I takt med att fågelskådning som hobby blivit allt populärare har också fågeltornens antal ökat. I Birdlife Finlands stora tävling mellan olika fågeltorn deltog förra året inte mindre än 326 torn från sydkusten till Lappland. I den siffran ingår antagligen inte alla Finlands fågeltorn. Av tornen är cirka 40 tillgängliga även för rullstolsbundna fågelskådare.

Det brukar vara mest givande att klättra upp i ett fågeltorn under islossningstiden från mitten av april till början av maj. De flesta torn är byggda vid sjöar eller havsvikar och är så höga att man har fri sikt över vassen mot det öppna vattnet. På iskanten flockas svanar, skrakar, knipor, bläsänder, krickor, sothöns, måsar och trutar, för att bara nämna en del av artmångfalden.
Fågeltornen är byggda så att fågelskådarna ska kunna iaktta fåglarna utan att störa dem. Det innebär ofta att avståndet till fåglarna är minst 50 meter, ofta betydligt mer. För att kunna se kännetecken i fåglarnas fjäderdräkt ordentligt behöver man en tubkikare då man ”häckar” uppe i fågeltornet. En vanlig kikare är förstås också bra för att hinna följa med fåglar som flyger förbi på nära håll.

En fördel med fågelskådning från torn är att man här träffar likasinnade. Här finns allt från hårdskådande ornitologproffs som knappt alls tar kikaren från ögonen till mer avslappnade söndagsskådare som njuter av vårsolen och utsikten minst lika mycket som av fåglarna. Och att ha en god vägkost till hands då man häckar uppe i tornet flera timmar är aldrig fel.
Då många ögonpar spanar ut över vattnet och vassarna är chansen större att allt av intresse blir upptäckt. Erfarna skådare delar gärna med sig av sina kunskaper och lär novisen hur man skiljer den fåtaliga snatteranden från gräsänderna eller hur man känner igen fjällvråken som sakta glider norrut under den pastellblå aprilhimlen.

I mitten av maj börjar redan änder och måsfåglar ha sökt sig till sina häckplatser och lever då mer undanskymt. Vid de fågeltorn där strandängarnas vegetation hållits låg genom slåtter eller bete rastar nu mängder av nordligt häckande vadare. Myllret av grönbenor, gluttsnäppor, svartsnäppor och brushanar kan vara imponerande. Har man tur kan också en sällsynt dammsnäppa eller citronärla, som också trivs på strandängar, dyka upp i kikarsynfältet.
Speciellt vadarna, som till stor del är rätt små och mörka, är det viktigt att se i medljus för att detaljerna ska framträda och artbestämningen lyckas. Besök alltså ditt torn under den tid på dygnet då du har solen i ryggen när du tittar mot fåglarna. På de allra populäraste fågellokalerna, såsom Ruskis i Borgå och Vik i Helsingfors, kan man välja mellan flera fågeltorn utgående från var man har solen.

I månadsskiftet maj–juni är det ofta rätt stillsamt vid fågeltornen – men bara under dagtid. Om natten vaknar däremot vassarna till liv och en massiv kör av sjungande sävsångare, rörsångare, trastsångare tar vid, ackompanjerade av rördrommens dova bastuba och den småfläckiga sumphönans taktfasta kvitter från strandängen. Över allt detta ljuder näktergalarnas smattrande stämma.
Jan Södersved, informatör vid Birdlife Finland, gillar speciellt att besöka fågeltornen den här tiden på året och dygnet.
– Ett av mina favorittorn finns vid norra ändan av Tjusträsk i Sjundeå. Här skapar nattsångarna fin stämning i försommarnatten, säger Södersved.

Litet urval bland fågeltornen

1. Teutjärvi (Lovisa, Strömfors) 
– ca 30 km nordost om stadskärnan, Svenskfinlands östligaste fågeltorn (?)
– relativt nybyggt och med fin utsikt över den frodiga slättsjön
– vassar, buskagen och lundartad strandskog
– rördrom garanterad, purpurhäger sågs 2012

2. Ruskis-Stensbölefjärden (Borgå)
– klassisk fågellokal vid Borgå ås mynning
– ett av Finlands äldsta naturskyddsområden
– fyra fågeltorn
– vid norra ändan hävdade strandängar med mycket vadare
– vitögd dykand 2012
– naturstigar på Ekudden och Svinö



3. Gammelstadsviken (Helsingfors)
– internationellt viktigt, 316 hektar stort fågelskyddsområde
– ligger nordost om stadskärnan, goda bussförbindelser
– sex fågeltorn (tre tillgängliga för rörelsehindrade), gömslen, vandringsleder, naturstigar
– häckande citronlärla
– vidsträckta vassar, strandlundar, betade strandängar; de fågelrika åkrarna i Vik finns i närheten
– Gardenias botaniska trädgård och lunchkafé i närheten

4. Läppträsket (Raseborg, Karis)
–frodig sjö söder om Karis centrum, nära riksväg 51
–ett fågeltorn på den nordvästra stranden
– en av Nylands rikaste fågelsjöar, bl.a. fyra doppingarter och vattenrall har häckat
– internationell botanisk raritet: spädnajas (Najas tenuissima)

5. Pettebyviken (Pargas sötvattenbassäng)
–fågeltorn vid vassrik f.d. havsvik omgiven av åkrar och skogsdungar med bl.a. ek
– rördrom, vattenrall, stor population av skäggmes

6. Friskalaviken (Åbo)
– frodig innerskärgårdsvik på ön Hirvensalo, 6 km från Åbo centrum
– 12 hektar stort naturskyddsområde
– betade strandängar
– fågeltorn, gömsle och spång längs vasskanten

7. Torpfjärden (Jomala)
– vassrik fågelvik väster om Mariehamn, 
– fågeltorn (9 meter högt) på vikens östra sida, nära Hammarlandsvägen
– häckande snatterand och gravand

8. Sideby (Kristinestad)
– 17 meter högt torn på öppen havsstrand
– utmärkt för flyttfågelobservationer; under högsäsong kan 10 000-tals fåglar passera per dag
– tornet har ofta segrat i Tornens kamp

9. Södra stadsfjärden (Vasa)
– frodig, vassrik vik utanför Toby ås mynning söder om stadskärnan
– två fågeltorn, spångar ut i vassen
– rastplats med eldstad

10. Kimo åmynning (Vörå-Oravais)
– klassisk rastplats och häckningslokal för mängder av fåglar
– två fågeltorn på åmynningens norra strand en halv kilometer från riksväg 8
– häckande gyllensparv 1983–1985
– flamingo 1983 och snögås 2001