I slutet av förra året kom ett beslut från NTM-centralen i södra Österbotten, enligt vilket 2 775 hektar i skärgården i Korsnäs fredas enligt naturskyddslagen. Det är frågan om mindre öar samt stränder på fastlandet och på den stora ön Halsön. De aktuella områdena hör till Kvarkens skärgårds Natura 2000-område och andra statliga naturskyddsprogram. 
Beslutet omfattar sex punkter om vad som är förbjudet på naturskyddsområdet och hela 15 punkter om verksamhet som är tillåten. Bland de sistnämnda finns en bestämmelse om att det är tillåtet att ”utföra behövlig vetenskaplig forskning med markägarens skriftliga medgivande och NTM-centralens tillstånd”.
Det här kunde tolkas som att vetenskaplig forskning, såsom utförandet av naturinterveringar, inte är tillåtet utan skriftligt tillstånd av markägarna, i detta fall Korsnäs bys samfällighet.
I naturskyddskretsar har detta väckt förundran och Naturskyddsförbundets österbottniska distrikt besvärat sig mot denna och flera andra punkter i fredningsbeslutet till Vasa förvaltningsdomstol.

Naturinventeringar utförs för att ge ny kunskap om förekomsten av arter, naturtyper och de abiotiska (”icke-levande”) faktorerna i ett område. Den här informationen är viktig för att kunna bedöma hur naturskyddet bäst kan förverkligas till exempel vid uppgörandet av skötselplaner. Att i ett fredningsbeslut skriva in bestämmelser som kan begränsa möjligheterna att inventera naturen kan därför ses som något som i värsta fall motverkar syftet med naturskyddet. 
På den här linjen var Nylands NTM-central i fråga om ett annat privatägt naturskyddsområde i Skogböle i norra Tenala. I april 2012 beviljade NTM-centralen undantagstillstånd för tio namngivna medlemmar i den ornitologiska föreningen Tringa att på området utföra fågelinventeringar under häckningstid, då tillträde till området enligt fredningsbeslutet var förbjudet. Markägaren besvärade sig mot beslutet två och ett halvt år senare och i januari i år kom Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Enligt detta kunde till-träde till området beviljas eftersom fågelinventeringar kan anses motiverade för skötseln och användningen av naturskyddsområden. 
I Tenalafallet besvärade sig markägaren även över att hen inte getts möjlighet att höras i frågan innan undantagstillståndet gavs laga kraft. Men enligt HFD var detta inte nödvändigt eftersom frågan gällde förbud mot tillträde på området som utfärdats för att trygga fåglarnas häckning och inte för att skydda markägarens intresse.
En allmän slutsats kunde vara att det inte är markägarens sak att bedöma huruvida tillträde till ett område skadar naturen. Den frågan ska i första hand avgöras av naturskyddsmyndigheterna som bör besitta tillräcklig sakkunskap för ändamålet.

I Tenalafallet bedömer HFD också att fågelinventeringar till sin natur är en verksamhet som kan utföras inom ramen för allemansrätten. I själva verket gäller detta de flesta former av naturinventeringar som endast innebär att naturen och dess olika komponenter observeras, dokumenteras och bokförs. Hit hör kartering av naturtyper och inventering av växter, svampar, fladdermöss och insekter.
– Det kan inte vara rätt att markägare ska ha rätt att kräva att naturinventerare skall anhålla om tillstånd för att få röra sig på privatägda skyddsområden, säger Anders Albrecht, intendent vid Naturhistoriska centralmuséet, med många års erfarenhet av växt- och insektsinventeringar runtom i landet. Han har inte själv stött på några motsvarande fall som de i Korsnäs eller Tenala. Men han nämner ett fall där ett biologiskt intressant område nära ett hus är fredat och försett med inofficiella skyltar som förbjuder tillträde till området.
– Här verkar det som om husägaren fredat område mest för att själv få vara ifred.

Leena Rinkineva-Kantola, överinspektör vid södra Österbottens NTM-central, är en av undertecknarna av beslutet i Korsnäsfallet. Hon framhåller att ”naturinventeringar” i beslutstexten inte ska uppfattas så att här ingår fågelinventeringar och andra former av naturinventeringar som kan anses falla under allemansrätten. Hon hänvisar till det ovannämnda utlåtandet från HFD.
– Det som avses i Korsnäsfallet är naturvetenskapliga undersökningar som kräver ingrepp i naturen, till exempel grävandet av gropar. Att sätta ut fällor för insekter hör också hit, liksom allt annat som inte kan anses höra till allemansrätten.
Överlag väger markägarnas ord tungt då bestämmelserna för fredade områden slås fast. Enligt Rinkineva-Kantola vill markägarna i regel veta vad som görs på deras områden även efter att de fredats. De vill också få veta resultaten från de naturvetenskapliga undersökningarna. 
– Vi väntar nu på beslut från förvaltningsdomstolen gällandet besväret från Naturskyddsförbundets österbottniska distrikt. Det är möjligt att vi måste formulera om den här bestämmelsen, säger Rinkineva-Kantola.

Det finns ytterligare åtminstone ett fall i Österbotten där markägare förhållit sig kritisk till naturinventeringar på skyddad privatägd mark. Det gäller några grynnor i Malax skärgård där landstigningsförbud råder under häckningstid och där ornitologer fått tillstånd att utföra fågelinventeringar under förbudstiden. Nu har de lokala samfälligheterna som förvaltar grynnorna besvärat sig över att fågelräknarna inte av samfälligheterna begärt tillstånd att landstiga. Dessutom har man motsatt sig att antalet storskarvar räknas eftersom dessa "inte förekommer inom vårt område”.
Även detta besvär väntar på att avgöras av Vasa förvaltningsdomstol. NTM-centralen, som utfärdat landstigningstillståndet, har i sitt genmäle till domstolen konstaterat att bestämmelserna för de aktuella naturskyddsområden inte förutsätter markägarens tillstånd för landstigning eller fågelinventering.