Myrornas komplexa samhällsstrukturer och sociala beteende har länge fascinerat forskare. En av dem är Lotta Sundström, professor i evolutionsbiologi vid Helsingfors universitet.
– På öarna utanför Tvärminne zoologiska station finns det en population av hårig hedmyra, Formica exsecta, som vi följt med allt sedan mitten av 1990-talet, berättar Sundström.
Hennes forskargrupp har bland mycket annat undersökt hur myrorna använder giftiga substanser som läkemedel när det blivit sjuka. Forskarna har studerat effekterna av speciellt peroxid, som är en kraftig oxidant, det vill säga ämnen som leder till skador på DNA men som också sparkar igång immunförsvaret. Oxidanterna är i normala fall skadliga, med de kan hjälpa mer än det stjälper mot akuta infektioner.
Andra forskare har visat att myrornas kan skydda sig mot sjukdomsepidemier genom att ta in bollar av torkad kåda i myrstacken. Kådan är desinficerande och motverkar angrepp av skadliga bakterier och svampsjukdomar.
Att samhällets fördelar går före individens finns det otaliga belägg för i myrorna värld. Sundström ger ett spännande exempel:
– Myrorna kan lagra mat i sin kräva som fungerar som ”kommunal mage”. Maten som lagras där är till för hela samhället och då myran delar med sig av krävans innehåll till andra myror överför den också ämnen som ger motsåndskraft mot sjukdomsalstrande mikrober – lite som vid vaccinering. Myrans medsystrar får på så vis ökad motståndskraft mot hotande sjukdomar.

Myrorna är en av de få insektgrupper där samtliga arter lever socialt i samhällen som byggs upp av olika ”samhällsklasser”. Överlägset talrikast är arbetarna, som är sterila honor med uppgift att bygga upp boet, hålla det i skick och skaffa föda åt drottningen och hennes avkomma. Drottningens enda uppgift är att producera ägg, som via larv- och puppstadiet oftast utvecklas till sterila arbetare. En gång per sommar producerar kolonin dock fertila honor och hanar. De är de enda myror som har vingar och kan sprida sig längre sträckor genom att flyga.
”Flygmyrorna” brukar uppmärksammas stort då de plötsligt finns överallt, både utomhus och inomhus.
– Myrornas ”bröllopsflykt” sker hos många arter, såsom sockermyran (Lasius niger) mycket koncentrerat då väderleken är den rätta. Det ska vara fuktigt, varmt och vindstilla, säger Lotta Sundström.
Efter bröllopsflykten parar sig hanar och honor, hanarna dör och honorna börjar lägga ägg efter att först ha klippt av sig vingarna. Det är bara en mycket liten del av honorna som lyckas etablera nya kolonier. De flesta kolonier går under i ett tidigt skede och Sundström uppskattar att av alla befruktade honor är det bara någon promille som blir framgångsrika, långlivade drottningar.

Olika myror är har olika dieter, allt från egenhändigt fångade insekter till olika typer av växtföda.. Myrorna har en ytterst viktig ekologisk roll som reglerare av populationstillväxten hos andra arter, såsom  skadeinsekter på träd. I Finland är de flesta arters viktigaste föda den så kallade honungsdaggen, det vill säga bladlössens sockerhaltiga exkrementer. Myrornas förmåga att ”mjölka” bladlössen på honungsdagg är välkänd. Det går till så att myrorna stryker med sina antenner över bladlusens kropp, vilket stimulerar den att avge sina exkrementer.
– Stackmyrorna, av vilka det finns fem arter inom släktet Formica, håller sig till tre olika arter av bladlöss. Myrorna lär sig var bladluskolonierna håller till och besöker dem regelbundet för att samla in houngsdagg. Myrorna försvarar bladlössen mot attacker från rovlystna nyckelpigor, berättar Sundström. De finns också myrarter , såsom den gula tuvmyran Lasius flavus, som håller bladlöss som regelrätta husdjur i sina underjordiska bon. Bladlössen lever då på växtrötter.

En myrpopulation i skogen kan vara fördelad på flera olika stackar, alla med en eller flera drottningar. För att myrpopulationen skall hållas genetiskt frisk är det viktigt att myror med så olika genetiska egenskaper som möjligt möts och parar sig. Det här har blivit allt svårare eftersom myrsamhällen och enskilda stackar tenderar att bli isolerade då skogen fragmenteras av det moderna skogsbruket. Följden är att graden av inavel ökar, vilket leder till en genetiskt försvagad avkomma, som kan få svårt att överleva på längre sikt.
Långt ifrån alla myror bygger bon i form av myrstackar. Många har underjordiska bon, bland dem den gula tuvmyran. Dess bo kan täcka ett flera kvadratmeter ängsmark och på ytan märks boet bara i form av små tuvor.
Lotta Sundström berättar att stubbmyran Formica truncorum inte nöjer sig med ett bo, utan den har separata bon under sommaren och vintern. Hela kolonin flyttar vår och höst mellan bostäderna och arbetarna bär drottningen.

Olika arter av myror konkurrerar ofta om livsutrymme med varandra. I regel försvarar en myrstacks invånare sitt bo mot myror av andra arter som försöker invadera stacken.
En intressant form av parasitism står den vanliga stackmyran Formica rufa för. Den lyckas ibland placera ut en drottning av sin egen art i bon av svart slavmyra (Formica fusca). Slavmyrans arbetare börjar då sköta om drottningen som producerar nya arbetare av den egna arten. Småningom tar stackmyrans arbetare helt över stacken.
Slavmyrans bo råkar också ut för angrepp av blodröda rövarmyror (Formica sanguinea), som rövar bort slavmyrornas puppor. Dessa kläcks sedan i rövarmyrornas bo och arbetarna blir rövarmyrornas lydiga ”slavar”.

Myror som i mängder glatt springer omkring inomhus brukar sällan mötas av någon större entusiasm hos bostadens ägare. Vad kan man göra för att bli av med de objudna gästerna på ett skonsamt sätt?
Lotta Sundström brukar svara med att citera sin handledare, framlidna myrforskaren Rainer Rosengren:
– Städa bättre där hemma!
Det är helt enkelt så att myrorna lockas inomhus främst för att där finns tillgång på mat i form av brödsmulor, sockerkorn och matrester. Genom att ofta torka av alla ytor ordentligt i köket minskar myrinvasionen så småningom. Om man fuktar en trasa med lite sprit förstör man också myrornas doftspår och ”myrstigarna” försvinner.
I regel är det sockermyror man hittar inomhus. Deras bo finns i regel utomhus och de söker sig inomhus särskilt på våren då det råder brist på mat utomhus.
En annan art som kan söka sig in i hus är hästmyran, Campanotus herculeanus. Normalt bygger den sina bon i trädstammar, men ibland ger den sig på stockvirke i byggnader. Hästmyran äter inte av träet utan gnager ut gångar där den föder upp sin avkomma. Gångarna försvagar träkonstruktionerna och dessutom finns risk att gångsystemen infekteras av mögel. Att bli av med bofasta hästmyror kräver oftast kemisk bekämpning.
Hästmyran är en imponerande insekt som med sin storlek på över 10 millimeter är klart störst av våra myror. Drottningen är ännu större, ibland nästan 20 millimeter.
– Om en sådan dimper ned i ansiktet då man sover märker man det nog! konstaterar Lotta Sundström.