Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.
57000.jpg

Vårflodsfärd på Götälven

Årets höjdpunkt är för mig att varje vår åka på en längre paddeltur. Den här gången blir det ett återbesök på Görälven på gränsen mellan södra Norge och Sverige. En paddeltur på elva dagar med start i mitten av maj.

Jag kliver av tåget på stationen i Avesta för att möta Magnus. Han står och röker pipa bredvid släpet fullastat med vackra träkanoter. Det är Magnus som har dragit ihop gänget för den här turen. Han är lärare på Vildmarksgymnasiet i Trollhättan och gör varje år en längre paddeltur med eleverna som går sitt tredje år med inriktning på vildmarks-liv. Eftersom det endast kommer med en elev detta år har han bjudit in några vänner.

Vi hoppar in i bilen och kör vidare mot norska Ljördal som ska bli färdens startpunkt. På vägen plockar vi upp Maia som är en gammal klasskamrat till mig från tiden på Sjöviks folkhögskola. Vi har båda paddlat på Görälven tidigare och ser fram emot att återvända dit.
När vi kommer in i Norge börjar det regna. Först lite grann och så mer och mer. Allt eftersom vi kommer högre upp i bergen börjar vi få problem; det ligger vatten på vägen. Det ihärdiga regnandet och häftig snösmältning uppe i fjällen har fått älven att svämma över sina bräddar. Älven som lugnt borde rinna fram 50 meter från vägen är nu istället en dundrande vårflod som sveper fram genom skogen ända upp till vägkanten. 
Vi kör lite till men till sist blir vattnet på vägen för djupt för att vi ska våga åka vidare. Vi vänder om och börjar köra tillbaka. Då ser vi en stor älg som vadar fram i skogen. Vi stannar bilen och följer den till fots. Den simmar helt orädd rakt ut i forsen. I ett ryck tar vattenmassorna tag i den och sveper med den. Vi försöker springa efter men tappar den med blicken.
– Den stackarn är det nog slut med, säger Magnus. 
Och vi kan inte annat än hålla med. Men då helt plötsligt hör vi hur det plaskar till på andra sidan älven och där klättrar älgen upp på land.

Det blir många och långa omvägar innan vi äntligen är framme vid lägerplatsen. Där reser vi tältet och börjar samla ved i regnet.
Så småningom anländer resten av gruppen. Det är Magnus elev Tim, som är gruppens yngsta deltagare, samt Magnus kompisar Ola och Ene. För Ene är det här den första paddelturen i strömmande vatten. Och vilken premiär! Älvens vattenstånd är långt över det normala på våren. Älven dundrar fram genom skogen. Några lugnare partier är det inte tal om.
Eftersom strömmen är allt för kraftigt för att tillåta paddling bestämmer vi oss andra dagen för att vänta ytterligare en dag innan vi ger oss iväg. Den tredje dagen kan vi inte vänta längre, vattnet har sjunkit rejält, men det strömmar på ordentligt fortfarande. Så vi tar oss nedströms en bit och startar från en lugnare del.
Det är fantastiskt att äntligen få sätta sig i kanoten och börja paddla!

Vattnet sjunker undan snabbt nu när regnet upphört, solen tittar fram och det är vindstilla. När vi glider fram längs älven hör vi drillsnäppornas envetna kvittrande medan de viner fram längs älvkanterna. Det är det ljudet jag minns bäst från senast jag var här.
Något som dock inte fanns under mitt senaste besök på älven är de stora sjok av sjögräs som hänger högt uppe i träden. Det luktar starkt av något metalliskt. Ingen äcklig lukt men inte särskilt angenäm heller. Men under mer än en veckas paddling hinner man vänja sig vid lukten.
Platser som under vårt förra besök var strida forsar som krävde noggrann planering för att paddlas kan vi nu paddla rakt över. Jag påpekar det här för Maia som säger:
– Vad du minns! Jag kommer nästan inte ihåg något av platserna vi var på.
Vi pratar lite mer och kommer fram till att hon däremot minns nästan allt som sades i hennes grupp.
Jag måste erkänna att jag minns väldigt lite av vad som sades i min grupp under färden. Däremot minns jag älven nästan ner till varenda större sten i forsarna. Det är intressant vad man fokuserar på och vilka minnen det ger.

Vi håller ett lugnt tempo, vi slår läger tidigt på dagen, ibland redan vid lunch och spenderar sedan resten av dagen med att baka bröd i fältugn, utforska området, hantverka eller göra en dagsvandring upp på någon topp i närheten. På morgonen har vi ingen brådska iväg utan kliver upp när vi känner oss utvilade och gör frukost i lugn och ro.
De sista dagarna får vi vackert väder, vi tar det lugnt, paddlar korta sträckor och till slut är det dags att ta farväl av älven för den här gången. Med vemod men gott humör tar vi de sista paddeltagen, lastar släpet och beger oss hemåt för den här gången.

