Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Naturupplevelser på isen

Vid trettondag var sjöarna och havsvikarna täckta av glasklar kärnis. Förutsättningarna för givande skridskofärder på isarna var de bästa på flera år, och som en extra krydda gick det att studera livet i vattnet genom isen.

Att från stranden ta sig ut till de spegelglänsande isfälten kunde vara ganska utmanande. Havsisen hade lagt sig då vattenståndet var högt, och då vattnet sjönk i samband med det klara högtrycksdominerade vädret vid årsskiftet blev den tunna strandisen hängande i luften. Under sådan is fryser strandvattnet inte lätt, speciellt om stranden är sumpig. Det var många skridskoåkare som fick börja skridskoturen med att byta till torra strumpor och sockor efter att strandisen gett vika.
På sjöarna var vattenståndet till följd av senhöstens rikliga nederbörd konstant högt och sjöstränderna var på många håll översvämmade då isen lade sig. Följden blev att det gick att åka skridsko inne bland strandalarna.

Botanisering genom isen
Väl ute på isvidderna var det lätt att gripas av fartens tjusning och med minimal ansträngning låta skridskorna snabbt föra en fram mellan vassruggar och öar. Men det var alla gånger värt att på grundare vatten sakta in och studera bottnen genom isen. Sjöar och havsvikar med klart vatten var speciellt intressanta då bottenformationer, vattenväxter och enstaka fiskar var klart synliga under skridskorna.
Botanisering med kameran under skridskoturen var en ny och givande sysselsättning. Vattenväxter som frusit fast inne i den glasklara isen blev små naturkonstverk. Bara under turerna på isen i Borgå skärgård fick jag bilder av axslinga (Myriophyllum spicatum), abborrgräs (ålnate, Potamogeton perfoliatus) och borstnate (P. pectinatus). På en grund gyttjebotten frodades dessutom grönalger mitt i vintern.
De här arterna var överraskande gröna och fräscha ännu i början av januari, antagligen beroende på att solljuset ovanligt länge kunnat tränga ner i vattnet. Då isen kom satte den stopp för fotosyntes och övriga livsfunktioner, men den gröna färgen bevarades.

Vinterfiskar
Att genom isen få syn på fiskar var inte helt lätt och oftast blev man varse dem endast som en snabb rörelse vid bottnen när de sprätte till och simmade undan. Så mycket ljud och vibrationer åstadkommer man på isen, hur försiktigt man än försöker röra sig, att fiskarna lätt blir skrämda.
I princip borde det vara möjligt att få syn på laken, den verkliga vinterfisken, genom isen. Då vattentemperaturen på hösten sjunker närmare fryspunkten söker sig denna kallvattenfisk upp till ytan för att leka i januari–mars. Lekplatserna finns på bara någon meters djup nära grund eller vassruggar.
Rudan är däremot en fisk som man får spana förgäves efter genom isen. Av våra fiskarter är rudan den mest passiva under vintern. Den ligger mjukt inbäddad i bottensedimentet där den i praktiskt taget syrefria förhållanden klarar av att utnyttja den glykogen den lagrat i levern som energikälla. Som resultat av den här speciella ämnesomsättningen producerar rudan små mängder alkohol.

Fåglar och däggdjur
Under upptäcktsfärderna på isen är de fiskar man ser ändå främst sådana som pilk- och nätfiskare lämnat efter sig vid sina vakar. Tiotals döda braxnar kringströdda på isen är ingen vacker syn, men de här fiskarna blir i alla fall mat för övervintrande trutar – för att inte tala om skärgårdens övervintrande havsörnar, som under de senaste vintrarna börjat uppträdda i små flockar på de populäraste isfiskeplatserna. Det omfattande isfisket har antagligen gynnat havsörnarnas övervintring och därmed bidragit till havsörnsstammens ökning.
Rapporter om fastfrusna sjöfåglar har kommit också denna vinter. Främst är det svanar som råkar illa ut då isarna lägger sig snabbt. Också andra arter kan drabbas – vid årsskiftet räddade ett gäng långfärdsskrinnare en smålom som frusit fast på en sjö norr om Fredrikshamn.
Fyrfota djur ser man sällan på isen. Men då isen fått ett snötäcke kan det vara givande att studera spår efter allt från älg till sork. Rävens raka målmedvetna spårstämplar stöter man ofta på, liksom hararnas karaktäristiska tassmärken. Numera är det inte ovanligt att hitta utterns snökanor både i skärgården och vid rinnande vatten. Själv har jag stött på utterspår i Pellinge skärgård utanför Borgå, på Svartsåns is väster om Borgå och i skärgården väster om Barösund i Ingå.

