Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.
36491.jpg

I fjällpiparens rike

Uppe på Tuolljehuhtputs sydöstra sluttning vilar vinden sällan. Som så ofta här i högfjällen kring Kilpisjärvi är det nordvästen som hämtar in kyla från det närbelägna Norra ishavet. En stund tidigare då jag stod nedanför Tuolljehuhtputs delvis snötäckta klippstup kom en skur med äkta snöslask drivande över fjället. Och nu skriver vi alltså den 17 juli…

Efter lite sökande längre ned på den flacka sluttningen hittar jag käppen jag reste där på vägen upp. Det var här jag gjorde mitt fynd och visst finns de kvar: både fjällpiparhanen och de tre ungarna springer omkring i den låga fjällhedsvegetationen, som är hårt ansatt av renbete. Det ser ut som om ungarna rullar fram på hjul, så snabbt går deras små ben. Fjällpiparhanen rör sig endast korta sträckor. Ofta står han blickstilla och spanar förstulet mot fridstöraren. Han är alldeles tyst, men från ungarna hörs då och då svaga pip.
Efter att jag umgåtts en stund med fjällpiparfamiljen verkar det som om hanen inser att jag kanske inte är så farlig trots allt. Han låter mig komma på bara fem meters avstånd med kameran, allt medan han plockar i sig av de fåtalig insekter som är aktiva i kylan.

Pappa som barnvakt
Fjällpiparen hör till de vadare vars hanar får sköta ruvningen och omvårdnaden om ungarna, medan honan efter parningen och äggläggningen lämnar hanen och försvinner söderut. Så här fungerar det även hos storspoven, svartsnäppan och den smalnäbbade simsnäppan, men inte hos ljungpiparen som häckar allmänt på fjällheden på lägre höjd och på frodigare mark än släktingen fjällpiparen.
Ljungpiparens vemodiga flöjtton följer ofta fjällvandraren över vidderna, och tittar man efter är det alltid två vuxna fåglar som varnar. Här är alltså både mamma och pappa på plats.

Mat i överflöd – då solen värmer
Den vindpinade fjällheden ter sig som en tuff miljö att växa upp i om man är en knytnävstor dunboll. Men fjällpiparen har valt sin boplats själv och föredrar alltid den karga, trädlösa fjällheden med låg undervegetation.
Då vädret är varmare finns det mat för små vadarungar i överflöd i form av myggor, knott, bromsar, sländor och diverse andra insekter. Och det behövs för bara om en dryg månad skall fjällpiparungarna vara så stora att de kan påbörja den långa flyttningen till övervintringsplatserna i Afrika.

Teaterföreställning som försvarsmetod
Jag lämnar den ensamstående pappan med sina tre ungar och traskar vidare över fjällheden. Det är lätt att gå för här uppe på ?1 000 meters höjd finns inte dvärbjörksnår eller annan högre vegetation som på lägre höjd ofta gör vandringen svårare. Plötsligt piper det till på marken tio meter framför mig och där har vi fjällpipare nummer två. Den här beter sig helt annorlunda än den första hanen jag stötte på. Pipande och kvirrande springer den åt sidan med släpande vingar och utbredda stjärtfjädrar. Emellanåt flyger den korta sträckor bara för att snabbt landa och fortsätta sin teaterföreställning på marken.
Det är tydligt att också den här fjällpiparhanen har ungar i närheten. Intressant nog har den valt en annan teknik: genom att spela skadad försöker den dra uppmärksamheten bort från ungarna.
Jag bryr mig inte om att spana efter ungarna desto mer utan går försiktigt därifrån. Längre ned på fjällheden nära en större vattensamling stöter jag på en större strandpipare, inte helt vanlig i den här miljön. De små mosnäppor som jag lite senare hittar flygande kring en stenig fjällbäck hör däremot till lappmarkens karaktärsarter. Mosnäppans flyktläte gör en alltid glad; det låter som små ringande klockor när de små vadarna kretsar kring bäcken där de häckar.

Fjärilar i kylan
Nordvästen fortsätter att svepa in moln från norska kusten. Bristen på sol och värme gör att mycket få av fjällhedens speciella fjärilsarter syns till. Jag ser endast några exemplar av de vanliga mätararterna Glacies coracina och Pygmaena fusca.
De är båda små och nästan svarta, vilket kan ses som en anpassning till att effektivt absorbera den värme som trots allt finns under de korta stunder solen tittar fram.

