Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.
42461.jpg

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.

På den enda tyska krogen i Sumatras bullriga huvudstad Medan sitter tre dystra forskare böjda över sina glas. Britten Ian Singleton, amerikanen Matthew Nowak och tysken Jan-Fritz Nierste jobbar inom projektet Sumatran Orangutan Conservation Programme (SOCP), som för en ojämn kamp för att skydda Sumatras krympande orangutangpopulationer.
– Situationen är katastrofal. Sumatraorangutangen har aldrig varit så hotad som nu, och aldrig har skogen mejats ner i lika snabb takt, säger SOCP:s direktör Ian Singleton, som jobbat med orangutanger på Sumatra i 23 år.
- Sumatraorangutangen har minskat med över 80 procent under det senaste seklet. Arten klassas som akut utrotningshotad av Internationella naturvårdsunionen IUCN. 
– Den största orsaken är skogsavverkningen, som är snabbare i Indonesien än i någon annan del av världen. Drivkraften är framför allt nya oljepalmplantager, säger Matthew Nowak.  

Största delen av de
6 600 sumatraorangutanger som finns kvar lever i, och kring, nationalparken Gunung Leuser i de norra delarna av Sumatra. Ekosystemet Leuser är ett av de sista sammanhängande regnskogsområdena på ön, och finns med på Unescos lista över världsnaturarv. 

– Det hindrar inte avverkningen från att fortsätta. Hemlösa orangutanger som hittas på hyggena klubbas vanligen ihjäl, medan deras ungar tas som husdjur. Det är olagligt förstås, men det finns ingen som ser till att lagarna följs, säger Singleton. 
I ett försök att bromsa den nedåtgående spiralen har SOCP grundat en rehabiliteringsklinik för föräldralösa och misshandlade orangutanger utanför staden Medan. 
– Vi tar emot 20–30 orangutanger varje år. De som kommer till oss är de tursamma överlevarna, flyktingar från skogar som inte längre existerar, säger Singleton medan vi åker mot kliniken.
På rehabiliteringscentret möts vi av ett karantänsområde med 16 burar. Här sitter de orangutanger som senast tagits emot av SOCP. De tillbringar tre veckor i karantän, medan de genomgår röntgenundersökningar och testas för sjukdomar som tuberkulos och hepatit B. Orangutangernas arvsmassa är så lik människans att de kan smittas av samma sjukdomar och föra dem vidare. 
– Många av orangutangerna som tas emot är i dålig fysisk form, eller traumatiserade efter att ha förlorat sin mamma, säger Singleton.

Han förklarar att kliniken jobbar enligt en trestegsmodell: från konfiskering till socialisering, och till sist återintroducering till naturen. De flesta av orangutangerna som sitter i karantän har nyligen konfiskerats av folk som hållit dem olagligt som husdjur.
– Vi får bara nys om sådana fall där någonting gått galet och ägaren själv vill göra sig av med orangutangen. Det är alltså bara en bråkdel som når oss, säger Singleton.
Längre in i centret syns tre pigga, rufsiga orangutangungar som klättrar i rep och ställningar som satts upp mellan träden. Frukter, bollar och pinnar hänger i repen. 
– Här lär sig ungarna grunderna i vad det vill säga att vara en orangutang. Om deras mamma dödas vet de inte hur de ska klara sig. I naturen tar det upp till åtta år innan en unge är fullärd, säger Singleton. 
I lekparken ska orangutangungarna bland annat lära sig vilka frukter som går att äta och hur man bygger sig ett bo till natten.

