Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Avverka träd – ha skogen kvar

”Det kalhyggesfria skogsbruket har en enorm potential. Nyttan för landskapet och skogsnaturen är obestridlig och dessutom gynnas markägaren ekonomiskt. Det är bara en tidsfråga innan det kalhyggesfria skogsbruket ökar kraftigt i popularitet.”

Det säger Jussi Saarinen, eldsjälen bakom Yhteismetsä Tuohi, en ny sammanslutning av markägare som gått in för att de gemensamt ägda skogarna ska skötas mer naturnära utan kalavverkningar. En orsak till Saarinens optimism är de större friheter att sköta sin skog på sitt eget sätt som markägarna fick då skogslagstiftningen förnyades 2014. 
Saarinen tror på exemplets makt: 
– Då en skogsägare noterar hur mycket virkes-intäkter grannen fått ur sin skog samtidigt som skogen står kvar kommer intresset att öka.
Att skogen fortfarande ser ut som en skog trots ett betydande virkesuttag – 1 700 kubikmeter på 15 hektar – kan Finlands Naturs utsände konstatera då ha tillsammans med Saarinen besöker ett av Tuohis skogsområden i Lojo. Avverkningen har planerats och utförts av Saarinens företag, Metsätietopalvelu Silmu Oy, som specialiserat sig på kalhyggesfritt skogsbruk. Skogen är utglesad genom plockhuggning, men det är frågan om mindre avverkade ytor som inte skiljer sig nämnvärt från naturliga gläntor. Ett annat utmärkande drag för skogen är mångformigheten. Träden är av alla åldrar och storlekar, och gran, tall, björk och rönn förekommer sida vida sida, till skillnad från de mono-kulturer med ett trädslag som konventionellt skogsbruk ofta strävar efter. En rik undervegetation ger skydd åt skogsviltet och en del av de äldsta träden lämnas att självdö, vilket gynnar mängder av hotade svampar och vedlevande insekter. 

Inom det kalhyggesfria skogsbruket är det höggallring som gäller. Det innebär att skogen glesas ut genom att en del av de större träden avverkas med 10–20 års intervaller.
– Då får små trädplantor och medelstora träd mera rum och ljus, vilket ökar deras tillväxt och skogens förnyelse, berättar Saarinen.
Inom konventionellt skogsbruk gallras mindre träd bort (låggallring) för att gynna enbart de större träden. Det leder till att skogarna tenderar att innehålla träd av bara en storleksklass. De stora träden slutavverkas ofta alla samtidigt, och då måste förnyelsen i regel ske genom plantering eller sådd. 
Ett antal välmeriterade forskar, bland dem Erkki
Lähde, Olli Tahvonen, Timo Pukkala och Sauli Valkonen i Finland och Mats Hagner i Sverige, har visat att kontinuitetsskogsbruk, som det också kallas, kan vara minst lika lönsamt som kalavverkningsskogsbruk. En bidragande orsak är att utgifterna för skogsförnyelse är minimala inom det kalhyggesfria skogsbruket, medan gallrings- och planteringsutgifter drar ned på lönsamheten inom kalavverkningskogsbruket. Det kalhyggesfria skogsbruket ger också markägaren en jämnare ström av intäkter.
Enligt Saarinen ger höggallringen inom det kalhyggesfria skogsbruket främst grovstammigt timmer med ett pris på cirka 50–60 euro per kubikmeter. Låggallringen av mindre träd ger främst massaved med ett pris kring 10–20 euro per kubikmeter.
Kontinuitetsskogsbruket har av en del kritiker bedömts komma i fråga enbart på näringsrik och bördig skogsmark. Men enligt Saarinen kan man utmärkt väl få skogen att förnya sig naturligt även på karga tallmoar och speciellt i Lappland – där kutymen hittills har varit massiva kalavverkningar, markberedning och påföljande planteringar, som ofta misslyckats.
Saarinen tillbakavisar också kritiken mot att plockhuggningarna skulle ge alltför små virkes-volymer per gång för att kunna vara lönsamma.
– Det gäller bara att gå igenom lite större skogs-arealer vid varje avverkningsomgång. 
Han påpekar att kalavverkningar i många fall inte görs på större arealer än 1–2 hektar, eftersom mark-ägare sällan vill fälla all sin skog samtidigt. Det här minskar i praktiken virkesuttaget per kal-avverkning. 