Kalkkrävande växter i mängd
Kylan hindrar mig i alla fall inte från att botanisera på fjällheden. Fjällsluttningen är full av kalkkrävande växter, av vilka många har sina enda inhemska förekomster här uppe i Finlands nordvästligaste avkrok.
En sådan art är den vackert lilablommande fjällspiran (Pedicularis hirsutum), som jag nu stöter på för första gången trots ett antal tidigare resor till lappländska blomstermarker. Jag hittar flera exemplar av den granna växten och läser sedan i fjällnaturguiden att den är sällsynt och till och med saknas på Saanatunturi, alla finländska fjällbotanikers Mecka. Men de som går längs vandringsrutten mot Haldefjäll (Halti) bör se fjällspiran under den andra vandringsdagen. Och det stämmer precis, platsen på Tuolljehuhtputs sluttning ligger mellan ruttens första och andra stuga, Saarijärvi respektive Kuonjarjohka.
En annan kalkkrävande och i finska lappmarker sällsynt art är purpurbräckan (Saxifraga oppositifolia). Dess rödlila blommor hittar jag överraskande på fjällheden. Purpurbräckan hör till de tidigast blommande fjällväxterna och borde egentligen vara utblommad så här i mitten av juli.
Uppe på den torrare och kalare delen av fjällheden blommar fjällglimmen (Silene acaulis), kantljungen (Cassiope tetragona) och fjällsippan (Dryas octopetala) ymnigt. Längre ned i dvärgbjörkregionen lyser marken gul av fjällviol (Viola biflora), bullerblomster (smörboll, Trollius europaeus) och rosenrot (Rhodiola rosea), för att bara nämna några av de många arterna.

Amatörbotanister fyndar
Längs vandringsrutten mot Haldefjäll passerar hela tiden vandrare med tunga ryggsäckar. Rutten är en del av Kalottleden som börjar uppe i norska Kautokeino och slutar i Kvikkjokk i svenska Lappland.
Bland de många vandrarna stöter jag på två äldre herrar som visar sig vara passionerade amatörbotanister. Och nu har de gjort ett verkligt fynd. Bland de många exemplaren av vanlig kattfot (Antennaria dioica) och fjällkattfot (Antennaria alpina) som pryder marken med ljusröda och vita blommor har de båda botanisterna hittat några exemplar av den sällsynta grönkattfoten (Antennaria porsildii). Frågan är bara om alla kännetecken stämmer till punkt och pricka.
Efter noggrann avfotografering, insamling av ett exemplar och noggranna anteckningar om växtplats drar fjällbotanisterna vidare. De lever i hoppet om att de nu hittat en ny förekomst av en art som är sällsynt i hela den fennoskandiska fjällkedjan. Igen ett exempel på hur amatörbiologer ständigt bidrar till den ökande kunskapen om växters och djurs förekomst i vårt land.
Jag återvänder till tältet på cirka 850 meters höjd. Efter en enkel middag tillredd på gasköket känns det inte helt fel att krypa in i sovsäckens värme. Men då dessa rader skrivs i tältet blir fingrarna stela av kyla. Ute visar termometern som lägst +2°C, i tältet är det +3°C.

Så kan den vara – högsommaren i fjällen.

Text & Foto: Magnus Östman. Finlands Natur 4/2009.
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:

Resultat för natur:

65308_t.jpg

Bygg bo åt taggig vän

I augusti-september går de största igelkottshanarna i vinterdvala. Honorna och årets ungar gör det lite senare. Du kan enkelt hjälpa dem att klara vintern i din trädgård.
65301_t.jpg

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.
64359_t.jpg

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.
64389_t.jpg

Lövängar, sandrev och höga berg

Åbolands skärgård har inte utan orsak kallats för världens vackraste. Här finns oändliga möjligheter att paddlande eller seglande på egen hand utforska öar och stränder av alla slag. Naturtyperna varie­rar från kala kobbar och låga sandörar till höga berg, gamla skogar och artrika lövängar.
64376_t.jpg

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.
61364_t.jpg

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.
61400_t.jpg

Efter fasankriget

Mellan noll och 30 000 blyhagel per 100 kvadratmeter. Det har Riggert Munsterhjelm kommit fram till i sin analys av jorden på den åker som skulle förse hans familj med giftfria och möjligast ekologiska grödor.
58826_t.jpg

