Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.
36510.jpg

Betydligt intressantare än sitt namn

Bakom det mindre tilltalande namnet slemsvampar gömmer sig en grupp organismer med spännande biologi, oanade skönhetsvärden och en hel del skrock och myter. I Finlands skogar finns över 200 arter av slemsvampar.

Slemsvampar förekommer allmänt i skog och mark och deras sporer finns överallt. Men det är i regel bara slemsvamparnas fruktkroppar som man lägger märke till, ofta på stubbar, blåbärsris eller mossa. En av de vanligaste, i varje fall mest synliga arterna, är trollsmöret Fuligo septica. Dess fruktkroppar, som kan bli över 20 centimeter stora, är ofta lysande gula. Merparten av slemsvamparna har små fruktkroppar, i storlek med knappnålar eller blommors ståndarknappar – som vissa arter faktiskt kan påminna om. Ibland är stubbar täckta av ett vitt överdrag som liknar skum. Det kan vara slemsvampen Mucilago, men lika väl en gråvit Fuligo-art.
Ofta stöter man också på den ljusröda vargmjölken, Lycogala epidendrum, vars fruktkroppar kan bli centimeterstora. När de mognar försvinner den röda färgen och gamla fruktkroppar är gråbruna. Om man petar på vargmjölk, eller andra slemsvampar med för den delen, blir resultatet vanligen en mjölkartad vätska eller lös smet. Det finns alltså ett visst fog för att tala om vargmjölk…

Kan röra på sig
Slemsvamparnas sporer, som kan bevara sin livsduglighet i åratal, utvecklas till amöbastadier eller flagellförsedda svärmsporer som också har amöba-egenskaper. Dessa enskilda amöbastadier lever av till exempel bakterier. Amöborna förenas sedan till plasmodier som i sin tur tids nog utvecklas till fruktkroppar. Slemsvamparnas plasmodier är formlösa och kan likna utspilld äggvita. Slemsvamparnas fruktkroppar är däremot mera distinkta, och i fråga om struktur mera som vispad äggvita eller halvt intorkad yoghurt. De saknar däremot hyfer (svamptrådar). Plasmodierna glider alltså på underlaget, gärna ruttnande ved och annat växtmaterial, och suger i sig bakterier och andra mikroorganismer, i princip allt som blir "överkört".
Vanliga svampar kan förvisso överraska och snabbt dyka upp nästan var som helst efter regn, och försvinna lika snabbt, men slemsvampar kan dessutom glida omkring i terrängen. Det kan vara nästan störande att se ett plasmodium, kanske med begynnande färg, vid stubbroten ena kvällen och flera decimeter högre upp och mera färggrant följande dag. Det är därför inte att undra på att det finns en del vidskepelse förknippad med slemsvampar. Slemmiga fläckar som rör på sig så där måste nästan vara utomjordingar!

Inte giftiga, men kemiskt intressanta – och vackra!
Slemsvampar trivs bäst i fuktiga miljöer och de är mindre synliga under torra år. Vid torka kan de bilda torra klumpar som kan väckas till liv efter många år i dvala. Slemsvampar är sannolikt klart nyttiga renhållningshjon i skog och mark. De har veterligen inte symbiosrelationer (mykorhiza) såsom "riktiga" svampar ofta har. Det lär finnas ätliga arter av slemsvampar, men de saknar i praktiken matvärde. Men många insekter, rundmaskar och sniglar är antagligen av annan åsikt!
Slemsvampar anses inte heller vara farligt giftiga, men de kan ha speciella kemikalier för att hålla sniglar och bakterier på avstånd. Forskarna letar därför efter nya typer av antibiotika också bland slemsvampar. Bland annat detta kan man lära sig i boken "Limasienet" (se nedan).
Slemsvamparna skulle vara föga kända om de inte bildade sina färggranna fruktkroppar för sporbildning och sporspridning. Namnet slemsvamp låter inte speciellt inbjudande, men den som tvivlar på om slemsvampar faktiskt är vackra skall läsa boken ”Limasienet”, där ett tiotal duktiga fotografer bidragit med färgsprakande närbilder. Eller varför inte spana in slemsvamparna i naturen! Det kan man göra från våren till senhösten.

Släkt med amöborna

Det har hänt mycket inom den biologiska systematiken under de senaste decennierna, främst tack vare modern genetisk analys. Sålunda har djuren och svamparna förts samman i en stor grupp, Opisthokonta. Likaså räknas kragflagellaterna till detta sällskap. Kragflagellater anses vara en möjlig ursprungsform till svampar och djur. Men slemsvamparna är nog ganska udda organismer. De närmaste släktingarna är vissa amöbor.
Slemsvampar indelas i två huvudgrupper som inte är nära släkt med varandra. De cellulära slemsvamparna är entydigt amöbor. De är välkända för forskarna sedan många årtionden och hyser några viktiga försöksorganismer, främst Dictyostelium. De acellulära slemsvamparna saknar egentliga celler och är mera gåtfulla. Det handlar egentligen om flera olika organismgrupper som bildar så kallade plasmodier, det vill säga jätteceller eller i praktiken märkliga slemklumpar med en massa cellkärnor.

