Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Den osynliga plasten

Plastskräp i havet och längs stränderna är illa nog, men än värre är sannolikt de små ”osynliga” plastpartiklarna. Forskare studerar nu deras effekter på ekosystemen.

Ända sedan år 1997, då upptäckten av The Great Pacific Garbage Patch* blev en världsnyhet, har plastnedskräpningen av hav och stränder bekymrat många. Forskare har observerat hur de så kallade makroplasterna dödat allt från havssköldpaddor  till albatrosser. Plast är som material i det närmaste evigt, men då det väl hamnat i havet, eller spolats upp på stränderna, börjar det så småningom falla sönder. Slitage och solens ultravioletta strålning kommer obönhörligt bryta ner plasten i allt mindre bitar. Makroplasten förvandlas sakta till mikroplast.
På många håll i världen har man allt mera börjat intressera sig för de här små plastfragmenten, de flesta så små att de inte syns med blotta ögat. Det rör sig om små plastpartiklar, så kallade mikroplaster, som påträffas såväl i vattenmassan som i bottensedimenten, också i Östersjön. Svenska forskare som tagit prover längs den svenska Östersjökusten har hittat mikroplast i alla prover, mellan 100 och 100 000 partiklar per kubikmeter havsvatten. Den högsta koncentrationen noterades i en hamnutanför en plastindustri.

De mikroskopiska plastpartiklarna härstammar, förutom från större plastbitar som brutits ner, av plastavfall från plastindustrier och av plastpartiklar och fibrer från hushållen. Från många industrier kommer det ut stora mängder mikroplaster eftersom det saknas gränsvärden för mikroplaster i avloppsvatten. För några år sedan publicerades larmrapporter om hur mycket polyesterfibrer det finns i havsvattnet. Forskare tror att en stor del av dem härstammar från fleeceplagg. Enligt en irländsk forskningsrapport lösgörs det  i snitt 1 900 fibrer varje gång man tvättar ett fleeceplagg. Det bor 85 miljoner människor inom Östersjöns tillrinningsområde, det blir ganska många fleeceplagg, och ganska mycket fibrer som kommer ut med tvätt­vattnet varje år.
Den senaste diskussionen handlar om plastpartiklar som vi alla under många år helt omedvetet spolat ner i avloppet, och som numera hittats i alla prover som tagits längs Östersjöns kuster. Det handlar om små plastkulor, eller -gryn, som används som slipmedel eller förtjockningsmedel  i tandkräm, handrengöringsmedel och peelingkrämer. Plasten finns alltså i produkter som dagligen används av miljoner människor och som åker raka vägen  genom alla reningsverk, med Östersjön som slut­station. Efter att miljömedvetna konsumenter reagerat har några stora inom kosmetikaindustrin, med Unilever i spetsen, dragit öronen åt sig och meddelat att de skall börja ersätta mikroplasterna med naturenliga alternativ. Också inom EU har ett förbud mot mikroplaster i konsumentprodukter tagits till behandling.

Plastindustrins lobbare har motsatt sig ett förbud, med motiveringen att det inte finns några forskningsresultat som entydigt kan visa att mikroplasterna på något sätt är skadliga för miljön. Och de har dessvärre rätt, bevisen saknas, än så länge. Men när det gäller mikroplaster kan man säga att vi för en gångs skull är ute i (relativt) god tid. De flesta allvarliga miljöproblem har myndigheter och politiker tagit itu med först när skadorna blivit uppenbara. Tungmetaller, PCB och DDT, freoner, svaveldioxid – listan är lång på substanser som blivit åtgärdade genom skärpt lagstiftning först när miljön tagit rejält med stryk.

Forskningen kring mikroplasternas eventuella skadlighet pågår nu på många håll och det är flera potentiella risker som ska undersökas. Redan nu vet man att mikroplaster äts av kräftdjur, musslor och andra små vattenorganismer. I vilken mån plasten kan täppa till matsmältningskanalen, eller göra att djuren svälter ihjäl på grund av en falsk mättnadskänsla, vet man ännu inte. Man vet inte heller vad som händer när plasten vandrar vidare i näringskedjorna. Det man däremot vet är att så kallade POPs, persistenta organiska miljögifter, fäster vid plastpartiklarnas yta och förs in i organismerna tillsammans med plasten.
Flera av dessa fettlösliga ämnen har hormonstörande effekter och forskarna är allvarligt bekymrade över vilka konsekvenser vi kan få se i framtiden. Saken blir inte bättre av att Östersjön är ett av de mest POP-förorenade  haven i världen. Den osynliga plasten kan ännu komma att visa sig. Men hur, det vet vi inte i dag.