Låt ängen ta över gräsmattan

Att hålla efter ogräs, att sprida mängder av gödsel och att klippa sin gräsmatta i tid och otid tar tid och kan bli svettigt och dyrt. Varför inte istället låta naturens mångfald ta över en del av gräsmattan?
57098_t.jpg

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.
57000_t.jpg

Vårflodsfärd på Götälven

Årets höjdpunkt är för mig att varje vår åka på en längre paddeltur. Den här gången blir det ett återbesök på Görälven på gränsen mellan södra Norge och Sverige. En paddeltur på elva dagar med start i mitten av maj.
55238_t.jpg

Sista chansen för Svartåns musslor

I Svartån lever Finlands sydligaste population av flodpärlmussla ännu segt kvar, men ingen föryngring har skett på många år. Nu ska musslorna få hjälp med att föröka sig.
51294_t.jpg

Bakom galler

Runda små äppel eller ärter, kottar eller konstiga färgfläckar på bladen. De kallas galler och förorsakas av diverse insekter och andra småkryp som mat åt organismernas larvstadier.
51293_t.jpg

Att paddla är nödvändigt

Om du vill uppleva skärgården, naturen och djurlivet från första parkett finns det inget som går upp mot en kajak. Du kan praktiskt taget ljudlöst paddla nästan var som helst bara det finns minst tio centimeter vatten.
47046_t.jpg

Med vargen som granne

Det går att leva med vargen som granne. Men det innebär utmaningar för jägare med hund och för boskapsuppfödare. Det visar erfarenheter nu även i norra Tenala.
45566_t.jpg

När klimatet kräver flyttning

”Assisterad migration är än så länge mer en idé än en praktisk åtgärd. Men idén kan bli verklighet inom ett decennium om vi inte får bukt med klimatförändringen.”
44127_t.jpg

Myror ger mersmak

De håller sig med husdjur, sköter om sin drottning i vått och torrt, försvarar stacken mot inkräktare och använder mediciner mot sjukdomar. Myrorna är mycket mer än besvärliga småkryp som planlöst springer omkring på köksbordet.
42472_t.jpg

Sandtagen har betydande naturvärden

”Sandtag är fula sår i landskapet som borde motarbetas i naturskyddets namn”. Den här allmänna uppfattning är dags att åtminstone delvis överge.
42470_t.jpg

Snöleoparden exempel – djurparker bidrar till artskyddet

Idag fångar djurparkerna inte längre nya snöleoparder i naturen. Istället har parkerna lyckats få sina snöleoparder att föröka sig väl och djuren bidrar nu till ökad kunskap, som används vid studier och skydd av viltlevande snöleoparder.
42461_t.jpg

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.
36534_t.jpg

Ta en titt på knoppen

Det går att känna igen lövträd och buskar genom att studera bladknopparna på nära håll.
36533_t.jpg

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.
36515_t.jpg

Alger och annat skum(t) på ytan

Till de mest dramatiska fenomenen på vatten­ytan hör algblomningarna, som oftast orsakas av uppstigande cyanobakterier (blågrönalger). Vattenytan hyser också många andra organismer, partiklar och inte minst skum och slem.
36513_t.jpg

Naturen har egenvärde

Vi lever i en virtuell värld som lätt kan tas ifrån oss, säger konstnären och biologen Riggert Munsterhjelm. Han tror konsten kan göra människan uppmärksam på naturens egenvärde.
36510_t.jpg

Betydligt intressantare än sitt namn

Bakom det mindre tilltalande namnet slemsvampar gömmer sig en grupp organismer med spännande biologi, oanade skönhetsvärden och en hel del skrock och myter. I Finlands skogar finns över 200 arter av slemsvampar.
36507_t.jpg

Tornfalken kommer igen

För några år sedan häckade tornfalken ytterst fåtaligt i östra Nyland. Men på bara två år har de häckande parens antal ökat till 67. Orsaken är att några ornitologer flitigt hängt upp tornfalksholkar ute på åkrarna.
36502_t.jpg

Plitvice – pärlan i Kroatiens natur

Mitt i Kroatien finns en plats där man ständigt hör dånet av vattenfall som störtar ner från den ena turkosa skogssjön till den andra. Det är Plitvice nationalpark, som Finlands Naturs utsände besökte i april i år.
36497_t.jpg

