Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.

Sedan sommaren 1972 har det äldre paret haft sina bopålar vid Lillträsket djupt inne i Tenalaskogarna. Först rustade de upp ett gammalt torp till sommarstuga och då de blev pensionerade år 2000 lät de bygga ett vinterbonat hus ett stycke från stranden uppe på en bergsluttning. Huset ritades av arkitekten Bruno Erat, känd för sina miljövänliga skapelser.

Då Finlands Natur besöker platsen står det snart klart att pensionärsparet är naturvänner utöver det vanliga. Fågel-matningen vid köksfönstret är i flitig användning av skogens mesar, bland dem även tofsmesar och talltitor som drabbats hårt av att äldre orörd skog allt mer blivit en bristvara. Här trivs skogsfåglarna för den omgivande skogen har länge fått sköta sig själv. Paret visar ett vackert björkdominerat skogsparti som vuxit upp på en övergiven åker, som hört till torpet vid stranden. Runt björkskogen finns väldiga, gamla granar och enstaka lövträd som dött av ålder. Tickor täcker stammarna och hackspettarnas hål syns på många håll. 
Lillträsket är en vacker skogssjö med förhållandevis klart vatten. Här har storlommen häckat flere gånger på en boflotte som grannarna vid träsket bogserat ut på vattnet. Förra sommaren var det ett sångsvanspar som byggde sitt bo på flotten och fick fyra ungar, som dock inte nådde vuxen ålder.
Det är inte bara fåglar som trivs på pensionärsparets ägor. Som mest har de sett spår av tre lodjur på isen. Lodjuren lever gott på de mängder av vitsvanshjortar som numera finns i trakten. Ett lodjur slog en hjort nära parets strand och åt av sitt byte under fyra nätter i rad. Då vi följer en liten skogsbäck inåt skogen bort från sjön syns tydliga utterspår på bäckens is. Paret berättar att de en gång upptäckte björnspår i den fuktiga jorden nära deras brunn vid sjöstranden. Också varg har rört sig så gott som årligen i skogen och som pricken över i:et berättar paret om järven de en gång spanade in från sitt köksfönster.

Paret äger sex hektar skog som vi vandrar genom. Sedan blir det bara alltför tydligt att vi kommit ut ur den skog som fått sköta sig själv till skog där enbart ekonomin varit avgörande för hur skogen skötts. Gränsen mellan pensionärsparets mark med hundraåriga granar och rågrannens mark där skogen kalavverkats är knivskarp och detta bekymrar paret. 
Risken är uppenbar att flera av de gamla granarna på parets sida av gränsen kommer att falla då stormvindarna får fart över hygget. Redan nu har tre stora ganar fallit för vinden. Ett annat orosmoment är den markberedning och dikning som skett på det kalavverkade skogsskiftet. Dikena på hygget mynnar ut i det gamla dike som med tiden blivit en liten bäck och som rinner genom pensionärsparets skog ut i Lillträsket. Frågan är om det finns risk att humus och fasta partiklar sköljs ut i bäcken som kanske slammar igen och ”måste” åtgärdas för ekonomiskogens skötsel. I sistahand kan vattenkvaliteten i klarvattensjön bli lidande.

Fallet i Tenalaskogarna väcker frågan om vilka rättigheter en markägare som vill bevara skogsnaturen så orörd som möjligt har, då effekterna av massiva
avverkningar och markberedningsåtgärder sprider sig över gränsen från grannlägenheten? Frågan är också aktuell i de fall då avverkningar, markberedning och dikning hotar att påverka närliggande naturskyddsområden.
Skogsdikningar och deras inverkan på miljön hör till de mer komplicerade frågorna inom miljöjuridiken. Här måste bestämmelser ur både skogslagen och vattenlagen beaktas.
Pasi Kallio, jurist på Finlands naturskyddsförbund, säger att skogslagens tionde paragraf ger ett visst skydd för de så kallade nyckelbiotoperna, dit skogsbäckar i naturtillstånd hör. Men skyddet gäller närmast ett förbud mot att genom mekaniska ingrepp skada bäckens närmiljö. Bäckfåran eller dess vatten omfattas inte av skogslagens tionde paragraf, utan här är det vattenlagens komplicerade bestämmelser om bland annat dikning som gäller.
Kallio lyfter fram paragraf sju i vattenlagens andra kapitel, där det ingår en allmän skyldighet att vid användning av vattentillgångar se till att ”allmänna eller enskilda intressen inte kränks”.
Det här är ändå en ganska diffus bestämmelse som luckras upp av flera andra bestämmelser i lagen. I lagens andra kapitel, 10 paragrafen stadgas att den som äger ett dike eller ett bäcken ”inte får ändra bädden till skada för någon som är nedström utan dennes samtycke”. Men här sägs å andra sidan också att ”Inget samtycke behövs om ägaren till bädden eller bäckenet har ett bruksbehov som kräver att projektet genomförs”.
Nionde paragrafen i vattenlagens femte kapitel ger en markägare rätt att leda in vatten i ett dike på annans mark utan dennes godkännande om detta är ändamålsenligt för att torrlägga mark. Avledningen av vattnet får dock inte leda till skada. Samma paragraf ger också markägare en viss rätt att utföra dikningar på annans mark, även om denne inte ger sitt samtycke därtill. I sådana fall är det kommunens miljövårdsmyndighet som kan utfärda rätten till dikning.
Dikningen i det aktuella fallet i Tenala har inte kommit till Raseborgs miljöbyrås kännedom. Miljöinspektör Jouni Stordell berättar att miljö-byrån ibland ger utlåtanden om skogsdikningsplaner, som enligt lagen bör tillställas regionens NTM-central i förväg.
Stordell är mycket medveten om vilka hot nya skogsdiken kan utgöra om ökade mängder slam och försurande humus sköljs ut i skogssjöar. 

