Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.

Alla dessa överkörda djur

Trafiken gallrar hårt bland sommarens ungar av mårdhund och andra mindre däggdjur. Hur många miljoner däggdjur och fåglar som dör i trafiken är okänt men sorligt många rör det sig om.

Augustidagen är solig och varm, när jag gör mig ärenden in till centrum. Träd och buskar står klädda i sensommarens mörkgröna och lite trötta grönska, medan vägslänterna lyser i gult av blommande fibblor och renfanor. Mängder med vita rapsfjärilar och enstaka nässelfjärilar flyger över de blommande sensommarväxterna och ibland tvärs över vägen. För fjärilarna är livet längs vägarna ett farligt liv, för många fjärilar dör i trafiken. Månne inte trafiken är den största enskilda dödsorsaken för dagfjärilarna i kulturlandskapet? Men på många ställen har dag­fjärilarna inget annat alternativ. De blommande vägslänterna är de enda blomsteroaserna för dagfjärilarna. Om natten är också de många nattaktiva fjärilarna illa ute längs vägarna.
Halvvägs in till centrum kör jag förbi en överkörd skata, vars stjärtfjädrar sticker upp från den krossade kroppen och flaggar ledlösa i vinddraget. Bortom följande backe ligger nästa ihjälkörda fågel; en av årets ungkråkor som inte hunnit undan i tid för en snabbt framrusande bil. Ännu så här långt in i sommaren blir också enstaka skator och kråkor trafikoffer, men det stora manfallet för kråkfåglarna infaller i början av sommaren, då årets ungar just har hoppat ur bona. Fåglar är inte programmerade till att uppfatta bilar som potentiella hot och verkliga fiender. Gallringen blir följaktligen hård och oundviklig, så länge vi bilister kör utan en tanke på alla fåglar som finns längs vägarna. Sänkt fart och större uppmärksamhet skulle spara många fåglars liv varje år.

Insekter blir farligt lockbete
När jag på hemvägen svänger in på Vargholmsvägen, kör jag i lugn fart. Byvägen används ofta av pilfinkarna och gråsparvarna i byn som jaktplats och samlingsplats. Bilarna dödar mängder med insekter, varav en del faller ner på vägen och blir lätta byten för småfåglarna. Dessutom har byvägen även i dag lockat till sig flyttande och rastande sädesärlor i större och mindre grupper. Ärlorna jagar insekter på vägen och håller bilarna för det mesta under god uppsikt, åtminstone i jämförelse med vad finkarna och sparvarna gör, men en överkörd sädesärla eller annan småfågel är en för mycket.
På de åttahundra metrarna hem till gården längs Vargholmsvägen ligger en överkörd pilfink denna gång, antagligen en av sommarens ungar som inte i tid hunnit ur vägen för en bil. Men ingen sädesärla har fallit offer för trafiken, trots att ärlorna är många på vägen i dag. När jag kör in på gården och går in i huset, kommer gårdens pilfinkar flygande till bilen för att leta efter ätbart, dvs. döda insekter på och under bilen. Fåglar lär sig snabbt, att bilar som just stannat på en parkering är dukat bord. Jag har sett fenomenet på flera stora parkeringar med en livlig omsättning på bilar. De lokala skatorna och sommarens sädesärlor kontrollerar snabbt varje nyparkerad bil och plockar ofta fram döda trollsländor, fjärilar, blomflugor och andra insekter från bilarnas frampartier. För skatorna och ärlorna räcker de bildödade insekterna gott till för det dagliga behovet.

Mängderna trafikoffer förskräcker
Trafikdöden längs vägarna är ett sorgligt inslag under sensommaren och i början av hösten. Mängder med fåglar och däggdjur dör längs vägarna. Hur många miljoner djur som i dag årligen dör trafikdöden är antagligen inte närmare utrett. Det finns dock en utredning från 2002 som uppskattar enbart antalet trafikdödade fåglar till 4,3 miljoner om året i Finland.
Hjortdjursolyckorna är väl dokumenterade, för krockar med hjortdjur registreras och rapporteras. I hjortdjursolyckorna är människan och hennes mer eller mindre dyrbara bilar involverade, ibland med allvarliga personskador eller till och med dödlig utgång för människan.
När det gäller mindre däggdjur och fåglar kan vi bara gissa oss till antalet dödade djur, som faller offer för den höga fart som många håller eller för att många chaufförer är ouppmärksamma och inte i tid ser djuren eller kan tolka djurens beteende på vägarna. I fjol höll jag koll på trafikdödade djur på en kort vägsträcka under en veckas tid i brytningen mellan sommar och höst. Resultatet var nedslående på den femton kilometer korta vägsträckan mellan hemmet och parkeringen nere vid skärstranden. Hälften av vägsträckan går längs Strandvägen och hälften är en mindre väg ner till sommarstugorna i skärgården.