– Vår personal visar exempel, som orangutangerna lär sig imitera. De är nyfikna och skickliga på att härma en människas rörelser, bara man lyckas fånga deras intresse. Många är så traumatiserade och misstänksamma att det tar tid innan de kan koncentrera sig.
I en större bur uppe i en sluttning pågår följande fas: en grupp tonåriga orangutanger lär sig umgås med varandra. Under stort ståhej käbblar de om fikon och bananer, klänger i burens tak, ropar till varandra och kikar frågande mot oss.
– De flesta möter andra orangutanger för första gången sedan de förlorade sin mamma. Det är den viktigaste delen av socialiseringsfasen: att lära sig kommunicera med sina artfränder och försvara sin mat, säger Singleton. 
När veterinärerna på centret anser att en orangutang klarar sig tillräckligt bra med de andra är det dags för den sista fasen: återintroduceringen. Den sker stegvis: först väljer personalen ut 4–5 orangutanger som verkar komma bra överens. De körs sedan tillsammans ut till ett av två skogsområden i den nordliga provinsen Aceh, där SOCP försöker etablera nya populationer. Också här får de tillbringa den första tiden i burar, för att långsamt vänja sig vid skogens läten och dofter. När orangutangerna känner sig trygga i sin nya omgivning öppnas burarna. Orangutangerna får ge sig ut i egen takt, men återvända om de vill. Först när personalen är helt säker på att de klarar sig på egen hand transporteras de djupare in i skogen och släpps fria. 

SOCP har sedan 2002 släppt ut över 200 orangutanger i naturen. Överlevnadsprocenten ligger mellan 70 och 80. Orangutangerna tillbringar vanligtvis mellan sex månader och två år i rehabiliteringscentret innan de återintroduceras. 
Men en del av djuren är så allvarligt skadade att de inte kan släppas ut på nytt. Det gäller till exempel en massiv, 100 kilo tung hane som fått namnet Leuser. Leuser, sju gånger starkare än en vanlig människa, är blind efter att ha skjutits 62 gånger med luftgevär.
Det har ändå inte hindrat Leuser från att få tvillingar på kliniken tillsammans med den likaså blinda honan Gober. Tvillingarna Genteng och Ginting är båda friska, och kommer att släppas ut tillsammans med sin mamma, berättar Singleton. Honan Gober återfick synen efter en starroperation 

Trots ljusglimtar som den här är Singleton pessimistisk. Han berättar om en ny markanvändningsplan för provinsen Aceh, som öppnar Gunung Leusers skogar för vägbyggen. 
– Det är bara i Leuser det fortfarande finns såväl orangutanger som elefanter, sumatranoshörningar och sumatratigrar. Om vägplanen verkställs kommer noshörningarna att vara försvunna om fem år, elefanterna om tio år och orangutangerna om 15 år.
Enligt Singleton är vägbygget som regeringen i det självstyrda Aceh vill driva igenom olagligt.
– Aceh tog sig genom tsunamikatastrofen 2004 och ett gerillakrig som pågick i tre decennier. Nu håller man själva på att vålla en ny katastrof. Erosionen som följer när träden försvinner leder till jordskred och översvämningar som kan sopa med sig hela städer. 
Den brittiska forskaren säger att det är förhoppningar om snabba vinster som driver de nya markplanerna.
– Oljepalmen växer fort, ger god avkastning och sysselsätter miljoner. Ofta röjs ny plantageareal genom att man häller ut bensin i skogen och eldar upp rubb och stubb.
– Framtiden beror på de beslut om Leusers ekosystem som fattas de närmaste månaderna. Inte bara orangutangernas framtid, utan hela regionens.

Artikeln har producerats med stöd (biståndsmedel) från utrikesministeriet

 

Sumatraorangutangen

• Världens största trädlevande djur

• Hör till de intelligentaste djuren, kan lära sig använda verktyg.

• Det finns två orangutangarter: sumatraorangutangen och borneo     orangutangen. 

• Förökar sig långsamt: en hona föder i medeltal bara en unge på nio år.

• Trivs bäst i tropiska låglandsskogar. Då dessa röjs och görs om till plantager trängs de återstående orangutangerna undan till bergstrakter, på gränsen till sin toleranszon.  

• Sumatran Orangutan Conservation Programme (SOCP) arbetar för att bevara sumatraorangutangen och skydda skogarna i ekosystemet Leuser. SOCP driver både rehabiliteringskliniken för hemlösa orangutanger och rättsprocesser mot skogs- och palmoljeföretag. 

