Det säger Jessica Hellmann, professor vid University of Notre Dame i Indiana, USA. Hellmann är internationell ansedd expert på klimatförändringens ekologiska följder. Hon är också en av allt fler ekologer som forskar i den speciella form av naturrestaurering som går under namnet assisterad migration.
Idén med assisterad migration är att hjälpa arter att flytta norrut då klimatet i deras nuvarande utbredningsområden förändrats så mycket att arterna inte längre klarar av att leva där. Redan nu finns det många exempel på att arter på egen hand spritt sig norrut till följd av klimatförändringen. Genom assisterad migration skulle arter med dålig förmåga att själv sprida sig ges en möjlighet att etablera sig på områden där klimatet blivit gynnsamt för dem.

Bland ekologer finns en utbredd oro för hur speciellt de växter och djur som redan är hårt trängda av föroreningar, habitatförluster, jakt, fiske och annan mänsklig påverkan ska klara ytterligare stress i form av en omfattande klimatförändring. 
– Det är oansvarigt av oss att låta
klimatförändringen ödelägga livet på jorden då det är vi som ansvariga för att den äger rum, säger Hellmann.
Liksom en överväldigande majoritet av naturvetarna är Hellmann övertygad om att det pågår en global klimatförändring som mänskan bär skulden till. Hon hänvisar till att dagens klimat-modeller blir allt mer korrekta, speciellt då de jämförs med historiska data gällande atmosfärens koldioxidhalt. Dessutom ger modeller framtagna av olika instanser i grunden mycket samstämmiga resultat, vilket är ovanligt inom naturvetenskaplig forskning.

Varför är det då viktigt att bry sig om hur enskilda arter klarar sig i ett klimat som blir varmare och där extrem torka eller väta blir vanligare?
– Biodiversiteten har inte bara ett egenvärde utan är också livsviktig för oss mänskor. Jag brukar demonstrera detta genom att jämföra med hur det skulle vara för oss att försöka över-leva på månen. Det går inte därför att där inte finns organismer som producerar syre, ger rent vatten och föda.
Enligt Hellmann förutsätter samhället att forskarna tar fram mer kunskap om arter som är viktiga för jordbruket, för skogarna och ur naturskyddssynvinkel.
– Vi bör kunna ge prognoser för hur arterna reagerar på klimatförändringen. Det behövs för att anpassningsåtgärderna, av vilka assisterad migration är ett exempel, ska vara effektiva. Det är en mycket svår uppgift vi står inför!

Hittills har det inte gjorts speciellt många studier av hur arter klarar av att i praktiken flyttas norrut. Ett experiment med växten strandvivans nuvarande klimatanpassning och förmåga att klara sig i ett förändrat klimat pågår som bäst i Finland, Estland och Norge (se sid. 42). De flesta fall av arter som börjat sprida sig norrut har konstaterats i den tempererade zonen på norra halvklotet, och det är även här som klimatförändringen enligt modellerna förutspås bli störst. Kring ekvatorn är den förmodade temperaturstegringen mindre, vilket innebär att assisterad migration antagligen är mindre aktuell här. Å andra sidan är arterna här sannolikt mycket strikt anpassades till den nuvarande temperaturen, vilket innebär att de kan reagera starkt även på en liten förändring. Hellmann påpekar att det även kan bli aktuellt att flytta arter till högre höjder i bergstrakter.
Enligt vissa klimatmodeller kommer länderna kring ekvatorn, där de flesta u-länder är belägna, att drabbas av extrem torka. Det kan slå ut många växtarter som mänskan är direkt eller indirekt beroende av, för att inte tala om hur illa det kan gå med de tropiska skogarna och deras enorma biodiversitet.
– Det finns ingen som helst möjlighet att rädda dem genom förflyttning av arter, konstaterar Hellmann.

Att plantera ut arter på områden där de inte naturligt hör hemma innebär också risker att de införda arterna konkurrerar ut den ursprungliga floran och fauna – det finns det många exempel på världen över. Inom traditionellt naturskydd har grundtanken varit att bevara naturen så orörd som möjlig. Assisterad migration innebär därför ett nytt sätt att se på naturskyddet som idé.
Hellmans forskargrupp har gjort en omfattande studie av invasiva, främmande arter i Nordamerika, och där visade sig att endast 14 procent av dessa hade sitt ursprung på samma kontinent. De flesta var importerade från Europa eller andra världsdelar. Det visar att de ekologiska riskerna med att flytta arter inom samma kontinent trots allt inte behöver vara så stora. Hellman avråder däremot från att flytta sötvattensarter till nya områden dit arterna på grund av landbarriärer inte kunnat sprida sig själva.

Hellman tror att assisterad migration om 50 år inte har blivit någon patentlösning för att rädda naturen undan klimatförändringen. Men för ett litet antal arter kan metoden ha visat sig vara en räddning. Andra metoder, såsom att gynna arternas naturliga spridning och att se till att populationerna är så friska som möjligt är minst lika viktiga.
I vilket fall som helst bör vi göra allt vi kan för att bromsa den pågående klimatförändringen, eftersom anpassningen till en liten förändring är lättare än till en stor. Och för dem som klagar på att det blir för dyrt att vidta åtgärder som motverkar klimatförändringen påpekar Hellmann att de hittills utförda studierna av assisterad migration visar att det blir minst lika dyrt och resurskrävande att vidta anpassningsåtgärder då skadan redan är skedd.

Artikeln har producerats med stöd (biståndsmedel) från utrikesministeriet