Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Många vill skydda Östersjön

För en statsvetare ser problematiken i Östersjön annorlunda ut än för en fiskare, stugägare eller biolog. Det är ett rätt hoppfullt perspektiv. Det finns en bred medvetenhet och vilja att åtgärda problemen och styrningen är stark.

Östersjön mår lite bättre än för några år sedan. Det behövs visserligen ännu stora åtgärder för att få havet friskt och i ekologisk balans, och återhämtningen räcker länge oberoende av åtgärder. Hoppfullt är ändå att det på många olika nivåer av samhället görs ett omfattande arbete för att förbättra Östersjön.
– Det finns ett uppenbart problemtryck inom området. Till exempel diskuterar vi alger nästan varje sommar. Beslutsfattarna är definitivt medvetna om problemen, säger Marko Joas, professor i offentlig förvaltning vid Åbo Akademi.
– Medvetenheten är en sak. En annan sak är att vi har ett styrningssystem i Östersjöområdet som är rätt unikt. Styrningen är väldigt omfattande, nätverksbaserad och stor både till formen och till antalet organisationer, samt graden av intresse.
Östersjöns avrinningsområde består av många stater som alla har sina egna juridiska regler och styrsystem.
Koordineringen har ändå kommit långt. Mycket tack vare EU, som genom att harmonisera bestämmelserna med direktiv som EU Water Framework Directive (WFD), EU Marine Strategy Framework Directive (MSFD) och EU Maritime Spatial Planning Directive (MSPD) underlättat och styrt upp samarbetet. Den juridiska, ekonomiska och informationsmässiga styrningen börjar vara heltäckande.
I praktiken syns detta i en mängd olika former av samarbeten. Dels mellan olika statliga enheter, dels i form av Helsingforskommissionen, HELCOM, som mellanstatlig organisation med Östersjöfrågor på agendan. Dels finns också organisationer som arbetar inom många sektorer med aktörer från både den offentliga och privata sidan, en form av hybrida organisationer som arbetar med samma typer av frågor. Ett exempel är Baltic 21, en för medlemsstaterna i Council of the Baltic Sea States gemensam plan för att förverkliga hållbar utveckling på regional nivå.
Nätverken är starka och det finns många som har ett intresse av att havet ska må bra.
– Vi har alltså ett regelverk och ett styrningsmönster för Östersjön eller inom Östersjöområdet som är effektivt, omfattande och använder av många olika typer av styrmedel, säger Joas.
– Det är klart, nya problem dyker upp och nya problem måste hanteras på eller annat sätt med jämna mellanrum, men i det stora hela finns det ett rätt heltäckande styrsystem.

 

Med starka nätverk, en stor medvetenhet och ett politiskt intresse tycker man att Östersjöns problem, till exempel övergödningen, redan kunde ha åtgärdats. Ur ett förvaltningsperspektiv är övergödningen ett så kallat wicked problem: väldigt många personer bidrar till problemet, vilket gör det svårt att lösa. 
Det här förvärras av att Östersjön bär på en intern belastning. När cyanobakterier bryts ner på havsbottnen så konsumerar de syre, vilket i sin tur frigör fosfor från sedimenten. Den frigjorda fosforn fungerar som näring för mera cyanobakterier.
– Övergödningen handlar inte enbart om några få enskilda producenter vars verksamhet man behöver komma åt och kontrollera. Vi har punktvis kunnat hantera vissa utsläpp, men det finns en mängd allmänna, diffusa utsläpp kvar. De är under arbete och riktningen är rätt, men det tar lång tid att åtgärda, säger Joas.
– Ett annat Östersjöproblem som är svårt att hantera är den pågående klimatförändringen. Den beror på oss alla, dig och mig. När alla i grunden är en liten del av problemet är det saker som är svåra att hantera, eftersom många åtgärder vi kan vidta enkelt bara berör ett begränsat antal aktörer.

Miljöfrågor började gå från att vara uteslutande tekniska frågor till att bli politiska i samband med den gröna rörelsens framväxt under 1960-, 1970- och 1980-talet. Det här gjorde att alla politiker blev tvungna att ta ställning till miljöfrågor som värdefrågor.
En förutsättning för ett positivt miljöarbete finns i många av staterna kring Östersjön, nämligen en stark demokrati.
– Miljöfrågor är alltid värderingar i sig, men utan kunskap har man svårt att säga om miljöfrågorna bara är tyckanden hit eller dit. Därför uppfattar jag att en av de centrala sakerna är att man vet var de vetenskapliga bevisen finns och vilka de är – att man inte hemlighåller bevisen, säger Joas.
– Det samma gäller myndigheternas agerande när man utfärdar miljötillstånd och skapar miljöpolicyer. Allt måste vara öppet och kunna motiveras. Öppenheten, insynen och den demokratiska möjligheten att delta som medborgare – dessa är fullständigt centrala frågor för att nå framgång inom miljöpolitiken.
Tror du vi kommer att rå på klimatförändringen?
– Om vi bara flyttar problemen från våra närområden och skapar problem på andra platser i stället för att faktiskt lösa dem, kommer vi inte att rå på klimatförändringen. Just nu gör vi lite av båda, men det finns tecken på en politisk vilja att åtgärda problemen i grunden.

