Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Motgångar för reduktionsfisket

– Reduktionsfisket i skärgården har fått en trög start. Projektets fortsättning nästa år är osäker på grund av motstånd från EU, berättar projektledaren Esko Taanila.

I slutet av 2010 beviljade riksdagen 1,4 miljoner euro för ett projekt som gällde intensifierat fiske av ekonomiskt mindre värdefull fisk. Målsättningen var att genom att avlägsna (”reducera”) främst mörtfiskar och därmed fosfor och kväve ur skärgårdsvattnen åstadkomma en förbättring av vattnens ekologiska tillstånd. En annan målsättning var att skapa nya utkomstmöjligheter för yrkesfisket.
Omkring 100 fiskare har deltagit i projektet. År 2012 fångade de en miljon kilogram mörtfiskar. Men enligt Esko Taanila är den sammanlagda fångsten bara 30–50 procent av den förväntade. Dels var man tvungen att i ansökningsskedet utesluta vissa fiskare som inte bedömdes ha förutsättningar att bedriva reduktionsfiske och dels har fångsternas storlek inte alltid varit så stora som man bedömde vid projektets start.
– Bland yrkesfiskarna har en del varit skeptiska till den nya typen av fiske. Det har också funnits en misstro mot jord- och skogsbruksministeriet och dess beredskap att fortsätta med att betala ut ersättningen till fiskarna, säger Taanila.

Projektet har även bekostat stora investeringar för att bygga ut infrastrukturen för mottagning av fisken i hamnarna. Grundprincipen har varit att fiskare som skaffar containrar för förvaring av fångsten och redskap för fisket får 60 procent av kostnaderna ersatta med statliga medel. Om kommuner går in och investerar i mottagningsplatser för fiskfångsten kan de få en ersättning på 90 procent.
Taanila berättar att det nu finns mottagningsplatser med bland annat frysanläggningar för reduktionsfisken på åtta platser längs sydkusten, från Kotka i öster till Ingå i väster.
De har kostat sammanlagt en halv miljon euro.
– Det här är goda investeringar som även gynnar yrkesfisket i övrigt.

Det är alltså inga små satsningar som gjorts på att utveckla
ett fungerande system för reduktionsfisket. Men i skrivande stund är det högst osäkert om projektet får en fortsättning nästa år. EU:s reglementen tillåter inte att en näringsgren kontinuerligt får denna form av offentligt stöd.
– Vi bedömer att det här inte är ett stöd för kommersiell verksamhet. Vi ser reduktionsfisket som en tjänst som stater köper av fiskarna. Dessutom är miljövårdsstödet på 40 cent per kilogram så litet att det enbart täcker fiskarnas omkostnader. Någon förtjänst att tala om blir det inte, säger Taanila.
Han bedömer att projektet behövs dels för att yrkesfisket för sin överlevnad är beroende av produktutveckling och dels för att man bör undersöka om metoden kan bidra till att förbättra skärgårdsvattnens tillstånd på samma sätt som reduktionsfiske i sjöar visat sig kunna ge bättre vattenkvalitet.
Förra året beräknades reduktionsfisket ha avlägsnat åtta ton fosfor ur vattnen. Det motsvarar fem procent av den fosformängd som släpptes ut från kommunala avloppsnät under samma år. Reduktionsfisket beräknas vara en mer kostnadseffektiv metod för att avlägsna näring ur vattnet jämfört med att ytterligare effektivera de kommunala reningsverken.


