Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.

En tidig julimorgon strax före soluppgången befann jag mig i en gammal skog. Jag följde en uttorkad bäck och kom fram till ett parti självsådd gran. Tät vegetation, omöjlig att ta sig igenom utan att det hörs för mycket. Jag stannar upp, lägger ned mina kameror och tar fram kartan. 
Plötsligt hör jag valpar en bit in i grantätningen. Jag sitter väld dold och har en fin öppning mellan mig och granarna. Jag bestämmer mig för att vänta. 
Tiden går. Första timmen går fort. Andra också. Knott och mygg i en mängd så det går att torka av dem. Jag hör valparna hela tiden. De verkar leka med varandra. Tre timmar. Korp! Pulsen stiger. Korparn­a
följer ju ofta vargen i hopp om mat. Är de vuxna vargarna på väg hit med mat? Plötsligt kommer en valp springande ut ur tätningen. Full fart, småylande. Den ser mig, stannar till. Kameran går igång när valpen är cirka 15 meter från mig. 
Så hörs ett dovt morrande från tätningen. Valpen rusar in och det blir först alldeles tyst. Jag väntar. Hör dem börja äta och bråka om maten. Att vara såhär nära utan att störa ger en känsla av att tillhöra naturen. Efter en stund blir allt lugnare. Det verkar som om de ska sova på maten. Med en påtaglig känsla av att vara iakttagen lämnar jag försiktigt platsen.

Vargens ylande är förknippat med många myter. Fullmåne, midvinter och en bergstopp är en vanlig bild av hur det ska vara när vargarna ylar. Själv har jag hört dem många gånger, ett ljud som för att det ska få sin fulla dimension måste upplevas på plats, i verkligheten, inte bara höras.
En varm sommardag i slutet av juli hade jag klara tecken på att det uppehöll sig varg vid en höjd nära en myr. En av rendevouzplatserna där hela familjen uppehåller sig då valparna lämnat lyan. 
Jag bestämmer mig för att tillbringa kvällen och natten i närheten och slår mig därför ner i god tid med myren mellan mig och platsen där jag tror de är.
Efter några timmar går solen ned och det blir alldeles stilla. Kylan kryper närmare medan dimslöjorna lägger sig över hela myren. Älvdans i sommarnatten. En nattskärra drar igång sin spinnrock i trädet bakom mig. Det är så stilla att knotten hörs. Klockan närmar sig midnatt.
Så plötsligt. Ett kraftfullt och långt utdraget yl från andra sidan myren. Då det ebbar ut fylls det direkt på av två ljusare röster. Ögonblicket senare stämmer alla valparna in. En kör av vargar sjunger! Akustiken är oslagbar. Vartenda hår på min kropp står rakt upp. Sången pågår i några minuter och upprepas ungefär var femte minut under några timmar. 
När ljuset kommer tillbaka och färgar dimmorna rosa och orange landar två tranor på myren. Trumpetstötarna river genom morgonen. Vargarna har tystnat. Jag börjar komma tillbaka till verkligheten.

Mina vandringar i skogarna i hopp om att möta varg på samma sätt som jag gjorde den allra första gången är idag många och långa. Kamouflagekläder och tung kamerautrustning gör att jag rör mig långsamt men samtidigt också tyst och osedd. Ibland så tyst och osynligt att det blir komplicerat.
En tidig höstmorgon strax före soluppgången rörde jag mig längs kanten av en myr. Plötsligt får jag syn på två vargar ett hundratal meter bort. De är på väg rakt mot mig.  Mitt 600:a som jag bär i handen är för långt i den här vegetationen. Jag lägger mig ner. Gräver fram ett kortare tele ur ryggsäcken. Byter snabbt och är redo. 
Nu gäller det. Har jag skrämt dem eller rör de sig fortfarande mot mig? Jag ligger obekvämt och känner mitt hjärta slå. Blir detta ett porträtt av två vargar på samma bild? Det går att ta på spänningen. 
Jag tittar upp. Två vargar står absolut stilla och stirrar på mig endast fem meter bort. Jag rör mig inte. Blinkar inte. Flyttar inte blicken. De tittar noga. På mig, på varandra, på mig igen, sedan på varandra igen. Därefter travar de lugnt iväg.
Jag ligger kvar på platsen i ungefär en timme. Vargarna blev ju inte skrämda och min klädsel vilseledde dem säkert. Vittring fick de inte. Krypande tar jag mig ut mot myren för att få bättre sikt. Då ser jag dem mitt på myren, cirka 200 meter ut. Årsvalpar. Längre bort skymtar jag tiken.
Kammouflageklädd och målad påbörjar jag en 150 meter lång ålning ut på myren mot vargarna. En knapp meter i minuten. I vatten och genom vatten. När jag är framme vid målet, en liten tall, tittar jag upp. Vargarna är borta! Men så ser jag dem cirka trettio meter bort. De ligger och sover! Jag ställer om kameran till enbildstagning och tyst. Får en timme med dessa underbara djur framför mig och de är helt ovetande om min närvaro. De ser den stora linsen på objektivet men det är allt. 
Jag ålar därifrån på samma sätt som dit. När jag lämnar området ser jag dem leka helt ostörda. Jag bestämmer mig för att återvända nästa dag för att försöka få några bilder i morgonsol.