 

 

 

Friluftsutrustning av naturmaterial

I artikeln ovan nämnde jag att vi paddlade träkanadensare nedför Görälven. Hade en av dem spolats iväg och försvunnit hade naturen tagit hand om den. Det enda den skulle lämnat efter sig hade varit mässingsspiken som håller fast bordläggningen. Hade vi istället paddlat plastkanoter hade allting blivit kvar, de hade vittrat sönder med tiden och skapat mikroplaster som tas upp i ekosystemet.
Tyvärr är friluftsindustrin en av de mest plastiga industrier som finns. Allt från kåsor till ryggsäckar och flaskor görs i syntetiska material. Det är ledsamt att tänka att för att njuta av naturen använder vi oss av prylar som både under tillverkning, användning och när det slängts skadar naturen som vi vill njuta av. Ofta är kvalitén också så dålig att det håller som mest några få år. Och framför allt tål kläder av syntetmaterial inte glödloppor från en lägereld, så man blir bunden till att använda spritkök.
Nästan all den utrustning vi använde under färden var av naturmaterial, och till väldigt stor del hemmagjorda prylar och kläder. Kanoterna hade Magnus byggt, sågar, tält, ryggsäckar, paddlar och kåsor var också hemmagjorda. En bra sysselsättning på färden var att tillverka skedar, yxskaft och liknande. Att hantverka på färd är ännu ett sätt att känna samhörighet med naturen. Och att använda din egenhändigt gjorda utrustning skapar tillit till dig själv och dina färdigheter.

Tillverka din egen utrustning för uteliv:

Tälj en träsked

- Välj ut en bit färskt trä utan kvistar. Asp, sälg, al eller björk är bra träslag att börja med. Den ska vara ca 6 cm i diameter.

- Såga till den i önskad längd, jag föredrar ca 14 cm så den får plats i kåsan.

- Klyv biten precis bredvid kärnan och ta den biten som är fri från kärna. Är kärnan kvar ökar risken för sprickor under torkningen. Klyv en gång till så biten blir ca 2,5 cm tjock och klyv även bort kanterna.

- Nu borde du ha en kort planka på ca 14 cm x 5 cm x 2,5 cm. Rita ut skeden ovanifrån på den breda ytan. Ta till ordentligt med storleken på skedbladet, träskedar har stora blad.

- För att få en liten böj på skeden är nästa steg att tälja en sluttning på undersidan. Åsen ska vara ca ¼ in på bladet, räknat från där bladet övergår i skaft. Tälj ner från den punkten. Först mot skaftet så du får den tjocklek du vill ha på det och sedan mot bladet så det i spetsen är ca 3 mm tjockt.

- Nu kan du tälja ut formen på skeden som du ritade ut.

- Tälj därefter ovansidan med den djupaste punkten precis över åsen du gjorde tidigare.

- Använd en skedkniv för att karva ut skålningen. Den ska vara som djupast nära skaftet och sedan långsamt grunda ut mot spetsen.

- Låt den torka över natten i fickan, en handduk eller ett svalt rum och fintälj med en vass kniv.

Nålbind en mössa

Nålbindning är roligt och lämpar sig särskilt bra för friluftsliv. Det ger starka och varma plagg som inte repar upp sig och det enda som behövs är en nål du kan tillverka själv och lite ullgarn.
Nålen kan vara i trä, ca 8 cm lång, lite trubbig och med ett hål att dra garnet igenom.
Principen är att du med hjälp av tummen och nålen binder knut på knut. Du använder hela tiden korta garnstumpar som skarvas genom att blötas med vatten eller saliv och därefter gnuggas mellan händerna. För att kunna skarva på det här sättet behöver garnet vara till största delen ull och det får inte vara super wash.
På sidan http://www.se.neulakintaat.fi/ hittar du bra videobeskrivningar på hur det går till. Ett bra stygn att börja med är det ”Finska Mammen stygnet”.
När du gör en mössa börjar du nerifrån genom att binda en lång ”tråd” som går runt huvudet plus några cm till. Bind sedan ihop den som beskrivs i videon och gör några varv till tills det är dags att börja minska. För att minska  hoppar du helt enkelt över en maska på föregående varv och lyfter upp nästa.
Inom nålbindning finns det inga exakta mönster att följa, utan allting improviseras och anpassas vart efter. Blir din mössa för stor kan du tova ner den till rätt storlek genom att gnugga den med varmt vatten och såpa. Blir den för liten får du istället ge bort den som present.