Det saknas emellertid belägg för att reduktionsfisket i praktiken skulle förbättra det ekologiska tillståndet i skärgårdsvattnen. Ytterst få vetenskapliga studier har gjorts och de visar inte på några tydliga positiva effekter av reduktionsfisket.
I Uppland i Sverige utfördes reduktionsfiske i två vikar i den innersta skärgården. Mängden fosfor som avlägsnades ur vattnet genom fisket bedömdes som så liten att den inte hade någon effekt på miljösituationen, medan kvävemängden som fiskades bort var försumbar.
I Pickalaviken i Ingå har en lokal fiskare bedrivit intensivt reduktionsfiske sedan 2008. Under åren 2011 och 2012 studerade Henri Jokinen och Marko Reinikainen från Tvärminne zoologiska station vattenkvalitet och fisksamhällenas utveckling i Pickalaviken utan att finna några tydliga indikationer på effekter av reduktionsfisket. Braxenpopulationen var fortsättningsvis stor och vattnet uppvisade samma tecken på övergödning som generellt i skärgården.
Forskarna drog slutsatsen att antingen hade reduktionsfisket inte lett till observerbara effekter eller så var de insamlade datamaterialet inte tillräckligt omfattande eller av tillräcklig hög kvalitet för att avslöja potentiella effekter.
Jokinen och Reinikainen betonar att reduktionsfisket ensamt inte kan lösa övergödningsproblemet, utan att en minskning av kväve- och fosforutsläppen fortfarande är nödvändig. De efterlyser också ingående studier av mekanismerna bakom potentiella önskade effekter av reduktionsfisket, samtidigt som även oavsiktliga bieffekter bör beaktas.
Någon storskalig uppföljning av det pågående reduktionsfiskets effekter på vattenkvalitet, fisksamhällen eller bottendjur utförs inte, men Vilt- och fiskeriforsningsinstitutet följer med längd, vikt och artfördelningen i fångsterna.

Blir fiskfärs och fiskbullar

Omkring hälften av fångsten inom reduktionsfiskeprojektet har sålts till livsmedelsframställning, bland annat i Estland. Den andra hälften har använts som djurfoder.

 

Magnus Östman. Finlands Natur 4/2013.
Kommentarer (0)
Skriv siffran 5 med bokstäver:

Artikel

Dialog över Finska viken

Finland och Estland söker efter synergier i arbetet med att planera sina havsområden. Grannländerna gynnas av att känna till varandras planeringsprocesser och framtidsvisioner.
Leena Rantajärvi, Finlands Natur nr 3/2018

Många vill skydda Östersjön

För en statsvetare ser problematiken i Östersjön annorlunda ut än för en fiskare, stugägare eller biolog. Det är ett rätt hoppfullt perspektiv. Det finns en bred medvetenhet och vilja att åtgärda problemen och styrningen är stark.
Nicklas Hägen, Finlands Natur nr 4/2017

Torskens återkomst dröjer

Saltpulserna 2014–2015 såg först ut att blåsa nytt liv i Östersjöns torskstammar, men syrebristen stör fortfarande fortplantningen och torskarna lider av brist på föda. Vi lär få vänta länge innan torskfångsterna i våra vatten når upp till rekordåren under 1980-talet.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2017

Klimatförändringen sätter spår i havet

Havet står i fokus för forskningen vid Husö biologiska station på Åland. – Klimatförändringen och övergödningen är nära sammankopplade, berättar stationsföreståndaren Martin Snickars.
Mia Henriksson, Finlands Natur nr 2/2017

Planktonmatchning i Östersjön

Stigande havstemperatur ser ut att föra växtplanktonets och djurplanktonets säsonger närmare varandra i Östersjön. Forskare tror att det kan leda till minskad intern belastning i det övergödda innanhavet.
Vera Schoultz, Finlands Natur nr 3/2016

Fiskodlingen kommer igen

EU:s nya fiskeripolitik lyfter fram vattenbruk (akvakultur) som en nisch värd att satsa på. Kan branschen som tidigare haft en så smutsig image bli en föregångare ur hållbarhetsperspektiv?
Bernt Nordman. Finlands Natur 2/2014.

Motgångar för reduktionsfisket

– Reduktionsfisket i skärgården har fått en trög start. Projektets fortsättning nästa år är osäker på grund av motstånd från EU, berättar projektledaren Esko Taanila.
Magnus Östman. Finlands Natur 4/2013.

Den osynliga plasten

Plastskräp i havet och längs stränderna är illa nog, men än värre är sannolikt de små ”osynliga” plastpartiklarna. Forskare studerar nu deras effekter på ekosystemen.
Krister Welander. Finlands Natur 3/2013.

Res över Östersjön på naturgas

I januari börjar världens mest miljövänliga kryssningsfartyg – åtminstone enligt Viking Line – trafikera mellan Åbo och Stockholm. Viking Grace är framtidssäkrad, säger projektchef Kari Granberg.
Tina Nyfors. Finlands Natur 6/2012.

Plast i havet – ett evighetsproblem

Plastavfall som vuxit till enorma proportioner är ett problem såväl i världshaven som i Östersjön. Speciellt problematiskt är det finfördelade plastavfallet som innebär ett ständigt hot mot fåglar och andra livsformer.
Text och foto: Krister Welander. Finlands Natur 3/2012.