Högklassig bok om slemsvampar
För den som vill lära sig mer om slemsvamparnas fascinerande värld rekommenderas Marja Härkönens och Elina Sivonens fina bok Limasienet (2011). Den ingår i serien Norrlinia 22, 1–224, och är utgiven av Botaniska museet vid Helsingfors universitet. Bokens första upplaga såldes snabbt slut, men en ny är på kommande vid årsskiftet.

 

 

Tore Lindholm. Finlands Natur 6/2012.
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:

Resultat för natur:

65308_t.jpg

Bygg bo åt taggig vän

I augusti-september går de största igelkottshanarna i vinterdvala. Honorna och årets ungar gör det lite senare. Du kan enkelt hjälpa dem att klara vintern i din trädgård.
65301_t.jpg

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.
64359_t.jpg

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.
64389_t.jpg

Lövängar, sandrev och höga berg

Åbolands skärgård har inte utan orsak kallats för världens vackraste. Här finns oändliga möjligheter att paddlande eller seglande på egen hand utforska öar och stränder av alla slag. Naturtyperna varie­rar från kala kobbar och låga sandörar till höga berg, gamla skogar och artrika lövängar.
64376_t.jpg

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.
61364_t.jpg

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.
61400_t.jpg

Efter fasankriget

Mellan noll och 30 000 blyhagel per 100 kvadratmeter. Det har Riggert Munsterhjelm kommit fram till i sin analys av jorden på den åker som skulle förse hans familj med giftfria och möjligast ekologiska grödor.
58826_t.jpg

Låt ängen ta över gräsmattan

Att hålla efter ogräs, att sprida mängder av gödsel och att klippa sin gräsmatta i tid och otid tar tid och kan bli svettigt och dyrt. Varför inte istället låta naturens mångfald ta över en del av gräsmattan?
57098_t.jpg

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.
57000_t.jpg

Vårflodsfärd på Götälven

Årets höjdpunkt är för mig att varje vår åka på en längre paddeltur. Den här gången blir det ett återbesök på Görälven på gränsen mellan södra Norge och Sverige. En paddeltur på elva dagar med start i mitten av maj.
55238_t.jpg

Sista chansen för Svartåns musslor

I Svartån lever Finlands sydligaste population av flodpärlmussla ännu segt kvar, men ingen föryngring har skett på många år. Nu ska musslorna få hjälp med att föröka sig.
51294_t.jpg

Bakom galler

Runda små äppel eller ärter, kottar eller konstiga färgfläckar på bladen. De kallas galler och förorsakas av diverse insekter och andra småkryp som mat åt organismernas larvstadier.
51293_t.jpg

Att paddla är nödvändigt

Om du vill uppleva skärgården, naturen och djurlivet från första parkett finns det inget som går upp mot en kajak. Du kan praktiskt taget ljudlöst paddla nästan var som helst bara det finns minst tio centimeter vatten.
47046_t.jpg

Med vargen som granne

Det går att leva med vargen som granne. Men det innebär utmaningar för jägare med hund och för boskapsuppfödare. Det visar erfarenheter nu även i norra Tenala.
45566_t.jpg

När klimatet kräver flyttning

”Assisterad migration är än så länge mer en idé än en praktisk åtgärd. Men idén kan bli verklighet inom ett decennium om vi inte får bukt med klimatförändringen.”
44127_t.jpg

Myror ger mersmak

De håller sig med husdjur, sköter om sin drottning i vått och torrt, försvarar stacken mot inkräktare och använder mediciner mot sjukdomar. Myrorna är mycket mer än besvärliga småkryp som planlöst springer omkring på köksbordet.
42472_t.jpg

Sandtagen har betydande naturvärden

”Sandtag är fula sår i landskapet som borde motarbetas i naturskyddets namn”. Den här allmänna uppfattning är dags att åtminstone delvis överge.
42470_t.jpg

Snöleoparden exempel – djurparker bidrar till artskyddet

Idag fångar djurparkerna inte längre nya snöleoparder i naturen. Istället har parkerna lyckats få sina snöleoparder att föröka sig väl och djuren bidrar nu till ökad kunskap, som används vid studier och skydd av viltlevande snöleoparder.
42461_t.jpg

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.
36534_t.jpg

Ta en titt på knoppen

Det går att känna igen lövträd och buskar genom att studera bladknopparna på nära håll.
36533_t.jpg

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.
36515_t.jpg

Alger och annat skum(t) på ytan

Till de mest dramatiska fenomenen på vatten­ytan hör algblomningarna, som oftast orsakas av uppstigande cyanobakterier (blågrönalger). Vattenytan hyser också många andra organismer, partiklar och inte minst skum och slem.
36513_t.jpg

Naturen har egenvärde

Vi lever i en virtuell värld som lätt kan tas ifrån oss, säger konstnären och biologen Riggert Munsterhjelm. Han tror konsten kan göra människan uppmärksam på naturens egenvärde.
36510_t.jpg

Betydligt intressantare än sitt namn

Bakom det mindre tilltalande namnet slemsvampar gömmer sig en grupp organismer med spännande biologi, oanade skönhetsvärden och en hel del skrock och myter. I Finlands skogar finns över 200 arter av slemsvampar.
36507_t.jpg