BaltReg och BALEX

Marko Joas är en statsvetare som i sin forskning specialiserat sig på miljöfrågor. Han driver för tillfället BaltReg, ett forskningsprojekt som ska studera problematiken på olika nivåer av styrning av Östersjöområdet. Projektet finansieras av finska staten genom Finlands Akademi.
Joas är också den enda icke-juristen i styrgruppen för BALEX, ett diskussionsforum som upprätthålls av Åbo universitet och Åbo Akademi för att behandla Östersjöfrågor.
– Utöver en akademisk styrgrupp har BALEX också en stödgrupp med bredare kontakter inom samhälle och näringsliv. En del av vår uppgift är att aktivt söka forsknings- och projektöppningar om Östersjön, och sprida resultatet av dem. Vi för en öppen dialog med specifika grupper som politiker och förvaltare, men också med allmänheten genom att publicera i andra kanaler än akademiska tidskrifter, säger Joas.

 

 

 

Nicklas Hägen, Finlands Natur nr 4/2017
Kommentarer (0)
Skriv siffran 6 med bokstäver:

Artikel

Dialog över Finska viken

Finland och Estland söker efter synergier i arbetet med att planera sina havsområden. Grannländerna gynnas av att känna till varandras planeringsprocesser och framtidsvisioner.
Leena Rantajärvi, Finlands Natur nr 3/2018

Många vill skydda Östersjön

För en statsvetare ser problematiken i Östersjön annorlunda ut än för en fiskare, stugägare eller biolog. Det är ett rätt hoppfullt perspektiv. Det finns en bred medvetenhet och vilja att åtgärda problemen och styrningen är stark.
Nicklas Hägen, Finlands Natur nr 4/2017

Torskens återkomst dröjer

Saltpulserna 2014–2015 såg först ut att blåsa nytt liv i Östersjöns torskstammar, men syrebristen stör fortfarande fortplantningen och torskarna lider av brist på föda. Vi lär få vänta länge innan torskfångsterna i våra vatten når upp till rekordåren under 1980-talet.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2017

Klimatförändringen sätter spår i havet

Havet står i fokus för forskningen vid Husö biologiska station på Åland. – Klimatförändringen och övergödningen är nära sammankopplade, berättar stationsföreståndaren Martin Snickars.
Mia Henriksson, Finlands Natur nr 2/2017

Planktonmatchning i Östersjön

Stigande havstemperatur ser ut att föra växtplanktonets och djurplanktonets säsonger närmare varandra i Östersjön. Forskare tror att det kan leda till minskad intern belastning i det övergödda innanhavet.
Vera Schoultz, Finlands Natur nr 3/2016

Fiskodlingen kommer igen

EU:s nya fiskeripolitik lyfter fram vattenbruk (akvakultur) som en nisch värd att satsa på. Kan branschen som tidigare haft en så smutsig image bli en föregångare ur hållbarhetsperspektiv?
Bernt Nordman. Finlands Natur 2/2014.

Motgångar för reduktionsfisket

– Reduktionsfisket i skärgården har fått en trög start. Projektets fortsättning nästa år är osäker på grund av motstånd från EU, berättar projektledaren Esko Taanila.
Magnus Östman. Finlands Natur 4/2013.

Den osynliga plasten

Plastskräp i havet och längs stränderna är illa nog, men än värre är sannolikt de små ”osynliga” plastpartiklarna. Forskare studerar nu deras effekter på ekosystemen.
Krister Welander. Finlands Natur 3/2013.

Res över Östersjön på naturgas

I januari börjar världens mest miljövänliga kryssningsfartyg – åtminstone enligt Viking Line – trafikera mellan Åbo och Stockholm. Viking Grace är framtidssäkrad, säger projektchef Kari Granberg.
Tina Nyfors. Finlands Natur 6/2012.

Plast i havet – ett evighetsproblem

Plastavfall som vuxit till enorma proportioner är ett problem såväl i världshaven som i Östersjön. Speciellt problematiskt är det finfördelade plastavfallet som innebär ett ständigt hot mot fåglar och andra livsformer.
Text och foto: Krister Welander. Finlands Natur 3/2012.