Finlands Natur

Tidskriften om naturen - för miljön. Sedan 1941.
36501.jpg

Sjuttio år med Finlands Natur, 2/2

29.01.2011 kl. 15:01
Del 2/2 (1956–1969) Under femtio- och sextiotalet fortsatte naturskyddet att dominera innehållet i Finlands Natur, men småningom kom storskaliga miljöproblem, såsom oljeutsläpp, miljögifter och nedskräpningen med i bilden.

Skyddet av naturområden och arter var fortsättningsvis ett dominerande inslag i Finlands Natur i en tid då nationalparkerna var få och rovdjursförföljelser vanliga. Jaktens inverkan på viltbestånden diskuterades i ett flertal artiklar. I Finlands Natur 1957 fördömde T. Brander i en längre artikel tjuvjakten på sångsvan – sådan förekom fortfarande på Finlands nationalfågel under femtiotalet. Han beskriver hur han själv inrättat en klinik för skadskjutna och medtagna svanar på sin gård i sydvästra Tavastland. Brander efterlyser fler svankliniker på andra håll i Finland, och sådana inrättades i praktiken under de följande åren.

Naturskyddsframgångar
Då Brander skrev sin artikel beräknades Finlands bestånd av häckande sångsvan uppgå till cirka 15 par. Skillnaden mot dagens situation – 5 000–7 000 häckande par enligt de färskaste uppskattningarna – är hisnande. Sångsvanen är därmed det kanske bästa exemplet på framgångsrikt artskydd under efterkrigstiden i vårt land.
En annan framgångssaga är havsörnens räddning från att dö ut i vårt land. I Finlands Natur 1961 beskriver Håkan Kulves, sedermera miljövårdsintendent vid Ålands landskapsstyrelse, hur så sent som 1960 sju av tolv bebodda havsörnplatser plundras på Åland. Samtidigt drabbas havsörnsstammen av den nya tidens problem i form av sterila ägg och lägre äggantal, allt enligt Kulves egna skarpa iakttagelser. Han förutspår en föråldring och därmed förknippad minskning av havsörnstammen, något som också kom att besannas både på Åland och i övriga Finland.
Tack vare ändrade attityder, utfodring med giftfri föda och lägre halter miljögifter i naturen har havsörnstammen repat sig i en omfattning som på sjuttiotalet hade ansetts som utopisk. I år noterades 350 bebodda havsörnsrevir i Finland, över 100 av dessa på Åland.
Nätverket av nationalparker och andra större naturskyddsområden var ännu på sextiotalet blygsamt i Finland, vilket också flera skribenter lyfte fram i Finlands Natur. En ökning av nationalparkernas antal kom igång först på åttiotalet.
När det gäller mindre områden med betydande naturvärden skedde dock enstaka fredningar redan tidigare. Ett exempel i är Karkali udde i Lojosjön. Legendariska naturväktaren Harry Krogerus lyfte i en artikel i Finlands Natur 1961 fram det akuta behovet att fridlysa det kalkrika och botaniskt ytterst värdefulla lundområdet. Detta skedde också 1964 i sista minuten – ett bostadsbolag hotade då att bygga hundratals sommarstugor på det nuvarande naturparksområdet.

Fårbetet: från hot till vårdåtgärd
I årsboken 1959 beskriver Börje Olsoni fårens betning som det stora hotet mot skärgårdens känsliga växter. 1961 fortsätter Holger Törnroth på samma linje då han på basis av egna studier i Eckerö skärgård bedömer att fårbetet har betydande effekter på utskärens flora. Han kommer dock till ”det något överraskande resultatet” att fårbetet ej med säkerhet påverkar artantalet men nog frekvensen av de olika växtarterna.
Betets inverkan på kulturbiotoper tas 1965 upp av Carl-Adam Hæggström i en artikel om skötsel av åländska lövängar. Han beskriver fårbete under för- och sensommaren som en del av den traditionella lövängsskötseln och som en metod med vilken askplantor effektivt hålls borta.
Idag används fåren allmänt som landskaps- och biotopvårdare på naturskyddsområden. Uppfattningen om betets inverkan har ändrats så att man nu vet att bete i begränsad omfattning gynnar småvuxna och konkurrenssvaga växtarter som annars skulle försvinna då storvuxna, mer konkurrenskraftiga arter breder ut sig.