Kontinuitsskogsbruket har ännu inte uppnått den popularitet bland markägare som man kanske trodde för tio år sedan. Detta trots att opinionsundersökningar visar att kalhyggen ogillas av en stor del av finländarna, bland dem även markägare.
– Här har skogsrådgivningsorganisationerna ett stort ansvar. Hittills är det ganska få skogsrådgivare som har haft vilja och kunskap att specifikt rekommendera skogsskötsel utan kalavverkningar, säger Jussi Saarinen
Annikka Selander, expert på skogsvård vid Skogscentralen, berättar att de gällande skogsvårds-rekommendationerna numera också omfattar skogsskötsel utan kalavverkningar. I de råd för god skogsvård som Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio gav ut 2014 finns praktisk information om kalhyggesfritt skogsbruk under rubriken ”Skogsvård i olikåldriga skogar ”.
Idag omfattar också Skogscentralens grundkurser i skogsvård riktlinjer för kalhyggesfritt skogsbruk, vid sidan av de mer konventionella skogsbruksformerna.  Enligt Selander har det bland skogsägarföreningarna funnits intresse för kalhyggesfria skogsbruksmetoder och Skogscentralen har arrangerat specialkurser inom detta område.
– Hur skogen sköts i praktiken beror i sista hand på skogsbrukets mål och i hur hög grad skogsägaren vill prioritera långsiktig ekonomisk avkastning eller landskapsvård och naturvärden, säger Selander.

 

Jussi Saarinen tror på ett skogsbruk utan kalhyggen. Foto Magnus Östman

 

Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018
Kommentarer (0)
Skriv siffran 7 med bokstäver:

Raesultat för skogar

Även skogsfåglar utsatta för vindkraft

Inte bara måsar och rovfåglar, utan också en del skogslevande småfåglar visade sig vara sårbara för vindkraftverk enligt en ny omfattande studie.
Fabio Balotari-Chiebao, Finlands Natur nr 2/2021

Myrarna kan ännu räddas

Genom att fylla igen gamla diken kan man återskapa myrarnas naturliga vattenbalans och få myrens växter och djur att återvända. Det här satsar man nu stort på inom livsmiljöprogrammet Helmi.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2021

I höstliga Åboskogar

I Åbos nordligaste utkanter finns ett område med stora sammanhängande skogar, myrar och sjöar. Följ med på en givande höstvandring till Kuhankuono.
Text & foto Caj Koskinen, Finlands Natur nr 3/2020

Terrängcykling i folkpark

Saari folkpark i Tammela, sydvästra Tavastland, och omgivande skogar lämpar sig utmärkt för en veckoslutstur med cykel. I maj bjuder folkparken på hav av blommande vitsippor, koltrastsång och skuttande hjortar. Är man rätt utrustad störs man inte av lite regn.
Jaska Halttunen. Finlands Natur nr 1/2020

Fredade skogar, vassvikar och fågeltorn

Trots att urbana miljöer dominerar är Helsingforsregionen rikare på skyddade skogar mer eller mindre i natur­tillstånd än något annat område i Nyland. Här finns också ett antal fågeltorn vid fredade vassvikar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2019

Höst i norra Karelen

Ruunaa rekreationsområde öster om Lieksa lämpar sig utmärkt för en höstlig veckoslutsvandring som även tonåringar uppskattar – trots nattkyla och snöslask.
Asko Ristolainen, Finlands Natur nr 3/2019