Växterna övervintrar under isen
Flertalet vattenväxter, såsom många natearter, igelknoppar, sävarter och näckrosor, övervintrar i form av jordstammar eller revor i sjö- eller havsviksbottnen. Andra arter, till exempel knoppslingan, Myriophyllum sibiricum, utvecklar gröna vinterknoppar, från vilka nya skott växer ut under våren. Hos vissa arter faller vinterknopparna av redan på hösten, medan resten av växten dör. Knopparna övervintrar på bottnen där de är skyddade mot isen.

I skärgården drabbas växter på grundare vatten ofta hårt av isens slitage. Det är därför strandzonen närmast normalvattennivån är fri från alger och annan växtlighet efter isvintrar. Många marina alger skulle klara av att växa nära ytan om det bara var låg temperatur som utgjorde den största påfrestningen. De har visat sig överleva vid temperaturer ner till 15–40 grader under noll.
Isslitaget kan vara ett problem även för växter med kraftiga jordstammar. Då isen i vassruggar i samband med högvatten och hård vind slits loss driver ofta hela små ”öar” av vass iväg med isflaken. De kan sedan frysa fast ute på öppet och djupt vatten, där ingen sett vass växa tidigare.

Säkerheten framför allt
Det har upprepats i många sammanhang, men här följer i alla fall några tumregler för hur man rör sig säkert på isen:

- Kärnisen bör vara minst fem centimeter tjock för att bära en mänska. Om isen innehåller frusen snösörja (stöpis) skall den vara tjockare än så för att vara säker.
- Platser med svagare is är bland annat strömma ställen, uddar, vassruggar och ”vindbrunnar” (platser ute på fjärdar som vinden länge hållit isfria)
- Långfärdskridskoåkare rör sig alltid i grupp. På isen skall man inte röra sig ensam.
- Isdubbar hängande runt halsen (inte i fickan!) är ett måste.
- Med en ispik kan man avgöra om isen håller. Går piken igenom vid första slaget är den för tunn!
- Kastlina och ryggsäck med en vattentätt förpackad omgång byteskläder är obligatorisk för långfärdsskrinnare. Det kunde gälla även andra som rör sig på isen.

Om man beaktar säkerheten är förutsättningarna för fina naturupplevelser på isen så mycket större!

 

Text & Foto: Magnus Östman. Finlands Natur 1/2009.
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:

Resultat för natur:

Bygg bo åt taggig vän

I augusti-september går de största igelkottshanarna i vinterdvala. Honorna och årets ungar gör det lite senare. Du kan enkelt hjälpa dem att klara vintern i din trädgård.

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.

Lövängar, sandrev och höga berg

Åbolands skärgård har inte utan orsak kallats för världens vackraste. Här finns oändliga möjligheter att paddlande eller seglande på egen hand utforska öar och stränder av alla slag. Naturtyperna varie­rar från kala kobbar och låga sandörar till höga berg, gamla skogar och artrika lövängar.

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.

Efter fasankriget

Mellan noll och 30 000 blyhagel per 100 kvadratmeter. Det har Riggert Munsterhjelm kommit fram till i sin analys av jorden på den åker som skulle förse hans familj med giftfria och möjligast ekologiska grödor.

