Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Räddar reduktionsfiske Östersjön?

Är den stora mängden vassbuk förklaringen till att Östersjön drabbas av algblomning varje sommar? Vad händer om man helt enkelt fiskar bort den?

Att Östersjön är i ekologisk obalans torde alla vara överens om, det minskade beståndet av torsk är bara en synbar effekt av att något inte står rätt till. Men vad beror det på?
Den stora mängden vassbuk tros vara en del av problemet. Tidigare forskning har visat att mängden djurplankton, som är viktig föda för torskyngel, gädda och abborre, har minskat kraftigt i Östersjön under senare tid. Vassbuken äter stora mängder djurplankton, vilket innebär att den inte bara tar gädd- och torskynglens mat, utan också äter upp de djur som normalt betar av växtplanktonbeståndet i havet. Utan djurplankton förökar sig växtplankton, bland dem giftproducerande cyanobakterier, ohämmat och bildar så småningom den tjockflytande sörja vi kallar algblomning.

Kan få rovfiskarna tillbaka
Så vad händer då med Östersjön om en stor del av vassbuken fiskas bort?
– Det är det vi har fått i uppdrag att undersöka i ett mindre område i norra Kalmarsund, förklarar Malin Werner, forskningssekreterare för PLAN FISH vid Fiskeriverket i Sverige. Nyckelfrågan i Skarpsillsprojektet är om reduceringsfiske av vassbuk kan återskapa ett ekosystem där stora rovfiskar får tillbaka sin dominerande roll i Östersjön.
Vårsolen lyser över Västervik. Fiskeriverkets forskningsbåt Mimer ligger förtöjd vid kaj där den förbereds och lastas inför årets första vassbuksexpedition. Två nya trålbord ska monteras och ett nytt, för projektet specifikt anpassat ekolod fästes innan natturen i norra Kalmarsund börjar.

Ännu inga tydliga effekter
Undersökningsområde sträcker sig från Västervik i norr till Blå Jungfrun, söder om Borgholm på Öland. Sträckan är 50 sjömil fågelvägen. En del av undersökningsområdet är förlagt nära kusten innanför trålförbudsgränsen. Det är avsiktligt.
– Vi samarbetar med fisket. Sju trålare har fått tillstånd fiska 400 ton sill och vassbuk per vecka i undersökningsområdet som delvis ligger innanför trålgränsen. Samtidigt mäter vi de ekologiska effekterna av att vassbuksbeståndet minskar i området, förklarar Malin Werner. 
Den 50 meter långa trålaren Carmona med utrymme för 600 ton fisk ligger intill och lossar. Vassbuken sugs med vakuumpump upp ur lastutrymmet direkt in i fiskfabriken som ligger i hamnen. Där fryses den in i stora isblock och fraktas som djurfoder till Danmark. Lastbilarna går i skytteltrafik. Det intensiva reduceringsfisket pågår i åtta veckor.
– Tanken är att reducera vassbuksbeståndet under våren innan den hinner äta upp för mycket djurplankton, eftersom det är den effekten vi vill studera. Men det preliminära resultatet från förra året tyder på att reduktionsfisket hittills har haft liten effekt på vassbuks- och strömmingsbeståndet, säger Olavi Kaljuste, fiskforskare vid kustlaboratoriet i Öregrund. Han är fältstudiens ledare och ansvarig för de hydroakustiska mätningarna ombord.

Fisken räknas med ekolod
Genom att köra Mimer korsvis via bestämda mätpunkter skannas undersökningsområdet av med ekolod. Det tar en vecka och görs nio gånger under året.
Med hjälp av ekolodet kan fiskstimmen räknas på individnivå. Samtidigt görs provtrålningar ett par gånger varje natt för att kontrollräkna, då fiskar även mäts och undersöks. Det tas också vattenprover vid varje mätpunkt för att undersöka mängden djur- och växtplankton, bakterier och fotosyntes.
– Att skanna av ett område så noggrant som vi gör nu ger oss ovärderlig information. Oavsett om reduceringsfisket ger några effekter eller inte ger undersökningen data som hjälper oss att förstå de ekologiska sambanden bättre, säger Kaljuste.
Ännu har man inte sett några tydliga bevis för att mycket vassbuk i öppna havet påverkar tillväxten av abborre och gäddbeståndet i vikar och vass. Däremot visar det sig att där det finns mycket abborre finns nästan ingen spigg och tvärtom, vilket var oväntat och något man ska studera närmare.