Meriterade skribenter
Bland Finlands Naturs skribenter under femtio- och sextiotalet fanns flera av Finlands kändaste naturvetare. En sådan var paleontologiprofessorn Björn Kurtén, som i Finlands Natur 1956 bidrog med en längre artikel om grottbjörnens förekomst i Europa. Botanikprofessorn Hans Luther skrev 1963 en ledare om hur de sista stora forsarna hotades av kraftverksbyggen: ”Det är en bjudande plikt för vår generation att icke i betongbojor fjättra de sista av våra forsar”.
Erkki Pulliainen, sedermera zoologi­professor och en av den inhemska varg­s­tammens synligaste förkämpar, rapporterade regelbundet i slutet av sextiotalet om de stora rovdjurens trängda situation. Ännu 1967 dödades 40 järvar och 1968 betalade staten skottpeng på både varg och järv.

”Det är en bjudande plikt för vår generation att icke i
betongbojor fjättra de sista av våra forsar”.

Hela folkets angelägenhet – biologens ansvar
I Finlands Natur 1963 betonar Hans Luther att ”naturvården bör bli en hela folkets angelägenhet” istället för att ”i hög grad omhänderhas av naturvetenskapsmän”. I samma årsbok är Tom Reuter, senare professor i zoologi vid Helsingfors universitet, inne på samma linje då han framhåller att biologens kunskap bör spridas till ”styrande instanser och till den stora massan”.
Reuter lyfter fram biologernas ansvar då dessa ”blivit fackmän inför tidens mest brännande problem”, såsom kärnkraften, vattnets förorening och spridningen av kemiska bekämpningsmedel i naturen. Han är oroad över att de allmänbildade biologerna, med kompetens att se de stora sammanhangen i naturen, blir allt färre – samtidigt som de ”teoretiska biologerna” med djupa kunskaper endast inom ett snävt område tenderar att bli fler.
Här kan vi konstatera att den här utvecklingen om möjligt är ännu tydligare idag än för 50 år sedan.

Miljöhot i stor skala
Av de hot mot naturen som teknologins snabba utveckling förde med sig var oljespillen på havet speciellt konkreta och väckte befogad oro bland Finlands Naturs skribenter. I artikeln ”Sex veckor efter Palva” ger Carl-Adam Hæggström och Inga-Lill Riska en skakande rapport om skadorna i Kökars skärgård efter oljetankern Palvas grundstötning vid Utö den första maj 1969. Det är inte bara oljan som skadar stränder, flora och fauna – minst lika förödande är oljesanerarnas användning av kemikalier och bränning för att bli av med oljan.
De kemiska bekämpningsmedlen, ”biociderna”, som flitigt började användas inom jordbruket under femtio- och sextiotalet, uppmärksammades flitigt i Finlands Natur vid denna tid. I en lång och insiktsfull artikel i årsboken 1964 varnar redaktören Johan Standertskjöld, agronom till professionen, för biocidernas akuta giftighet, svårnedbrytbarhet, ackumulering i naturen, ekologiska långtidseffekter och cancerrisker – i bästa Rachel Carson-anda.
Standertskjöld lyfter fram biologiska bekämpningsmetoder som ett beaktansvärt alternativ till kemikalierna i en tid då den biodynamiska och ekologiska odlingen ännu trampade i barnskorna.
Nedskräpning i naturen sågs av flera Finlands Naturskribenter som ett ökande och angeläget problem. I artiklar som fördömde nedskräpningen togs också humorn och ironin till hjälp. Ett exempel var pseudonymen Jungman Janssons illustrerade kåseri i Finlands Natur 1963.
Nedskräpningen speciellt i tätorterna har med åren minskat men ingalunda försvunnit. Det framgår bland annat av artikeln på sid. 8 i denna tidning.

 

Fakta / Några nedslag i historien

– Finlands Natur utkom som en årsbok ända fram till början av sjuttiotalet
– formatet var A5, sidantalet varierade mellan 32 och 44
– 1964 infördes en ny layout med tvåspaltiga sidor och fler svartvita    fotografier
– 1965 innehöll tidningen för första gången kommersiella annonser

Fakta / Finlands Naturs redaktörer 1956–1969

1956 Göran Bergman
1957–1958 Henrik Skult
1959–1960 Samuel Panelius
1961–1963 Rainer Rosengren
1964–1969 Johan Standertskjöld

 

Magnus Östman. Finlands Natur 5/2011.

Finlands Natur

är tidningen som följer naturens årscykel. I början av varje ny årstid dimper ett nytt, tjockt nummer av Finlands Natur in genom postluckan.

Naturupplevelser, miljöaktualiteter från Svenskfinland, men också från stora världen, granskande reportage, miljötips i vardagen, möten med mänskor, aktuell forskning, familjesidor och underfundiga kolumner – det och mycket annat du ta del av som Finlands Natur-läsare. Allting serverat i ett färgsprakande paket med många bilder.