Det trädet eller den skogen kan du förstås aldrig återfå. Och jordmånen och levnadsbetingelserna kan ha förändrats på grund av hygget. Om du också planterar samma trädart på samma plats överlever det nya trädet kanske inte. Och hur har lokalsamhället förändrats? Varför höggs skogen ner från början? Kanske den nya skogen måste se helt annorlunda ut för att inte gå samma öde till mötes. 
– Skog kan inte bara konserveras eller skyddas med militärens hjälp, vilket jag har upplevt i Etiopien. Man måste kunna erbjuda alternativ åt byborna. Kanske plantor för att de ska kunna skapa små trädbestånd vid åkertäpporna eller planteringar skötta av byalag. Då får naturskogen stå kvar, säger Jörn Laxén. 
Laxén delar sin tid mellan Tropikinstitutet i Vik och en mindre skogskonsulteringsbyrå han är själv delägare i. Han ser sig främst som en skogskonsult och pragmatiker och erkänner att hans akademiska kolleger ibland ser på honom med ett visst mått av misstro och även lite avundsjuka. Han har den ena foten i företagsvärlden och den andra bland akademikerna. Projekten han jobbat med i Asien och Afrika har finansierats med allt från biståndspengar till skogs- eller oljebolagsmedel. Skoglig miljöekonomi är hans specialitet.

Laxén anser att vi är tvungna att acceptera att en stor del av skogarna i tropikerna kommer att se annorlunda ut i framtiden. De rena naturskogarna blir allt färre. Samtidigt kommer det intensiva lantbruket med monokulturer att minska. Utvecklingen går mot multifunktionella agroforestryområden, trädjordbruk. Asien leder vägen och Afrika följer efter. Han har sett odlingslotter i Uganda där upp till 20 olika växtslag och träd samsas på små arealer, i skikt under och ovanför varandra; rotfrukter under markytan, markgrödor, låga buskar, högre bananträd, fruktträd och träd som ger pålvirke och timmer. Det kan också finnas husdjur, honungsbin och fiskar med i odlingssystemet. Riskerna för att skördarna slår helt fel minskar och byborna har flera skördesäsonger under året, vilket ger en jämnare ström av inkomster.
– Problemet är att det finns ett silotänkande inom förvaltningen som är uppdelad i sektorer med smala mandat. Det måste vi komma ifrån. Man kan inte längre tänka i termerna skogsbruk och lantbruk, menar Laxén.  

Så här kommer utvecklingen i tropikerna att gå enligt Laxén. Skogsmarkerna minskar, de intensivt odlade arealerna likaså och det uppstår ett mellanting mellan dem, ett multifunktionellt landskap. När funktionerna av skogs- och lantbruk sammanslås behöver det samma ske på administrativ nivå. ( ICRAF 2010)

För att avlägsna flaskhalsarna i landsbygdsutvecklingen efterlyser Laxén en genomgripande planering av större landskapshelheter, till exempel hela vattentillrinningsområden där flera landsbygdssektorer inkluderas och planeringen är långsiktig. Han är kritisk till finansieringsmekanismerna för klimatrestaurering kopplad till kolutsläppshandeln genom REDD+ programmet. Tanken med REDD+ är att rikare länder ger länder i tredje världen ekonomiska sporrar för att de ska minska kolutsläppen och öka kolbindningen på landsbygden. Förenklat: för att de ska bevara skogen. 
– Mindre REDD+ projekt snedvrider utsläppshandeln, eftersom ersättningarna för kolet är överstora i förhållande till marknadsvärdet. Större nationella eller regionala REDD+ projekt skulle binda  så mycket kol att ingen kunde finansiera projekten. 
Enligt Laxen skulle det enda sättet att få större projekt lönsamma vara att aktiviteterna inom projekten vore lönsamma i sig själv, utan kolersättningar. Ett problem är att länderna i tredje världen har för stora förväntningar av kolersättningarna. Laxen tillägger att det kan vara fråga om många tiotals miljarder som skulle behövas för ett större nationellt projekt. 

I fjol slutförde Laxén ett förberedande REDD-projekt i Nepal som gick ut på att värdera Nepals skogar och skogliga tjänster åt den nepalesiska regeringen. I år har han varit med och planerat strategin för ett nationellt REDD+ program i Etiopien.
– Bland annat Norge som varit med och stött REDD+ från starten pumpar in alldeles för mycket pengar i marginella projekt, bara för att hålla REDD vid liv. Projekten kan i sig vara värda att finansiera, anser Laxén, men de är fel designade.
Laxen tycker att de borde stödja sig finansiellt på andra nyttor än bara kolbindning, t.ex. ekologiska, kulturella, näringsmässiga och hälsofrämjande sidoeffektsnyttor.Sällan utvärderas sidoeffekterna, vilket enligt Laxen gör att man skapar en snedvriden, överstor kolfinansiering för projekten.  
Allt fler europeiska stater minskar biståndspengarna, men Laxén verkar kunna acceptera att det sker, också att Finland skär ner pengarna för utvecklingssamarbete med 200 miljoner euro nästa år. Han hoppas och tror att regeringens stöd för businessverksamhet ska uppmuntra till en växande privatsektor, inklusive lokala företag som följer konceptet hållbar utveckling och anställer lokalt. Då behövs det hjälp av företag från utvecklade länder tills det lokala företagen klarar sig själva eller tills företagen tillsammans utvecklar ett internationellt handelskoncept.

De finländska skogsbolagen kan idag vara rätt goda samarbetspartners. Enligt Laxén har hållbarhetstanken under de senaste åren mognat inom de finländska skogsbolagen. Framför allt aktar de sig för att få negativ publicitet.
– Förr var hållbar utveckling bara ett plåster som skogsbolagen klistrade på ett industriprojekt och lyfte upp i sin marknadsföring trots att de inte själva kanske ens förstod vad det innebar, minns Laxén.
Laxén betonar att skogssektorn ofta får hela skulden för avskogning trots att helt andra intressen driver på. Det är de bakomliggande orsakerna man måste komma åt;  felaktig nationell politik, lantbruksexpansion, dålig familjeplanering eller arbetslöshet. Tar man itu med orsakerna kan man rädda skogen. Det kan också ske i mycket liten skala, lokalt.
– Om man till exempel subventionerar och ordnar med lån så att hushållen själva investerar i energisnåla kokenheter sparar de brännved. Det gör att många träd får stå kvar. Och lösningen återbetalar sig själv.

Artikeln har producerats med stöd (biståndsmedel) från utrikesministeriet