• En klinik för orangutanger grundades redan 1973 på Sumatra i närheten av staden Bukit Lawang av schweizarna Regina Frey och Monica Boerner. Innan kliniken flyttade till annan ort släpptes över 200 orangutanger ut i naturen. En del av dem lever ännu kvar i skogarna kring staden och har blivit en turistattraktion. 

Lappar hålen i biodiversiteten

Återintroducering är en naturvårdsstrategi som går ut på att återföra friska individer av en hotad djur- eller växtart till ett område därifrån den tidigare trängts undan. Djuren och växterna föds alltså upp i fångenskap och släpps sedan ut i hopp om att de ska kunna etablera sig på nytt i sin naturliga miljö och bidra till att återställa balansen i ekosystemet. 
Ett globalt specialistnätverk inom naturvårdsunionen IUCN arbetar med tiotals projekt av det här slaget. Det främsta syftet med dem är att motarbeta utarmningen av biodiversiteten som den kontinuerliga habitatförstörelsen orsakar. 
Taktiken tillämpas inte bara på större däggdjur som orangutanger, utan också på bland annat fåglar, fiskar, växter, groddjur och också några spindelarter.
Framgångsrika pionjärprojekt som IUCN lyfter fram är återintroduceringen av arabisk oryxantilop i Omans ökennatur, lejontamariner i Amazonas och rödvargen i North Carolina i USA. 
I en rapport från år 2013 där återintroduceringsprojekt i olika delar av världen granskades bedömer IUCN att 31 av 57 projekt varit lyckade eller mycket lyckade. 25 projekt bedöms som delvis lyckade, medan bara ett klassificeras som misslyckat. För att återintroduceringen verkligen ska fungera krävs ett digert förarbete och minutiösa praktiska förberedelser. IUCN framhåller också att många projekt strandar på att det inte finns tillräckligt med resurser för att följa upp hur det går efter att arten återintroducerats. 
– Det är hoppingivande att antalet projekt av den här typen har ökat under de senaste 20 åren, men samtidigt visar det att levnadsutrymmet för djur- och växtarter hela tiden krymper, antingen genom direkt konkurrens med människan eller som en följd av klimatförändringen, säger Frédéric Launay, återintroduktionsexpert på IUCN, i ett pressmeddelande.

 

Tobias Pettersson, Finlands Natur 1/2015
Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:
SÅÅÅ SÖT
1207.02.18 kl. 10:39

Resultat för natur:

65308_t.jpg

Bygg bo åt taggig vän

I augusti-september går de största igelkottshanarna i vinterdvala. Honorna och årets ungar gör det lite senare. Du kan enkelt hjälpa dem att klara vintern i din trädgård.
65301_t.jpg

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.
64359_t.jpg

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.
64389_t.jpg

Lövängar, sandrev och höga berg

Åbolands skärgård har inte utan orsak kallats för världens vackraste. Här finns oändliga möjligheter att paddlande eller seglande på egen hand utforska öar och stränder av alla slag. Naturtyperna varie­rar från kala kobbar och låga sandörar till höga berg, gamla skogar och artrika lövängar.
64376_t.jpg

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.
61364_t.jpg

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.
61400_t.jpg

Efter fasankriget

Mellan noll och 30 000 blyhagel per 100 kvadratmeter. Det har Riggert Munsterhjelm kommit fram till i sin analys av jorden på den åker som skulle förse hans familj med giftfria och möjligast ekologiska grödor.
58826_t.jpg

Låt ängen ta över gräsmattan

Att hålla efter ogräs, att sprida mängder av gödsel och att klippa sin gräsmatta i tid och otid tar tid och kan bli svettigt och dyrt. Varför inte istället låta naturens mångfald ta över en del av gräsmattan?
57098_t.jpg

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.
57000_t.jpg

Vårflodsfärd på Götälven

Årets höjdpunkt är för mig att varje vår åka på en längre paddeltur. Den här gången blir det ett återbesök på Götälven på gränsen mellan södra Norge och Sverige. En paddeltur på elva dagar med start i mitten av maj.
55238_t.jpg

