Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Bevara fladorna bättre

De är många och små och extremt viktiga för fisk, smådjur och vattenväxter. Men de allra flesta flador är påverkade av mänskan i mer eller mindre hög grad.

Det EU-finansierade forskningsprojektet Kvarken Flada pågick åren 2017–2020 och omfattade både den finska och den svenska sidan av Kvarken. Inom landskapet Österbotten identifierades inte mindre än 1942 flador och dess utvecklingsstadier (se figur). 
Endast 17 procent av de undersökta objekten var opåverkade av mänskan. I alla de övriga fanns bryggor, bebyggelse på stranden och muddrade passager. I medeltal noterades 14 bryggor per flada i Österbotten. De flador som befanns vara opåverkade var i regel små, under en hektar. Så små vatten-områden har i regel inte varit intressanta att exploatera.
Många flador var påverkade av aktiviteter i avrinningsområdena i form av skogsdiken och kalhyggen. I en femtedel av fladornas avrinningsområden noterades kalhyggen. Sådana ingrepp leder till att näringsämnen från land transporteras ut i fladorna med ökad risk för algblomningar, syrebrist vid bottnen och fiskdöd. Surt vatten från diken i sulfatjordar är ett speciellt problem för Österbotten.
Att fladorna och deras olika utvecklingsstadier är ekologiskt värdefulla gav Kvarken Flada ytterligare bevis på. Många fladamiljöer visade sig ha en välutvecklad vattenvegetation med bland annat kransalger, som indikerar god vattenkvalitet. Vattenväxterna bidrar till att fasta partiklar i vattnet snabbare sedimenterar på bottnen som stabiliseras av växternas rötter. Vattenväxterna gör därmed vattnet klarare och inte tvärtom, vilket är en vanlig feluppfattning.
Speciellt de vegetationsrika delarna av fladorna och glona befanns vara viktiga lekområden för gädda, abborre och andra fiskar. Det fanns ett tydligt samband mellan temperatursumman och antal yngel per kvadratmeter: ju varmare flada desto större yngeltäthet. 
I utloppet från ett glo noterades i slutet av juni 2018 över 100 000 utvandrande gädd-yngel – per timme! Det visar hur viktiga fladamiljöerna är som rekryteringsområden för fiskpopulationerna i den omgivande skärgården.



Att en så stor del av fladamiljöerna är påverkade av mänskan är oroväckande. Muddringar grumlar upp vattnet, vilket skadar vegetation och i synnerhet fiskrom och yngel. Av de österbottniska fladorna med storlek 1–10 hektar har var fjärde i något skede muddrats. Detta trots att flador under 10 hektar är fredade enligt vattenlagen. 
I den senaste bedömningen av hur hotade olika naturtyper är i Finland klassas både flador och glon som sårbara (VU).
– Det är viktigt att göra markägare mer medvetna om hur viktiga fladorna är för att minska risken att de utsätts för skadliga ingrepp, säger Anette Bäck vid Forststyrelsens naturtjänster i Vasa.
Hon har varit med och koordinerat projektet Kvarken Flada och lyfter speciellt fram ytterskär-gårdens fladamiljöer. 
De har en viktig roll som fisklekplatser eftersom de tidigt värms upp på våren, medan det omgivande havet ännu är kallt. I innerskärgården värms havsvattnet snabbare upp och här fungerar också öppnare havsvikar och åmynningar som fisklekplatser vid sidan av flador. 

 

Återställ i naturtillstånd

I många flador har man grävt upp mynningen för att öka vattencirkulationen och möjliggöra båttrafik. Ett ökat inflöde av kallt havsvatten påverkar fiskars yngelproduktion negativt om våren. Ett fördjupat inlopp till fladan kan också leda till att den dräneras och helt töms på vatten vid extrema lågvattenperioder i havet. Följderna blir katastrofala för vegetation, smådjur och fisk.
Det har tidigare gjorts försök att återställa fladamiljöer i naturtillstånd. Ralf Wistbacka har i flera repriser arbetat med fladarestaureringar i Österbotten. Ofta har det gällt att delvis fylla igen uppgrävda kanaler för att återskapa det grunda naturliga utloppet. Det finns fler exempel på lyckade restaureringar, bland annat Bobäcksfladan i Replot, där numera både fisk och grodor leker.
Restaureringar ingick också i Kvarken Flada-projektet. På den svenska sidan av Kvarken gjordes flera försök med att fylla igen tidigare uppgrävda flada- och glomynningar. Ett intressant fall var den gloflada som tidigare ofta torkat ut under vårens lågvatten på grund av den förstorade mynningen, men som året efter att mynningen delvis fyllts igen hyste en större täthet av gäddyngel än i någon annan av de 74 flador som studerades inom projektet.
Ralf Wistbacka är nöjd att det mycket omfattande Helmi-programmet för restaurering av naturtyper i Finland också omfattar flador och deras utvecklingsstadier.
– Det är viktigt att man först undersöker fladamiljöers vegetation, fiskförekomst och vattenkvalitet. Fiskvandringens historik kan i regel fås av ortsbor, men nuläget bör karteras genom provfiske och nya observationer.
Åtgärderna måste planeras noggrant och får inte vara för snävt riktade för att gynna bara en del av växt- och djurlivet. 
– Det är viktigt att beakta helheten, betonar Wistbacka.