När det gäller avverkning av skog är huvudregeln den att en förhandsanmälan bör göras till skogscentralen. Inga krav finns på att den som äger mark intill avverkningsområdet ska höras före ingreppet. Det har många stugägare med små tomter bittert fått erfara då skogen nära huset plötsligt är försvunnen och närmiljön i grunden är förändrad.

 

 

Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2017
Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:
Om de har skogen bara för glädje och nöje och inte för ekonomisk vinning är det ju bara bra med några träd som vinden fäller, då blir det mer död ved i skogen och mera mångfald.
Johan12.09.17 kl. 12:33

Resultat för natur:

Bygg bo åt taggig vän

I augusti-september går de största igelkottshanarna i vinterdvala. Honorna och årets ungar gör det lite senare. Du kan enkelt hjälpa dem att klara vintern i din trädgård.

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.

Lövängar, sandrev och höga berg

Åbolands skärgård har inte utan orsak kallats för världens vackraste. Här finns oändliga möjligheter att paddlande eller seglande på egen hand utforska öar och stränder av alla slag. Naturtyperna varie­rar från kala kobbar och låga sandörar till höga berg, gamla skogar och artrika lövängar.

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.

Efter fasankriget

Mellan noll och 30 000 blyhagel per 100 kvadratmeter. Det har Riggert Munsterhjelm kommit fram till i sin analys av jorden på den åker som skulle förse hans familj med giftfria och möjligast ekologiska grödor.

Låt ängen ta över gräsmattan

Att hålla efter ogräs, att sprida mängder av gödsel och att klippa sin gräsmatta i tid och otid tar tid och kan bli svettigt och dyrt. Varför inte istället låta naturens mångfald ta över en del av gräsmattan?

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.

Vårflodsfärd på Götälven

Årets höjdpunkt är för mig att varje vår åka på en längre paddeltur. Den här gången blir det ett återbesök på Götälven på gränsen mellan södra Norge och Sverige. En paddeltur på elva dagar med start i mitten av maj.

Sista chansen för Svartåns musslor

I Svartån lever Finlands sydligaste population av flodpärlmussla ännu segt kvar, men ingen föryngring har skett på många år. Nu ska musslorna få hjälp med att föröka sig.

Bakom galler

Runda små äppel eller ärter, kottar eller konstiga färgfläckar på bladen. De kallas galler och förorsakas av diverse insekter och andra småkryp som mat åt organismernas larvstadier.

Att paddla är nödvändigt

Om du vill uppleva skärgården, naturen och djurlivet från första parkett finns det inget som går upp mot en kajak. Du kan praktiskt taget ljudlöst paddla nästan var som helst bara det finns minst tio centimeter vatten.

Med vargen som granne

Det går att leva med vargen som granne. Men det innebär utmaningar för jägare med hund och för boskapsuppfödare. Det visar erfarenheter nu även i norra Tenala.

När klimatet kräver flyttning

”Assisterad migration är än så länge mer en idé än en praktisk åtgärd. Men idén kan bli verklighet inom ett decennium om vi inte får bukt med klimatförändringen.”

Myror ger mersmak

De håller sig med husdjur, sköter om sin drottning i vått och torrt, försvarar stacken mot inkräktare och använder mediciner mot sjukdomar. Myrorna är mycket mer än besvärliga småkryp som planlöst springer omkring på köksbordet.

Sandtagen har betydande naturvärden

”Sandtag är fula sår i landskapet som borde motarbetas i naturskyddets namn”. Den här allmänna uppfattning är dags att åtminstone delvis överge.

Snöleoparden exempel – djurparker bidrar till artskyddet

Idag fångar djurparkerna inte längre nya snöleoparder i naturen. Istället har parkerna lyckats få sina snöleoparder att föröka sig väl och djuren bidrar nu till ökad kunskap, som används vid studier och skydd av viltlevande snöleoparder.

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.

Ta en titt på knoppen

Det går att känna igen lövträd och buskar genom att studera bladknopparna på nära håll.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.

Alger och annat skum(t) på ytan

Till de mest dramatiska fenomenen på vatten­ytan hör algblomningarna, som oftast orsakas av uppstigande cyanobakterier (blågrönalger). Vattenytan hyser också många andra organismer, partiklar och inte minst skum och slem.