 

 

 

 

Jonas Sjöblom, Finlands Natur nr 1/2017
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:

Resultat för natur:

65308_t.jpg

Bygg bo åt taggig vän

I augusti-september går de största igelkottshanarna i vinterdvala. Honorna och årets ungar gör det lite senare. Du kan enkelt hjälpa dem att klara vintern i din trädgård.
65301_t.jpg

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.
64359_t.jpg

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.
64389_t.jpg

Lövängar, sandrev och höga berg

Åbolands skärgård har inte utan orsak kallats för världens vackraste. Här finns oändliga möjligheter att paddlande eller seglande på egen hand utforska öar och stränder av alla slag. Naturtyperna varie­rar från kala kobbar och låga sandörar till höga berg, gamla skogar och artrika lövängar.
64376_t.jpg

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.
61364_t.jpg

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.
61400_t.jpg

Efter fasankriget

Mellan noll och 30 000 blyhagel per 100 kvadratmeter. Det har Riggert Munsterhjelm kommit fram till i sin analys av jorden på den åker som skulle förse hans familj med giftfria och möjligast ekologiska grödor.
58826_t.jpg

Låt ängen ta över gräsmattan

Att hålla efter ogräs, att sprida mängder av gödsel och att klippa sin gräsmatta i tid och otid tar tid och kan bli svettigt och dyrt. Varför inte istället låta naturens mångfald ta över en del av gräsmattan?
57098_t.jpg

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.
57000_t.jpg

Vårflodsfärd på Götälven

Årets höjdpunkt är för mig att varje vår åka på en längre paddeltur. Den här gången blir det ett återbesök på Görälven på gränsen mellan södra Norge och Sverige. En paddeltur på elva dagar med start i mitten av maj.
55238_t.jpg

Sista chansen för Svartåns musslor

I Svartån lever Finlands sydligaste population av flodpärlmussla ännu segt kvar, men ingen föryngring har skett på många år. Nu ska musslorna få hjälp med att föröka sig.
51294_t.jpg

Bakom galler

Runda små äppel eller ärter, kottar eller konstiga färgfläckar på bladen. De kallas galler och förorsakas av diverse insekter och andra småkryp som mat åt organismernas larvstadier.
51293_t.jpg

Att paddla är nödvändigt

Om du vill uppleva skärgården, naturen och djurlivet från första parkett finns det inget som går upp mot en kajak. Du kan praktiskt taget ljudlöst paddla nästan var som helst bara det finns minst tio centimeter vatten.
47046_t.jpg

Med vargen som granne

Det går att leva med vargen som granne. Men det innebär utmaningar för jägare med hund och för boskapsuppfödare. Det visar erfarenheter nu även i norra Tenala.
45566_t.jpg

När klimatet kräver flyttning

”Assisterad migration är än så länge mer en idé än en praktisk åtgärd. Men idén kan bli verklighet inom ett decennium om vi inte får bukt med klimatförändringen.”
44127_t.jpg

Myror ger mersmak

De håller sig med husdjur, sköter om sin drottning i vått och torrt, försvarar stacken mot inkräktare och använder mediciner mot sjukdomar. Myrorna är mycket mer än besvärliga småkryp som planlöst springer omkring på köksbordet.
42472_t.jpg

Sandtagen har betydande naturvärden

”Sandtag är fula sår i landskapet som borde motarbetas i naturskyddets namn”. Den här allmänna uppfattning är dags att åtminstone delvis överge.
42470_t.jpg

Snöleoparden exempel – djurparker bidrar till artskyddet

Idag fångar djurparkerna inte längre nya snöleoparder i naturen. Istället har parkerna lyckats få sina snöleoparder att föröka sig väl och djuren bidrar nu till ökad kunskap, som används vid studier och skydd av viltlevande snöleoparder.
42461_t.jpg

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.
36534_t.jpg

Ta en titt på knoppen

Det går att känna igen lövträd och buskar genom att studera bladknopparna på nära håll.
36533_t.jpg

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.
36515_t.jpg

Alger och annat skum(t) på ytan

Till de mest dramatiska fenomenen på vatten­ytan hör algblomningarna, som oftast orsakas av uppstigande cyanobakterier (blågrönalger). Vattenytan hyser också många andra organismer, partiklar och inte minst skum och slem.
36513_t.jpg

Naturen har egenvärde

Vi lever i en virtuell värld som lätt kan tas ifrån oss, säger konstnären och biologen Riggert Munsterhjelm. Han tror konsten kan göra människan uppmärksam på naturens egenvärde.
36510_t.jpg

Betydligt intressantare än sitt namn

Bakom det mindre tilltalande namnet slemsvampar gömmer sig en grupp organismer med spännande biologi, oanade skönhetsvärden och en hel del skrock och myter. I Finlands skogar finns över 200 arter av slemsvampar.
36507_t.jpg

Tornfalken kommer igen

För några år sedan häckade tornfalken ytterst fåtaligt i östra Nyland. Men på bara två år har de häckande parens antal ökat till 67. Orsaken är att några ornitologer flitigt hängt upp tornfalksholkar ute på åkrarna.
36502_t.jpg

