– Nu rekommenderar jag att du sitter med kameran beredd. När jag körde här i augusti så fanns vargen bara plötsligt framför mig, säger Fredrik von Limburg Stirum då vi sakta rullar fram längs skogsvägen. 
Han vet vad han talar om. Sedan 2013 har han sett varg åtta gånger i de djupa skogarna i norra Tenala på gränsen till Bjärnå. Här finns den enda reproducerande vargflocken i Nyland. Som mest har von Limburg Stirum samtidigt sett 9 eller 10 vargar, av vilka 7–8 sannolikt är valpar.

Det är ingen slump att vargarna slagit sig ned i norra Tenala. Här finns det största sammanhängande skogsområdet längs hela sydkusten och bosättningen är gles. Här finns också gott om bytesdjur. Då vi rör oss längs skogsvägen ser vi vitsvanshjort ute på hyggena flera gånger och vägen är full av hjort- och älgspår. 
– Det är tydligt att hjortarna vänjer sig vid vargens närvaro. Påståenden om att allt vilt skulle försvinna på områden där vargen etablerat sig stämmer överhuvudtaget inte, konstaterar von Limburg Stirum.
Det är inte bara spår av klövar som syns i sanden på vägen. Då vi stannar och går ut och studerar spåren närmare ser vi tydligt avtryck av stora, mjuka vargtassar. Minst två vargar har lunkat fram längs vägen helt nyligen.
Fredrik von Limburg Stirum bor på Koskis gård i Bjärnå, några kilometer från vargrevirets centrum. Han upplever det som intressant med en vargfamilj i gårdens skogar men medger att hans inställning antagligen skulle vara en annan om vargarna gått åt hans boskap. Korna som går ute på ett naturbete nära gården har fått vara i fred, men von Limburg Stirum är övertygad om att vargar strukit omkring vid kohagen.
– Kornas beteende har intressant nog förändrats sedan vargarna slog sig ned här. Då jag nu rör mig med mina hundar vid hagen reagerar korna på hundarnas närvaro genom att ställa sig i ring med huvudena nedåt och kalvarna skyddade i mitten. De här korna är så pass stora och tuffa att de inger respekt hos vargen.
I år har vargarna dödat får på bete på två platser inom vargreviret. Dessutom har en sällskapshund strukit med. Von Limburg Stirum är själv ivrig jägare och rekommenderar inte att man släpper sina hundar lösa i vargskogen. Det finns inga tecken på att vargarna skulle ha uppträtt aggressivt mot mänskor, även om de bevisligen rört sig nära gårdsplaner.
– Alla gånger jag sett dem har de visat skygghet och snabbt gått bort i riktning från mig, säger von Limburg Stirum.

Han bedömer att vargarnas närvaro delar åsikterna bland ortsbefolkningen på samma sätt som i Finland överlag. Många vill ha bort dem helt och andra förhåller sig neutralt i vargfrågan. Bland de fast bosatta finns också sådana som enligt von Limburg Stirum har närmast ett personligt förhållande till vargarna på individnivå. Han har förståelse för att många känner äkta rädsla för vargen, speciellt då det är frågan om barn.
Von Limburg Stirum tycker att vi i Finland idag har unge-fär en så stor vargstam som vi kan leva med. Men han betecknar den vargpolitik som förts hittills som misslyckad, eftersom så många vargar strukit med genom tjuvjakt. 
– Jag tror och hoppas att försöket med stamvårdande jakt ska bli framgångsrikt. Tar man bort exempelvis två djur ur en flock på tio vargar inverkar det här ännu inte mycket på vargarnas predationstryck på klövviltet, som jägarna konkurrerar om. Men det ger ortsborna en känsla av att de får vara med och påverka och förvalta vargstammen, vilket skulle minska risken för illegal jakt avsevärt. Enligt honom kunde även vargflocken i norra Tenala beskattas med en till tre individer genom kontrollerad, stamvårdande jakt

I jägarkretsar ser man med oro på vargflockens etablering.
– Det verkligt stora problemet är den otrygghet och rädsla som vargarna för med sig, i synnerhet då de allt oftare har börjat röra sig när bebyggelser samt de skador de kan göra åt får, nötboskap och hästar, säger Henrik Rehn, ordförande för Tenala jaktvårdsförening.
Rehn lyfter även fram problemen med att inte kunna använda hund vid jakten på klövvilt och småvilt. På sikt kan hjortstammen och även älgstammen ta skada. Rehn bedömer det som sannolikt att lokala jaktföreningar eller markägare kommer att ansöka om dispens för stamvårdande jakt.

För Koskis gård har vargarnas betytt minskade jaktintäkter.
– Men vi överväger att istället utveckla någon form av kontrollerad naturturism kring vargen. Jag har redan tagit med grupper av vänner och bekanta ut i den nattliga vargskogen och det har varit mycket uppskattat, säger von Limburg Stirum.
Som avslutning på vår tur i skogen, där vi trots allt inte fick synkontakt med vargarna, önskar von Limburg Stirum mig välkommen på en nattlig vargexkursion.
– Om det är vindstilla är chansen god att höra dem yla!

Kommentar om jakten

Stamvårdande jakt togs med i den nya skötselplanen för varg efter ren utpressning från vissa jägarkretsar: Om inte stamvårdande jakt tillåts, så fortsätter den illegala tjuvjakten. Av dessa två alternativ föredrar Natur och Miljö självfallet en kontrollerad jakt. Den stam-vårdande jakten skall fokusera på att begränsa det totala antalet vargar, men antalet flockar eller familjegrupper som vi brukar kalla dem måste bibehållas på åtminstone nuvarande nivå. Jakten får inte riktas mot alfaparet, som är de enda individerna i familjegruppen som förökar sig. Den jakt vi gillar bäst är jakten på naturupplevelser: ylande vargar i månsken, vargspår i snön eller skymten av ett gråben i linsen. 

BERNT NORDMAN