Fågelrik skärgård, orörda myrar och berg

Södra Österbottens skärgårdszon är smal men rik på både flyttande och häckande fåglar. Inne i landet finns vidsträckta myrar i naturtillstånd och några av Österbottens högsta berg.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2019

Stor skärgård, gamla skogar och lundar

Västra Nylands skärgård är vidsträckt och mångsidig. Hangö udds sandmarker har en speciell flora och insektsfauna. Lundar med hassel, ek och andra ädla lövträd finns på många håll. Inlandet bjuder på stora skogsområden och rikligt med sjöar och åar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2018

Avverka träd – ha skogen kvar

”Det kalhyggesfria skogsbruket har en enorm potential. Nyttan för landskapet och skogsnaturen är obestridlig och dessutom gynnas markägaren ekonomiskt. Det är bara en tidsfråga innan det kalhyggesfria skogsbruket ökar kraftigt i popularitet.”
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2018

En utsikt värd en klättring

Höga berg och djupa dalar – så kunde man beskriva Höga Kusten, som tillsammans med ”Låga Kusten” på finska sidan av Kvarken bildar ett av UNESCO:s världsarv. Ett gäng naturfotografer från Biofoto Finland upplevde världsarvet i kyligt vårväder i fjol.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Landhöjningsskärgård, skogar och myrar

Vår nya artikelserie om Svenskfinlands naturpärlor inleds i mellersta Österbotten. Tuija Warén, specialplanerare vid Forststyrelsens naturtjänster i Vasa, rekommenderar spännande utfärdsmål.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2018

Låt skogsnaturen i din närhet frodas

Vägen till en rik natur i din närskog går via mossbelupna lågor på marken, ståtliga torrakor och ett stort inslag av lövträd.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2017

Djupt i Birkalands skogar

Riktig urskog är en bristvara i Svenskfinland, ja i hela södra Finland. Men i Seitseminen nationalpark, inte långt från södra Österbotten, kunde ett gäng naturfotografer uppleva den skogliga höstnaturen när den är som bäst.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 3/2017

Gråsparvarnas by

Välbevarad kulturhistoria, ett ålderdomligt landskap genomkorsat av gärdsgårdar och en sällan skådad mångfald av växter och insekter – det är Stensjö by i ett nötskal.
Hans Hästbacka, Finlands Natur nr 2/2017

När skogen försvinner

Då man låtit sin skog sköta sig själv i naturtillstånd är det tungt att se hur kalavverkningar i grannens skog påverkar träden och bäcken i den egna skogen.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 1/2017

Nu är de här: FSC-märkta julgranar

Utomlands har julgranar som odlats med hänsyn till miljön redan marknadsförts en tid. Nu är de på kommande även i Finland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2016

Svagt samhällsansvar i eukalyptusskogen

Finländska skogsbolag är djupare involverade i den globala skogsavverkningen än de flesta finländare anar. Kraven på finländska företag verksamma utomlands borde vara högre, säger forskare.
Vera Schoultz, Finlands Natur nr 4/2016

Njut av skogen om hösten

En höstpromenad i skogen är aldrig fel. Både soliga dagar med hög klarblå himmel efter nattens frost och mulna dagar med milda sydliga vindar har sin charm. Lite duggregn är inte hela världen, det finns klädsel som skyddar mot väta.
Magnus Östman, Finlands Natur Nr 3/2016

Bävern gynnar skogsnaturen

Den europeiska bävern klassas som nära hotad i Finland och finns upptagna i EU:s habitatdirektiv som strikt skyddad art. Ändå får den skjutas inom en kvot som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet. För jaktåret 2016–2017 är kvoten 275 djur.
Magnus Östm. Finlands Natur nr 3/2016.