Plitvice – pärlan i Kroatiens natur

Mitt i Kroatien finns en plats där man ständigt hör dånet av vattenfall som störtar ner från den ena turkosa skogssjön till den andra. Det är Plitvice nationalpark, som Finlands Naturs utsände besökte i april i år.
36497_t.jpg

Ny mask syrsätter havsbottnar

Marinbiologer har länge varnat för svåra ekologiska följder av introducerade arter i Östersjön. Men nu verkar en av nykomlingarna, havsborstmasken Marenzelleria, tvärtom ha en positiv effekt.
36463_t.jpg

Naturen reagerar på förändrat klimat

Också i Finland är klimatförändringen ett faktum. Det är klimatforskarna så gott som eniga om. Det syns nu också i floran och faunan i vårt land. Det visar ett ökande antal uppföljningsstudier.
36462_t.jpg

En rimfrostdag i december

December kan vara mörk och slaskig – men också gnistrande kall med rimfrost som täcker buskar och träd. Följ med Hans Hästbacka på hans vandring i det vita landskapet.
36466_t.jpg

Nya namn på gamla arter

Tidigare exkurrerade jag ofta med en äldre kollega. En vanlig kommentar från honom när vi hittade en spännande växt var: ”är det inte en (namnet på latin) – eller heter den inte så längre?”
36470_t.jpg

Familjeidyll hos hararna

Vuxna harar har vi alla sett någon gång. Men att ha en harmamma som diar sina ungar vid stugknuten kväll efter kväll hör nog till ovanligheterna.
36467_t.jpg

Utterliv

Att få se en utter i levande livet är inte alla förunnat. En vacker vårkväll mötte Christa Granroth sin första levande utter i Fiskars.
36464_t.jpg

Finlands rödlista under lupp

Finland gav som avslutning på biodiversitetsåret 2010 ut en uppdaterad version av den nationella rödlistan. Rödlistan bekräftade att vi trots goda föresatser inte lyckats stoppa minskningen av biodiversiteten.
36473_t.jpg

Galapagos - de orädda djurens öar

Solen har just nått över horisonten i öster och gummibåten ligger med aktern mot den vita sandstranden. Vi stiger ut i det grunda strandvattnet.
36484_t.jpg

Estland – eldorado för naturturisten

Vid det här laget bör Estland definitivt ha kunnat skaka av sig gångna decenniers skräckbilder av industriföroreningar, atomsopor och förfallna militäranläggningar.
36482_t.jpg

Höst bland flyttblock och stenar

Nordostlig vind, plus tolv grader, mulet med blå himmelsrevor i det framglidande molntäcket. Så ser höstdagen ut, där jag står på hemgården i Kalax.
36496_t.jpg

Miljödebatten förutsätter att kyrkan ser om sitt eget hus

Nytillträdda biskopen i Borgå stift, Björn Vikström, har en hel del järn i elden när det gäller miljöfrågor. Han har forskat i kristendomens förhållande till naturens bevarande och han har medverkat i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om miljö och hållbar utveckling vid Åbo Akademi. Han leder också Borgå stifts miljögrupp.
36493_t.jpg

Höstlig färgprakt i Abisko

Det rinnande vattnet slipar och formar. Vattenslipade klippor strax ovanför det höga Silverfallet i Björkliden.
36491_t.jpg

I fjällpiparens rike

Uppe på Tuolljehuhtputs sydöstra sluttning vilar vinden sällan. Som så ofta här i högfjällen kring Kilpisjärvi är det nordvästen som hämtar in kyla från det närbelägna Norra ishavet. En stund tidigare då jag stod nedanför Tuolljehuhtputs delvis snötäckta klippstup kom en skur med äkta snöslask drivande över fjället. Och nu skriver vi alltså den 17 juli…
36490_t.jpg

Svarta huggormar och fiskande snokar

Få människor förhåller sig likgiltigt till ormar. De flesta har någon form av ormskräck och vill helst att ormarna inte blir närgångna. Om man tar sig tid att studera dem närmare finner man att de trots allt är ganska spännande varelser som liksom andra organismer uppvisar en del intressanta anpassningar till sin miljö.
36486_t.jpg

Yrke: naturföretagare. Ett jobb i och med naturen!

Tänk dig att få jobba i och med naturen året om! Själv få bestämma över din arbetstid och jobba med det som är ditt stora intresse. Låter det som ett drömjobb? Då kanske naturföretagande är något för dig!
36485_t.jpg

Naturupplevelser på isen

Vid trettondag var sjöarna och havsvikarna täckta av glasklar kärnis. Förutsättningarna för givande skridskofärder på isarna var de bästa på flera år, och som en extra krydda gick det att studera livet i vattnet genom isen.