Ekorre och hare
En överkörd ekorre på skärivägen var det första trafikoffret jag registrerade. Jag hade varit på en båttur i skärgården för att följa med sensommarens sista dagar i skärgården med blommande stränder och besökande fjärilar och ett glest sträck av söderflyttande fåglar. På skärivägen låg en död ekorre, som inte i tid hade hunnit undan en tidigare bil – eller som i ekorrens typiska nervositet i sista stund hade kastat tillbaka ut på vägen efter att redan ha passerat vägen. Några dagar senare noterade jag följande döda ekorre, denna gång på den livligt trafikerade Strandvägen.
Följande morgon låg en fullvuxen fälthare på vägkanten inne i byn. Blodig och tilltufsad låg den döda haren med mognande spannmålsfält i bakgrunden. Fältharen hade antagligen växlat över vägen i tidig morgontimme och fallit offer för morgonens rusningstrafik in till centrum. Kråkor och skator hade ännu inte spanat in den döda haren, men senare på dagen gjorde kråkfåglarna sitt bästa för att ta till vara gratismåltiden på vägkanten. I längre luckor mellan bilarna passade kråkfåglarna på att hugga år sig så mycket som möjligt av harens inälvor och kött för att sedan flyga undan, när några bilar susade förbi.

Renhållningshjonen har goda dagar
Kråkor, skator och korpar lever delvis på trafikdöda djur och speciellt korparna lär sig att patrullera längs vägarna för att upptäcka döda djur. Två och två flyger korparna i sina revir över vägarna och hugger snabbt in på mindre och större djur på vägarna och i dikena. Nattetid sköter rävar och mårdhundar renhållningen. Många av de mindre djuren ser vi bilister inte skymten av, eftersom de snabbt har försvunnit i hungriga magar eller släpats in i närmaste skog för att bli uppätna i en lugnare takt.
Senaste nytt bland naturens renhållningsgäng längs vägarna är tranor, som i Österbotten har lärt sig att i transävlig promenadtakt spana efter trafikdödade insekter, fåglar och mindre däggdjur i vägdikena. Bilarna som susar förbi bekommer inte de här specialiserade tranorna det minsta, som med långa steg avpatrullerar sina utvalda områden i jakten på den dagliga födan. Tranorna och andra djur i naturens renhållningsgäng föder sig gott på de bildödade djuren. Den enas död den andras bröd – men vi bilister har all orsak att se oss själva i backspegeln och göra vårt bästa för att inte bidra till den omfattande trafikdöden bland de vilda djuren.

Måsar och grodor
Det följande trafikoffret under observationsveckan var en ung skrattmås, som hade plockat mask på skärivägen efter ett nattligt regn. Av någon orsak hade en tidigare bilist inte observerat skrattmåsen på vägen, eller inte brytt sig om den maskplockande måsen utan fortsatt sin framfart på raksträckan med god sikt, där måsen låg död med vingarna höjda mot himlen. Jag stannade och tog några foton på skrattmåsen och slängde sedan fågeln över vägdiket, för att det kommande renhållningsgänget inte skulle råka ut för samma öde.
Samtidigt påmindes jag om ett sorgligt veckoslut en varm vårhelg, då grodornas lekvandring råkade sammanfalla med många stugägares första visit på stugorna. Söndag kväll var den hemvändande trafiken på skärivägen livlig. Mängder med lekvandrande grodor låg överkörda på vägen, när jag själv återvände hem. Jag hade fullt sjå att parera de levande grodorna, när jag i sakta fart körde längs vägen. Under natten skulle både räv, grävling och mårdhund smörja kråset med döda grodor, men det var en liten tröst inför det stora manfallet bland vårens grodor. Än värre blev det, när jag på en backe såg skymten av en halvvuxen skogshare, som släpade sig in på en avtagsväg. Haren hade blivit överkörd på bakkroppen och var en ömklig syn. Jag stannade och avlivade haren och undrade, varför inte bilisten som kört på haren hade stannat och förkortat harens lidande. Kanske han inte förmådde det eller så brydde han sig inte om den lemlästade harstackaren.