De guidar dig i naturen

Att bege sig ut i naturen helt ensam kan för många kännas mindre lockande. Då kan en guidad tur i grupp kännas tryggare. Vi presenterar här några kunniga guider verksamma på olika håll i Svenskfinland.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2015

Ge oss skog vi kan bruka

Du kan visa ett foto av ditt ärvda, idag söndersuttna matsalsmöblemang och en duktig restauratör kan fixa till det. Men är det ett träd eller en skog som huggits ned hjälper inga foton.
Henrika Mercadante, Finlands Natur nr 4/2015

Drömmen om en grön mur

Det har gått tio år sedan initiativet The Great Green Wall lanserades. Ett initiativ med syfte att stoppa ökenspridning i Sahara och Sahel och som dessutom ska förbättra levnadsvillkoren för miljoner människor.
Lina Laurent, Finlands Natur nr 4/2015

Flyktingcentral för orangutanger

Genom konfiskering, socialisering och återintroducering försöker rehabiliteringscentret för orangutanger på Sumatra bevara de akut hotade djuren – ett projekt för att motarbeta för­lusten av biodiversitet.
Tobias Pettersson, Finlands Natur 1/2015

Markägare dikterar fredningar

NTM-centralen i södra Österbotten har godkänt markägarkrav på att få jaga, fälla träd och muddra på naturskyddsområden. Har syftet med naturskyddet glömts bort?
Bernt Nordman & Magnus Östman. Finlands Natur 3/2014.

FSC-skogscertifiering: Åland går före

I maj blev Ålands skogsvårdsförening som första skogsvårdsförening i Finland medlem i Finlands FSC-förening. Det är ett steg mot ökad naturhänsyn inom skogsbruket.
Magnus Östman. Finlands Natur 2/2014.

Naturen reagerar på förändrat klimat

Det varmare klimatet resulterar inte bara i smältande glaciärer och stigande hav. Växter och djur sprider sig norrut och försvinner i söder. Bergsarter klättrar högre upp på sluttningarna. Vårtecknen kommer tidigare.
Magnus Östman. Finlands Natur 1/2014.

Tillsammans är vi starka

– Det är bra att vi har olika miljöorganisationer med god sam­arbetskultur. Då vi har olika arbetsmetoder men jobbar med samma målsättningar får vi mer till stånd, säger Panu Kunttu, från WWF.
Magnus Östman. Finlands Natur 3/2013.

Hög tid att agera för skogarna

En levande regnskog eller mat på bordet? Det här är ett val många människor i tredje världen står inför. Utfallet är klart. Globalt värdefulla skogar röjs för att ge utrymme för jordbruk.
Jessica Suni. Finlands Natur 3/2013.

Fångad dimma bevattnar hotad skog

Byborna i ökenlandskapet Atiquipa på Perus västkust har kullarna, havet och dimman att tacka för sin växtlighet. Inom ett finländskt biståndsprojekt jobbar byborna för att plantera mer skog på de karga kullarna.
Luzilla Backa. Finlands Natur 1/2013.

Åsmarker behöver skötsel

Backtimjan, kattfot, mosippa och ett stort antal hotade insekter är beroende av solexponerade bara ytor på torra sandmarker. Sådana kunde lätt skapas och upprätthållas även i ekonomiskogar.
Text: Magnus Östman. Finlands Natur 4/2012.

Skogscertifiering: Enighet om ny FSC-standard

En bra kompromiss, som ingendera parten är nöjd med. Så karaktäriserade Keijo Savola förslaget till ny FSC-standard, som den 8 oktober godkändes av Finlands FSC-arbetsgrupp.
Text: Bernt Nordman. Finlands Natur 5/2010.

Finland gynnar skogsbruket framom klimatåtgärder

Köpenhamnkonferensen lämnade en bitter eftersmak när det gäller Finlands försök att sopa sågspånen av åratal av kalhyggen under mattan. Genom att räkna världens skogar som ”kolsänkor” kunde många länder, speciellt de rika, billigt köpa utsläppsrätter av länder med stora mängder skog. Men det är högst osäkert om den finländska ekonomiskogen i praktiken fungerar som kolsänka.
Text: Vivi Bolin. Finlands Natur 2/2010.