Elwha Rivers färd till mynningen i Stilla Havet är kort – bara sju mil – men den går genom storslagen natur. Källflödena porlar bland de mäktiga bergen i Olympic National Park i nordvästligaste USA. 
Fram till för drygt hundra år sedan var Elwha känd för sina laxvandringar. Fem laxarter och fyra vandrande öringarter delade sin tid mellan oceanen och lekplatserna i älven och dess biflöden. 400 000 laxar per år är siffror som ger den lilla vildmarksälven ett legendens skimmer.
Men 1912 respektive 1927 byggdes två vattenkraftverk.Elwha River Dam och Glines Canyon Dam skapade vattenkraftsmagasinen Lake Aldwell och Lake mills som tillsammans satte drygt 400 hektar skog under vatten. Samtidigt hejdades laxvandringarna eftersom båda dammarna saknade laxtrappor. 
Vandrande fiskarter är lika mycket en symbol för de rinnande vattendragens ekologi och själ som hjordarna av bison en gång var för prärien. Medan den oreglerade älven forslar sand och slam nedströms simmar fiskarna som levande paket av näring uppströms mot lekplatserna. Efter leken dör fiskarna och blir mat åt björnar, vithövdade havsörnar och mer än 130 andra arter.
– Fiskarnas vandringar upp och ner i en oreglerad älv är som andetag. Elwha River har hållit andan i hundra år. Nu kan den börja andas igen.
Det säger Barb Maynes som är anställd av Olympic national park för att berätta för omvärlden om hur Elwha River till sist befriades. 

Rivningsarbetet började i september 2011. Redan nästföljande vår var Elwha River Dam borta och hösten 2013 hade den drygt sextio meter höga Glines Canyon
Dam gått samma väg. Lake Aldwell och Lake Mills var därmed helt försvunna. Istället blottades en av projektets stora utmaningar: allt det sediment från bergen som fångats i vattenreservoarerna under seklets gång. Beräkningar antyder att det handlar om 25 miljoner kubikmeter lera, sand och grus.
Av denna anledning gjordes upprepade tvåveckorsuppehåll i rivningsarbetet. Under pauserna kunde älvfåran meandra som en slingrande orm över den blottade sjöbottnen, dra med sig sedimentmassorna korn för korn och spola en stor del av dem nedströms. 
Men varför riva fungerande kraftverk i en tid när klimathotet är det stora globala orosmolnet? Produktionen av vattenkraft bidrar ju inte till uppvärmningen av jorden.
Svaret är att när myndigheterna vägde samman de ekonomiska, ekologiska och etiska argumenten visade det sig att det skulle kosta mer att ha dammarna i Elwha River kvar än att ta bort dem. Kraftverkens har en effekt på bara 19 megawatt – en marginell del av regionens elproduktion. Dessutom började anläggningarna bli slitna och ett fortsatt bruk skulle ha krävt mycket kostsamma restaureringar. Vinsterna med rivningen är desto större. Dels blir älven ett fungerande ekosystem igen. Dels rättar man till en historiska orättvisa.

Vid Elwha River hände för hundra år sedan någonting som känns igen från andra håll i världen: i norra Skandinavien såväl som i exempelvis Latinamerika och Asien. Vattenkraftsprojekt skapar välstånd för vissa (som ofta lever långt från älven i fråga) på bekostnad av andra (som ofta lever på platsen, och gjort så sedan urminnes tider).
När Elwha River dämdes upp var det ingen som frågade LowerElwha Klallam vad de tyckte, trots att stammens liv var intimt sammanflätat med älvens. Berättartraditionen placerar deras skapelseplats vid två fördjupningar i ett stenblock vid älvstranden där skaparen tvättade och välsignade de första människorna. Dessutom har Lower Elwha Klallam alltid ätit lax från Elwha och bär från dess stränder.
– Stammedlemmarna var emot dammarna från första början. Men de hade ingen röst.
Det säger Robert Elofson, Klallam-stammens ansvarige för restaureringen av Elwha River.
– Jag kunde inte vara lyckligare än jag är idag, när dammarna rivits och stammens främsta målsättning gått i uppfyllelse. Visserligen finns det fortfarande vissa vandringshinder kvar för laxarna vid båda de före detta dammarna. Men det är ändå ett underverk att få bevittna alla förbättringar.
Robert Elofson – son till en Elwhakvinna och en svenskättad timmerhuggare – gjorde en vandring uppströms mot vildmarken kring älvens källor när han var drygt tjugo år gammal; som en hyllning till sitt ursprung. 
Om två år, när det åter ska bli tillåtet att fiska lax i älven, ser han fram emot att kröna sitt liv med en ny vandring. Då kommer han att kunna göra två saker som var otänkbara i hans ungdom. Dels fånga och tillaga en lax som för egen kraft vandrat upp i Elwha River. Dels besöka stammens skapelseplats. Sommaren 2012 återfanns den efter att under ett sekel ha varit dränkt under ett av vattenmagasinen.
– Den ser ut exakt som våra förfäder beskrev den, säger Robert Elofson.

Artikeln har producerats med stöd (biståndsmedel) från utrikesministeriet