Femårigt projekt
Projektet PLAN FISH, som påbörjades 2008 ska pågå till 2013 och är indelat i fyra delprojekt, varav reduktionsfisket är ett. Den totala projektfinansieringen är 9,5 miljoner svenska kronor.
– Projektet handlar framförallt om att skapa modeller som visar komplicerade dominoeffekter. Som varför ett torskdominerat system ersatts av ett vassbuksdominerat och hur minskningen av torskbeståndet påverkat hela havets ekosystem, från växt- och djurplankton till havslevande fåglar. ”Trofiska kaskader” betyder att flera nivåer i födoväven (näringskedjan) påverkas av en enda förändring, förklarar Malin Werner. Och det är det som har hänt i Östersjön.
– Den kanske viktigaste resultatet av projektet är att när vi nu ökar kunskapen om hela ekosystemet i Östersjön kommer vi att kunna ha en bättre, ekosystembaserad förvaltning av fiskbestånden.

Fakta / Skarpsillsprojektet
De djurplanktonätande fiskarterna, i första hand vassbuk fiskas bort från ett mindre område för att se om detta har effekt på mängden djurplankton.
Forskningsresultat tyder på att mängden djurplankton, som är viktig föda för torskyngel, gädda och abborre, minskat kraftigt under senare år. Detta kan bero på den ökade mängden vassbuk. Ökningen av kraftiga algblomningar kan också vara ett resultat av att det idag finns mindre mängder djurplankton.

Lena Bäckman Lägerdal är frilansjournalist i Sverige.

 

Ta bort braxen och vattnen mår bättre

I Finland satsar man på att genom reduktionsfiske minska de överstora bestånden av braxen, mört och andra mörtfiskar. Riksdagen har anslagit en miljon euro för reduktionsfiske i den södra och sydvästra skärgården. Ersättning betalas åt yrkes­fiskare som fiskar upp mörtfisk, som tas till vara för energiproduktion, foderframställning eller matproduktion.
Enligt vissa beräkningar är reduktionsfisket ett mer kostnadseffektivt sätt att avlägsna näring ur vattnet än jordbrukets miljöstöd eller kommunala reningsverk. Optimister hävdar att reduktionsfisket kunde bidra med en stor del av de 150 ton fosfor som Finland bör minska sin belastning på Östersjön med, enligt HELCOM.

Mörtfiskarna problematiska
De överstora mörtfiskbestånden inverkar sannolikt negativt på bestånden av abborre, gädda och gös och andra ekonomiskt värdefulla arter. Mörtfiskarnas yngel konkurrerar lätt ut yngel av andra fiskarter i fråga om födan, som långt utgörs av djurplankton. Minskade djurplanktonmängder leder i sin tur till ökad förekomst av växtplankton, bland dem blågröna alger.
Större mörtfiskar lever delvis av bottendjur, som normal syrsätter bottensedimentet. Överstora populationer av mörtfisk leder till en decimering av bottenfaunan, samtidigt som mörtfiskarnas bökande i sedimentet på nytt kan sätta näringsämnen i omlopp och öka övergödningen.