Vid Hallskär på den svenska sidan av Kvarken fylldes mynningen till en flada delvis igen. Situationen före ingreppet på den övre bilden och efter ingreppet nedan. Foto Anniina Saarinen

Kvarken Flada

- finskt-svenskt forskningsprojekt 2017–2020

- samarbete mellan Fortstyrelsens naturtjänster, NTM-centralen i Södra Österbotten, Naturresursinstitutet
LUKE, Länsstyrelsen i Västerbotten

- finansiärer: Interreg Botnia-Atlantica, Havs- och vattenmyndigheten, Österbottens förbund, Ostrobothnia Australis r.f.

- metoder: analys av äldre flygbilder, ny flygfotografering, dykning, provfiske

- vattenvegetation, insektsfauna och fisk studerades närmare i 74 objekt

- mer information och slutrapporter på projektets webbsida

Från förflada till glosjö

En flada är ett skede i utvecklingen då en havsvik med grund mynning småningom omvandlas till en sjö till följd av landhöjningen. 

 

 

 

 

 

Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2020
Kommentarer (0)
Skriv siffran 1 med bokstäver:

Artikel

Bevara fladorna bättre

De är många och små och extremt viktiga för fisk, smådjur och vattenväxter. Men de allra flesta flador är påverkade av mänskan i mer eller mindre hög grad.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2020

Biodiversitetens diversa betydelse

Vid sidan av klimatförändringen är förlusten av biologisk mångfald ett av de allra största hoten mot naturen globalt.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2020

Över Skärgårdshavets isar

Många ser skärgården enbart under sommar­månaderna. Det är synd, för skärgårdsvintern har sin speciella charm. Vitheten och tystnaden ute på isvidderna ger fina upplevelser som långfärdsskridskoåkarna upptäckt.
Sanna-Mari Kunttu, Finlands Natur nr 4/2019

Mer strömming på matbordet hjälper Östersjön

Strömmingen har i dag degraderats till i första hand foder- och exportfisk. I medeltal äter vi idag bara 300 gram strömming per år. Kunde strömmingen i framtiden ersätta köttet och den importerade fisken på tallriken och därmed spela en positiv roll för Östersjön? 
Marcus Floman, nr 3/2019

Dialog över Finska viken

Finland och Estland söker efter synergier i arbetet med att planera sina havsområden. Grannländerna gynnas av att känna till varandras planeringsprocesser och framtidsvisioner.
Leena Rantajärvi, Finlands Natur nr 3/2018

Många vill skydda Östersjön

För en statsvetare ser problematiken i Östersjön annorlunda ut än för en fiskare, stugägare eller biolog. Det är ett rätt hoppfullt perspektiv. Det finns en bred medvetenhet och vilja att åtgärda problemen och styrningen är stark.
Nicklas Hägen, Finlands Natur nr 4/2017

Torskens återkomst dröjer

Saltpulserna 2014–2015 såg först ut att blåsa nytt liv i Östersjöns torskstammar, men syrebristen stör fortfarande fortplantningen och torskarna lider av brist på föda. Vi lär få vänta länge innan torskfångsterna i våra vatten når upp till rekordåren under 1980-talet.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2017

Klimatförändringen sätter spår i havet

Havet står i fokus för forskningen vid Husö biologiska station på Åland. – Klimatförändringen och övergödningen är nära sammankopplade, berättar stationsföreståndaren Martin Snickars.
Mia Henriksson, Finlands Natur nr 2/2017

Planktonmatchning i Östersjön

Stigande havstemperatur ser ut att föra växtplanktonets och djurplanktonets säsonger närmare varandra i Östersjön. Forskare tror att det kan leda till minskad intern belastning i det övergödda innanhavet.
Vera Schoultz, Finlands Natur nr 3/2016

Fiskodlingen kommer igen

EU:s nya fiskeripolitik lyfter fram vattenbruk (akvakultur) som en nisch värd att satsa på. Kan branschen som tidigare haft en så smutsig image bli en föregångare ur hållbarhetsperspektiv?
Bernt Nordman. Finlands Natur 2/2014.