Ny mask syrsätter havsbottnar

Marinbiologer har länge varnat för svåra ekologiska följder av introducerade arter i Östersjön. Men nu verkar en av nykomlingarna, havsborstmasken Marenzelleria, tvärtom ha en positiv effekt.
36463_t.jpg

Naturen reagerar på förändrat klimat

Också i Finland är klimatförändringen ett faktum. Det är klimatforskarna så gott som eniga om. Det syns nu också i floran och faunan i vårt land. Det visar ett ökande antal uppföljningsstudier.
36462_t.jpg

En rimfrostdag i december

December kan vara mörk och slaskig – men också gnistrande kall med rimfrost som täcker buskar och träd. Följ med Hans Hästbacka på hans vandring i det vita landskapet.
36466_t.jpg

Nya namn på gamla arter

Tidigare exkurrerade jag ofta med en äldre kollega. En vanlig kommentar från honom när vi hittade en spännande växt var: ”är det inte en (namnet på latin) – eller heter den inte så längre?”
36470_t.jpg

Familjeidyll hos hararna

Vuxna harar har vi alla sett någon gång. Men att ha en harmamma som diar sina ungar vid stugknuten kväll efter kväll hör nog till ovanligheterna.
36467_t.jpg

Utterliv

Att få se en utter i levande livet är inte alla förunnat. En vacker vårkväll mötte Christa Granroth sin första levande utter i Fiskars.
36464_t.jpg

Finlands rödlista under lupp

Finland gav som avslutning på biodiversitetsåret 2010 ut en uppdaterad version av den nationella rödlistan. Rödlistan bekräftade att vi trots goda föresatser inte lyckats stoppa minskningen av biodiversiteten.
36473_t.jpg

Galapagos - de orädda djurens öar

Solen har just nått över horisonten i öster och gummibåten ligger med aktern mot den vita sandstranden. Vi stiger ut i det grunda strandvattnet.
36484_t.jpg

Estland – eldorado för naturturisten

Vid det här laget bör Estland definitivt ha kunnat skaka av sig gångna decenniers skräckbilder av industriföroreningar, atomsopor och förfallna militäranläggningar.
36482_t.jpg

Höst bland flyttblock och stenar

Nordostlig vind, plus tolv grader, mulet med blå himmelsrevor i det framglidande molntäcket. Så ser höstdagen ut, där jag står på hemgården i Kalax.
36496_t.jpg

Miljödebatten förutsätter att kyrkan ser om sitt eget hus

Nytillträdda biskopen i Borgå stift, Björn Vikström, har en hel del järn i elden när det gäller miljöfrågor. Han har forskat i kristendomens förhållande till naturens bevarande och han har medverkat i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om miljö och hållbar utveckling vid Åbo Akademi. Han leder också Borgå stifts miljögrupp.
36493_t.jpg

Höstlig färgprakt i Abisko

Det rinnande vattnet slipar och formar. Vattenslipade klippor strax ovanför det höga Silverfallet i Björkliden.
36491_t.jpg

I fjällpiparens rike

Uppe på Tuolljehuhtputs sydöstra sluttning vilar vinden sällan. Som så ofta här i högfjällen kring Kilpisjärvi är det nordvästen som hämtar in kyla från det närbelägna Norra ishavet. En stund tidigare då jag stod nedanför Tuolljehuhtputs delvis snötäckta klippstup kom en skur med äkta snöslask drivande över fjället. Och nu skriver vi alltså den 17 juli…
36490_t.jpg

Svarta huggormar och fiskande snokar

Få människor förhåller sig likgiltigt till ormar. De flesta har någon form av ormskräck och vill helst att ormarna inte blir närgångna. Om man tar sig tid att studera dem närmare finner man att de trots allt är ganska spännande varelser som liksom andra organismer uppvisar en del intressanta anpassningar till sin miljö.
36486_t.jpg

Yrke: naturföretagare. Ett jobb i och med naturen!

Tänk dig att få jobba i och med naturen året om! Själv få bestämma över din arbetstid och jobba med det som är ditt stora intresse. Låter det som ett drömjobb? Då kanske naturföretagande är något för dig!
36485_t.jpg

Naturupplevelser på isen

Vid trettondag var sjöarna och havsvikarna täckta av glasklar kärnis. Förutsättningarna för givande skridskofärder på isarna var de bästa på flera år, och som en extra krydda gick det att studera livet i vattnet genom isen.