Forskning saknas
Reduktionsfisket kunde bidra till att motverka de här effekterna av övergödningen. Forskaren Henri Jokinen berättar att det i sjöar gjorts undersökningar som visar på gynnsamma effekter av reduktionsfiske.
– Men reduktionsfisket ersätter inte en minskning av utsläppen av näringsämnen. Dessutom har det visat sig att man måste upprepa reduktionsfisket för att nå resultat på längre sikt, säger Jokinen.
I skärgårdsvatten torde inte reduktionsfiske i stor skala tidigare ha utförts. Därmed föreligger inte heller några forskningsresultat av effekterna. Bland forskarna är man förvånade över att den stora summa som nu beviljats reduktionsfisket i skärgården inte omfattar vetenskaplig uppföljning av de ekologiska konsekvenserna.
På initiativ av yrkesfiskare Klaus Berglund har nu i alla fall en liten studie av reduktionsfiskets effekter på vattenmiljön i Pickalaviken i Ingå inletts. Tvärminne zoologiska station undersöker det område där Berglund bedrivit reduktionsfiske sedan 2008. Henri Jokinen arbetar för tillfället med att sammanställa och analysera existerande data om Pickalavikens vatten­kvalitet, bottenfauna och fiskbestånd.
– Hittills har det inte gått att se tydliga trender som kunde kopplas till reduktionsfisket, säger Jokinen.

Text: Lena Bäckman-Lägerdal & Magnus Östman. Finlands Natur 3/2011.
Kommentarer (0)
Skriv siffran 6 med bokstäver:

Artikel

Planktonmatchning i Östersjön

Stigande havstemperatur ser ut att föra växtplanktonets och djurplanktonets säsonger närmare varandra i Östersjön. Forskare tror att det kan leda till minskad intern belastning i det övergödda innanhavet.
Vera Schoultz, Finlands Natur nr 3/2016

Fiskodlingen kommer igen

EU:s nya fiskeripolitik lyfter fram vattenbruk (akvakultur) som en nisch värd att satsa på. Kan branschen som tidigare haft en så smutsig image bli en föregångare ur hållbarhetsperspektiv?
Bernt Nordman. Finlands Natur 2/2014.

Motgångar för reduktionsfisket

– Reduktionsfisket i skärgården har fått en trög start. Projektets fortsättning nästa år är osäker på grund av motstånd från EU, berättar projektledaren Esko Taanila.
Magnus Östman. Finlands Natur 4/2013.

Den osynliga plasten

Plastskräp i havet och längs stränderna är illa nog, men än värre är sannolikt de små ”osynliga” plastpartiklarna. Forskare studerar nu deras effekter på ekosystemen.
Krister Welander. Finlands Natur 3/2013.

Res över Östersjön på naturgas

I januari börjar världens mest miljövänliga kryssningsfartyg – åtminstone enligt Viking Line – trafikera mellan Åbo och Stockholm. Viking Grace är framtidssäkrad, säger projektchef Kari Granberg.
Tina Nyfors. Finlands Natur 6/2012.

Plast i havet – ett evighetsproblem

Plastavfall som vuxit till enorma proportioner är ett problem såväl i världshaven som i Östersjön. Speciellt problematiskt är det finfördelade plastavfallet som innebär ett ständigt hot mot fåglar och andra livsformer.
Text och foto: Krister Welander. Finlands Natur 3/2012.

Bristfällig mudderövervakning

Den nya vattenlagen kräver tillstånd för muddringar på mer än 500 kubikmeter. Mindre muddringar måste anmälas till den regionala NTM-centralen. Men här räcker resurserna inte för att bedöma miljökonsekvenserna.
Text & foto: Magnus Östman. Finlands Natur 3/2012.

Östersjöns ljusröda guld

Lax är en värdefull och eftertraktad fisk och därför har hela Östesjöns laxbestånd redan länge varit nära att dö ut. Investeringar har gjorts för att trygga artens fotlevnad, men bestånden har inte repat sig.
Lena Avellan. Finlands Natur 1/2012.

”Oj, så mycket musslor i Östersjön!”

Vår sommarturné ”Under den glittrande ytan” avslöjade både vacker undervattensnatur och havsbottnar täckta av ruttnande alger.
Magnus Östman. Finlands Natur 4/2011.

Räddar reduktionsfiske Östersjön?

Är den stora mängden vassbuk förklaringen till att Östersjön drabbas av algblomning varje sommar? Vad händer om man helt enkelt fiskar bort den?
Text: Lena Bäckman-Lägerdal & Magnus Östman. Finlands Natur 3/2011.