Sista chansen för Svartåns musslor

I Svartån lever Finlands sydligaste population av flodpärlmussla ännu segt kvar, men ingen föryngring har skett på många år. Nu ska musslorna få hjälp med att föröka sig.
51294_t.jpg

Bakom galler

Runda små äppel eller ärter, kottar eller konstiga färgfläckar på bladen. De kallas galler och förorsakas av diverse insekter och andra småkryp som mat åt organismernas larvstadier.
51293_t.jpg

Att paddla är nödvändigt

Om du vill uppleva skärgården, naturen och djurlivet från första parkett finns det inget som går upp mot en kajak. Du kan praktiskt taget ljudlöst paddla nästan var som helst bara det finns minst tio centimeter vatten.
47046_t.jpg

Med vargen som granne

Det går att leva med vargen som granne. Men det innebär utmaningar för jägare med hund och för boskapsuppfödare. Det visar erfarenheter nu även i norra Tenala.
45566_t.jpg

När klimatet kräver flyttning

”Assisterad migration är än så länge mer en idé än en praktisk åtgärd. Men idén kan bli verklighet inom ett decennium om vi inte får bukt med klimatförändringen.”
44127_t.jpg

Myror ger mersmak

De håller sig med husdjur, sköter om sin drottning i vått och torrt, försvarar stacken mot inkräktare och använder mediciner mot sjukdomar. Myrorna är mycket mer än besvärliga småkryp som planlöst springer omkring på köksbordet.
42472_t.jpg

Sandtagen har betydande naturvärden

”Sandtag är fula sår i landskapet som borde motarbetas i naturskyddets namn”. Den här allmänna uppfattning är dags att åtminstone delvis överge.
42470_t.jpg

Snöleoparden exempel – djurparker bidrar till artskyddet

Idag fångar djurparkerna inte längre nya snöleoparder i naturen. Istället har parkerna lyckats få sina snöleoparder att föröka sig väl och djuren bidrar nu till ökad kunskap, som används vid studier och skydd av viltlevande snöleoparder.
42461_t.jpg

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.
36534_t.jpg

Ta en titt på knoppen

Det går att känna igen lövträd och buskar genom att studera bladknopparna på nära håll.
36533_t.jpg

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.
36515_t.jpg

Alger och annat skum(t) på ytan

Till de mest dramatiska fenomenen på vatten­ytan hör algblomningarna, som oftast orsakas av uppstigande cyanobakterier (blågrönalger). Vattenytan hyser också många andra organismer, partiklar och inte minst skum och slem.
36513_t.jpg

Naturen har egenvärde

Vi lever i en virtuell värld som lätt kan tas ifrån oss, säger konstnären och biologen Riggert Munsterhjelm. Han tror konsten kan göra människan uppmärksam på naturens egenvärde.
36510_t.jpg

Betydligt intressantare än sitt namn

Bakom det mindre tilltalande namnet slemsvampar gömmer sig en grupp organismer med spännande biologi, oanade skönhetsvärden och en hel del skrock och myter. I Finlands skogar finns över 200 arter av slemsvampar.
36507_t.jpg

Tornfalken kommer igen

För några år sedan häckade tornfalken ytterst fåtaligt i östra Nyland. Men på bara två år har de häckande parens antal ökat till 67. Orsaken är att några ornitologer flitigt hängt upp tornfalksholkar ute på åkrarna.
36502_t.jpg

Plitvice – pärlan i Kroatiens natur

Mitt i Kroatien finns en plats där man ständigt hör dånet av vattenfall som störtar ner från den ena turkosa skogssjön till den andra. Det är Plitvice nationalpark, som Finlands Naturs utsände besökte i april i år.
36497_t.jpg

Ny mask syrsätter havsbottnar

Marinbiologer har länge varnat för svåra ekologiska följder av introducerade arter i Östersjön. Men nu verkar en av nykomlingarna, havsborstmasken Marenzelleria, tvärtom ha en positiv effekt.
36463_t.jpg