Låt ängen ta över gräsmattan

Att hålla efter ogräs, att sprida mängder av gödsel och att klippa sin gräsmatta i tid och otid tar tid och kan bli svettigt och dyrt. Varför inte istället låta naturens mångfald ta över en del av gräsmattan?

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.

Vårflodsfärd på Götälven

Årets höjdpunkt är för mig att varje vår åka på en längre paddeltur. Den här gången blir det ett återbesök på Götälven på gränsen mellan södra Norge och Sverige. En paddeltur på elva dagar med start i mitten av maj.

Sista chansen för Svartåns musslor

I Svartån lever Finlands sydligaste population av flodpärlmussla ännu segt kvar, men ingen föryngring har skett på många år. Nu ska musslorna få hjälp med att föröka sig.

Bakom galler

Runda små äppel eller ärter, kottar eller konstiga färgfläckar på bladen. De kallas galler och förorsakas av diverse insekter och andra småkryp som mat åt organismernas larvstadier.

Att paddla är nödvändigt

Om du vill uppleva skärgården, naturen och djurlivet från första parkett finns det inget som går upp mot en kajak. Du kan praktiskt taget ljudlöst paddla nästan var som helst bara det finns minst tio centimeter vatten.

Med vargen som granne

Det går att leva med vargen som granne. Men det innebär utmaningar för jägare med hund och för boskapsuppfödare. Det visar erfarenheter nu även i norra Tenala.

När klimatet kräver flyttning

”Assisterad migration är än så länge mer en idé än en praktisk åtgärd. Men idén kan bli verklighet inom ett decennium om vi inte får bukt med klimatförändringen.”

Myror ger mersmak

De håller sig med husdjur, sköter om sin drottning i vått och torrt, försvarar stacken mot inkräktare och använder mediciner mot sjukdomar. Myrorna är mycket mer än besvärliga småkryp som planlöst springer omkring på köksbordet.

Sandtagen har betydande naturvärden

”Sandtag är fula sår i landskapet som borde motarbetas i naturskyddets namn”. Den här allmänna uppfattning är dags att åtminstone delvis överge.

Snöleoparden exempel – djurparker bidrar till artskyddet

Idag fångar djurparkerna inte längre nya snöleoparder i naturen. Istället har parkerna lyckats få sina snöleoparder att föröka sig väl och djuren bidrar nu till ökad kunskap, som används vid studier och skydd av viltlevande snöleoparder.

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.

Ta en titt på knoppen

Det går att känna igen lövträd och buskar genom att studera bladknopparna på nära håll.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.

Alger och annat skum(t) på ytan

Till de mest dramatiska fenomenen på vatten­ytan hör algblomningarna, som oftast orsakas av uppstigande cyanobakterier (blågrönalger). Vattenytan hyser också många andra organismer, partiklar och inte minst skum och slem.

Naturen har egenvärde

Vi lever i en virtuell värld som lätt kan tas ifrån oss, säger konstnären och biologen Riggert Munsterhjelm. Han tror konsten kan göra människan uppmärksam på naturens egenvärde.

Betydligt intressantare än sitt namn

Bakom det mindre tilltalande namnet slemsvampar gömmer sig en grupp organismer med spännande biologi, oanade skönhetsvärden och en hel del skrock och myter. I Finlands skogar finns över 200 arter av slemsvampar.

Tornfalken kommer igen

För några år sedan häckade tornfalken ytterst fåtaligt i östra Nyland. Men på bara två år har de häckande parens antal ökat till 67. Orsaken är att några ornitologer flitigt hängt upp tornfalksholkar ute på åkrarna.

Plitvice – pärlan i Kroatiens natur

Mitt i Kroatien finns en plats där man ständigt hör dånet av vattenfall som störtar ner från den ena turkosa skogssjön till den andra. Det är Plitvice nationalpark, som Finlands Naturs utsände besökte i april i år.