Tornfalken kommer igen

För några år sedan häckade tornfalken ytterst fåtaligt i östra Nyland. Men på bara två år har de häckande parens antal ökat till 67. Orsaken är att några ornitologer flitigt hängt upp tornfalksholkar ute på åkrarna.
36502_t.jpg

Plitvice – pärlan i Kroatiens natur

Mitt i Kroatien finns en plats där man ständigt hör dånet av vattenfall som störtar ner från den ena turkosa skogssjön till den andra. Det är Plitvice nationalpark, som Finlands Naturs utsände besökte i april i år.
36497_t.jpg

Ny mask syrsätter havsbottnar

Marinbiologer har länge varnat för svåra ekologiska följder av introducerade arter i Östersjön. Men nu verkar en av nykomlingarna, havsborstmasken Marenzelleria, tvärtom ha en positiv effekt.
36463_t.jpg

Naturen reagerar på förändrat klimat

Också i Finland är klimatförändringen ett faktum. Det är klimatforskarna så gott som eniga om. Det syns nu också i floran och faunan i vårt land. Det visar ett ökande antal uppföljningsstudier.
36462_t.jpg

En rimfrostdag i december

December kan vara mörk och slaskig – men också gnistrande kall med rimfrost som täcker buskar och träd. Följ med Hans Hästbacka på hans vandring i det vita landskapet.
36466_t.jpg

Nya namn på gamla arter

Tidigare exkurrerade jag ofta med en äldre kollega. En vanlig kommentar från honom när vi hittade en spännande växt var: ”är det inte en (namnet på latin) – eller heter den inte så längre?”
36470_t.jpg

Familjeidyll hos hararna

Vuxna harar har vi alla sett någon gång. Men att ha en harmamma som diar sina ungar vid stugknuten kväll efter kväll hör nog till ovanligheterna.
36467_t.jpg

Utterliv

Att få se en utter i levande livet är inte alla förunnat. En vacker vårkväll mötte Christa Granroth sin första levande utter i Fiskars.
36464_t.jpg

Finlands rödlista under lupp

Finland gav som avslutning på biodiversitetsåret 2010 ut en uppdaterad version av den nationella rödlistan. Rödlistan bekräftade att vi trots goda föresatser inte lyckats stoppa minskningen av biodiversiteten.
36473_t.jpg

Galapagos - de orädda djurens öar

Solen har just nått över horisonten i öster och gummibåten ligger med aktern mot den vita sandstranden. Vi stiger ut i det grunda strandvattnet.
36484_t.jpg

Estland – eldorado för naturturisten

Vid det här laget bör Estland definitivt ha kunnat skaka av sig gångna decenniers skräckbilder av industriföroreningar, atomsopor och förfallna militäranläggningar.
36482_t.jpg

Höst bland flyttblock och stenar

Nordostlig vind, plus tolv grader, mulet med blå himmelsrevor i det framglidande molntäcket. Så ser höstdagen ut, där jag står på hemgården i Kalax.
36496_t.jpg

Miljödebatten förutsätter att kyrkan ser om sitt eget hus

Nytillträdda biskopen i Borgå stift, Björn Vikström, har en hel del järn i elden när det gäller miljöfrågor. Han har forskat i kristendomens förhållande till naturens bevarande och han har medverkat i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om miljö och hållbar utveckling vid Åbo Akademi. Han leder också Borgå stifts miljögrupp.
36493_t.jpg

Höstlig färgprakt i Abisko

Det rinnande vattnet slipar och formar. Vattenslipade klippor strax ovanför det höga Silverfallet i Björkliden.
36491_t.jpg

I fjällpiparens rike

Uppe på Tuolljehuhtputs sydöstra sluttning vilar vinden sällan. Som så ofta här i högfjällen kring Kilpisjärvi är det nordvästen som hämtar in kyla från det närbelägna Norra ishavet. En stund tidigare då jag stod nedanför Tuolljehuhtputs delvis snötäckta klippstup kom en skur med äkta snöslask drivande över fjället. Och nu skriver vi alltså den 17 juli…
36490_t.jpg

Svarta huggormar och fiskande snokar

Få människor förhåller sig likgiltigt till ormar. De flesta har någon form av ormskräck och vill helst att ormarna inte blir närgångna. Om man tar sig tid att studera dem närmare finner man att de trots allt är ganska spännande varelser som liksom andra organismer uppvisar en del intressanta anpassningar till sin miljö.
36486_t.jpg

Yrke: naturföretagare. Ett jobb i och med naturen!

Tänk dig att få jobba i och med naturen året om! Själv få bestämma över din arbetstid och jobba med det som är ditt stora intresse. Låter det som ett drömjobb? Då kanske naturföretagande är något för dig!
36485_t.jpg

Naturupplevelser på isen

Vid trettondag var sjöarna och havsvikarna täckta av glasklar kärnis. Förutsättningarna för givande skridskofärder på isarna var de bästa på flera år, och som en extra krydda gick det att studera livet i vattnet genom isen.