Naturen reagerar på förändrat klimat

Också i Finland är klimatförändringen ett faktum. Det är klimatforskarna så gott som eniga om. Det syns nu också i floran och faunan i vårt land. Det visar ett ökande antal uppföljningsstudier.
36462_t.jpg

En rimfrostdag i december

December kan vara mörk och slaskig – men också gnistrande kall med rimfrost som täcker buskar och träd. Följ med Hans Hästbacka på hans vandring i det vita landskapet.
36466_t.jpg

Nya namn på gamla arter

Tidigare exkurrerade jag ofta med en äldre kollega. En vanlig kommentar från honom när vi hittade en spännande växt var: ”är det inte en (namnet på latin) – eller heter den inte så längre?”
36470_t.jpg

Familjeidyll hos hararna

Vuxna harar har vi alla sett någon gång. Men att ha en harmamma som diar sina ungar vid stugknuten kväll efter kväll hör nog till ovanligheterna.
36467_t.jpg

Utterliv

Att få se en utter i levande livet är inte alla förunnat. En vacker vårkväll mötte Christa Granroth sin första levande utter i Fiskars.
36464_t.jpg

Finlands rödlista under lupp

Finland gav som avslutning på biodiversitetsåret 2010 ut en uppdaterad version av den nationella rödlistan. Rödlistan bekräftade att vi trots goda föresatser inte lyckats stoppa minskningen av biodiversiteten.
36473_t.jpg

Galapagos - de orädda djurens öar

Solen har just nått över horisonten i öster och gummibåten ligger med aktern mot den vita sandstranden. Vi stiger ut i det grunda strandvattnet.
36484_t.jpg

Estland – eldorado för naturturisten

Vid det här laget bör Estland definitivt ha kunnat skaka av sig gångna decenniers skräckbilder av industriföroreningar, atomsopor och förfallna militäranläggningar.
36482_t.jpg

Höst bland flyttblock och stenar

Nordostlig vind, plus tolv grader, mulet med blå himmelsrevor i det framglidande molntäcket. Så ser höstdagen ut, där jag står på hemgården i Kalax.
36496_t.jpg

Miljödebatten förutsätter att kyrkan ser om sitt eget hus

Nytillträdda biskopen i Borgå stift, Björn Vikström, har en hel del järn i elden när det gäller miljöfrågor. Han har forskat i kristendomens förhållande till naturens bevarande och han har medverkat i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om miljö och hållbar utveckling vid Åbo Akademi. Han leder också Borgå stifts miljögrupp.
36493_t.jpg

Höstlig färgprakt i Abisko

Det rinnande vattnet slipar och formar. Vattenslipade klippor strax ovanför det höga Silverfallet i Björkliden.
36491_t.jpg

I fjällpiparens rike

Uppe på Tuolljehuhtputs sydöstra sluttning vilar vinden sällan. Som så ofta här i högfjällen kring Kilpisjärvi är det nordvästen som hämtar in kyla från det närbelägna Norra ishavet. En stund tidigare då jag stod nedanför Tuolljehuhtputs delvis snötäckta klippstup kom en skur med äkta snöslask drivande över fjället. Och nu skriver vi alltså den 17 juli…
36490_t.jpg

Svarta huggormar och fiskande snokar

Få människor förhåller sig likgiltigt till ormar. De flesta har någon form av ormskräck och vill helst att ormarna inte blir närgångna. Om man tar sig tid att studera dem närmare finner man att de trots allt är ganska spännande varelser som liksom andra organismer uppvisar en del intressanta anpassningar till sin miljö.
36486_t.jpg

Yrke: naturföretagare. Ett jobb i och med naturen!

Tänk dig att få jobba i och med naturen året om! Själv få bestämma över din arbetstid och jobba med det som är ditt stora intresse. Låter det som ett drömjobb? Då kanske naturföretagande är något för dig!
36485_t.jpg

Naturupplevelser på isen

Vid trettondag var sjöarna och havsvikarna täckta av glasklar kärnis. Förutsättningarna för givande skridskofärder på isarna var de bästa på flera år, och som en extra krydda gick det att studera livet i vattnet genom isen.