Denna artikel är tillägnad Kölsta-revirets alfahane, hans två tikar och deras valpar. De sköts alla under licensjakten vintern 2018. En längre version av artikeln publicerades i Våra Rovdjur nr 1/2018.

Mats Bentmar är naturfotograf från Skåne:
– Jag trivs i vildmark med rovdjur. Mina bästa verktyg är tålamod och uthållighet samt största respekt för naturen och dess invånare. Jag berättar gärna om mina upplevelser för den intresserade.
-www.bentmar.com
-mats(at)bentmar.com 

 

Mats Bentmar, Finlands Natur nr 2/2018
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:

Resultat för natur:

Bygg bo åt taggig vän

I augusti-september går de största igelkottshanarna i vinterdvala. Honorna och årets ungar gör det lite senare. Du kan enkelt hjälpa dem att klara vintern i din trädgård.

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.

Närkontakt med vargfamiljen

Efter många och långa vandringar, tålmodigt väntande och smygande i kamouflagekläder fick naturfotografen Mats Bentmar vara med om oförglömliga möten med vargarna i Kölstareviret i mellersta Sverige på nära håll, ostörda. Följ med här på hans spännande vargmöten. Nu är denna vargfamilj utplånad i licensjakten – till sorg för fotografen och alla oss som gläds åt att uppleva vargarna levande.

Lövängar, sandrev och höga berg

Åbolands skärgård har inte utan orsak kallats för världens vackraste. Här finns oändliga möjligheter att paddlande eller seglande på egen hand utforska öar och stränder av alla slag. Naturtyperna varie­rar från kala kobbar och låga sandörar till höga berg, gamla skogar och artrika lövängar.

Bort med vresrosen

Vresrosen blommor och nypon är vacka, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.

Efter fasankriget

Mellan noll och 30 000 blyhagel per 100 kvadratmeter. Det har Riggert Munsterhjelm kommit fram till i sin analys av jorden på den åker som skulle förse hans familj med giftfria och möjligast ekologiska grödor.

Låt ängen ta över gräsmattan

Att hålla efter ogräs, att sprida mängder av gödsel och att klippa sin gräsmatta i tid och otid tar tid och kan bli svettigt och dyrt. Varför inte istället låta naturens mångfald ta över en del av gräsmattan?

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.

Vårflodsfärd på Götälven

Årets höjdpunkt är för mig att varje vår åka på en längre paddeltur. Den här gången blir det ett återbesök på Götälven på gränsen mellan södra Norge och Sverige. En paddeltur på elva dagar med start i mitten av maj.

Sista chansen för Svartåns musslor

I Svartån lever Finlands sydligaste population av flodpärlmussla ännu segt kvar, men ingen föryngring har skett på många år. Nu ska musslorna få hjälp med att föröka sig.

Bakom galler

Runda små äppel eller ärter, kottar eller konstiga färgfläckar på bladen. De kallas galler och förorsakas av diverse insekter och andra småkryp som mat åt organismernas larvstadier.

Att paddla är nödvändigt

Om du vill uppleva skärgården, naturen och djurlivet från första parkett finns det inget som går upp mot en kajak. Du kan praktiskt taget ljudlöst paddla nästan var som helst bara det finns minst tio centimeter vatten.

Med vargen som granne

Det går att leva med vargen som granne. Men det innebär utmaningar för jägare med hund och för boskapsuppfödare. Det visar erfarenheter nu även i norra Tenala.

När klimatet kräver flyttning

”Assisterad migration är än så länge mer en idé än en praktisk åtgärd. Men idén kan bli verklighet inom ett decennium om vi inte får bukt med klimatförändringen.”

Myror ger mersmak

De håller sig med husdjur, sköter om sin drottning i vått och torrt, försvarar stacken mot inkräktare och använder mediciner mot sjukdomar. Myrorna är mycket mer än besvärliga småkryp som planlöst springer omkring på köksbordet.

Sandtagen har betydande naturvärden

”Sandtag är fula sår i landskapet som borde motarbetas i naturskyddets namn”. Den här allmänna uppfattning är dags att åtminstone delvis överge.

Snöleoparden exempel – djurparker bidrar till artskyddet

Idag fångar djurparkerna inte längre nya snöleoparder i naturen. Istället har parkerna lyckats få sina snöleoparder att föröka sig väl och djuren bidrar nu till ökad kunskap, som används vid studier och skydd av viltlevande snöleoparder.

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.

Ta en titt på knoppen

Det går att känna igen lövträd och buskar genom att studera bladknopparna på nära håll.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.

Alger och annat skum(t) på ytan

Till de mest dramatiska fenomenen på vatten­ytan hör algblomningarna, som oftast orsakas av uppstigande cyanobakterier (blågrönalger). Vattenytan hyser också många andra organismer, partiklar och inte minst skum och slem.