Ny mask syrsätter havsbottnar

Marinbiologer har länge varnat för svåra ekologiska följder av introducerade arter i Östersjön. Men nu verkar en av nykomlingarna, havsborstmasken Marenzelleria, tvärtom ha en positiv effekt.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Också i Finland är klimatförändringen ett faktum. Det är klimatforskarna så gott som eniga om. Det syns nu också i floran och faunan i vårt land. Det visar ett ökande antal uppföljningsstudier.

En rimfrostdag i december

December kan vara mörk och slaskig – men också gnistrande kall med rimfrost som täcker buskar och träd. Följ med Hans Hästbacka på hans vandring i det vita landskapet.

Nya namn på gamla arter

Tidigare exkurrerade jag ofta med en äldre kollega. En vanlig kommentar från honom när vi hittade en spännande växt var: ”är det inte en (namnet på latin) – eller heter den inte så längre?”

Familjeidyll hos hararna

Vuxna harar har vi alla sett någon gång. Men att ha en harmamma som diar sina ungar vid stugknuten kväll efter kväll hör nog till ovanligheterna.

Utterliv

Att få se en utter i levande livet är inte alla förunnat. En vacker vårkväll mötte Christa Granroth sin första levande utter i Fiskars.

Finlands rödlista under lupp

Finland gav som avslutning på biodiversitetsåret 2010 ut en uppdaterad version av den nationella rödlistan. Rödlistan bekräftade att vi trots goda föresatser inte lyckats stoppa minskningen av biodiversiteten.

Galapagos - de orädda djurens öar

Solen har just nått över horisonten i öster och gummibåten ligger med aktern mot den vita sandstranden. Vi stiger ut i det grunda strandvattnet.

Estland – eldorado för naturturisten

Vid det här laget bör Estland definitivt ha kunnat skaka av sig gångna decenniers skräckbilder av industriföroreningar, atomsopor och förfallna militäranläggningar.

Höst bland flyttblock och stenar

Nordostlig vind, plus tolv grader, mulet med blå himmelsrevor i det framglidande molntäcket. Så ser höstdagen ut, där jag står på hemgården i Kalax.

Miljödebatten förutsätter att kyrkan ser om sitt eget hus

Nytillträdda biskopen i Borgå stift, Björn Vikström, har en hel del järn i elden när det gäller miljöfrågor. Han har forskat i kristendomens förhållande till naturens bevarande och han har medverkat i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om miljö och hållbar utveckling vid Åbo Akademi. Han leder också Borgå stifts miljögrupp.

Höstlig färgprakt i Abisko

Det rinnande vattnet slipar och formar. Vattenslipade klippor strax ovanför det höga Silverfallet i Björkliden.

I fjällpiparens rike

Uppe på Tuolljehuhtputs sydöstra sluttning vilar vinden sällan. Som så ofta här i högfjällen kring Kilpisjärvi är det nordvästen som hämtar in kyla från det närbelägna Norra ishavet. En stund tidigare då jag stod nedanför Tuolljehuhtputs delvis snötäckta klippstup kom en skur med äkta snöslask drivande över fjället. Och nu skriver vi alltså den 17 juli…

Svarta huggormar och fiskande snokar

Få människor förhåller sig likgiltigt till ormar. De flesta har någon form av ormskräck och vill helst att ormarna inte blir närgångna. Om man tar sig tid att studera dem närmare finner man att de trots allt är ganska spännande varelser som liksom andra organismer uppvisar en del intressanta anpassningar till sin miljö.

Yrke: naturföretagare. Ett jobb i och med naturen!

Tänk dig att få jobba i och med naturen året om! Själv få bestämma över din arbetstid och jobba med det som är ditt stora intresse. Låter det som ett drömjobb? Då kanske naturföretagande är något för dig!

Naturupplevelser på isen

Vid trettondag var sjöarna och havsvikarna täckta av glasklar kärnis. Förutsättningarna för givande skridskofärder på isarna var de bästa på flera år, och som en extra krydda gick det att studera livet i vattnet genom isen.