. Så ser höstdagen ut, där jag står på hemgården i Kalax.
36496_t.jpg

Miljödebatten förutsätter att kyrkan ser om sitt eget hus

Nytillträdda biskopen i Borgå stift, Björn Vikström, har en hel del järn i elden när det gäller miljöfrågor. Han har forskat i kristendomens förhållande till naturens bevarande och han har medverkat i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om miljö och hållbar utveckling vid Åbo Akademi. Han leder också Borgå stifts miljögrupp.
36493_t.jpg

Höstlig färgprakt i Abisko

Det rinnande vattnet slipar och formar. Vattenslipade klippor strax ovanför det höga Silverfallet i Björkliden.
36491_t.jpg

I fjällpiparens rike

Uppe på Tuolljehuhtputs sydöstra sluttning vilar vinden sällan. Som så ofta här i högfjällen kring Kilpisjärvi är det nordvästen som hämtar in kyla från det närbelägna Norra ishavet. En stund tidigare då jag stod nedanför Tuolljehuhtputs delvis snötäckta klippstup kom en skur med äkta snöslask drivande över fjället. Och nu skriver vi alltså den 17 juli…
36490_t.jpg

Svarta huggormar och fiskande snokar

Få människor förhåller sig likgiltigt till ormar. De flesta har någon form av ormskräck och vill helst att ormarna inte blir närgångna. Om man tar sig tid att studera dem närmare finner man att de trots allt är ganska spännande varelser som liksom andra organismer uppvisar en del intressanta anpassningar till sin miljö.
36486_t.jpg

Yrke: naturföretagare. Ett jobb i och med naturen!

Tänk dig att få jobba i och med naturen året om! Själv få bestämma över din arbetstid och jobba med det som är ditt stora intresse. Låter det som ett drömjobb? Då kanske naturföretagande är något för dig!
36485_t.jpg

Naturupplevelser på isen

Vid trettondag var sjöarna och havsvikarna täckta av glasklar kärnis. Förutsättningarna för givande skridskofärder på isarna var de bästa på flera år, och som en extra krydda gick det att studera livet i vattnet genom isen.