Naturen har egenvärde

Vi lever i en virtuell värld som lätt kan tas ifrån oss, säger konstnären och biologen Riggert Munsterhjelm. Han tror konsten kan göra människan uppmärksam på naturens egenvärde.

Betydligt intressantare än sitt namn

Bakom det mindre tilltalande namnet slemsvampar gömmer sig en grupp organismer med spännande biologi, oanade skönhetsvärden och en hel del skrock och myter. I Finlands skogar finns över 200 arter av slemsvampar.

Tornfalken kommer igen

För några år sedan häckade tornfalken ytterst fåtaligt i östra Nyland. Men på bara två år har de häckande parens antal ökat till 67. Orsaken är att några ornitologer flitigt hängt upp tornfalksholkar ute på åkrarna.

Plitvice – pärlan i Kroatiens natur

Mitt i Kroatien finns en plats där man ständigt hör dånet av vattenfall som störtar ner från den ena turkosa skogssjön till den andra. Det är Plitvice nationalpark, som Finlands Naturs utsände besökte i april i år.

Ny mask syrsätter havsbottnar

Marinbiologer har länge varnat för svåra ekologiska följder av introducerade arter i Östersjön. Men nu verkar en av nykomlingarna, havsborstmasken Marenzelleria, tvärtom ha en positiv effekt.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Också i Finland är klimatförändringen ett faktum. Det är klimatforskarna så gott som eniga om. Det syns nu också i floran och faunan i vårt land. Det visar ett ökande antal uppföljningsstudier.

En rimfrostdag i december

December kan vara mörk och slaskig – men också gnistrande kall med rimfrost som täcker buskar och träd. Följ med Hans Hästbacka på hans vandring i det vita landskapet.

Nya namn på gamla arter

Tidigare exkurrerade jag ofta med en äldre kollega. En vanlig kommentar från honom när vi hittade en spännande växt var: ”är det inte en (namnet på latin) – eller heter den inte så längre?”

Familjeidyll hos hararna

Vuxna harar har vi alla sett någon gång. Men att ha en harmamma som diar sina ungar vid stugknuten kväll efter kväll hör nog till ovanligheterna.

Utterliv

Att få se en utter i levande livet är inte alla förunnat. En vacker vårkväll mötte Christa Granroth sin första levande utter i Fiskars.

Finlands rödlista under lupp

Finland gav som avslutning på biodiversitetsåret 2010 ut en uppdaterad version av den nationella rödlistan. Rödlistan bekräftade att vi trots goda föresatser inte lyckats stoppa minskningen av biodiversiteten.

Galapagos - de orädda djurens öar

Solen har just nått över horisonten i öster och gummibåten ligger med aktern mot den vita sandstranden. Vi stiger ut i det grunda strandvattnet.

Estland – eldorado för naturturisten

Vid det här laget bör Estland definitivt ha kunnat skaka av sig gångna decenniers skräckbilder av industriföroreningar, atomsopor och förfallna militäranläggningar.

Höst bland flyttblock och stenar

Nordostlig vind, plus tolv grader, mulet med blå himmelsrevor i det framglidande molntäcket. Så ser höstdagen ut, där jag står på hemgården i Kalax.

Miljödebatten förutsätter att kyrkan ser om sitt eget hus

Nytillträdda biskopen i Borgå stift, Björn Vikström, har en hel del järn i elden när det gäller miljöfrågor. Han har forskat i kristendomens förhållande till naturens bevarande och han har medverkat i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om miljö och hållbar utveckling vid Åbo Akademi. Han leder också Borgå stifts miljögrupp.

Höstlig färgprakt i Abisko

Det rinnande vattnet slipar och formar. Vattenslipade klippor strax ovanför det höga Silverfallet i Björkliden.

I fjällpiparens rike

Uppe på Tuolljehuhtputs sydöstra sluttning vilar vinden sällan. Som så ofta här i högfjällen kring Kilpisjärvi är det nordvästen som hämtar in kyla från det närbelägna Norra ishavet. En stund tidigare då jag stod nedanför Tuolljehuhtputs delvis snötäckta klippstup kom en skur med äkta snöslask drivande över fjället. Och nu skriver vi alltså den 17 juli…

Svarta huggormar och fiskande snokar

Få människor förhåller sig likgiltigt till ormar. De flesta har någon form av ormskräck och vill helst att ormarna inte blir närgångna. Om man tar sig tid att studera dem närmare finner man att de trots allt är ganska spännande varelser som liksom andra organismer uppvisar en del intressanta anpassningar till sin miljö.

Yrke: naturföretagare. Ett jobb i och med naturen!

Tänk dig att få jobba i och med naturen året om! Själv få bestämma över din arbetstid och jobba med det som är ditt stora intresse. Låter det som ett drömjobb? Då kanske naturföretagande är något för dig!

Naturupplevelser på isen

Vid trettondag var sjöarna och havsvikarna täckta av glasklar kärnis. Förutsättningarna för givande skridskofärder på isarna var de bästa på flera år, och som en extra krydda gick det att studera livet i vattnet genom isen.