Naturen har egenvärde

Vi lever i en virtuell värld som lätt kan tas ifrån oss, säger konstnären och biologen Riggert Munsterhjelm. Han tror konsten kan göra människan uppmärksam på naturens egenvärde.

Betydligt intressantare än sitt namn

Bakom det mindre tilltalande namnet slemsvampar gömmer sig en grupp organismer med spännande biologi, oanade skönhetsvärden och en hel del skrock och myter. I Finlands skogar finns över 200 arter av slemsvampar.

Tornfalken kommer igen

För några år sedan häckade tornfalken ytterst fåtaligt i östra Nyland. Men på bara två år har de häckande parens antal ökat till 67. Orsaken är att några ornitologer flitigt hängt upp tornfalksholkar ute på åkrarna.

Plitvice – pärlan i Kroatiens natur

Mitt i Kroatien finns en plats där man ständigt hör dånet av vattenfall som störtar ner från den ena turkosa skogssjön till den andra. Det är Plitvice nationalpark, som Finlands Naturs utsände besökte i april i år.

Ny mask syrsätter havsbottnar

Marinbiologer har länge varnat för svåra ekologiska följder av introducerade arter i Östersjön. Men nu verkar en av nykomlingarna, havsborstmasken Marenzelleria, tvärtom ha en positiv effekt.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Också i Finland är klimatförändringen ett faktum. Det är klimatforskarna så gott som eniga om. Det syns nu också i floran och faunan i vårt land. Det visar ett ökande antal uppföljningsstudier.

En rimfrostdag i december

December kan vara mörk och slaskig – men också gnistrande kall med rimfrost som täcker buskar och träd. Följ med Hans Hästbacka på hans vandring i det vita landskapet.

Nya namn på gamla arter

Tidigare exkurrerade jag ofta med en äldre kollega. En vanlig kommentar från honom när vi hittade en spännande växt var: ”är det inte en (namnet på latin) – eller heter den inte så längre?”

Familjeidyll hos hararna

Vuxna harar har vi alla sett någon gång. Men att ha en harmamma som diar sina ungar vid stugknuten kväll efter kväll hör nog till ovanligheterna.

Utterliv

Att få se en utter i levande livet är inte alla förunnat. En vacker vårkväll mötte Christa Granroth sin första levande utter i Fiskars.

Finlands rödlista under lupp

Finland gav som avslutning på biodiversitetsåret 2010 ut en uppdaterad version av den nationella rödlistan. Rödlistan bekräftade att vi trots goda föresatser inte lyckats stoppa minskningen av biodiversiteten.

Galapagos - de orädda djurens öar

Solen har just nått över horisonten i öster och gummibåten ligger med aktern mot den vita sandstranden. Vi stiger ut i det grunda strandvattnet.

Estland – eldorado för naturturisten

Vid det här laget bör Estland definitivt ha kunnat skaka av sig gångna decenniers skräckbilder av industriföroreningar, atomsopor och förfallna militäranläggningar.

Höst bland flyttblock och stenar

Nordostlig vind, plus tolv grader, mulet med blå himmelsrevor i det framglidande molntäcket. Så ser höstdagen ut, där jag står på hemgården i Kalax.

Miljödebatten förutsätter att kyrkan ser om sitt eget hus

Nytillträdda biskopen i Borgå stift, Björn Vikström, har en hel del järn i elden när det gäller miljöfrågor. Han har forskat i kristendomens förhållande till naturens bevarande och han har medverkat i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om miljö och hållbar utveckling vid Åbo Akademi. Han leder också Borgå stifts miljögrupp.

Höstlig färgprakt i Abisko

Det rinnande vattnet slipar och formar. Vattenslipade klippor strax ovanför det höga Silverfallet i Björkliden.

I fjällpiparens rike

Uppe på Tuolljehuhtputs sydöstra sluttning vilar vinden sällan. Som så ofta här i högfjällen kring Kilpisjärvi är det nordvästen som hämtar in kyla från det närbelägna Norra ishavet. En stund tidigare då jag stod nedanför Tuolljehuhtputs delvis snötäckta klippstup kom en skur med äkta snöslask drivande över fjället. Och nu skriver vi alltså den 17 juli…

Svarta huggormar och fiskande snokar

Få människor förhåller sig likgiltigt till ormar. De flesta har någon form av ormskräck och vill helst att ormarna inte blir närgångna. Om man tar sig tid att studera dem närmare finner man att de trots allt är ganska spännande varelser som liksom andra organismer uppvisar en del intressanta anpassningar till sin miljö.

Yrke: naturföretagare. Ett jobb i och med naturen!

Tänk dig att få jobba i och med naturen året om! Själv få bestämma över din arbetstid och jobba med det som är ditt stora intresse. Låter det som ett drömjobb? Då kanske naturföretagande är något för dig!

Naturupplevelser på isen

Vid trettondag var sjöarna och havsvikarna täckta av glasklar kärnis. Förutsättningarna för givande skridskofärder på isarna var de bästa på flera år, och som en extra krydda gick det att studera livet i vattnet genom isen.