Mårdhundar speciellt utsatta
Den döda skrattmåsen på skärivägen följdes följande dag av en vuxen mårdhund, som mött frafikdöden på Strandvägen. Söndertrasad låg mårdhunden mitt på vägen med bilister som väjde för det döda djuret. Det blev några snabba foton på mårdhunden i en paus i trafiken. Sedan fick jag rädda mig själv för att inte bli följande trafikoffer på samma plats. En kilometer söderöver låg veckans andra överkörda ekorre på vägkanten. Den försvann snabbt, när kråkorna fick syn på det lättfångna bytet.
Sista dagen under observationsveckan sällade sig en mårdhundsunge och en räv till skaran av trafikdödade djur på den korta vägsträckan. Båda djuren hade blivit överkörda på Strandvägen, förmodligen under morgonens rusningstrafik in till centrum. Att följa med trafikdöden bland de vilda djuren under en vecka var ingen uppmuntrande uppgift, men för de vilda djuren är det vardagsmat under sensommaren och i början av hösten. Jag vände ryggen åt döden och ägnade mig åt den levande sensommarnaturen i stället. Samtidigt var jag övertygad om, att vi bilister lätt kan halvera mängden trafikdödade djur, bara vi kör saktare och är uppmärksamma – och även gör vårt bästa för att undvika att köra på djur. Visa hänsyn i trafiken borde också gälla de vilda djuren!

Text & Foto: Hans Hästbacka. Finlands Natur 4/2010.
Kommentarer (0)
Skriv siffran 6 med bokstäver:

Resultat för trafik

God stadsplanering minskar bilberoendet

Alla yrkesgrupper behöver verktyg, också stadsplanerarna. I Finland heter ett av verktygen BEMINE - en rapport där forskare i samarbete med tjänstemän synat statistiken med målet att göra planeringen av städerna mer hållbar och inkluderande i framtiden.
Marcus Floman, Finlands Natur nr 4/2019

Från broccoli till biobränsle

Biogas som alternativt, miljövänligt drivmedel i bilar är starkt på kommande. Anläggningarna där gasen framställs ur organiskt avfall blir allt fler, liksom också tankstationerna där gasbilarna kan fylla sina tankar.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 2/2019

Elbilar: batterierna inga stora miljöbovar

En ny studie visar att elbilarnas koldioxidutsläpp är klart mindre än dieselbilarnas, även då energiåtgången vid batteritillverkningen beaktas.
Magnus Östman, Finlands Natur nr 4/2017

Ljus som förorenar

Konstljus som sprids okontrollerat i höstmörkret är en miljö-olägenhet som uppmärksammas allt mer även i Finland. Det finns forskning som visar att både mänskor och djur kan ta skada av ljusförorening, speciellt om den naturliga dygnsrytmen blir störd. Men normer och gränsvärden för ljusförorening saknas helt i finländsk lagstiftning.
Magnus Östman, Finlands Natur 3/2015

Han tror på elbilens framtid

Trafiken står för en femtedel av Finlands koldioxidutsläpp. Av denna andel bidrar vägtrafiken med 90 procent. Att ersätta bensin- och dieseldrivna bilar med elbilar vore ett sätt att minska utsläppen.
Magnus Östman. Finlands Natur 1/2014.

Res över Östersjön på naturgas

I januari börjar världens mest miljövänliga kryssningsfartyg – åtminstone enligt Viking Line – trafikera mellan Åbo och Stockholm. Viking Grace är framtidssäkrad, säger projektchef Kari Granberg.
Tina Nyfors. Finlands Natur 6/2012.

Med etanol mår miljön bättre

”Överväg först om du alls ska köra bil, sedan om du kan ta i bruk en energieffektiv bil och till sist om du kan utnyttja ett miljövänligt bränsle”. Det säger Mika Aho, chef för St1 Biofuels Oy.
Text och foto: Magnus Östman. Finlands Natur 2/2012.

Alla dessa överkörda djur

Trafiken gallrar hårt bland sommarens ungar av mårdhund och andra mindre däggdjur. Hur många miljoner däggdjur och fåglar som dör i trafiken är okänt men sorligt många rör det sig om.
Text & Foto: Hans Hästbacka. Finlands Natur 4/2010.