Hett forskningsområde

• Mikroplasterna i havet är ett hett forskningsområde. Också i Finland pågår för närvarande flera olika forskningsprojekt kring mikroplaster i havet. Här är några av dem:
• Finlands miljöcentral undersöker mikroplaster i havsmiljön under forskningsfartyget Arandas provtagningsfärder. Avsikten är att såväl testa undersökningsmetoder som att kartlägga förekomsten av mikroplaster. Man undersöker också hur mikroplasterna rör sig i de marina näringskedjorna. Undersökningarna leds av Outi Setälä.
• Helsingfors miljöcentral undersöker vattenkvaliteten utanför Helsingfors. Denna sommar har man också tagit sedimentprover i avsikt att kartlägga förekomsten av mikroplaster på havsbottnen. Man analyserar också vatten som kommer ut från reningsverken för att kartlägga förekomster av mikroplaster som den vägen kommer ut i havet. Undersökningarna leds av Emil Vahtera.
• Forsknings- och utvecklingsinstitutet Aronia administrerar den finländska delen av ett internationellt s.k. GAME-projekt (se Finlands Natur nr 4/2013). Man studerar dels förekomsten av mikroplaster i sediment, dels i vilken mån mikroplaster och vid dem bundna föroreningar upptas av organismer. Den experimentella delen utförs på Tvärminne under ledning av Patrik Kraufvelin.

Köp den inte!

Om du hittar något av de här orden på kosmetikaförpackningen innehåller produkten mikroplaster. Köp den inte!
• Microspheres
• micro-beads
• balls
• beads
• spherulites
• spherules
• polymer spheres
• microcrystals
• granules


Källa: plastriot.se

 

 

Krister Welander. Finlands Natur 3/2013.
Kommentarer (0)
Skriv siffran 1 med bokstäver:

Artikel

Dialog över Finska viken

Finland och Estland söker efter synergier i arbetet med att planera sina havsområden. Grannländerna gynnas av att känna till varandras planeringsprocesser och framtidsvisioner.
Leena Rantajärvi, Finlands Natur nr 3/2018

Många vill skydda Östersjön

För en statsvetare ser problematiken i Östersjön annorlunda ut än för en fiskare, stugägare eller biolog. Det är ett rätt hoppfullt perspektiv. Det finns en bred medvetenhet och vilja att åtgärda problemen och styrningen är stark.
Nicklas Hägen, Finlands Natur nr 4/2017

Torskens återkomst dröjer

Saltpulserna 2014–2015 såg först ut att blåsa nytt liv i Östersjöns torskstammar, men syrebristen stör fortfarande fortplantningen och torskarna lider av brist på föda. Vi lär få vänta länge innan torskfångsterna i våra vatten når upp till rekordåren under 1980-talet.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2017

Klimatförändringen sätter spår i havet

Havet står i fokus för forskningen vid Husö biologiska station på Åland. – Klimatförändringen och övergödningen är nära sammankopplade, berättar stationsföreståndaren Martin Snickars.
Mia Henriksson, Finlands Natur nr 2/2017

Planktonmatchning i Östersjön

Stigande havstemperatur ser ut att föra växtplanktonets och djurplanktonets säsonger närmare varandra i Östersjön. Forskare tror att det kan leda till minskad intern belastning i det övergödda innanhavet.
Vera Schoultz, Finlands Natur nr 3/2016

Fiskodlingen kommer igen

EU:s nya fiskeripolitik lyfter fram vattenbruk (akvakultur) som en nisch värd att satsa på. Kan branschen som tidigare haft en så smutsig image bli en föregångare ur hållbarhetsperspektiv?
Bernt Nordman. Finlands Natur 2/2014.

Motgångar för reduktionsfisket

– Reduktionsfisket i skärgården har fått en trög start. Projektets fortsättning nästa år är osäker på grund av motstånd från EU, berättar projektledaren Esko Taanila.
Magnus Östman. Finlands Natur 4/2013.

Den osynliga plasten

Plastskräp i havet och längs stränderna är illa nog, men än värre är sannolikt de små ”osynliga” plastpartiklarna. Forskare studerar nu deras effekter på ekosystemen.
Krister Welander. Finlands Natur 3/2013.

Res över Östersjön på naturgas

I januari börjar världens mest miljövänliga kryssningsfartyg – åtminstone enligt Viking Line – trafikera mellan Åbo och Stockholm. Viking Grace är framtidssäkrad, säger projektchef Kari Granberg.
Tina Nyfors. Finlands Natur 6/2012.

Plast i havet – ett evighetsproblem

Plastavfall som vuxit till enorma proportioner är ett problem såväl i världshaven som i Östersjön. Speciellt problematiskt är det finfördelade plastavfallet som innebär ett ständigt hot mot fåglar och andra livsformer.
Text och foto: Krister Welander. Finlands Natur 3/2012.