Mattias Kanckos

37 år, biolog (Åbo Akademi), utbildad vildmarksguide
Guidar vid Esse å, i övriga Pedersöre och Jakobstad, även fjällvandringar
Främst grupper med lokala invånare, familjer, företag
hemsida: www.essnature.com

1. Jag fick intresset redan som barn av mina föräldrar och farmor. Det började med fiske och bärplockning och utvecklades sedan till ”allt i naturen”.

2. Jag insåg under studietiden att jag inte ville bli stadsbo och valde att bli kvar i min hembygd och bo naturnära. Då var eget företag det enda alternativet och naturguidning en given del av detta. En annan orsak var att den allmänna naturkunskapen minskat och att jag ville motverka detta.

3. Jag leder främst fisketurer, vandringar och paddlingsturer. När det gäller naturkunskap är jag ganska allround utan att ha specialiserat mig på någon artgrupp. Fåglar och stora däggdjur har jag speciellt bra koll på i mitt verksamhetsområde.

4. I somras ledde jag en fågelexkursion i Esse då jag och gruppmedlemmarna för första gången fick se en björn. Den var liten och ingen blev rädd, gruppen ger trygghet.

Anita Storm

43 år, biolog (Åbo Akademi), utbildad Världsarvsguide, ört- och svamprådgivare, utbildad garvare och mathantverkare.
Guidar främst i Kvarkens skärgård men även vid Höga kusten i Sverige. Specialitet barngrupper (bland annat lägerskolor på 1–4 dagar för lågstadieelever) och Learning by doing – upplevelsebaserade guidningar.
E-post: storm.anita@hotmail.com

1. Jag blev intresserad av självhushållningen som barn där hemma. Jag plockade blåbär med farmor. Hemma gjorde vi vårt eget mjöl och älgkött hörde till basråvarorna i köket.
Senare finansierade jag mina studier genom att plocka och sälja bär samt egen odlad lök och kål.

2. Under min tid som projektledare vid Kvarkenrådet blev jag engagerad i problembaserad undervisning i naturen. Att fortsätta med undervisning i Världsarvet blev en naturlig fortsättning. 

3. Jag ser naturen som en helhet där ekologi, geologi och mänskans anpassning till ständigt nya förhållanden (landhöjningen) alla bidragit till det landskap vi har i Kvarkens skärgård idag. Jag strävar efter att inte bara guida utan också förmedla kunskap genom upplevelser och olika övningar. 
Jag tar upp naturens resurser på exkursioner och kurser om exempelvis vilda växter och deras användning som föda.  Matlagning utomhus är viktigt och ger nya smakupplevelser. 

4. Då jag ledde en lärargrupp på Mickels-örarna skulle deltagarna beräkna hur mycket ett stort stenblock vägde. En av lärarna var speciellt matematiskt intresserad och han uppskattade först den exakta vikten på en mindre sten genom att jämföra dess volym med motsvarande mängd vatten med en enkel, självkonstruerad våg. Stenblockets volym bestämdes genom noggranna mätningar med måttband och sedan kunde läraren beräkna stenblockets vikt utgående från stenens vikt. Det blev 88 000 kilogram.
Det här visar hur kreativiteten kan flöda ute i naturen utan att man behöver använda en massa högteknologiska hjälpmedel.

Esko Vuorinen

52 år, biolog, utbildad trädgårdsmästare och naturinventerare.
Guidar främst vuxna naturintresserade i hela södra Finland, men även i Estland och övriga Östersjöländer. Specialitet växter, lavar och mossor.
E-post: esko.vuorinen@gmail.com

1. Jag fick mitt naturintresse av föräldrarna som var stora naturvänner och tidigt tog mig med ut i naturen. Föräldrarna har berättat att jag studerade floran redan i förskoleåldern och kände igen växterna första gången jag såg dem i naturen.

2. Naturinventeringar är min huvudsyssla, men jag guidar också gärna grupper och drar fältkurser i artkännedom. Jag gillar speciellt guidningar där man undersöker naturen noggrant. Då kan man hitta massor av arter på ett litet område. Det har varit givande att kunna visa deltagarna hur många växtarter man kan hitta i helt urbana miljöer, såsom Storkyrkans trappa i Helsingfors och i kvarteren i Kronohagen. Det är tacksamt att leda grupper av mänskor som är mottagliga för ny kunskap om naturen. Det är inte lika lätt att fånga intresset hos dem som är mer inriktade på att motionera och röra sig snabbt i naturen. 

3. Att upptäcka nya arter bland lavar och mossor är alltid lika roligt. Under min utbildning till naturinventerare blev jag på allvar intresserad av fåglar och hur man känner igen dem utgående från deras läten. Mitt senaste specialintresse är landlevande snäckor och sniglar, som det nyligen kommit ut en finsk bestämningsbok om.

4. En rolig upplevelse var att upptäcka en vackert blommande, minimal jordgubbsplanta  i en springa i Storkyrkans trappa. En fin upplevelse av helt annan typ var då vi på nära håll kunde följa med en ung, vacker räv som jagade sork på en sumpig strand med en sångsvansfamilj i bakgrunden.