– 70 till 80 procent av den trämassa- och pappersteknologi som används i världen härstammar från nordisk skogsteknologiindustri. Det går inte att påstå att Finland och Norden enbart följer utvecklingen i världen. Vi skapar den, hävdar u-landsforskare Markus Kröger vid Helsingfors universitet.
Markus Kröger har sedan år 2004 studerat den globala användningen av naturtillgångar med särskilt fokus på den globala skogs- och pappersindustrin. Hans forskning visar hur bolagen i den norra hemisfären riktat in sig på skogsmarknaderna på det södra halvklotet i sin jakt på större vinstmarginaler. 
– I Brasilien har så gott som alla stora massafabriker byggts av finländska företag. De är med i hela kedjan, med Pöyry som huvudplanerare av ett projekt, Metso som levererar maskinerna och UPM-Kymmene som en av de viktigaste uppköparna av massan.
Plantageekonomier av den typ som finns i Brasilien har öppnat upp en helt ny marknad för den nordiska skogsindustrin. För det första kan man exportera skogsteknologi och -kunskap anpassad för en storskalig avverkningsverksamhet som inte bedrivs i Norden. Dessutom kan bolag i Brasilien äga skog i helt annan utsträckning än i
Norden och på så sätt även äga försörjningskedjan av timmerresurser.  
– Brasiliens ambition är att bli världsledande producent av mat, djurfoder, fiber och energi. I den processen har naturen fått en funktionell roll. Målet är att få ut så stora resurser som möjligt på kortast möjliga tid. Norden erbjöd rätt teknologi i rätt tid, beskriver Kröger.
Resultatet är att den naturligt växande skogen röjs undan för att bereda väg för snabbväxande eukalyptusplantager

Den storskaliga utvinningen skapar både sociala och miljömässiga problem och har fått lokalbefolkningen, minoriteter som lever nära plantagerna, att protestera. Man ser att plantagernas monokultur hotar den biologiska mångfalden och att de orsakar problem i de närliggande vattendragen. 
– Företagens samhällsansvar ligger fortfarande i sin linda och är oftast skandaldrivna. I nuläget tar man tag i problemen först när felstegen inträffat och medborgarsamhället uppmärksammar dem, säger Markus Kröger. 
Nikodemus Solitander som forskar kring företags samhällsansvar vid Svenska handelshögskolan i Helsingfors håller med. 
– Idén om företagets samhällsansvar etablerades på allvar efter biologen Rachel Carsons larmrapport Tyst vår och de stora miljöskandalerna på 1970- och 1980-talen, säger han och nämner oljetankerolyckan Exxon Valdez utanför Alaska som exempel.
I kölvattnet av skandalerna uppstod tanken om att internationella företags verksamhet på något sätt måste regleras. 
– Världssamfundet hade vid den här tidpunkten en perfekt möjlighet att införa en fungerande reglering på global nivå. 
Men, beslutsfattarna tappade sitt momentum och företagen handlade snabbt och smart. I stället för att riskera att bli reglerade beslöt de att vara proaktiva. 
– Företagets samhällsansvar, Corporate Social Responsibility (CSR), är företagens svar på omvärldens krav att reglera deras verksamhet, säger Niko Solitander.

En central del i företagens CSR-verksamhet är de så kallade hållbarhetsrapporterna som företagen publicerar årligen. 
– Tanken med rapporten är att ge konsumenterna en transparent överblick av företagets verksamhet. Eftersom företagen inte behöver sätta sina siffror i ett sammanhang och redogöra för konsekvenserna, så är de ändå ganska ineffektiva, säger Niko Solitander.
Företagen skriver också gärna om sina projekt som stöder lokalbefolkningens skolgång eller räddar utrotningshotade djur, men enligt Solitander är sådan verksamhet problematiskt då den sällan åtgärdar de negativa strukturer som företagets kärnverksamhet åstadkommer.
– Ett typiskt exempel jag stötte på i Latinamerika var då ett företag inom pappersindustrin delade ut plaststycken till lokalbefolkningen för att kunna konstruera något slags skydd åt sig när de tvingats flytta från sin mark undan plantagerna, säger Markus Kröger 

Både Niko Solitander och Markus Kröger ser att utvecklingen av det juridiska systemet som ett viktigt nästa steg i utvecklingen av företagens samhällsansvar.
– Frivilliga initiativ från företagens sida kan bara vara en del av lösningen. Just nu har vi en märklig situation där företagen i egenskap av juridiska personer har rättigheter men få skyldigheter. Det borde bli möjligt att dra företag inför rätta i internationella domstolar, till exempel i Haag, anser Markus Kröger.
– I de flesta länder, som i Finland, kan man föra ett fall till domstolen endast där det skett. Eftersom domstolsväsendet i händelselandet i många fall kan vara otillräckligt, vore det praktiskt att kunna ta saken till rätten i ett annat land. Det här är en diskussion som pågår även i Finland, bland annat inom medborgarorganisationer som KEPA och Finnwatch. Vi får se hur det går.

Nytt forskningscenter granskar företagens ansvar

Hanken och Helsingfors universitet grundade ett gemensamt center för forskning i företagsansvar i september. Centre for Corporate Responsibility (CCR) mål är att öka kunskapen om växelverkan mellan företag, politik och samhället, med speciell fokus på företagens ansvar och dess samhälleliga påverkan. 
– Centret för samman forskare från Hanken och Helsingfors universitet och förenar således styrkorna hos bägge parter, säger centrets direktör Nikodemus Solitander. Helsingfors universitet bidrar särskilt med kunskap om politiska processer och regionkännedom, medan Hanken bidrar med kunskap om näringslivet, företagsledning och organisation.  
Markus Krögers forskning kring skogsindustrins verksamhet i Latinamerika är ett exempel på frågor centret arbetar med. Andra pågående forskningsprojekt handlar bland annat om konflikter i gruvindustrin i Finland och Chile samt säker vattendistribution i Indien. 

Läs mer på: www.hanken.fi/ccr